Mest känslor väckte Mannen som kunde tala med hästar
Aldrig glömmer jag Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans. Det är den enda bok jag kan minnas att jag skrikit rakt ut när jag läste. Och som jag grät ...
Den var verkligen sorglig, både som film och bok. Från filmen var det en scen som etsade sig fast, det var när dottern rasar ned med hästen på vägen framför en lastbil, då grät jag i biosalongen. I boken kändes slutet så onödigt, men väldigt mycket finare och mer gripande än i filmen som fick ett ganska slätstruket slut.
Robert Redford gjorde en gedigen rollprestation i filmen. Som nästan alltid läste jag Evans bok först. Givetvis rullade mina manliga tårar på kinderna. Jag ser på min DVD att det nästa år är 20 år sedan produktionsåret. Läge att se om filmen nästa år. :)
Jag har inte läst boken, bara sett filmen
SvaraRaderaI filmen har man ändrat slutet ...
RaderaDen var verkligen sorglig, både som film och bok. Från filmen var det en scen som etsade sig fast, det var när dottern rasar ned med hästen på vägen framför en lastbil, då grät jag i biosalongen. I boken kändes slutet så onödigt, men väldigt mycket finare och mer gripande än i filmen som fick ett ganska slätstruket slut.
SvaraRaderaJa, slutet behövdes, trots allt.
RaderaRobert Redford gjorde en gedigen rollprestation i filmen. Som nästan alltid läste jag Evans bok först. Givetvis rullade mina manliga tårar på kinderna.
SvaraRaderaJag ser på min DVD att det nästa år är 20 år sedan produktionsåret. Läge att se om filmen nästa år. :)
Ja, Redford var bra i filmen även om han inte alls var som jag förställt mig när jag läste boken.
Radera