Memorys bok

Det är ju bara mitten av maj ännu och kanske inte redan dags att utse årets bästa bok, men att Memorys bok kommer med på årets Topplista är ställt utom allt tvivel. Och hittills är det den allra bästa bok jag läst i år.

I korthet handlar boken om Memory, en ung, välutbildad kvinna som sitter i fängelset i Harare och väntar på att hennes dödsdom ska verkställas. Eller att den ska omvandlas. Eller att hon ska friges. Hon sitter fängslad eftersom hon, efter flera dygns förhör, till slut erkände att hon dödat den vite, rike mannen Llyoyd Hendricks. Mannen som köpte henne av föräldrarna då hon var nio år. Men är Memory verkligen skyldig? Och köpte Lloyd henne verkligen av föräldrarna? Medan Memory väntar i fängelset på att få domen verkställd eller att få upprättelse skriver hon ner sin historia. Så som hon minns den.

I Memorys bok vävs många olika teman samman till en väv fylld både av fasa och skönhet. Utanförskap är ett huvudtema som gestaltas genom Memorys hudfärg, hon är albino vilket gör henne främmande var hon än hamnar. Vid en första anblick är hon vit bland alla sina svarta familjemedlemmar, men bland de vita är hon ändå inte en av dem. Ett annat huvudtema handlar om minnen. Kan man verkligen lita på sina minnen? Memory har skapat en bild av sitt ursprung och sin familj som bygger på ett enda litet minne. Vad händer om det visar sig att hon minns fel? Ett tredje tema handlar om hemligheter. Memory får till slut en del svar på frågorna om sitt ursprung, ett ursprung fyllt av hemligheter, förvridna minnesbilder av fasansfulla upplevelser och förlorad kärlek. Mot en fond av Zimbabwes blodiga historia träder till slut Memorys minnen fram och kompletteras av andras minnen.

Sammantaget är Memorys bok en oerhört gripande, osentimental berättelse, som tack vare sin spetsfundiga humor inte blir alltför tung att läsa.

Författare: Petina Gappah
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Köp: Adlibris, Bokus