Intet liv

Förvåning är min första reaktion när jag börjar läsa Intet liv av Nina Bouraoui. Tidigare har jag läst och skrivit om Kärlekens geografi, en mycket intensiv roman om passion och besatthet. Jag förväntar mig nu något liknande, men hamnar i stället i en märklig berättelse om gravar, multnande kroppar och döden. I det intressanta förordet av Jenny Högström beskrivs romanen som absurdistisk-barock, här får jag en del ledtrådar till hur man kan läsa och förstå Bouraouis text.

Intet liv handlar således om en kvinna som i unga år viger sitt liv åt döden, hon blir de dödas väkterska. Tidigt vägrar hon att acceptera sin kroppslighet och ett vanligt liv med skola, familj och kamrater. Tidigt är hon medveten om förgängligheten. Hon finner en hemvist på kyrkogården, där hon noggrant studerar det liv som existerar i jorden, efter döden.

"Döden trivdes i mina händer. Den var min första skallra."

Bouraoui frammanar en stämning som är så suggestiv att man som läsare blir helt uppslukad. Språket är poetiskt, expressivt, fantasifullt och ibland helt överdådigt. Intet liv är en mycket speciell bok som bör läsas i ett andetag.

INTET LIV
Författare: Nina Bouraoui
Översättare: Jonas Wicktor
Förlag: Modernista (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Petter, Fiktiviteter