Bästa novellerna

Jag läste många bra noveller i Ugglan & bokens utmaning Läs en novell II och jag vill med det här inlägget lyfta fram de allra bästa. De här novellerna tycker jag verkligen att ni alla ska läsa.

"Förr grubblade jag mycket över axolotln. Jag gick och tittade på dem i akvariet i Jardin des Plantes och där kunde jag stanna i timtal och betrakta dem, iaktta deras deras orörlighet, deras ofattbart tröga rörelser. Numera är jag själv en axolotl."

Så inleder Julio Cortázar sin berömda novell Axolotl. Det här är är en existentiell novell som kan analyseras och tolkas utifrån teman som identitet, dissociation och människans uråldriga skräck inför att inte kunna röra sig och inte kunna förmedla sig. Men Axolotl är framför allt en text att uppleva, läs den och låt känslan krypa under huden på er. Ja, Axolotl kan nog kallas både svår och konstig, men den är så kort att jag hoppas att många vågar prova den ändå.

Mannen som planterade träd av Jean Giono är en av mina stora favoriter. Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska, egocentriska liv.

"När fröken Emily Grierson dog kom hela vår stad till hennes begravning: männen på grund av ett slags respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna huvudsakligen av nyfikenhet på att få se hennes hus invändigt, vilket ingen utom en gammal negertjänare - som skött både matlagningen och huset - hade gjort på minst tio år."

En ros åt Emily är William Faulkners mest kända novell. Läsaren får lära känna fröken Emily genom stadsbornas beskrivningar, men ingen känner henne egentligen. Emily förblir en undflyende karaktär, en kvinna vars sorgliga, ensamma liv berör. Efter hennes död upptäcks dock husets hemligheter ...

Till rum nitton av Doris Lessing handlar om Susan som lever ett välordnat medelklassliv tillsammans med make och fyra barn. Trots tryggheten och stabiliteten är det hela tiden något som skaver, Susan känner ett obetvingligt behov av ett eget rum, en vrå att dra sig undan i för att få vara ifred. I rum nitton på ett sjabbigt hotell finner Susan den ensamhet hon längtar efter. På ett mästerligt sätt lyckas författaren gestalta Susans förlust av ett eget jag, av en intighet som blir närmast förlamande.

OBS! BILDEN NEDAN INNEHÅLLER SPOILERS!