Bäst är Pappan och havet

Bästa boken om ett ödsligt tillhåll är för mig Pappan och havet av Tove Jansson, den bästa av hennes Muminböcker (i mitt tycke). Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig onödig. Han vill ut på äventyr och lyckas få med sig familjen på att resa till en ö för att bli fyrvaktare. Boken handlar om att skapa en identitet och mening med sitt liv. Det kan man behöva göra även i vuxen ålder. Och den handlar om att övervinna sin rädsla. Här finns kärlek, nyfikenhet och farligheter i en fin blandning.