Anatole France och Drottning Gåsfot

Under 1890-talet var fransmannen Anatole France en av Europas mest lästa författare, han tilldelades 1921 nobelpriset i litteratur "såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne". France skrev humoristiska satirer där han kritiserade orättvisor, vidskepelse och den katolska kyrkans dogmer. Alla hans verk hamnade på kyrkans lista över bannlysta böcker.

Drottning Gåsfot från 1893 anses vara är ett av den europeiska litteraturens stora klassiska verk. Romanen utspelar sig under 1700-talet i Paris där huvudpersonen Jacques arbetar som stekvändare i sin fars stekstuga Drottning Gåsfot. En dag besöks stekstugan av den lärde abbé Coignard, som erbjuder Jacques att, mot fri mat, undervisa honom i latin, grekiska och kristendom. Abbén är av åsikten att man inte kan komma till himlen genom späkningar och avhållsamhet, utan menar att dygden är den kristnes fiende. Att ta emot Guds förlåtelse är det heligaste i tron och för att detta ska ske måste man ju begå förbrytelser att få förlåtelse för. Ju större synder, desto mer ånger och därmed mer helighet. Ja, så resonerar den försupne abbén. Jacques är med om olika äventyrligheter tillsammans med abbén och stöter på udda personligheter och även lite kärlek.

Drottning Gåsfot är delvis rolig och underfundig, delvis långtråkig och ordrik. Jag missar naturligtvis en hel del bildade referenser, vilket säkert medför att jag inte uppskattar humorn efter förtjänst. Trots detta tycker jag att boken är läsvärd.

DROTTNING GÅSFOT
Författare: Anatole France
Översättare: Hjalmar Söderberg
Uppläsare: Anna Tulestedt
Förlag: Saga Egmont/Storytel