Novell #10 - Mannen som planterade träd

En av årets få omläsningar gjorde jag för att få tröst. Mannen som planterade träd av Jean Giono handlar om en människa som genom hängivet arbete förändrar världen. Boken ingår i utmaningen Läs en novell II, som en novell med något grönt i titeln.

Den gamle ensamme herden - huvudpersonen i Mannen som planterade träd - hade en gång en hustru och en son och han levde på en gård nere på slätten. När han förlorade sin familj drog han sig undan uppe bland kullarna med sin hund och sina får. Där fann han sin mission - att plantera träd och ge liv åt den karga, ökenliknande naturen som åt sig in i människornas hjärtan och gjorde dem ovänliga.

Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska liv som baseras på konsumtion och egennytta.

Gionos lyriska prosa är lättläst, samtidigt som den är rikligt fylld av liknelser och metaforer som skapar bilder, dofter och ljudupplevelser hos läsaren. "Vinden spred också en del frön, så att samtidigt som vattnet kom tillbaka uppenbarade sig åter vide och pil, ängar, trädgårdar och blommor, och tillvaron fick ny mening" (s 23).

I den lilla, vackert illustrerade, boken finns också ett underbart efterord av författarens dotter om hur berättelsen skrevs och emottogs. Missa inte detta.

MANNEN SOM PLANTERADE TRÄD
Författare: Jean Giono
Översättare: Pontus Grate
Uppläsare: Anders Tolergård
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2006)
Köp: Adlibris, Bokus