Palestiniern Ghassan Kanafani levde sitt liv i exil, han arbetade som journalist, författare och lärare vid Damaskus universitet. Han arbetade också som lärare i en FN-skola för palestinska flyktingbarn och novellen "Skoputsaren" bär spår från det arbetet. Novellen handlar om det första mötet med en liten skoputsarpojke, en pojke som berättaren senare kommer att vara lärare för.
Novellen skildrar ett utsatt barns misstro och den vuxnes svårigheter att hantera barnets rädsla och lögner. Berättaren reflekterar över sina egna reaktioner och inser att de inte är riktigt rättvisa. Ändå är det svårt att reagera annorlunda. Just detta samtalar jag som skolpsykolog med lärare om dagligen.
intressant
SvaraRaderaPassar nog dig, Hannele.
RaderaÅ, den är jättefin. Minns att jag läste den för en himskans massa år sedan. Det finns mycket att diskutera i den här historien. Vore jag gymnasielärare skulle jag nog ta den här novellen som underlag till helklassdiskussioner om ... ja, en hel massa saker.
SvaraRaderaJa, sannerligen finns det många intressanta teman i denna korta, enkla text.
RaderaI min bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över" skriver jag om en skoputsarpojke i Tegucigalpa. Tror att han minns mig lika bra som jag minns honom ... men så där fin låda hade han definitivt inte.
SvaraRaderaDen fina lådan är nog inte standard. En sån hade nog inte killen i novellen heller.
Raderavad är budskapet
SvaraRadera