Läslistor

▼

lördag 26 november 2016

Bästautmaningen: TV-serien Förintelsen och Mannen utan öde

Att välja den bästa i en kategori är alltid svårt, men när berättelserna handlar om verkliga händelser blir det ännu svårare. Det kan verka som att vissa människors berättelser är viktigare än andras, och så är det naturligtvis inte. Jag har läst många fantastiskt bra skildringar av Förintelsen de senaste åren, t ex Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, Maus av Art Spiegelman, Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg och Gryningsfeber av Péter Gárdos. 

 När jag ska välja den bästa backar jag tillbaka lite i tiden och väljer Mannen utan öde av Imre Kertész, en roman som berörde mig oerhört mycket. Den handlar om en 14-årig judisk pojke som bor i Budapest med sin far och styvmor. Fadern skickas till ett arbetsläger och pojken blir en dag deporterad till koncentrationsläger. Läsaren får följa hur pojken blir mer och mer avtrubbad, avmagrad och sjuk. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

 När jag ska välja film/TV-serie backar jag ännu längre tillbaka i tiden för här måste jag helt enkelt välja TV-serien Förintelsen från 1979, den påverkade både mig och stora delar av Europa rejält. 

9 kommentarer:

  1. Helena26 november 2016 kl. 12:23

    Mannen utan öde har jag läst, men irriterade mig (speciellt i början) på den naive huvudpersonen. Tar emot lite att erkänna, känns inte som den känsla man ska ha för någon som hamnar i koncentrationsläger... I mitten/slutet av boken led jag dock med honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyrans Noblesser26 november 2016 kl. 12:43

      Jag tror att det lätt blir så för oss som läser med facit i hand. Vi tänker att de väl borde förstå ...

      Radera
  2. Hanneles bokparadis26 november 2016 kl. 14:47

    jag hade nog ingen tv på 1970-talet och tyckte att jag läst en del om Förintelsen. Dottern besökte Auschwitz för sin skola på högstadiet och hade redovisningar för andra klasser.

    SvaraRadera
  3. Camilla26 november 2016 kl. 16:47

    Mannen utan öde är en bra skildring (sann) av förintelsen, ska någon gång läsa de två andra delarna i författarens triologi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyrans Noblesser26 november 2016 kl. 23:33

      Jag har läst andra delen också tror jag, men den har visst inte satt några spår i minnet.

      Radera
  4. violen26 november 2016 kl. 23:16

    Håller med, Förintelsen var fruktansvärt upplysande.

    SvaraRadera
  5. Robert W28 november 2016 kl. 18:42

    En fruktansvärd tid som vi måste minnas. Min äldsta dotter har med bara någon veckas mellanrum besökt Berlin med tillhörande koncentrationslägerbesök och sedan Polen med fritidsgården. Det skrivs mängder av böcker om den här tiden och många filmer (inte bara då om Förintelsen utom om kriget som sådant.) Marknaden måste vara mättad snart. (Jo, det kan kännas fel att tala om "marknad" när det gäller kriget, men förlagen och filmproducenterna styrs definitivt av den.)

    SvaraRadera
  6. Klimakteriehäxan28 november 2016 kl. 20:36

    Sent ute igen, men visst har jag valt. Fast det finns så oändligt många skildringar att välja på. Bestämde mig för en sentida svensk segrare i bokklassen!
    http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2016/11/bast-om-forintelsen.html

    SvaraRadera
  7. Unknown29 november 2016 kl. 19:21

    Jag har inte läst Mannen utan öde, bara hört väldigt mycket om den. Inte heller tv-serien har jag sett, jag föddes inte förrän några år senare och under mina första år hade vi inte någon tv alls. Så den har jag tyvärr missat.

    SvaraRadera