Novell #9 Skoputsaren

Dags för novell nummer åtta i novellutmaningen Läs en novell II. Den här novellen handlar om någon som går i skolan.

Palestiniern Ghassan Kanafani levde sitt liv i exil, han arbetade som journalist, författare och lärare vid Damaskus universitet. Han arbetade också som lärare i en FN-skola för palestinska flyktingbarn och novellen "Skoputsaren" bär spår från det arbetet. Novellen handlar om det första mötet med en liten skoputsarpojke, en pojke som berättaren senare kommer att vara lärare för.

Novellen skildrar ett utsatt barns misstro och den vuxnes svårigheter att hantera barnets rädsla och lögner. Berättaren reflekterar över sina egna reaktioner och inser att de inte är riktigt rättvisa. Ändå är det svårt att reagera annorlunda. Just detta samtalar jag som skolpsykolog med lärare om dagligen.

Tematrio - Resor

Olika typer av resor har varit ett tema tidigare, nu känns det för mig dags att återanvända det. Vi ska ju resa ganska långt under jul och det börjar kännas lite pirrigt. Många böcker jag läser handlar om resor, mer eller mindre frivilligt genomförda sådana. Berätta om tre böcker som innehåller någon form av resor!

1. En resa genom själens mörker av Mary Barnes och hennes psykiater Joseph Berke är en mycket intressant skildring av en resa genom vansinnet. Den schizofrena Mary gör tillsammans med sin terapeut en nedstigning/återresa till spädbarnsstadiet. Denna inre resa är oerhört skrämmande, samtidigt som den är läkande.

2. Hjärtat mitt av Dan och Lotta Höjer handlar om Tu Ti som föddes på andra sidan jordklotet på Alla Hjärtans dag. Hemma i Sverige satt en mamma och en pappa och väntade och längtade efter ett barn att ta hand om och älska. När de fick veta att Tu Ti skulle bli deras dotter dansade de lyckodans hemma i köket. Och så flög de iväg för att hämta hem henne. Hjärtat mitt är en otroligt vacker, poetisk saga om adoption, som passar alla åldrar.

3. Den långa flykten av Richard Adams är en allegorisk berättelse om en flock vildkaniner som bryter upp från sina ängar, hotade av människornas framfart, för att söka sig en ny boplats. Den lilla Femman har anat faran, den handlingskraftige Hassel blir ledaren, och de får med sig den stöddige Kronan, den poetiske Maskros, den klipske Björnbär och några till. Resan/sökandet efter ett nytt hem leder till många svåra utmaningar och faror.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Minnen av Tranströmer - novell #8

Lyrik av Tomas Tranströmer har jag läst i ganska stor omfattning, jag älskar en del av hans populära dikter som t ex "Romanska bågar" och hans haikudikter. Nu har jag också läst hans novell "Minnen" ur novellsamlingen Fler nobeller som en del i läsutmaning Läs en novell II, av en poet.

Novellen "Minnen" handlar om Tranströmers tidiga minnen från barndomen i Stockholm. Här fanns tryggheten, men också spännande händelser. Och här fanns morfar. "Minnen" är en fin liten text om händelser som under barndomen uppfattas som stora äventyr.

FLER NOBELLER - NOVELLER AV NOBELPRISTAGARE
Författare: Tomas Tranströmer
Red: Gun Ekroth
Förlag: En bok för alla (2012)
Köp Adlibris, Bokus

Bästautmaningen: TV-serien Förintelsen och Mannen utan öde

Att välja den bästa i en kategori är alltid svårt, men när berättelserna handlar om verkliga händelser blir det ännu svårare. Det kan verka som att vissa människors berättelser är viktigare än andras, och så är det naturligtvis inte. Jag har läst många fantastiskt bra skildringar av Förintelsen de senaste åren, t ex Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, Maus av Art Spiegelman, Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg och Gryningsfeber av Péter Gárdos. 

När jag ska välja den bästa backar jag tillbaka lite i tiden och väljer Mannen utan öde av Imre Kertész, en roman som berörde mig oerhört mycket. Den handlar om en 14-årig judisk pojke som bor i Budapest med sin far och styvmor. Fadern skickas till ett arbetsläger och pojken blir en dag deporterad till koncentrationsläger. Läsaren får följa hur pojken blir mer och mer avtrubbad, avmagrad och sjuk. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

När jag ska välja film/TV-serie backar jag ännu längre tillbaka i tiden för här måste jag helt enkelt välja TV-serien Förintelsen från 1979, den påverkade både mig och stora delar av Europa rejält. 

Bästautmaningen - Förintelsen

Ända sedan jag var tonåring, och kanske egentligen alldeles för ung, har jag läst romaner om andra världskriget och Förintelsen. Och fortfarande ges det ut nya böcker som bidrar till att förstå det som hände. Berätta om den bästa bok ni läst eller den bästa film/TV-serie ni sett, som skildrar Förintelsen.

Jag återkommer med min favorit i morgon.

Utvandrarsviten, bästa klassikern

Bästa klassikern enligt Lyrans Noblessers läsare är tveklöst Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit. Och även om jag inte röstade på den själv har jag inget emot den som vinnare, jag skulle själv ha med den på en topp 3-lista.

Utvandrarna
I mitten av 1800-talet utvandrar ett stort antal svenskar till det nya landet - Amerika. Bland dessa finns Karl-Oskar med familj och några av deras vänner från den lilla småländska socknen. Många av dem är fattiga bönder och drängar, som skrapat ihop allt de äger och har till en biljett. Resan blir mycket påfrestande. Utvandrarna är inledningen på en av de bästa romansviter jag läst.

Invandrarna 
Karl Oskar och Kristina har nått Amerikas kust och i Invandrarna fortsätter deras resa till Minnesota. Livet i Amerika är inte så lätt som en del av resenärerna väntat sig, man kan lätt bli lurad när man inte förstår språket. Till slut kommer familjerna fram ändå till resmålet och börjat sätta bo. Karl-Oskars bror Robert och hans vän Arvid lockas av drömmar att hitta guld.

Nybyggarna
I Minnesotas vildmark bryter Karl-Oskar ny jord och "förkovrar" sig. Jorden ger god avkastning och snart kan familjen köpa djur och bygga nytt hus. Kristina är mestadels havande och familjen växer. Växer gör också Ki-Chi-Saga, fler nybyggare bryter mark och bildar en församling. Utifrån börjar dock hot märkas, indianerna svälter och det börjar talas om krig mot södern.

Sista brevet till Sverige
Tillvaron vid sjön Ki-Chi-Saga har förändrats, kriget mellan nord och syd rasar, indianerna svälter och revolterar mot fördrivningen. Robert kommer hem från guldfälten, utan vännen Arvid och utan förmögenhet. Kristina är återigen gravid, trots att läkaren i tydliga ordalag varnat dem för att hon inte skulle klara ytterligare en barnsbörd. Breven till och från det gamla landet skickas alltmer sällan.

Jag har inte recenserat Utvandrarsviten, men jag minns mycket tydligt vissa inslag som gjorde min läsupplevelse så positiv. Jag måste erkänna att jag blev förvånad över författarens fantastiska gestaltningar av relationer, jag hade helt enkelt inte förväntat mig det. Särskilt minns jag de fina, ömsinta skildringarna av Karl-Oskars och Kristinas kärleksliv. Deras längtan efter närhet och intimitet gestaltas så att man verkligen förstår hur viktigt detta "nöje" var för paret. Därför kunde de heller inte låta bli varandra, trots alla risker ett havandeskap skulle innebära. En annan viktig relation i sviten är den mellan Kristina och Ulrika, två mycket olika kvinnor som till slut lyckas överbrygga sina olikheter i en varm vänskap. Sammantaget är det relationerna jag minns efter läsningen.

Vad i Utvandrarsviten är det ni fastnat för, varför väljer ni denna som en av de bästa svenska klassikerna?

Italienska läckerheter

Kulturkollo har Italien-tema denna vecka och jag passar på att dela några favoriter genom olika perioder i livet.

Bra romaner jag läst men inte skrivit om

Jag skriver inte om allt jag läser, jag hinner helt enkelt inte det. Idag blev jag påmind hos A Room of My Own om en bra bok som inte synts alls på min blogg. Detta ledde till en idé att i alla fall skriva ett inlägg om några bra böcker jag läst men inte recenserat.

Körsbärslandet av Dörte Hansen är en mycket stark debutroman. Romanen gestaltar upplevelser av främlingskap och utanförskap hos flera generationer kvinnor. Jag tyckte mycket om romanens torra humor, komiska situationer och udda figurer. Lättläst, men med djup.

De oroliga av Linn Ullman är en augustprisnominerad självbiografisk berättelse som ger barnet Linn en tydlig röst. Under läsningen har jag flera gånger funderat över om just vetskapen om vilka föräldrarna är spelar roll, för min del tror jag faktiskt inte att det gör det. Den här berättelsen om en liten flicka och två världsberömda, egocentriska föräldrar står helt klart på egna ben.

En mörderska bland oss av Hannah Kent utspelar sig på Island under 1800-talet. Inför sin avrättning placeras den dödsdömda pigan Agnes Magnúsdóttir på en avsides belägen gård hos en familj. Här ska hon vänta på att få sitt straff för att hon dräpt sin husbonde och älskare. Men hur gick brottet egentligen till? Boken är en suverän historisk roman om fattiga kvinnors villkor.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson är också en fantastiskt bra debut. Berättelsen utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet, här bor Miira, som går i finneklassen, tillsammans med mamma och pappa. Miira tar ingen skit, hon tänker överleva och bli statsminister. En stark berättelse skriven på ett tätt, egensinnigt språk.

Världen av Juan José Millás är en självbiografi som utspelar sig i de fattiga kvarteren i Madrid på 50-talet. Det här är en helt underbar text som pendlar mellan smärtsam ärlighet, barnets perspektiv på världen och en typ av humor som faktiskt får mig att le. Om ni gillar osentimentala, med ändå rörande, texter ska ni inte missa den här enastående berättelsen som slingrar sig fram likt en psykoanalytisk session med en ung pojke/äldre man på divanen.

Berta Funcke (1885) av Mathilda Malling (pseudonym Stella Kleve) är något så spännande som en svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna. Romanens underliggande erotiska anda gjorde skandal. I de senare verken av Mathilda Malling anpassade hon sig mer till sin samtid och blev mycket populär. Dock inte längre hos kritikerna.

Tiden det tar av Hanne Ørstavik handlar om Signe som nyligen flyttat till landet med barn och man. När julen nalkas kommer hennes föräldrar på besök för att bjuda på julkalas. Efter att ha läst Signes skildring av föräldrarnas relation och sin egen uppväxt är det lätt att förstå hennes panik inför att bli indragen i familjesystemet igen. En mästerlig skildring av trasiga människors relationer.

I Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl tillbringar en poet en sommar på kurort. Berättelsen utspelar sig i slutet av 1800-talet och skildrar både tidens syn på sjukdomar och tidens enorma skillnader i rättigheter mellan män och kvinnor och mellan rika och fattiga. En jobbigt bra berättelse.

Gryningsfeber av Péter Gárdos är en lågmäld berättelse om kärlek med udda förtecken. Texten bygger på brev mellan författarens föräldrar som båda överlevt förintelsen och kommit till Sverige med hjälp av Röda Korset. En riktigt fin, osentimental berättelse.

Villette av Charlotte Brontë är mycket mindre känd än författarens Jane Eyre, men kanske den bättre av romanerna. Villette handlar om den föräldralösa Lucy som försöker försörja sig och klara sig själv. I staden Villette lyckas hon få arbete på en flickskola. Romanen utmanar genom avsaknaden av traditionell romantik och genom att berättaren inte är öppen mot läsaren. Spännande.

Tjärdalen av Sara Lidman är författarens klassiska debut från 1953. I byn Ecksträsk i norra Västerbotten har en man byggt en tjärdal och en annan förstör denna och blir skadad på kuppen. Ska han då ändå tas om hand av byborna? Vem omfattas av människornas medkänsla, vem är din nästa? En fantastisk debut skriven på ett nydanande språk.

Tjänarinnans berättelse av  Margaret Atwood skildrar en tänkbar, fasansfull utveckling i USA. Extremt konservativa, sexistiska krafter har tagit över, kvinnokroppen har blivit statens att förfoga över. Emellanåt plågsam läsning som lämnar kvar upplevelser av förtvivlan och vrede. Angelägen läsning!

Tematrio - Farkoster

Jag har åkt bärgningsbil hem idag för bilen pajade. Dottern skriver en faktatext om framtida farkoster i skolan. Hmm, temat blir farkoster/transportmedel. Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med. 

1. Min barndoms favoritdikt är "Långtradarbil" av Alf Henriksson

Bland Norrbottens björkar och Skånes pilar
i solen som lyser och regnet som strilar,
om dagen, då folk till sitt arbete kilar,
och om natten då människor ligger och vilar,
kors och tvärs genom landet ilar
långtradarbilar.

Genom veckornas timmar och vägarnas mil,
genom somrarnas dammoln och snöstormens il,
mellan enkla kaféer i välkänd stil
kör trötta chaufförer i evig fil
långtradarbil.

2. I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör doktor Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Helgalet och magnifikt.

3. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams läste jag för massor av år sedan. Jag minns mest att huvudpersonerna reste runt i rymdskepp och att svarat på frågan är 42. Frågan är bara vad frågan är.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

Poll om bästa klassikern

Jag har lagt upp en liten poll (högst upp till höger om detta inlägg) om vilken den bästa klassikern skriven av en svensk man är. Hoppas ni vill vara med och säga er mening. Det går också bra att lämna en kommentar här om ni tycker att jag har missat den bästa så ska jag försöka lägga till det alternativet. Skynda och rösta!

Bästa romanen är Barabbas

Wilhelm Moberg, Per Anders Fogelström, Frans G. Bengtsson, Harry Martinson och Hjalmar Söderberg i all ära, för mig är Pär Lagerkvist nummer 1. Och den roman som i mitt tycke är den allra bästa är tveklöst Barabbas. Romanen handlar om den rövare som friges då folket ges möjlighet att välja om Jesus eller Barabbas ska benådas. Barabbas blir mycket förvånad och bevittnar senare korsfästningen. Trots att han inte kan tro på de konstigheter Jesus predikade kan han inte bli kvitt känslan av att Jesus angår honom. Romanen speglar författarens inre kamp med sin barndomstro och hans existentiella grubblerier. Min absoluta favoritroman.

Bästautmaningen - Svensk klassiker

Nu har jag (återigen) börjat läsa den allra bästa boken, alla kategorier. Men jag ska inte fråga er något så omöjligt. Vi snävar in det genom att säga att boken ska vara en klassiker och författaren ska vara död, svensk och man. Berätta alltså om den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man. Boken får gärna ha ett manstema, men det är inget krav ;)

Jag återkommer med min favorit i morgon.

Floridaläsning

Eftersom jag ska fira jul och nyår i Florida förbereder jag mig med lite av och om Hemingway. Dessutom rensade jag ut så mkt förra veckan att jag var tvungen att kompensera lite. Har ni läst ngn av dem?

Vem bloggar och vem läser?

Vem bloggar och vem läser bokbloggar undrar Bokblomma och Feministbiblioteket svarar på sin blogg. Så då svarar väl jag på min. Jag började blogga för mer än åtta år sedan och då var syftet att ha en läsdagbok på nätet. Sedan upptäckte jag att det fanns andra bokbloggare och ganska snabbt hade umgänget med likasinnade blivit den främsta drivkraften att bokblogga.

Jag bloggar om olika saker, men det allra mesta handlar om litteratur. Jag läser för att vidga mina vyer och jag kan aldrig låta bli att försöka påverka människor. Därför har jag gärna läsutmaningar, där vi tillsammans läser utanför bekvämlighetszonen. Jag sticker heller inte under stol med att jag gärna lyfter fram mindre förlag som inte har lika lätt att få utrymme. Men jag läser också en det bästsäljare. Och jag får en del recensionsböcker. Jag har bloggat så länge att jag får mail med erbjudanden om böcker varje dag. Jag känner mig oerhört oartig som oftast inte ens svarar, men jag har faktiskt inte tid. Hittills i år har jag läst 88 böcker varav 18 är recensionsböcker, så jag blandar friskt. Jag recenserar inte allt jag läser, utan det jag har lust att skriva om. Undantaget recex så klart, dem har jag ju åtagit mig att recensera. Ibland, men inte särskilt ofta, läser jag samma som alla andra. Oftare har jag lyckats hitta en argentinsk novellist som skriver om fantasidjur eller en sedan länge avliden grekisk poet som skriver om kärlek.

Många bokbloggare läser min blogg och deltar i både läsutmaningar och andra utmaningar. Det är jag jätteglad för - tack! Men uppenbart läser även andra än bokbloggare bloggen, särskilt roligt har det varit under hösten då gymnasieelever fått i uppdrag av sin lärare att kommentera på min blogg.

Jag läser också en hel del olika bloggar. Många av dem finns länkade på bloggen. Andra deltar i mina utmaningar så dem hittar jag via kommentarer. En mycket stor andel av de böcker jag läser har jag fått tips om av andra bloggare, Hermia, Bokmania och Anna läser ofta sånt som intresserar mig.

Bästa amerikanska kvinnoromanen

Den allra bästa romanen skriven av en nu levande amerikansk kvinnlig författare är Vi kom över havet av Julie Otsuka. Författaren är född och uppvuxen i USA, hennes föräldrar är av japanskt ursprung. Otsuka skriver ofta om just japanska immigranter.  Huvudpersonerna i Vi kom över havet är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet. En av de allra bästa böcker jag läst.

Tematrio - Titelkänslor

Både i böckerna och irl träffar jag just nu många människor vars känslor är stegrade till max. Det inspirerade mig till veckans tema som är känslor i titeln. Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!

1. I novellen Lycksalighet skildrar Katherine Mansfield en ung kvinna som är helt överväldigad av lyckokänslor. men säg den lycka som består ... Novellen är en av författaren Katherine Mansfield mest berömda noveller och publicerades första gången 1918.

 2. Vredens druvor av John Steinveck utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Ett nobelprisat verk.

3. Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter är en helgalen gestaltning av hur sorg vänder upp och ner på tillvaron för att därefter bli "den väv personligheten består av, ett underbart kaos".


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Harold Pinter och Fastighetsskötaren

Harold Pinter (1930 - 2008) växte upp i en judisk familj i Hackney, ett arbetarkvarter i London. Han debuterade 1957 med dramat "The Room". Förutom dramatik skrev Pinter även filmmanus, prosa och poesi. Politiskt stod han till vänster om Labour.

Pinters dramatik speglar den alienation författaren upplevde under sin uppväxt i en stadsdel där det bodde få människor av judiskt ursprung. Hans pjäser är ofta tragikomiska och skildrar kommunikation, eller brist på sådan, mellan människor i olika maktpositioner.

Pinter tilldelades Nobelpriset i litteratur 2005 med motiveringen att han "i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum".

Jag har nu, med ganska stort nöje och viss förvirring, läst pjäsen "Fastighetsskötaren", en av Pinters tidiga dramer. Pjäsen handlar om två bröder, Ashton och Mick, och om den hemlöse luffaren Davies. Pjäsen inleds med att Ashton och Davies kommer till Ashtons slitna, dragiga rum. Ashton har räddat Davies från att bli nedslagen och erbjuder honom att sova över. Davies vill gärna framställa det som om han har många olika möjligheter, samtidigt som han inte lyckas ta sig för någonting eftersom han inte har några bra skor. Under pjäsens gång pendlar Davies mellan att vara underlägsen och övermodig. Ashton är inledningsvis mycket hjälpsam, men blir emellanåt irriterad på Davies. Mick är däremot burdus och hotfull gentemot Davies. Båda bröderna erbjuder Davies att bli fastighetsskötare i huset och Davies har svårt att förstå sig på brödernas relation. Vem är det egentligen som bestämmer?

Att läsa "Fastighetsskötaren" påminner mig delvis om att läsa "I väntan på Godot" av en annan Nobelpristagare, Samuel Beckett. Båda pjäserna handlar om män som har svårt att kommunicera med varandra, de talar förbi varandra. Handlingen är närmast obefintlig, fokus ligger på dialogen. Sådan den nu är. Och båda pjäserna skildrar passivitet och oförmåga att ta itu med saker. Dessutom är båda pjäserna absurda i sin svarta komik. Sammantaget är "Fastighetsskötaren" både lättläst och läsvärd.

Det självupplevda "sanna"

Veckan inleddes med en tematrio om "sanna" berättelser, här kommer lite mer om min tankar kring att begränsa litteratur till det som är "sant". Först en liten psykologilektion.

Empati betyder förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla.

Mentalisering är ”att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån”. När man mentaliserar reflekterar man över sina egna och andras tankar och känslor. Man blir påmind om att varje människa har sitt eget perspektiv och tolkar verkligheten på sitt eget sätt. Ett annat sätt att beskriva mentalisering är att ”tänka om känslor och känna om tankar”. Utvecklad mentaliseringsförmåga har den som kan reflektera utan att värdera, den som är flexibel i tanke och känsla och kan se det som händer ur olika perspektiv. Karaktäristiskt för en utvecklad mentaliseringsförmåga är att man kan stå ut med osäkerhet, att man kan se att det finns flera tänkbara förklaringar till den andres beteenden.

Att skriva en fiktiv roman kräver empatisk förmåga och mentaliseringsförmåga. Tack och lov finns det massor av författare som har den här förmågan. Men många av dem ifrågasätts på riktigt tråkiga sätt. Detta skrev Lotta Lundberg om under den gångna veckan. Jag tycker att det är både tråkigt och absurt att det som är självupplevt ses som mer sant än det rent fiktiva sanningslika. Det vet vi väl alla egentligen att det självupplevda är subjektivt, ett sätt att uppleva, tolka, verbalisera något?

Jag har själv råkat ut för samma typ av ifrågasättanden som Lotta beskriver när jag som relativt ung (typ 30) psykolog började arbeta med mödra- och barnhälsovård. Hur kunde jag vet något detta, jag som inte ens hade egna barn? När jag däremot började arbeta med traumatiserade, torterade flyktingar försvann plötsligt kravet på att ha upplevt själv, plötsligt räckte det med att vara en empatisk människa. Nu när jag har barn brukar jag ofta prata om att man faktiskt inte alls blir en bättre psykolog bara för att man har egen erfarenhet av att vara förälder. Den egna erfarenheten är ofta alldeles för begränsad till just en specifik situation, men både som psykolog och författare måste man kunna föreställa sig andra sätt att förhålla sig än de egna.

Får man då skriva om människor med annat ursprung och andra erfarenheter än de egna? Ja, det är klart att man får. Samtidigt är frågan komplex för det blir heller inte bra om vissa grupper får tolkningsföreträde och inte människor med egna upplevelser når ut. Men den frågan måste man nog försöka lösa på annat sätt än genom att försöka begränsa författare som skriver fiktivt. Tänk så mycket fattigare jag skulle vara utan Hilary Mantels fantastiska porträtt av Thomas Cromwell, utan Colm Tóibín fina kvinnoskildringar, utan Vladimir Nabokovs skildring av vad som rör sig huvudet på en pedofil. Tack till alla författare som använder sig av sin empati och mentaliseringsförmåga för att gestalta det som går utanför er och min horisont.

Även Bernur har skrivit om detta under veckan.

Bästautmaningen - Kvinnor i USA

Det har varit presidentval i USA under veckan, det har ingen av oss kunnat missa. Hur gärna vi än velat. Och det blev inte en kvinna som president. Men här på bloggen ska det handla om amerikanska kvinnor, d v s kvinnor från USA. Berätta om den bästa romanen skriven av en nu levande amerikansk kvinna. Boken får gärna ha ett kvinnotema, men det är inget krav.

Jag återkommer med min favorit i morgon, när jag tänkt färdigt.

Ett helt liv

En del böcker kan verka lite intetsägande och kanske läser man dem mestadels för att man känner till författaren och hoppas på något bra. Och så helt plötsligt under läsningen inser man att man sitter där med en av årets allra bästa böcker, en helt unik berättelse som kommer att dröja sig kvar i minnet. Precis så var det för mig när jag läste Ett helt liv av Robert Seethaler. På uppslag 27-28 insåg jag att jag skulle komma att älska boken. När jag förra året läste Tobakshandlaren av författaren beskrev jag den som "en riktig "lyran-bok", här finns allt det avskalade, långsamma, lågmälda och oavslutade jag älskar i romaner". Nu få jag nog lov att kategorisera Robert Seethaler som en av mina favoritförfattare.

Andreas Egger blir tidigt föräldralös och växer upp i en liten alpby hos en vedervärdig fosterfar, som ger honom stryk och tvingar honom att arbeta hårt. Andreas är en stillsam, lite naiv pojke utan läshuvud, men med starka muskler. Han lär sig tidigt i livet att inte kräva mycket för egen del. Inte förrän han träffar servitrisen Marie och drabbas av kärleken. Senare i livet får Andreas uppleva stora förluster, han deltar i andra världskriget och blir krigsfånge och han är med och bygger upp turistnäringen i Alperna. Allt på sitt alldeles egna sätt.

Ett helt liv är en lågmäld, finstämd berättelse om just ett helt liv. Läsaren får följa Andreas från barndomen fram till hans död på ålderns höst. Kanske kan man beskriva Andreas som en anti-hjälte, men framför allt är han en genuin människa som gör det bästa av de smulor livet erbjuder honom. Han påminner mig om William Stoner i John Williams Stoner, men även om den ensamme herden i Jean Gionos Mannen som planterade träd. Gemensamt för dem alla är att de anspråkslöst går genom livet, samtidigt som de lever högst meningsfulla liv i det lilla.

Utan ett enda överflödigt ord, inlevelsefullt och utan åthävor gestaltar författaren livets stora och små händelser mitt i historiens brus. Linbanor byggs och krig utkämpas, men det viktiga är den enskilda människans liv, ett värdigt liv. Berättelsen om Andreas är osentimentalt gripande och vacker i sin enkelhet. Att läsa Ett helt liv gör mig helt enkelt lycklig.

ETT HELT LIV
Författare: Robert Seethaler
Översättare: Jörn Lindskog
Förlag: Thorén & Lindskog (2016)
Köp. Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania

Kyrie eleison

Jag har försökt få till ett inlägg som speglar vad jag tänker om den politiska situationen i världen, men ger nu upp och lägger in ett litet klipp i stället. Vi ber om barmhärtighet. Och vi gör vad vi kan i det lilla.

Bokutrensning ...

Oj, oj, oj, jag rensar ut böcker. Det är ett oerhört besvärligt arbete för jag vill inte skiljas från någon av böckerna. Det är mestadels bra böcker jag rensar ut och jag gör det endast p g a att fontstorleken är så liten så att jag faktiskt inte kan läsa böckerna. Men det måste bli gjort, det är så irriterande trångt i bokhyllorna och ser illa ut med så många olästa böcker. Nåja, jag har lyckats identifiera 28 som ska få resa iväg, jag har drygt 300 olästa kvar i alla fall.

Det bästa med att rensa i bokhyllan är att jag hittar så många spännande böcker jag blir sugen på att läsa. Böcker jag totalt glömt bort att jag äger. Nästa år måste jag nog lite mer seriöst försöka läsa mer ur bokhyllan och mindre allt annat som liksom bara dyker upp. Hur ser det ut i era bokhyllor? Hinner ni läsa allt som flyttar in hos er?

Tematrio - Autifiktion och annat som kanske är sant

Just nu råkar jag faktiskt läsa två böcker samtidigt som har det gemensamt att de är baserade på "sanna" historier. För i den här genren finns mer än "bara" lite smådåligt skrivna, förenklade BOATS, här finns också alla typer av biografier och mer eller mindre detaljerade, "verklighetstrogna" autofiktioner. Berätta om tre bra böcker som på något sätt är baserade på verkligheten!

1. I De oroliga berättar Linn Ullman mycket kärleksfullt, varmt och nyanserat om sina föräldrar och om sin barndom. En mycket fin läsupplevelse.

 2. Just nu läser jag också Delphine de Vigans Baserad på en sann historia, som handlar om efterreaktionerna på att en författare skrivit en självutlämnande bok. Mycket intressant och spännande även om jag inte alls vet (eller bryr mig) om hur mycket som är sant.

3. I Beckomberga - ode till min familj berättar Sara Stridsberg om hur hon som barn besökte fadern som var patient på det stora mentalsjukhuset. En av de allra bästa böcker jag läst.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bästa dystopien är Blindheten

Bästa dystopien ever är Blindheten av José Saramago. Nu är ju inte Blindheten någon dystopi i en snävare bemärkelse och inte ens en postapokalyps. Den utspelar sig liksom mitt i en apokalyps. Men jag tycker nog att den kan räknas i alla fall. Och den är så oerhört ruggig.

En man sitter i sin bil vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om till grönt. Detta kommer dock mannen aldrig att få uppleva, han blir helt utan förvarning blind. Den ögonläkare mannen senare besöker kan inte hitta några fysiologiska förklaringar till den plötsliga blindheten. Blindheten är inte heller som man väntat sig ett mörker, den blinde lever i ett konstant vitt ljus. Dagen därefter blir ögonläkaren blind och den oerhört smittsamma epidemin av blindhet sprider sig mycket snabbt. Myndigheterna försöker begränsa smittan genom att spärra in de blinda och de med smittorisk på ett gammalt mentalsjukhus. I den isolerade miljön på sjukhuset skapas ett samhälle som bygger på den starkes rätt. Övergrepp är slentrianmässiga, det finns ju inga vittnen. Blindheten har beskrivits som en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld och det är en perfekt beskrivning.

"Om du kan se, betrakta. Om du kan betrakta, var uppmärksam."

Bästa dystopien

Med tanke på gårdagens strömavbrott och dagens trilskande dator blir temat för denna, den första, bästa-utmaningen dystopier, post-apokalypser och annat elände. Välj ut EN, den ni tycker är allra bäst, och berätta för oss vad det är ni gillar med den. Ni kan välja att berätta om en bok eller en film.

Jag återkommer med min favorit imorgon om jag får all teknik att samarbeta.

Strömlöst

Så här såg det ut här hemma igår kväll när jag skulle dra igång Bästa-utmaningen. Ingen ström, ingen uppkoppling. Utmaningen kommer senare ikväll i stället.

Sorgen bär fjäderdräkt

En del böcker, ja i ärlighets namn rätt många, får lov att vänta på uppmärksamhet under lång tid i det här huset. Men så finns det de där böckerna som liksom bara ylar att de vill bli lästa så fort man får syn på dem. Och så tränger de sig emellan, förstör planerna och bosätter sig i hand och sinne. Den här kråkboken är precis en sådan bok. Så fort jag fick syn på den drogs jag oemotståndligt mot den, jag närmast tvingades att öppna för att kika lite och sedan var jag fast. Både kråkan och boken är så påträngande, trösterika och helgalna att det är en lisa för en sörjande själ att stifta bekantskap med dem. Jag är så glad att den här boken dök upp hos mig just när jag behövde den.

Sorg är ett vanligt tema i romaner, men jag måste erkänna att jag inte läst de senare årens populära böcker på temat. Jag tycker ofta att det är jobbigt att läsa konventionella, om än väldigt bra, gestaltningar av sorg. Men Sorgen bär fjäderdräkt är så långt ifrån konventionell det är möjligt att komma. Den här romanen/fabeln/diktboken är hysterisk, egensinnig och alldeles underbar. Texten innehåller nog alla stilar som finns, här tokroliga språkekvilibristiska övningar man tappar andan av att läsa, här finns dramarealistiska avsnitt som klokt och finurligt gestaltar sorgens egenskaper, här finns listor och här finns lyrik. Berättarperspektivet växlar hela tiden mellan kråkan, pappan och pojkarna. I den här boken kan jag känna igen alla mina tankar och känslor, här kan jag finna tröst.

Mycket kort kan man säga att boken handlar om den "sorgeprocess" en pappa och hans två söner genomgår då mamman hastigt avlidit. Till sin hjälp har de en terapeutkråka som tvingar sig in i hemmet och på olika sätt hjälper alla att hantera sina känslor. När sorgen fjäderkläs kan den hanteras utan floskler om att gå vidare, eller att ha sörjt färdigt. Kråkan är dock ingen stillsam, lyssnande terapeut, utan en figur som, med mer eller mindre milt våld, vänder upp och ner på hela hemmet. Så småningom förändras sorgen och går att hantera utan kråka.

"Det var en gång två pojkar som medvetet förvanskade minnen om sin far. På så vis kändes det bättre om de råkade glömma minnen om sin mor."

"Förr trodde vi att hon skulle dyka upp en vacker dag och säga att alltihop hade varit en prövning.
...

Vi var noga med att låta henne åldras, aldrig hålla henne fången. Noga med att kalla henne farmor när pappa blev farfar.

Vi hoppas att hon tycker om oss."

Sammantaget är Sorgen bär fjäderdräkt en helgalen gestaltning av hur sorg vänder upp och ner på tillvaron för att därefter bli "den väv personligheten består av, ett underbart kaos".

SORGEN BÄR FJÄDERDRÄKT
Författare: Max Porter
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Etta/Sekwa (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

Novell #6 och 7 ur Novellixasken Eller sjunk i havet

Nu har jag läst två noveller till i novellutmaningen Läs en novell II. En är utgiven 2016 och i en spelar pengar en stor roll. Båda novellerna handlar om flykt och om förfärliga resor till havs. Och båda novellerna handlar om människor som flytt från krig och sökt skydd i Sverige.

I Lilla asken berättar Ania Monahof om en ung flicka och hennes familj som under andra världskrigen flyr över Östersjön från Finland till Sverige. Det är kallt och farofyllt under båtresan. Lilla asken är en gammaldags berättelse om ett aktuellt tema.

"Historien städar efter kriget och eftersom det är vi som är skräpet som sopas än hit, än dit, känner vi av det. Vi kan se, vi kan höra, vi har alla sinnen i behåll. Därför känner vi smärta."

I Eller sjunk i havet berättar David Mohseni om sitt liv och sin flera år långa flykt från Afghanistan. Redan som 10-åring tvingades han klara sig själv och leva i källare runt om i världen. Resan över Medelhavet var fylld av faror och kostade människoliv. Eller sjunk i havet är en berättelse som kryper under skinnet på läsare, man blir så ledsen över hur illa barn far.

Trots att det har gått många år mellan de båda flykterna över haven är känslan av rädslan lika förlamande i båda berättelserna. Och i skrämmande situationer behöver vi människor vända oss till goda krafter, både inuti och utanför oss. Kanske dyker dessa upp i form av bönesvar eller i form av hjälpande människor. Hoppas att de goda krafterna dyker upp för alla som idag befinner sig på flykt, vare sig de är på denna eller andra sidan havet.

Båda novellerna säljs, tillsammans med två andra, i en fin liten ask.

LILLA ASKEN
Författare: Ania Monahof
Förlag: Novellix (2016)
Köp. Adlibris, Bokus

ELLER SJUNK I HAVET
Författare: David Hohseni
Förlag: Novellix (2016)
Köp. Adlibris, Bokus

Jul i ?

Kan ni gissa var jag ska fira jul i år? Och vilken författare jag ska "besöka"? Jag vill också gärna få tips på böcker som utspelar sig i den här delen av världen, har ni några?

Ljudboksproblem

Jag har drabbats av läsproblem efter att jag lyssnade på senaste Ferrante-boken, ingenting känns nog bra. Jag har försökt med flera, men tröttnar snabbt. Kanske bäst att specificera att det enbart gäller ljudböcker, jag har nyligen läst och älskat ett par böcker, men jag har så svårt att hitta något att lyssna på. Antingen känns det för ytligt och ointressant eller så är det den typen av litteratur man bör läsa med ögonen, t ex Linn Ullmans De oroliga. Men jag saknar verkligen att lyssna i bilen, måste hitta något. Jag gör ett försök med Flickorna av Emma Cline, håll en tumme att jag fastnar för den. Visst har ganska många av er läst den?