Obloggade sommarböcker

Som vanligt har jag läst en massa i sommar, utan att blogga om det. I morgon är det dags att börja jobba igen, så här kommer lite tankar om sommarens obloggade böcker.

Jag har läst en del barn- och ungdomsböcker som alla varit bra. How I Live Now av ALMA-pristagaren Meg Rosoff handlar om Daisys sommar på landet i England, en tillvaro utan vuxna som blandar sig i. Sal 305 och För alltid av Ingelin Angerborn är typiska för författarens mysiga rysligheter. Det blåser på månen av Eric Linklater må vara en klassiker, men den var alldeles för "rolig" för att passa mig. Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe har jag recenserat - och älskat. Just nu läser jag Du, bara av Anna Ahlund, den verkar lovande.

Klassiska noveller har det blivit fyra stycken: Emma - ett fragment av Charlotte Brontë, De blå silkesstrumporna av Elin Wägner, Madame de Breyves melankoliska sommar av Marcel Proust, och Lycksalighet av Katherine Mansfield. Mest gillade jag knorrarna i berättelserna av Mansfield och Wägner.

Klassiska romaner har jag så klart också läst: Sibyllan av Pär Lagerkvist, Vredens druvor av John Steinbeck, Berta Funcke av Mathilda Malling (Stella Kleve). Vredens druvor är recenserad och de andra planerar jag att skriva om.

Andra klassiska texter är "Hedda Gabler" av Ibsen och Brev till en ung poet av Rainer Maria Rilke. Båda har jag bloggat.

Sommarens vackraste text var så klart Vi av Kim Thúy, recension kommer inom kort. Wylding Hall av Elisabeth Hand var en spännande, ruskig historia. Störst av allt av Malin Persson Giolito var sommarens mest engagerande, en riktigt bra bok jag har skrivit om tidigare. Vinden som sprider elden av Selva Almada, en argentinsk roman, kommer jag att skriva om senare. Åsneprinsen av Caroline Hainer var en bra, mycket läsvärd, lågmäld uppväxtskildring. Världen av Juan José Millás var också en mycket bra uppväxtskildring som utspelar sig på 50-talet i Madrid.

Vad har ni läst i sommar?