Vi är redan en bit in i maj och reser runt i Europa för fullt. Här kommer lite information om böckerna, som jag har lånat av förlagen. I slutet av månaden skapar jag ett inlägg som ni kan posta era länkar i. Vilka böcker tänker ni läsa?
De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djupintervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.
Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina och växte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhället. 2015 års Nobelpristagare i litteratur!
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, sin stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter. Nora blir lämnad ensam kvar med ansvar för allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till hennes hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."
Nora Webster har hyllats för sitt oerhört starka kvinnoporträtt, av flera jämfört med Madame Bovary och Hedda Gabler. En oförglömlig roman om hur vägen till insikt är att tillåta sig själv att sörja och att läka. Ännu en gång har Colm Tóibín visat varför han av så många räknas som en av världens just nu största romanförfattare.
Kortromanen Misstag i Moskva skrevs 1966-67 men publicerades först 1992 i tidskriften Roman 20-50. Det är berättelsen om ett gift par som beger sig till Moskva för att besöka makens dotter från ett tidigare äktenskap och där upplever en kris i sin relation. Simone de Beauvoir hämtar inspiration från de återkommande resor som hon och Jean-Paul Sartre gjorde till Sovjetunionen mellan 1962 och 1966 på inbjudan av sovjetiska författarförbundet. Mot bakgrund av kalla kriget, med korta glimtar från sextiotalets Sovjet, utspelar sig en lågmäld historia mellan de två makarna. Boken inleds med ett förord av Éliane Lecarme-Tabone. Det är första gången som Misstag i Moskva publiceras i svensk översättning.
En ung pojke har flytt sitt hem efter en traumatisk upplevelse och från sitt gömställe hör han hur de ropar efter honom, fadern och männen. När han lämnar gropen där han legat gömd i flera dagar möts han av den vidsträckta och oförsonliga slätten som han måste korsa, ett ingenmansland härjat av hetta och våld. Desperat och utmattad av hunger och törst irrar han omkring i natten tills han stöter på en tystlåten äldre fårherde, som motvilligt beslutar sig för att fortsätta över slätten tillsammans med pojken. De talar knappt med varandra men herden förstår snart att pojken bär på en mörk hemlighet och att deras vandring är en flykt. Flykten är en koncentrerad skildring av utsatthet på en plats där våld och övergrepp ständigt hotar. Med sin precisa och kraftfulla prosa ställer Carrasco utmanade frågor om vad människan är kapabel till.
Jesús Carrasco (född 1972) debuterade med romanen Flykten, som har väckt stor internationell uppmärksamhet och sålts till tjugo länder. Författaren bor och verkar i Sevilla.
Sapfo, född någon gång mellan 630 och 612 f.Kr., död cirka 570 f.Kr., var en grekisk kvinnlig vislyriker från ön Lesbos. I princip inget är känt om Sapfos liv, mer än att hon tycks på något sätt ha stått i centrum för en grupp högättade unga kvinnor. Sapfo är den första kända kvinnliga poeten i historien. Mycket få fullständiga dikter är bevarade.
Enligt grekiska källor ledde Sapfo en thiasos - vilket kan betyda kultförsamling, skola, rituell grupp, förening för fester eller mysteriekult - det är osäkert vilken betydelse man bör lägga in i ordet i just hennes fall. Hennes dikter har tydligen ofta tillkommit för olika slags fester och rituella sammankomster, de anspelar på en rik flora av legender och myter - några kan vara fragment av rolldikter där den talande är till exempel en av Zeus älskarinnor - men de lånar också detaljer från vardagen. Samtidigt framträder hennes personliga särprägel, hennes röst starkare än hos någon tidigare lyriker. Genom dikter som "Gudars like" och "Plejaderna sjunkit" har hon ofta uppfattats som den första stora kärlekslyrikern i europeisk litteratur.
Sapfo har fått ge namn åt den antika strofformen sapfisk strof. (Wiki)
En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött - djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom? I sin mångbottnade klassiker, beskriver Haushofer en kvinnas hårda och spännande kamp för att överleva. Väggen, som filmatiserades 2012 och blev en stor succé i Europa, utkommer nu i nyöversättning som första bok i Thorén & Lindskogs moderna klassikerserie.
Marlen Haushofer föddes 1920 i Frauenstein i Österrike. Hon skrev ett femtontal romaner och novellsamlingar, där Väggen intar en central plats. Hon dog 1970 och älskas idag av läsare i Sverige och över hela världen.
Jag har redan hunnit läsa Väggen av Marlen Haushoffer, som förtrollade mig under några dagar. Idag tänkte jag börja på Kriget har inget kvinnligt ansikte, men det är de två som jag definitivt har tänkt att läsa. Egentligen vill jag läsa både Sapfo och Simone de Beavoir, men jag vet inte om jag hinner.
SvaraRaderaBåde Sapfo och de Beavoir är ju ganska ordkorta ;)
RaderaJag är ju väldigt sugen på Sapfo. Men vi får se hur det blir - maj är en ganska stressig månad.
RaderaVäggen blir det för mig :)
SvaraRaderaVäggen är fantastisk!
Radera