Tematrio - Parrelationer

Jag har varit ute och rest i helgen (hej, Skåne) och sträckläste Tiden det tar av Hanne Ørstavik. Denna inspirerar till temat parrelation (de måste så klart inte alls bestå av man/kvinna bara för att jag har det i mina exempel). Berätta om tre "starka" romaner som handlar om parrelationer.

1. Tiden det tar av Hanne Ørstavik handlar om Signe som nyligen flyttat till landet med barn och man. När julen nalkas kommer hennes föräldrar på besök för att bjuda på julkalas. Efter att ha läst Signes skildring av föräldrarnas relation och sin egen uppväxt är det lätt att förstå hennes panik inför att bli indragen i familjesystemet igen. En mästerlig skildring av trasiga människors relationer.

2. s/y Glädjen har nyligen getts ut som ljudbok på Storytel, jag undrar om jag ska våga mig på en omläsning. Det är många år sedan jag med stigande klaustrofobisk fasa läste läste denna ruggiga berättelse. Den håller säkert än i dag, men jag vet inte om jag orkar genom den en gång till. Starka känslor utlovas.

3. Just nu lyssnar jag på Negas Nasehs De fördrivna. Hittills har texten mestadels handlar om parets relation och om svårigheterna som kan uppstå i samband med oro för ett litet barn. Nasehs förra roman Under all denna vinter skildrade relationen mellan mor och dotter på ett suggestivt sätt.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vi behöver nya namn - Jorden Runt V

Darling växer upp i kåkstaden Paradise i Harare, Zimbabwe efter att familjens (och alla andras) hem förstörts. Darling tillbringar dagarna tillsammans med sina kompisar Chipo, Sbho, Gudvet, Horungen och Stine. Hungern, våldet och fattigdomen finns alltid närvarande, barnen ägnar sig åt att stjäla det de behöver och de leker krigsinspirerade lekar. Ingen skola finns och inga föräldrar är närvarande i barnens liv. Darlings pappa har försvunnit, han har inte synts till sedan han började arbeta i Sydafrika. Vita biståndsarbetare dyker upp då och då med saker som behövs och med krimskrams, då gäller det att bete sig som det förväntas. Darling drömmer om att flytta till sin moster i ”Detrångtmishigan” (Detroit, Michigan) USA, men när väl denna dröm går i uppfyllelse visar det sig inte vara så lätt att anpassa sig till en ny tillvaro.

Romanen är uppdelad i två delar, den ena utspelar sig i Zimbabwe och den andra i USA. Språket är enkelt och naket, det passar den unga berättarrösten perfekt. Allt skildras på ett naturligt, självklart sätt, även de händelser som skakar om läsaren rejält. Darling lever i den värld hon lever i, den är för henne den enda tänkbara. Fast drömmen om något annat finns, något annat diffust och långt borta. Trots de nattsvarta inslagen i berättelsen om Darlings liv finns här en enkelhet och en svart humor som gör att man som läsare orkar ta till sig texten. I delen där Darling lever i exil förändras tonfallet, nu finns inte längre något hopp om en enkel lösning någon annanstans, nu när hon är i drömmarnas land blir sorgen och längtan tydligare. Nu har också en ny sorts utsatthet och ett utanförskap tagit plats i Darlings liv.

Kapitel 10 handlar om hur människorna ger sig av från sina hemländer, detta kapitel på 1½ sida skulle jag egentligen vilja citera i sin helhet. Här kommer i alla fall ett utvalt stycke:

"Se på landets barn som ger sig av i drivor, lämnar sitt eget land med blödande sår på kroppen och djup bestörtning i ansiktet och blod i hjärtat och hunger i magen och sorg i stegen. De lämnar kvar sina mödrar och fäder och barn, lämnar sina navelsträngar under jorden, lämnar förfädernas ben i jorden, lämnar allt som gör dem till dem och det de är, de ger sig av och lämnar allt eftersom det inte längre går att stanna. De kommer aldrig att bli sig själva igen för man kan inte bli sig själv igen när man väl har lämnat den och det man är, det går helt enkelt inte att bli sig själv då."

Sammantaget är Vi behöver nya namn en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon.

VI BEHÖVER NYA NAMN
Författare: NoViolet Bulawayo
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Wahlström & Widstand (2014)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Ingrid, Bak, bok, mat, Anna

Tematrio - Kungligheter

Nej, jag är inte rojalist, men icke desto mindre är temat denna vecka kungligheter. Om det bär er emot (eller helt enkelt är för svårt får ni gärna komplettera med statschefer, borgmästare o s v). Ni behöver ju heller inte hålla er i den s k kallade verkligheten om ni inte vill.

1. Jag läser just nu massor av romaner om Henrik VIII, ni vet han med alla fruarna. Den bästa romasviten är naturligtvis Hilary Mantels Wolf Hall, men även Philippa Gregorys romaner om Boleynfamiljen är läsvärda.

2. Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min handlar om Kinas sista kejsarinna. Jag var i ärlighets namn inte särskilt imponerad av den här romanen, men den handlar i alla fall om en kunglighet.

3. Konungens återkomst är tredje delen i den fantastiska trilogin Sagan om Ringen. Och vilken kung!

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Läsuppdatering

Det är ovanligt tyst på bloggen, här kommer en liten uppdatering. Jag har mycket att göra med att ta hand om min mammas hem och jag är ibland förlamad av sorg. Jag läser dock en hel del som vanligt, men har svårt att ta mig för att skriva.

I vår Jorden Runt-utmaning har jag läst två afrikanska romaner, True Murder av Yaba Badoe och Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo. Någon form av recension kommer inom kort.

Dottern har börjat läsa mer och mer. Hennes favoritförfattare just nu är Ingelin Angerborn. Hon är faktiskt en favorit hos mig också, jag har nyligen läst en av hennes äldre böcker: Rum 213. Hu så spännande! Dottern ska blogga om den på sin blogg Drakungens blogg, besök henne gärna.

Min fantastiska väninna Elena Ferrante

När jag kontaktade Norstedts för att be om recensionsböcker ur vårens katalog funderande jag länge på en dansk eller en finsk författare. Men sedan bestämde jag mig för att satsa på en italiensk, med föreställningen att kanske inte så många andra skulle skriva om just den boken. Nu i efterhand kan jag se att jag borde skaffat lite mer förkunskap om den där, för mig, okända italienska författaren. När det närmade sig boksläpp och det stod klart för mig att det var en bästsäljare blev jag lite orolig; jag brukar ju rätt ofta ha svårt att se dessa böckers storhet. Men så blev det inte i fallet med Min fantastiska väninna; här vill jag bara instämma i hyllningskören. Vilken fantastisk bok detta är, hur ska jag kunna vänta på de kommande delarna?!

Romanen inleds i relativ nutid då Elena och Lila hunnit bli i sextioårsåldern. Lila är spårlöst försvunnen och hennes son söker henne hos barndomskamraten Elena, som flyttat norrut till Turin. Men Lila har aldrig besökt Elena där, hon har aldrig velat lämna Neapel. Lila har dock inte bara försvunnit, hon tycks vara som utplånad från jordens yta; alla minnen, foton o s v av henne är borta. Det är så typiskt Lila att alltid överdriva, tänker Elena och fast besluten att inte låta Lila vinna denna gång sätter hon sig vid datorn för att berätta deras historia, in i minsta detalj.

Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp i Neapels fattigkvarter på 50-talet och blir vänner för livet. Landet präglas fortfarande av krigstidens nöd och våldet finns överallt. Barn och kvinnor slås av männen i familjen, camorran lurar i det fördolda, fiendskap mellan familjer ärvs i generationer och barnens väg är utstakad från början. Fast det finns undantag. Lila och Elena lär känna varandra i första klass och de blir snabbt oskiljaktiga. Lila är en bråkstake, men en oerhört begåvad sådan. Hon har lärt sig läsa själv och kan alltid mest. Ändå är det inte hon utan Elena som får möjlighet att studera vidare.

Romanen myllrar av människor, familjer, händelser och relationer. Inledningsvis finns en personförteckning, vilket är tur, det är lätt att blanda ihop alla namn och smeknamn. Texten är enkel och målande, jag kan se vissa scener framför mig och tänker att denna romansvit skulle bli en fantastisk TV-serie.

Det är så klart svårt att inte jämföra Min fantastiska väninna med romanen Stål av Silvia Avallone. Båda är italienska och bara det lockar till jämförelse, jag har inte läst så många italienska författare. Båda skildrar dessutom unga flickor som växer upp i ett mycket tydligt patriarkalt samhälle där utsatthet, våld och fattigdom präglar vardagen. Den största likheten ligger dock i författarnas förmåga att gestalta de unga flickornas relation till varandra och deras sökande/skapande av en identitet. Ferrante gestaltar på ett lysande sätt rivaliteten mellan Lila och Elena, en rivalitet som ofta handlar om kunskap, läsande och självständighet. Lila är på många sätt centrum i Elenas liv, hon är den Elena jämför sig med, den hon önskar efterlikna, men också den hon måste särskilja sig från.

Sammantaget är Min fantastiska väninna en suverän uppväxtskildring, en fängslande roman om två unga flickors relation till varandra. Romanen är värd alla lovord som skrivits om den och har ni missat den är det bara att följa länkarna nedan eller att knata iväg till biblioteket.

MIN FANTASTISKA VÄNINNA
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania, Kulturkollo

Tematrio - Böcker ni inte läst ut

Jag har nu försökt lyssna på första delen av Ursula k Le Guins Övärld i en vecka, men jag fastnar inte för berättelsen och överväger att helt enkelt lägga undan den. Detta inspirerar till veckans tema om böcker man inte läser ut. Berätta om tre böcker som ni inte läste klart, vad fick er att besluta att avsluta?

1. Trots att Morgon i Jenin fanns med på min egen världsutmaning orkade jag inte läsa ut den. Många andra gillade den, men jag tycker helt enkelt inte att storyn höll. Det är synd för palestiniernas historia behöver verkligen berättas.

2. Jag vill egentligen inte riktigt erkänna att jag avbrutit läsningen av Anna Karenina för jag gillade de 200 sidor jag läste. Men boken är helt enkelt så himla tung att den inte funkar på mina vanliga läsställen (mestadels i badet). Vi får väl se om jag lyckas återuppta den så småningom.

3. Om skönhet av Zadie Smith har jag försökt lyssna på två gånger, men gett upp båda gångerna. Boken verkar bra, men jag gillar inte den överentusiastiske uppläsaren.



"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio - Huvudstäder

Vid den här tiden förra året hade vi huvudstäder som tema och det är ett tema jag nu vill återkomma till. Det finns ju en hel del städer att välja mellan. Berätta om tre böcker som utspelar sig i huvudstäder! 

1. Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir är en vacker roman, som skildrar hur åldrandet tvingar fram nya sätt att förhålla sig till livet och kärleken. Förutom det äktenskapliga perspektivet skildrar författaren också situationen i Sovjetunionen på 60-talet - en smärtsam upplevelse för många av dåtidens tänkare.

2. Isidor och Paula av Ola Nilsson är en modern variant av Orfeusmyten, samtidigt som den skildrar arbete och grå vardag i samtidens Stockholm. Kombinerat med med en sårig barndomsskildring, ett magiskt, poetiskt språk och en uppbruten struktur är detta precis vad jag älskar.

3. Igelkottens elegans av Muriel Barbery handlar om två, mycket speciella, huvudpersoner och om hur deras liv flätas samman i ett fashionabelt Parishus.  Den här romanen är förtjusande, charmerande, satirisk, hejdlöst underhållande, sorglig och nästan, men bara nästan, av feel-good karaktär.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jorden Runt V - Afrika

April månad har redan inletts och det är hög tid att resa vidare, denna gång mot Afrika. Här kommer lite information om böckerna, som jag har lånat av förlagen. I slutet av månaden skapar jag ett inlägg som ni kan posta era länkar i. Jag har läst några av böckerna sedan tidigare (Coetzee, Tadjo och Adichie) och hoppas hinna läsa de flesta av de andra. Vilka böcker lockar er mest?

Onåd - J.M. Coetzee (Sydafrika)
En vit medelålders universitetslärare i Kapstaden, David Lurie, har en affär med en av sina kvinnliga studenter. När deras förhållande avslöjas ställs David inför skolledningens krav: han skall inte bara erkänna utan även visa sin djupa ånger offentligt. Men det vägrar han gå med på. ”Mitt försvar bygger på begärets rättigheter” hävdar han. Han väljer själv att sluta och upptäcker snart att vänskapskretsen vänder sig bort från honom. David drar sig undan till dottern Lucys lantgård. Han hjälper henne med grönsaksodling och med hennes hundpensionat. Han arbetar även på ett djursjukhus i närheten. Sakta börjar David komma till rätta med livet. Men i området som nästan helt befolkas av svarta håller maktbalansen på att skifta. En dag dyker plötsligt tre svarta män upp på gården och Lucy blir brutalt våldtagen. Davids ”civiliserade” värld vänds upp och ner och han blir rasande när Lucy vägrar att polisanmäla våldtäkten. Hon envisas med att bo kvar på gården, i vanära, i onåd.

Onåd är en omskakande roman om det nya Sydafrika, ett samhälle där inget är svart eller vitt, där både svarta och vita beter sig illa. Det börjar som en banal historia, men snart upptäcker man att det finns ett märkligt sug i berättelsen. Man läser i ett andetag och med en fascination som bara de allra bästa författarna kan ge oss.

Vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo (Zimbabwe)
NoViolet Bulawayos Bookerprisnominerade roman om 9-åriga Darling i kåkstaden. Familjens hem har förstörts av president Mugabes ”krigsveteraner” i Zimbabwe. Darling växer alltså upp i en allt annat än barnvänlig miljö, men hon är smart och uppfinningsrik så hon klarar sig trots allt ganska bra. På dagarna hänger hon med sina kompisar, Chipo, Sbho, Gudvet, Horungen och Stine. De rör sig mellan Paradise, kåkstaden där de bor, och rikare villaområden där de främst ägnar sig åt att stjäla. Någon skola finns inte längre, och Darlings pappa har inte synts till sedan han reste till Sydafrika för att jobba. Själv vill hon mest av allt flytta till sin moster i ”Detrångtmishigan” (Detroit, Michigan) USA.

Det här är en omskakande och nervigt vital skildring av en ung flickas vuxenblivande – från hennes liv och tillvaro i den fattiga kåkstaden i det sönderfallande Zimbabwe till exilen i USA med allt vad den för med sig av nya, uppslitande erfarenheter. Ett utdrag ur romanen har belönats med Caine Prize for African Writing, ett annat publicerades i senaste numret av den svenska utgåvan av Granta.

True murder - Yaba Badoe (Ghana)
Elvaåriga Ajuba har kommit till England från Ghana. Hennes pappa har lämnat henne på en internatskola i Devon, där hon försöker förstå vad det egentligen var som hände hennes mamma hemma i Accra. På skolan träffar hon den utåtriktade Polly Venus, vars familj hon snart blir involverad i. När flickorna en dag hittar rester av vad som visar sig vara två spädbarn på Pollys vind inleder de en egen brottsundersökning, inspirerade av mordgåtorna i favorittidningen True Murder. Samtidigt som de två flickorna gräver sig djupare ner i Pollys familjehistoria börjar det gå upp för Ajuba vad som hänt i hennes egen familj. Speglarna börjar tala till henne.

Yaba Badoe är dokumentärfilmare, journalist och författare. Hon haren examen från Cambridge och har jobbat på BBC. Hennes prisbelönta dokumentärfilm The Witches of Gambaga, som handlar om en grupp kvinnor i Ghana som dömts till att leva som häxor, har visats på festivaler världen över. True Murder är hennes debutroman. Det är en spännande och mångbottnad roman som utspelas i en klassisk brittisk internatskolemiljö. Yaba Badoe delar sin tid mellan England och Ghana.

Enstörig - Nina Bouraoui (Algeriet)
"Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det." Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen.

Den fransk-algeriska för fattaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag.

Drottning Pokou : Concerto för ett offer - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)
Enligt legenden kastade drottning Pokou sin ende son i floden för att befria sitt folk. Tack vare hennes offer kunde kungariket Baule grundas och hon själv utropas till drottning. I Drottning Pokou omtolkar Véronique Tadjo denna betydelsefulla myt. Vem var Pokou egentligen? Var hon en amazon och frihetshjälte? Eller var hon en maktgalen härskare som gjorde vad som helst för att få regera över sitt folk? I fem olika berättelser, med fem olika slut, ställer Tadjo frågor om kvinnors relation till makt och våld. I en version låter hon Pokou följa sin son ner i vattnet där hon förvandlas till en havsgudinna. I en annan offrar hon inte bara sin son utan också sin man för att erövra makten. Men myten om drottning Pokou anknyter också till våra dagars Elfenbenskusten med allt vad det innebär av etniska konflikter och politiskt kaos.

Véronique Tadjo är född 1955 och kommer från Elfenbenskusten. För närvarande är hon bosatt i Sydafrika. Hon har skrivit ett flertal romaner och är också verksam som barnboksförfattare och konstnär.

Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)
Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism.'" Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.

Alla borde vara feminister är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.