Lyrans Noblesser: Löftet av Audrey Magee

tisdag 22 mars 2016

Löftet av Audrey Magee

Det är inte så ofta jag väljer böcker utifrån omslaget, Löftet är ett undantag. Genast jag såg omslagsbilden på nätet fick jag lust att läsa den här romanen. Jag såg framför mig romantik under andra världskriget, lite i stil med TV-serier jag såg för evigheter sedan. Löftet var inte alls en sådan bok. Men, det betyder inte att jag är besviken. Precis tvärtom faktiskt; Löftet var en mycket bättre bok än jag väntade mig. Här finns inte alls någon romantisering av kriget, tvärtom. I korthet är detta en roman jag gärna vill rekommendera till dem av mina läsare som inte gillar nostalgi och sentimentalitet, Löftet är en brutalt realistisk skildring av situationen i Tyskland och vid ryska fronten, sedd genom tyska ögon.

Den tyske soldaten Peter Faber är i akut behov av permission efter att ha tillbringat lång tid vid olika fronter i massor av skyttegravar. I Berlin är Katharina Spinell förutseende nog att inse fördelarna med att gifta sig för att bli änka och få änkepension om maken stupar. Paret gifter sig genom en enkel ceremoni på var sitt håll, de har då aldrig setts och befinner sig 150 mil från varandra. När Peter väl får sin permission och träffar Katharina uppstår mellan dem en passionerad förälskelse som kommer att ge Katharina ett barn och Peter något att tänka på under den kommande helvetestiden i Ryssland. Katharinas far är om sig och kring sig, knyter kontakter med högt uppsatta nazister och tar på så sätt god hand om sin familj. Men ingenting kan skydda Berlinborna i krigets slutskede.

Som jag tidigare nämnt berättar författaren sin historia på ett naket, brutalt sätt. Texten är avskalad och består till stor del av dialoger samt detaljerade beskrivningar de umbäranden soldaterna i fält led och det överflöd av lyx vissa tyska familjer omgav sig med. Utan att moralisera och utan att ge förenklade svar skildrar författaren hur tyskarna lade beslag på de judiska familjernas tillhörigheter efter att de deporterats.

De båda kvinnorna sparkade av sig skorna och rusade skrattande runt i lägenheten och öppnade dörrar till jättelika sovrum och balkonger.
...
"De hade allt", sa Katharina.
"Och vi hade ingenting", sa fru Spinell.
...
"Några smycken?" frågade herr Spinell.
"Nej", sa Katharina. "Inte vad jag sett."
"Förbannade tjuvar, hela högen. De sväljer dem, vet du. För att inte vi ska hitta dem."
...
"Det är vår tur nu", sa fru Spinell. "Vår tur att njuta det goda livet."

Sammantaget är Löftet en brutal, enkel gestaltning av krigets vardag både vid fronten och hemma. Texten aktualiserar frågor om ansvar, skuld och den fria viljan, frågor som med fördel kan diskuteras i en bokcirkel.