Intertextualitet, andra generationen

För några år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag älskar intertextualitet för att den, i bästa fall, får mig att känna mig beläst och smart. I går kväll var det dotterns tur att för första gången upptäcka hur författare refererar till varandra på olika sätt. I hennes favoritserie Konaklubben av Inger Frimansson nämndes en bok av Lin Hallberg, ett författarnamn dottern mycket väl känner igen. Hennes glädje över detta igenkännande var härlig för en boktokig mamma att få uppleva. Högst upp på önskelistan står nu den omnämnda boken Adzerk - den vita hingsten.