Tematrio - Uppväxtskildringar

Just nu lyssnar jag till Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, en alldeles eländig irländsk uppväxtskildring. Och sådana finns det gott om i litteraturen, både (själv)biografiska och fiktiva. Jag har alltid läst och uppskattat barndomsskildringar och det var svårt att begränsa sig till endast tre böcker denna vecka. Men jag hoppas ändå att ni kan ge tips på fler. Berätta om tre bra barndomsskildringar (de behöver inte vara eländiga)!

1. Gäst hos verkligheten är Pär Lagerkvists självbiografiska berättelse om pojken Anders, som bor i en vanlig svensk familj i en lägenhet vid järnvägsstationen. Romanen skildrar både den inre och den yttre verkligheten och handlar bl a om pojkens stora rädsla för döden och tilltagande förakt för de äldres fromma religiositet.

2. Nässlorna blomma är Harry Martinsons självbiografiska roman om pojken Martin, som är yngst i en syskonskara om åtta barn. Då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen. Det här är en smärtsamt vacker roman om ett oönskat barns ensamhet och kamp för att överleva. Här blandas djupaste sorg med okuvligt hopp.

3. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots egna begränsningar i föräldraförmågan.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!