Masja av Carola Hansson
Linjen av Elise Karlsson
Gardet av Staffan Malmberg
Bära barnet hem av Cilla Naumann
Vem ska tilldelas Sveriges Radios Romanpris, 2016? Böckerna listade ovan är de nominerade. Eftersom jag inte läst alla är det svårt att uttala sig. Och ändå kan jag så klart inte låta bli.
Aris Fioretos Mary beskrivs som "en passionshistoria om en ung människas frihetslängtan, en berättelse om politiskt våld och kvinnors gemenskap. Men framför allt handlar den om en kropp - dess smärta och åtrå, dess längtan och hemligaste förvandlingar". Spontant tänker jag att detta verkar vara en bok som passar mig. Jag har inte läst Fioretos tidigare, men jag köpte nyligen hans Den siste greken på Bokbörsen. Om Mary kommer med på bokrean slår jag till. Nominerades även till Augustpriset.
Carola Hanssons Masja beskrivs som "ett gripande kvinnoöde och tangerar frågor som är högaktuella idag. Den bärs fram av ett språk som är klart och genomlyst, meningarna är långa och vindlande, helheten rytmisk och omväxlande; att läsa den är en skönhetsupplevelse. Den avslutande delen i Carolas Hanssons ryska svit är en rik och storslagen roman". Kan det finnas någon som inte blir smått lyrisk över en sådan beskrivning? Jag vill i alla fall absolut läsa den här romanen och håller även här en liten tumme för att den ska dyka upp på rean. Nominerades även till Augustpriset.
Elise Karlssons Linjen beskrivs som "en mörkt humoristisk undersökning av arbetet som idé, ideologi och vardag". Den här romanen har jag läst, här följer ett citat ur min recension: "Sammantaget är Linjen en vass, humoristisk satir om vår tids uppslukande fascination av ytligheter och behov av att kategorisera vilka som är innanför respektive utanför (arbets)linjen. Absurd humor, men under ytan skärande ensamhet och utsatthet". Linjen är mycket speciell och värd att läsas.
Staffan Malmbergs Gardet är den roman jag känner minst till. Den beskrivs som "en studie i mänskligt beteende som en uppgörelse med människans behov av omtanke, lag och rätt. Men även den perfekta världen har sina fel och brister, inte minst när det är oklart vem som är offer och vem som är förövare". Den här romanen ger mig kalla kårar när jag läser beskrivningen, den verkar ruggigt bra.
Cilla Naumanns Bära barnet hem blev inte nominerad till Augustpriset, vilket fortfarande gör mig upprörd. I beskrivningen kan man läsa att "Bära barnet hem är en roman som med skärpa och innerlighet berättar om vad en mor är: om att föda barn, lämna bort barn och om att bära barnen hem". Bära barnet hem är en av de bästa romanerna jag läste under 2015, kanske t o m den allra bästa. Så här skrev jag: "Naumanns berättelse har ett innerligt tonfall som gör att jag som adoptivmamma omedelbart känner igen mig. Berättelsen är äkta och speglar ambivalensen som finns kring att adoptera. Här får alla starka känslor plats. Språket är rikt på metaforer och poetiskt, utan att vara ens ett uns överlastat. Det här är helt enkelt så bra det kan bli". Och ja, visst hoppas jag att Naumann tilldelas Sveriges Radios Romanpris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar