Topplistan 2015

Till slut lyckades jag enas med mig själv om 10 titlar i år också. Det var svårt och innebar att jag strök både barnböcker och klassisk lyrik från listan.

I år innehåller topplistan fyra svenska nyutkomna romaner, fantastiskt att så mycket bra skrivs nu. Här finns också klassiska namn som Harper Lee och Simone de Beavior och mindre kända som kanadensiska Lise Tremblay och koreanska Sun-Mi Hwang. En enda man slog sin in på listan i år, det var lite oväntat. Jag tror att könsfördelningen annars brukar vara mer jämn. Gemensamt för många av texterna är att de handlar om föräldraskap. Böckerna är listade utan inbördes ordning.

Beckomberga - ode till min familj - Sara Stridsberg
Bära barnet hem - Cilla Naumann
Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir
För in de döda - Hilary Mantel
Isidor och Paula - Ola Nilsson
Hägern - Lise Tremblay
Dödssynden - Harper Lee
Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang
Sörja för de sina/Liv till varje pris - Kristina Sandberg
Skyline - Patricia Schonstein Pinnock

Tematrio - Inför kommande år ...

Som vanligt är jag lite dagvill under loven! Det var ju måndag igår. Men då var jag med dottern på ridning i stället för att skriva ihop en trio. Vi kör idag i stället och temat kommer att handla om det kommande året. Berätta om tre böcker du vill läsa nästa år eller om tre andra "löften" eller föresatser!

1. Jag är sugen på att köra en Jorden Runt-utmaning igen nästa år, jag blir så glad när jag ser att en del av er önskar en.

2. Jag har många funderingar kring hur jag ska göra med litterära evenemang. Jag tycker ju att det är vansinnigt kul på Bokmässan och på Stockholm Literature. Men kostnaden är stor, genom att avstå evenemangen i år kunde hela familjen åka en vecka till Rom.

3. I år har jag läste en hel del böcker som egentligen inte varit särskilt bra. Tyvärr styrs detta en del av att jag lyssnar på många böcker och urvalet där är begränsat. Men jag ska i alla fall försöka att läsa fler riktigt bra böcker nästa år och färre som bara är OK.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Årets fina bokklappar

Årets bokklappar, både jag och dottern är nöjda. Vem som är mest nöjd med Potter är inte självklart. Den är helt underbart illustrerad!

GOD JUL PÅ ER ALLA!

Mormors mat

Jag har faktiskt recenserat en kokbok förut, men det tillhör inte vanligheterna att jag ägnar tid åt dem. Matlagning är tyvärr inte min grej. Men vi måste ju ha mat och kanske kan jag med denna bok intressera maken för att prova några nya recept. Och med nya menar jag så klart traditionella. Vi gillar faktiskt mest husmanskost alla i familjen, helst sådan jag och maken växte upp med. Därför känns så klart titeln Mormors mat lovande.

I Mormors Mat finns recept från tre generationer mormödrar, recept på läckra traditionella måltider. Recepten är nog utförliga och enkla för nybörjare som jag. Särskilt förtjust är jag i recepten på köttfärslimpa, porterstek och söndagsstek, de smakar som mammas eller svärmors. Jag tycker också om att läsa alla faktauppgifter, t ex om skillnaden mellan raggmunk och rårakor. Det jag saknar i praktisk expertis tar jag igen med teoretiska kunskaper ;). I boken finns också tips och råd om allehanda saker, själv uppskattar jag mest kapitlet om våra stora högtider och kapitlet om att duka med snygga servetter (även om det helt klart är överkurs för mig).

Mormors mat innehåller inga vanliga bilder på maträtter, utan härliga retrobilder. De skulle vara snygga som tavlor i köket. Här bjuder jag på två av dem.

Sammantaget är Mormors mat en snygg och praktisk kokbok som verkligen hjälper mig att laga mat så som den smakande när jag var liten.

MORMORS MAT
Författare: Maria Holm
Illustratör: Bo Lundberg
Förlag: Lava Förlag (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Julklappstips i sista minuten

Så här dan före dan före dan hoppas jag att de flesta är klara med sina klappar, men de som är sent ute får lite tips i dagens trio. I år har jag köpte en bok till mig och ett par till dottern, men eftersom hon börjat läsa lite varstans på nätet avslöjas inget i förväg. Jag kan väl bara säga att en bok är en ny utgåva med bilder och i en annan finns det hästar. Min bok handlar om kärlek. Berätta om tre bra julklappsboktips!

1. Vi letar skatt av Jesper Lundqvist och Marcus Gunnar Pettersson är en helt ny liten bilderbok med ett viktigt innehåll. Den handlar om en liten flicka som möter en tant som sitter på marken utanför affären och ber om en slant. Det här är en fantastisk berättelse som på ett enkelt sätt gestaltar varför människor tigger. Texten är skriven på rim och illustrationerna är detaljerade och humoristiska.

2. Den här sommaren kan bli min död av Malin Stehn har jag rekommenderat och gett bort till människor under året. Boken handlar om Fannys sista sommar som barn. Efter sommaren börjar hon 7:an och då måste man vara en ungdom. Fanny har sommaren på sig att sluta oroa sig för en massa saker och fixa en pojkvän. Den här är en fantastisk bok som tar barns oro på allvar, men gestaltar den på ett humoristiskt sätt.

3. Om det var krig i Norden av Janne Teller är tyvärr en aktuell bok som alla högstadieelever borde få läsa och diskutera i skolan.  Boken skildrar vardagen i samband med krig, flykt och anpassning till det nya landet. Och det är i Norden kriget rasar. Att föreställa sig hur pojken i berättelsen, under stor fara för att bli träffad av krypskyttar, springer över Sergels torg med hinkar för att hämta vatten, gör kriget verkligt. Även mottagandet i Egypten och deras inställning till de okultiverade människorna från norr är tankeväckande.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Lucka 20: Två bra böcker om att vara mamma

Här kommer en till lucka nr 20 i  Sofies bokbloggs julkalender, den första kom redan i morse hos Agnes bokblogg. Hon skrev om en ungdomsbok jag blev nyfiken på. Morgondagens första inlägg kommer ni att hitta hos Boktanken. 

Jag letar ofta efter böcker som speglar föräldraskap genom adoption eftersom jag, likt alla andra, gärna vill läsa berättelser som speglar min erfarenhet. I år hittade jag två böcker som båda är fantastiskt bra, om än helt olika. De här böckerna är dessutom två av årets bästa överlag.

I Bära barnet hem av Cilla Naumann reser en mamma tillsammans med sin son till hans födelseland, för att han ska få träffa sin biologiska mor. Vi får följa moderns tankar inför och under denna resa och även hennes förberedelser och funderingar inför den första resan. Den resa som gjorde henne till mamma. Att adoptera innebär den största tänkbara lycka, men i denna finns alltid ett stråk att oro. Bygger min stora glädje på någon annans sorg? Och vid återresan dyker frågan om barnets tillhörighet upp, en rädsla att bli bortvald väcks. Samtidigt som modern gör denna återresa tillsammans med sonen har hennes egen mor påbörjat sin resa - in i glömskan. Parallellt med berättelsen om adoptivmodern får läsaren också lära känna Ana, kvinnan som växte upp på barnhem och nu ägnar sin tid åt att ta hand om andras barn. Längtan efter, och rädsla inför, beroende och tillhörighet är stor och vikten av vetskap om sitt ursprung så tydlig.

Naumanns berättelse har ett innerligt tonfall som gör att jag som adoptivmamma omedelbart känner igen mig. Berättelsen är äkta och speglar ambivalensen som finns kring att adoptera. Här får alla starka känslor plats. Språket är rikt på metaforer och poetiskt, utan att vara ens ett uns överlastat. Det här är helt enkelt så bra det kan bli.

BÄRA BARNET HEM
Författare: Cilla Naumann
Förlag: Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Dagens bok, Feministbiblioteket, Bokhora

I Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang träffar vi hönan Knopp, en höna som har mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna, som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.

"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"

Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

HÖNAN SOM DRÖMDE OM ATT FLYGA
Författare: Sun-Mi Hwang
Översättare: Ninni Holmqvist
Illustratör: Nomoco
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Annas bokblogg, Kulturbloggen

Asgård - sagor ur den nordiska mytologin

Jättebra och läskig var de spontana omdömena från dottern (10 år) då vi läst boken tillsammans. Sedan blev pappan också nyfiken och läste boken tillsammans med dottern. De tyckte båda att berättelserna var spännande och roliga. Dottern har framför allt fokuserat på illustrationerna som verkligen är något utöver det vanliga. Här samsas "vanliga" illustrationer med serierutor, otäcka, skrämmande bilder, suggestiva dystra, mörka illustrationer och humoristiska personporträtt. På gränsen till för läskiga tycker dottern att bilderna på Tors utslitna ögon var och Fenrisulven kan ju skrämma slag på vem som helst. Men otäckast är nog ändå Hel som ser fin ut på ena halvan, men inte på andra ...

Berättelserna om asagudarna är både lärorika och mycket spännande. Här får man lära sig både hur världen skapats och gått under, här firas (nästan) ett bröllop med en motvillig utklädd brud och här dödas den gode Balder genom Lokes svek. Spänning, humor och sorgligheter varvas och lockar hela tiden läsaren att läsa lite till. Vi läste boken efter att dottern lärt sig lite om asagudarna i skolan, det tror jag var bra. Det är mycket som är nytt och boken kräver lite förkunskap om de olika gudarna och deras värld.

Sammantaget är Asgård - sagor ur den nordiska mytologin en mycket spännande, rolig och lärorik bok som passar för nyfikna 10-åringar och deras föräldrar.

ASGÅRD - SAGOR UR DEN NORDISKA MYTOLOGIN
Författare: Sofi Hjort
Illustratör: Karl Johnsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Stridande kvinnor då och nu

Jag läser Svetlana Aleksijevitjs dokumentärroman, Kriget har inget kvinnligt ansikte, om de ryska kvinnorna vid fronten och jag pratar med en ung flicka från Kobane. De ryska kvinnorna stred i dåtid, de kurdiska kvinnorna strider nu. Vad kommer att hända i framtiden? De ryska kvinnorna gav sig, ofta som mycket unga, iväg till fronten med en oerhört naiv syn på krig. De stred lika tappert som männen, men behandlades efter kriget inte alls som de manliga hjältarna. Trots att de levde i ett land som förespråkade jämlikhet mellan könen ansågs de vara "förbrukade" efter kriget. Många av dem har aldrig berättat sin historia tidigare.

Nu strider kurdiska kvinnor i Peshmerga och i YPJ. De strider mot IS/Daesh och de strider för sin rätt som kvinnor. "Kvinnans rättigheter kommer först. Det spelar ingen roll vad du tror på, vilket politiskt parti du tillhör  eller  vilken etnisk bakgrund du har. Vi kämpar alla för våra rättigheter som kvinnor i ett patriarkalt samhälle. För dessa rättigheter måste vi kämpa. Ingen kommer att ge oss dem frivilligt", säger överste Nahida Ahmed Rachid. Kvinnorna i Kobande har blivit en symbol för de stridande, kvinnorna vill likna dem, männen inte vara fegare än dem. Det vore ju så härligt att bara nicka och hålla med, att låta hjärtat fyllas av stolthet över de modiga kvinnokrigarna, men något skaver. Hur ska våldet och kriget någonsin kunna skapa fred och jämställdhet?

Läs mer i OmVärlden, Feministiskt perspektiv, SvD

Tematrio - Litterära fantasier

Det bästa med litteraturen är att den skapar föreställningar och väcker fantasier hos läsaren. En del fantiserar om författare, en del om karaktärer och en om tider/platser. Berätta om tre saker du skulle vilja göra/platser du skulle vilja åka till/karaktärer du skulle vilja möta från litteraturen.

1. För länge sedan läste jag romanen Mexico av James A Michener och blev uppfylld av fantasier om att resa till staden Toledo. Oerhört besviken blev jag när jag fick klart för mig att den inte existerar.

2. Tack och lov finns i alla fall Prince Edward Island och dit skulle jag gärna vilja resa. Fast då helst på Annes tid ... (Anne på Grönkulla av L M Montgomery).

3. Jag har väldigt svårt att göra mitt tredje val. För jag skulle ju så gärna vilja träffa Mr Darcy (BBC version). Men ännu mer lockar Hogwarts, tänk att få vara elev på den skolan några dagar. I början av Harrys tid där, innan allt blev för otäckt.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Grattis

Vinnaren av de fina novellixerna med medföljande filmisar är Åsa i/på Bokhyllan - Grattis!

Medmänniskan Stig Dagerman

Det har varit ett tung höst/vinter med skamliga politiska beslut och en ökande främlingsfientlighet. Man kan undra ibland vart medmänskligheten tagit vägen. Jag har letat lite bland lyriker och där hittat underbara dikter av Stig Dagerman.

Läs gärna Pär Wästbergs fina artikel om Dagerman här.


En broder mer

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.


Namnet Människa

De har inga namn. De är flyktingar.
De har inget yrke. De är flyktingar.
De har inget hem. De har läger.
De saknar allt – utom tid.

De är inte ovälkomna - men inte heller välkomna.
De är inte gäster – men inte heller främlingar. De är flyktingar.
Så heter deras folk, deras ras, deras yrke.
Förstod vi deras språk skulle vi höra dem säga:
Ge oss en fast punkt på jorden – och vi skall få den att blomma.
En flod har sin bädd, ett träd har sin skog och en myra sin stack.
Men vårt folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga: den är vår.

Så ge oss en handfull jord och ge oss en fast punkt och ge oss ett annat namn.
Namnet Människa.


Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Läs andra bloggare som skriver om medmänsklighet på uppmaning av Kulturkollo.

Själens historiker Svetlana Aleksijevitj

Så har hon då fått sitt pris - och en mycket lång applåd - själens historiker Svetlana Aleksijevitj. Hon tilldelas priset med motiveringen: "för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid".

Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuar Aleksijevitj mängder av "vanliga" människor inför sitt skrivande. Hon kallar sin svit dokumentärromaner för "Utopins röster – Historien om den röda människan".

Jag lyssnar just nu till Kriget har inget kvinnligt ansikte i uppläsning av Gunilla Leining, en mycket känslosam "läsning". I boken berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. Här möter vi kvinnorna som är ledsna över att få flätorna avklippta, de unga kvinnorna som växte under sin tid som soldater och kvinnorna som sågs som horor i stället för som hjältar. Omskakande och smärtsam läsning. Så värd alla priser!

Bloggare för medmänsklighet

På lördag är det dags för Kulturkollos bloggstafett med bloggare för medmänsklighet. Många kommer att delta, jag ser fram emot att läsa lite uppmuntrande och tröstande inlägg om medmänsklighet efter denna sorgliga höst. Varje timme publiceras ett nytt inlägg på en blogg enligt det här schemat:

00.01 Kulturkollo
01.00 Bokomaten
02.00 Den läsande kaninen
03.00 Som ett sandkorn
04.00 Boktjuven
05.00 … och dagarna går
06.00 Sofies bokblogg
07.00 Boktokig
08.00 Carolina läser
09.00 Lyrans noblesser
10.00 Stories from the city
11.00 Ljusletaren
12.00 Tittelina
13.00 Skuggornas bibliotek
14.00 Mias Bokhörna
15.00 Feministbiblioteket
16.00 Bokhyllan i pepparkakshuset
17.00 Fiktiviteter
18.00 The World I live in
19.00 enligt O
20.00 Mitt bokliga liv
21.00 Syrlig
22.00 Bokunge
23.00 Hyllan
23.59 Avslutning och summering på Kulturkollo

Tematrio - Citat, aforismer och klurigheter

En del människor tycks alltid ha ett bra citat som passar i olika sammanhang. Själv glömmer jag tyvärr allt så fort jag läst klart. Därför tänker jag nu be om lite tips på bra citat, aforismer, strofer etc som jag kan slänga in lite här och var. Själv håller jag mig till Tove Janssons värld och ja, jag har så klart fått både leta i mina böcker och googla för att hitta alla. Berätta om tre bra citat (o s v) vi kan använda i olika sammanhang!

1. Tove Jansson visar att hon delar Aristoteles syn på fiktion och verklighet i  bilderboken Den farliga resan:

"Hon fick aldrig reda på
om allting var på riktigt,
men såvitt man kan förstå
så är det inte viktigt."

2. Om att samla kontra att "bara" äga:

"Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. Tala inte sådär! Din frimärkssamling är den finaste i världen!
Det är just det! ropade hemulen förtvivlat. Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?
Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt."


3. Om Filifjonkans rädsla för katastrofer ur Farlig midsommar:

"Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit."


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Utlottning novellixer och filmisar

Välkomna att delta i en liten Luciautlottning. Novellix skickade fina små noveller med tillhörande filmisar och eftersom jag faktiskt också köpt dem blir det en utlottning. Novellixerna består av svenska klassiker av Moa Martinson, Agnes von Krusenstjerna, Stig Dagerman och Elin Wägner. Fint så det förslår. Och jag bara älskar filmisarna! Har någon av er samlat på gamla filmisar? Jag har Brigitte Bardot och andra vackra kvinnor i en pärm. Tyvärr har jag nog slängt alla jag samlade på under 70-talet, favoriten då var Donny Osmond. Men åter till ämnet, för att delta i utlottningen behöver ni bara lämna en kommentar här med er mailadress. För att få extra "lotter" och större vinstchans berättar ni om utlottningen i andra sociala medier. Lämna länkar så jag kan se var ni delat. Utlottningen pågår t o m midnatt lördag 12/12. Lycka till!

Gästkatten

Jag är ju ingen kattmänniska! Det här gör mig till en avvikande bokbloggare. Jag skulle ju kunna skylla på allergi för jag är verkligen rejält allergisk och har därför kanske aldrig riktigt "lärt känna" några katter. Men jag är ju allergisk mot både hundar och hästar också och det har inte hindrat mig från att älska dem. Katter ger för lite tillbaka, jämfört med hundar. Den enda katt jag verkligen gillar bor i närheten av dotterns fritids och kommer när jag ropar på honom. Han är helt enkelt ganska hundlik. Däremot gillar jag kattmänniskor och människor som är lite som katter; egensinniga och lite aviga.

Det unga paret i Gästkatten hade inte tänkt att de skulle ha något husdjur. De bor i ett litet hus i utkanten av Tokyo och arbetar båda hemifrån som författare. Deras relation präglas av tystnad och de verkar mer leva bredvid varandra än tillsammans. En dag dyker kattungen Chibi upp på tröskeln och gör sig hemmastadd både i det lilla huset och i parets hjärtan. Typiskt kattlikt värnar Chibi om sin självständighet och frihet och låter sig inte lyftas upp. Paret respekterar detta om en relation som präglas av respekt växer sig stark. Närheten till katten skapar även en större närhet mellan det unga paret. Varje dag väntar de på kattens besök, livet verkar ha blivit både varmare och vackrare.

Gästkatten är en liten tunnis på 140 sidor som framför allt är poetisk och vacker. Texten är självbiografisk och läsaren får ta del av författarens tankar om olika ämnen samtidigt som man får en inblick i den japanska vardagen. Att läsa om det unga parets kärlek till Chibi värmer i hjärteroten.

GÄSTKATTEN
Författare: Takashi Hiraide
Översättare: Vibeke Emond
Förlag: Brombergs (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Jennies boklista, Bokmania

Novellixfest

Titta en sån fin förjulklapp jag köpt mig. Jag har varit avhållsam hela hösten, men nu blev det en rejäl Novellixbeställning. Franska klassiker, svenska klassiker, Astrid Lindgren och en novell av Augustnominerade Stina Stoor. Och fina filmisar! Tokälskar dem och hoppas verkligen att Novellix kommer att ge ut många! Dessutom ramlade det idag in en present från Novellix, vilket innebär att dubletter kommer att lottas ut som en finfin julklapp här på bloggen. Håll koll!

Tematrio - Kanada

Google Doodlen av Anne på Grönkulla för att fira författaren Lucy Maud Montgomerys 141 födelsedag får inspirera till dagens tema som därmed blir Kanada! Det är ett ganska svårt tema så därför begränsar jag er inte mer. Berätta om tre saker från Kanda som du tycker om!

1. Ja, såklart Anne på Grönkulla måste finnas med i min (och, gissar jag, många andras trio) Jag tror inte att jag läst böckerna, men jag har köpt dem åt dottern. Däremot har jag sett och älskat TV-serien många gånger om.

2. En bok ska jag ha med och den har varit med på flera trios det här året. Hägern av Lise Tremblay innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn.

3. Kanada är för mig mycket konståkning. Här är det kanadensiska syskonparet Paul och Isabelle Duchesnay (tävlande för Frankrike) som gör en fantastisk dans med djup mening. Underbar! Jag var mycket upprörd över att de med detta åk faktiskt inte vann.




"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Julkalenderbloggstaffett

I år blir det en helt fantastisk Julkalenderbloggstafett och den startar idag hos arrangören Sofies bokblogg. Varje dag (och ibland flera gånger per dag) kommer mängder av bokbloggare att ge er tips och berätta om sina favoriter under året. Jag har planerat att skriva om djur i böcker, men man vet ju aldrig så noga vad det till slut blir. Jag har ju tid på mig för det är inte min tur förrän fjärde advent.

Här är schemat över alla planerade inlägg, häng genast med och läs:

29/11 klockan 7 hos Sofies bokblogg och klockan 17 hos Cecilia, Book Obsession  
30/11 Ljusletaren
1/12 Hanneles bibliotek
2/12 Andrea, Up in My Tree
3/12 Malin, Mitt bokliga liv
4/12 Anna, Sagan om sagorna
5/12 Metta, Kulturloggen
6/12 klockan 7 hos Veroniqa, Bokdivisionen och klockan 17 hos Breakfast book club 
7/12 Hanna, Den läsande kaninen
8/12 Elvira, The World I Live In 
9/12 Gabriella
10/12 Mias bokhörna 
11/12 Ulrica, Västmanländskans bokblogg
12/12 Rebecka, bokintresse
13/12 klockan 7 hos Elin, bokslukaren och klockan 17 hos Sara, Read and Repeat
14/12 Anna, Stories from the city
15/12 Lisa, Pantalaimone
16/12 Sincerely Johanna
17/12 Jamie, En blogg för bokugglor
18/12 Fiktiviteter
19/12 Mrs E, What you readin?
20/12 klockan 7 hos Agnes bokblogg och klockan 17 hos Lyrans noblesser
21/12 Joelinda, Boktanken
22/12 C.R.M. Nilsson
23/12 klockan 7 hos Hannah, Draw, read and take photo och klockan 17 hos Evy Callmer, A Room of My Own
24/12 Enkät på Sofies bokblogg

Månadssummering - September, Oktober, November

Sent i november - Tove Jansson
Beckomberga - ode till min familj - Sara Stridsberg
M Train - Patti Smith
Att hela de levande - Maylis de Kerangal
Bära barnet hem - Cilla Naumann
Ishavspirater - Frida Nilsson
Lollo - Linna Johansson
Den här sommaren kan bli min död - Malin Stehn
Gästkatten - Takashi Hiraide
Axels tid - Lars Lerin
När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

Svenska gummistövlar - Henning Mankell
Nora Webster - Colm Tóibín
ADHD - att leva utan bromsar - Martin L Kutscher
Den femte sanningen - Doris Lessing

Ett eget rum - Virginia Woolf
Önskestjärnan - Ingelin Angerborn
Blod på snö - Jo Nesbø
Prinsen och tiggargossen - Mark Twain
Allt jag inte minns - Jonas Hassen Khemiri
Blå stjärnan - Jan Guillou
Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir
Stjärnstenen - Jo Salmson
Upptäck romarriket - Sims & Stowell
Uppdrag Sweet Tooth - Ian McEwan

(Ja, jag vet att månad ska stavas med liten bokstav, det är ett otyg jag håller på med.) Jag har dessutom varit så dålig på att skriva mina summeringar varje månad att jag nu får ta tre-i-ett.

Under september lyssnade jag på en del böcker jag tyckte var OK, men inte mer - Blod på snö, Blå stjärnan, Uppdrag Sweet Tooth). Fantastiska klassiker som Misstag i Moskva och Ett eget rum vägde som tur var upp. Dessutom var (den blivande) Augustprisvinnaren Allt jag inte minns precis lika bra som jag hoppats på.

I oktober blev bara fyra böcker lästa! Och jag föll inte för Lessing den här gången heller. Nora Webster innebar däremot ett möte med en fantastisk kvinna, minnet av detta bär jag fortfarande med mig.

I november läste jag hela elva böcker, det var länge sedan jag läste så många. Dessutom var flera av dem oerhört bra. Jobbigt bra var (den blivande) Augustprisvinnaren När hundarna kommer. Min favorit bland barn- och ungdomsböckerna var ändå Den här sommaren kan bli min död - en fantastisk skildring av barns oro. Axels tid lyssnade jag på, tycker mycket om Lerins röst. Att hela de levande var smärtsamt vacker, Bära barnet hem gestaltade adoptioner, barnhem och barnlöshet på ett fantastiskt sätt. Och allra, allra bäst var Beckomberga av Sara Stridsberg, jag ska verkligen försöka skriva om min läsupplevelse i ett eget inlägg.

Två av böckerna hamnar på min favoritlista (där hamnar max en handfull böcker per år): Misstag i Moskva och Beckomberga.

Herr Gurka

Tack för allt Lennart Hellsing!

Tematrio - Anna, Karin, Elisabeth

Jag har nyss haft namnsdag och snart har jag det igen. Temat denna vecka blir därför egocentriskt och baseras på mina namn Anna, Karin och Elisabeth. Berätta om tre böcker/texter vars huvudpersoner eller författare heter Anna, Karin eller Elisabeth!

1. Jag inleder med min favoritdikt av min favoritskald. Det finns ingen vackrare dikt än den om Anna Lek, Nypenrosa, av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

2. I rörelse ur Härdarna av Karin Boye är en av hennes mest välkända och en av mina favoriter.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

3. Efter att ha googlat omkring i en evighet inser jag att jag inte läst någon lyrik av eller om någon Elisabeth. Tips emottages gärna. Som tredje text väljer jag därför en fin bok som handlar om Karin Boye - Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn. Den bästa dagen är en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv, ett år då hon kämpar mot homosexuella impulser och bottenlöst självhat.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio försening

Attans! det är ju måndag idag! Men jag måste fixa lite här hemma. Dottern behöver hjälp med läxorna och tvätten måste hängas. Apropå det borde läxor verkligen förbjudas! Återkom i morgon så lovar jag att fixa till en tematrio.

Jag är nöjd med Augustvinnarna Jessica Schiefauer och Khemiri och hade ingen åsikt om fackbokspriset.

Apstjärnan och Ishavspirater

För ett par år sedan höglästes Frida Nilssons Apstjärnan i dotterns klass. Hon kom hem och var fundersam över hur det var på barnhemmet där huvudpersonen Jonna bor. Och ännu mer fundersam över gorillan som adopterade Jonna. Vi fick lov att läsa boken tillsammans hemma och det kändes ganska otäckt för oss alla när myndigheterna ville flytta tillbaka Jonna till barnhemmet. Det väcker många frågor hos adoptivfamiljer och adoptivbarn när barnhem och beslut om var barn ska bo gestaltas i skönlitteraturen. Och just bilden av den föräldralösa barnet och det hemska barnhemmet återkommer i så många olika berättelser. Dottern har tröttnat och vägrar lyssna på berättelser som handlar om barnhem. Hon tycker också att det är jättejobbigt när man läser de här böckerna i skolan eftersom det leder till många frågor från klasskamraterna om hennes ursprung/bakgrund.

När vi började läsa Ishavspirater kändes det i alla fall betryggande att det inte fanns några barnhem med. Men vi hade inte kommit långt förrän dottern (nu 10 år) började skriva på sig. En mamma som dör vid förlossningen och en pappa som är för gammal att kunna rädda sitt bortrövade barn blev helt enkelt för mycket för henne (adoptivbarn har generellt sett "äldre" föräldrar och även detta tema kändes riktigt jobbigt för dottern). Hon vägrade helt enkelt att fortsätta läsa boken.

Jag fortsatte däremot själv för jag ville se hur författaren vävde ihop de olika spåren. Och nu sitter jag och brottas med vad jag egentligen tycker om boken. Jag är helt enkelt kluven, vilket delvis beror på dotterns reaktion, delvis beror på en egen känsla att det blev för mycket. Barnet som ger sig ut på egen hand för att göra något farligt, men nödvändigt, är ett klassiskt tema. Alla barn måste på ett psykologiskt plan "lämna" tryggheten och ge sig ut för att erövra världen. Att ingen av de vuxna kan eller vågar är tyvärr en realistisk gestaltning. Många vuxna gör inte alls det som är självklart "rätt". Som tur är träffar huvudpersonen Siri efter ett tag en människa som vill/vågar följa med för att hjälpa henne. Men så många personer/varelser hon träffar under resans gång är obehagliga, gör vedervärdiga saker eller är helt enkelt oerhört tragiska. Den upplevelse som dröjer sig kvar hos mig efter läsningen är inte äventyrlig spänning, utan en lite deprimerande insikt om världens ondska. Kommer denna upplevelse verkligen från boken? Det är svårt att veta med tanke på hur världen sett ut de senaste veckorna. Men jag blev i alla fall inte upplyft av att läsa Ishavspirater. Trots att där finns en liten modig tjej som både vågar och lyckas.

ISHAVSPIRATER
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Jansson
Förlag: Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Carolina, Paula, Kulturkollo

Att hela de levande

När jag läste Maylis de Kerangals förra roman, Drömmen om en bro, fascinerades jag framför allt av språket. Meningarna vindlade fram över sidorna och höll min uppmärksamhet i ett järngrepp. De många orden gjorde mig andlös, jag drunknade i dem och uppfylldes av dem. Texten präglades av ett rikt bildspråk, till brädden fyllt av metaforer och liknelser. Jag tyckte mycket om den. Därför var mina förväntningar på den nya romanen höga, samtidigt som jag var lite fundersam kring om det skulle kunna bli "för mycket" med ett sån't rikt språk och ett så känslosamt, svårt ämne. Men det blev helt enkelt magnifikt.

I korthet handlar Att hela de levande om tre surfglada ungdomar som råkar ut för en svår bilolycka. En av dem, Simon 19 år, överlever inte. Hans hjärta slår och alla vitala organ fungerar med hjälp av teknisk utrustning. Men han har drabbats av en total hjärninfarkt. Tillståndet är irreversibelt. Simon är avliden. Att följa föräldrarnas olika steg mot insikt om det som hänt lamslår mig emellanåt. Jag får rent fysiskt svårt att andas, det blir överfullt i bröstkorgen och tårarna rinner.

Att Simons liv är slut betyder dock inte att allt är slut. Hans organ kan bidra till att rädda liv. Läsaren får följa olika läkare och annan medicinsk personal som arbetar med organdonationer och ta del av deras vardag. Författaren gestaltar här både en prosaisk, mycket konkret verklighet och en vördnad inför det som är ett liv, en person.

"Simons hjärta färdades mot en annan del av landet, hans njurar, lever och lungor spreds till andra platser, var på väg till andra kroppar. Vad kommer att återstå, i denna splittring, av det som var hennes sons kärna? Hur förena minnet av honom som särskild med denna skingrade kropp? Vad händer med hans närvaro, hans avtryck på jorden, vad händer med hans vålnad?"

Sammantaget är Att hela de leva en roman som både väcker starka känslor och ger en del ledtrådar till livets innersta väsen. Läs den här romanen och ta ställning till organdonation.

ATT HELA DE LEVANDE
Författare: Maylis de Kerangal
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Sekwa (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Boktanken, Fiktiviteter

Den här sommaren kan bli min död

Det är sommar, den sista sommaren då Fanny är ett barn. Efter sommaren börjar hon sjuan och då är man ju ungdom. Att vara ungdom innebär att man läser ungdomsböcker, vågar sova över hos kompisar, kan köpa bindor på ICA och har en pojkvän. Och en hel del andra saker. Saker som Fanny absolut inte vågar. Egentligen är hon rädd för ganska många saker och hon har en hel del tvångsmässiga ritualer för sig för att hantera sin rädsla. Hon kan t ex inte dricka något som hällts upp när hon inte varit närvarande och hon har en lång kvällsprocedur för sig för att kunna sova. Sista sommarlovet som barn tar Fanny itu med sina rädslor genom att skapa en lista med 10 saker hon ska genomföra. En del saker kan hon nog lyckas med ganska lätt, men hur ska hon göra för att bli en mer positiv person? Och hur skaffar man sig en pojkvän?

Fanny är en orolig, ångestfylld tjej och författaren lyckas att på pricken få fram detta på ett mycket nyanserat, inkännande och trovärdigt sätt. Berättaren är Fanny själv och när jag läser känns det som om jag har ett samtal med en liten tjej som behöver någon att anförtro sig åt. Och jag känner mig glad över att vara denna någon som får ta emot Fannys berättelse. Dessutom är Fannys berättelse mycket lärorik, utan att innehålla några tråkiga pekpinnar. Innehållet bygger på tanken att man ska försöka träna sig på de saker man tycker är obehagliga för att övervinna sina rädslor. Klassiskt KBT-tänkande som fungerar bra i många fall. Och när inte den egna träningen hjälper för att hålla oron i schack dyker det upp vuxna i boken som vet hur man ska prata med barn om rädsla. Klockrent, helt enkelt!

"Sommarlov!
Hurra! tänker du. Det gör inte jag. Den här sommaren har jag fruktat i flera år – eller i alla fall det senaste året. Varför då? Jo, för att det här är min sista sommar som oförstört och oskyldigt litet barn."

Trots att Den här sommaren kan bli min död handlar om allvarliga saker, är den långt ifrån en tråkig bok. Fannys sätt att fundera kring livets otäckheter är humoristiskt gestaltat och leder till många glada fniss under läsningen. Hennes möte med Karin Boye och lättnaden över att överleva detta är härligt skildrat. Det visar sig dessutom att Fanny är som mest modig när det är som viktigast.

Sammantaget är detta en av de absolut bästa böckerna jag läst om barns oro. Författaren tar känslorna på allvar, samtidigt som hon lyckas visa hur man kan bemästra svårigheter. Detta är en kanonbok jag ska sätta i händerna på dottern när hon börjar 6:an.

DEN HÄR SOMMAREN KAN BLI MIN DÖD
Författare: Malin Stehn
Förlag: Opal (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokfreak, Vargnatts bokhylla

Möte med Jonas Hassen Khemiri

Om ni hade frågat mig igår om Jonas Hassen Khemiri hade jag sagt att han är en lysande författare och en briljant debattör. Helt klart skulle jag fokuserat på hans begåvning och förmåga att gestalta och uttrycka sig. Idag har jag haft förmånen att få träffa honom tillsammans med en liten bokcirkelgrupp och därefter lyssnat på en föreläsning där han berättade om viktiga platser (biblioteket) och böcker (bland annat Italo Calvinis Om en vinternatt en resande) och sin senaste roman Allt jag inte minns. Om jag skulle beskriva honom nu skulle jag lyfta fram hans värme och intresse för att samtala och lyssna i lika hög grad som jag skulle betona hans intellektuella kvaliteter. Khemiri ger helt enkelt intryck av att vara en mycket trevlig människa.

Vi samtalade om hans bok utifrån teman som kärlek, pengar, skuld, minnen och frånvaron av minnen. Han berättade också att boken om Samuel inte alls blev som han tänkt sig. Han hade börjat skriva på en berättelse om kärlek när en god vän valde att avsluta sitt liv, vilket ledde till ett utforskande av hur bilden av människa konstrueras och hur ett dödsfall kan få de överlevande att agera.

Samtalet och föreläsningen handlade också om vad som är verkligt, vad som är konstruerat och om hur man kan skapa något bestående. När Khemiri berättade om sin mormor och hennes förlust av sina minnen var det många av oss som blev berörda. Kanske kan man säga att Allt jag inte minns handlar om tomhet och om människans försök att fly tomheten. Läs boken om ni inte gjort det. Och håll tummarna för ett Augustpris.

Och ja, jag fick så klart min bok signerad.