Själens historiker Svetlana Aleksijevitj

Så har hon då fått sitt pris - och en mycket lång applåd - själens historiker Svetlana Aleksijevitj. Hon tilldelas priset med motiveringen: "för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid".

Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuar Aleksijevitj mängder av "vanliga" människor inför sitt skrivande. Hon kallar sin svit dokumentärromaner för "Utopins röster – Historien om den röda människan".

Jag lyssnar just nu till Kriget har inget kvinnligt ansikte i uppläsning av Gunilla Leining, en mycket känslosam "läsning". I boken berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. Här möter vi kvinnorna som är ledsna över att få flätorna avklippta, de unga kvinnorna som växte under sin tid som soldater och kvinnorna som sågs som horor i stället för som hjältar. Omskakande och smärtsam läsning. Så värd alla priser!