Gästkatten

Jag är ju ingen kattmänniska! Det här gör mig till en avvikande bokbloggare. Jag skulle ju kunna skylla på allergi för jag är verkligen rejält allergisk och har därför kanske aldrig riktigt "lärt känna" några katter. Men jag är ju allergisk mot både hundar och hästar också och det har inte hindrat mig från att älska dem. Katter ger för lite tillbaka, jämfört med hundar. Den enda katt jag verkligen gillar bor i närheten av dotterns fritids och kommer när jag ropar på honom. Han är helt enkelt ganska hundlik. Däremot gillar jag kattmänniskor och människor som är lite som katter; egensinniga och lite aviga.

Det unga paret i Gästkatten hade inte tänkt att de skulle ha något husdjur. De bor i ett litet hus i utkanten av Tokyo och arbetar båda hemifrån som författare. Deras relation präglas av tystnad och de verkar mer leva bredvid varandra än tillsammans. En dag dyker kattungen Chibi upp på tröskeln och gör sig hemmastadd både i det lilla huset och i parets hjärtan. Typiskt kattlikt värnar Chibi om sin självständighet och frihet och låter sig inte lyftas upp. Paret respekterar detta om en relation som präglas av respekt växer sig stark. Närheten till katten skapar även en större närhet mellan det unga paret. Varje dag väntar de på kattens besök, livet verkar ha blivit både varmare och vackrare.

Gästkatten är en liten tunnis på 140 sidor som framför allt är poetisk och vacker. Texten är självbiografisk och läsaren får ta del av författarens tankar om olika ämnen samtidigt som man får en inblick i den japanska vardagen. Att läsa om det unga parets kärlek till Chibi värmer i hjärteroten.

GÄSTKATTEN
Författare: Takashi Hiraide
Översättare: Vibeke Emond
Förlag: Brombergs (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Jennies boklista, Bokmania