Lyrans Noblesser: Nora Webster

söndag 1 november 2015

Nora Webster

Nora Webster inspirerade till temat "män som skriver om kvinnor" i Tematrion för några veckor sedan och när jag nu sitter och funderar över hur jag ska hylla denna lysande kvinnoskildring inser jag att detta är tredje romanen jag läser av författaren - och tredje kvinnoskildringen. Tidigare har jag läst och uppskattat Marias testamente och En lång vinter. Tóibín är en författare jag verkligen vill läsa mer av, med mycket små medel fångar han mitt intresse och håller det kvar ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som Tóibín alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element.

Nora Webster bor i en irländsk småstad och läsaren får följa hennes liv under några år i slutet av 1960-talet och en bit in på 70-talet. Nora har varit gift med Maurice, sitt livs stora kärlek, i många år och de har fyra barn tillsammans. Livet har varit förutsägbart och tryggt, Nora har varit hemmafru och trivts bra med sitt liv. Men Maurice blir sjuk och efter en mycket svår sjukdomsperiod avlider han och Nora lämnas ensam att ta hand om allt. De båda sönerna tar faderns död hårt och behöver mycket stöd. Samtidigt måste Nora försörja familjen, vilket innebär att hon måste skaffa ett arbete.

Styrkan i Tóibíns romaner är hans förmåga att genom de små detaljerna gestalta både inre skeenden och stora samhällsförvandlingar. Noras sorg skildras sakligt och osentimentalt, vilket gör att jag som läsare styr över hur engagerad jag blir. För mig personligen fungerar detta bra, jag blir mer berörd när en författare låter sin huvudperson vara lite diffus och distanserad än när det blir sentimentalt. Långsamheten och lågmäldheten förstärker sorgen och gör den smärtsamt realistisk. De religiösa och politiska sammanhangen ger romanen en tydlig plats i historien, samtidigt som Noras upplevelser av sorg och saknad är universella och tidlösa. Skildringen av småstadsmentaliteten och de udda karaktärer som dyker upp ger en humoristisk underton, som samverkar perfekt med allvaret i handlingen.

Berättelsen om Nora är också berättelsen om de stora händelser som aldrig sker. Författaren bygger upp scener och antyder att omvälvande saker skulle kunna ske. Men de sker aldrig. Möjliga kärleksaffärer går om intet och karriärer blir aldrig av. Som för de flesta av oss. Däremot träder Nora fram i all sin styrka när en av sönerna har behov av beskydd. Här kommer hennes lite aviga karaktär till sin rätt och väcker min beundran.

Sammantaget är Nora Webster ett fantastiskt kvinnoporträtt som gott kan jämföras med klassiker som Madame Bovary och Anna Karenina. Läsning rekommenderas.