Att andas och att läsa

Jag har varit riktig oinspirerad under flera månader, d v s oinspirerad att blogga. Och ja, faktiskt också lite oinspirerad att läsa. Grundorsaken handlar om dålig hälsa. För många år sedan fick jag en cancertumör i lungan. Jag opererades och blev frisk. Men eftersom jag hade astma sedan innan och då förlorade en del av ena lungan har jag sedan dess dragits med svårigheter att andas. I perioder har det varit bättre och i perioder sämre. När det varit dåligt har jag dessutom tröstätit, gått upp i vikt, vilket så klart bara gjort allt ännu sämre. I vintras blev det så illa att jag blev andfådd av att klä på mig och min läkare börja prata om KOL. Som tur är fick jag en ny medicin och den gjorde att det blev lite bättre. Och när det blev lite bättre lyckades jag själv börja promenera. Och då blev det så klart ännu bättre. Nu tränar jag på lite olika sätt mest varje dag och jag mår mycket, mycket bättre. Men jag hinner inte blogga lika mycket som tidigare. Och jag hinner inte läsa så mycket heller. När jag är ute och går lyssnar jag på ljudböcker, men tyvärr är utbudet mycket begränsat. Därför lyssnar jag på böcker jag egentligen inte gillar (massa deckare och rätt sentimentala berättelser) och det är verkligen inte bra för mig. Tråkiga böcker orkar jag heller inte blogga om.

Däremot borde jag så klart försöka skriva något om Under det rosa täcket av Nina Björk, som gav mig rejäl kraft i stavtagen. Nu lyssnar jag dessutom på Ett eget rum av Virginia Woolf och känner mig hänförd. Jag hoppas att få till något inlägg om viktiga böcker om kvinnors livsvillkor så småningom.

Apropå litteratur och lungfunktioner vill jag passa på att dela ett fint citat från Att läsa Lolita i Teheran: "En roman är ingen allegori, sade jag mot slutet av föreläsningen. Den är en sinnlig upplevelse av en annan värld. Om ni inte träder in i den världen, håller andan med romangestalterna och blir berörda av deras öde, kommer ni inte att kunna leva er in i dem, och inlevelse är romanens hjärtpunkt. Så här läser man en roman: man andas in upplevelsen. Så sätt igång och andas".

I Nobeller finns också en mycket kort liten text av Aleksandr Solzjenitsyn som heter "Att andas". Denna avslutas med orden: Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!" Jag ska fortsätta att kämpa på med min andning, men jag hoppas hinna skriva lite här också emellanåt.