Lyrans Noblesser: Paris, Lola & jag

onsdag 29 juli 2015

Paris, Lola & jag

Josefin, bokens berättarjag, är i Paris tillsammans med bästisen Lola och hennes mamma. Det är sommar och den nyblivna tonårstjejerna har just gått ur 6:an. Paris är lockande och spännande, här finns massor av söta mörklockiga killar och en och annan man som också väcker kluvna känslor. Hemma finns en mamma, som träffat en ny man och är med barn. Och en pappa, som kanske arbetar för mycket. Man kan undra om de saknar sin dotter?

I korta små avsnitt av väl valda ord gestaltar författaren de tankar och känslor som rör sig inuti en ung flicka på väg mot vuxenblivandet. Här finns övermod och rädsla, en önskan att bli sedd av män och blyghet inför kroppens nya funktioner. Här finns funderingar kring sex, som både lockar och skrämmer. Sannolikt är unga tjejer idag mer försigkomna än vi var på min tid (känner mig uråldrig), men jag blir faktiskt i alla fall lite förvånad över deras tankar, utifrån deras unga ålder. Och en av deras handlingar gör mig rejält bekymrad över hur långt de pressar varandra att gå för att väcka uppmärksamhet.

Starkast intryck gör texten då Josefin funderar över hur det ska bli hemma när syskonet kommer. Det är lätt att känna sig utanför och obehövd när föräldrar verkar upptagna av sina egna känslor och "nya" liv.

Texten i Paris, Lola & jag är närmast att kategorisera som prosalyrik för barn. Fantastisk, i mitt tycke. Med få ord låter författaren läsarna ta del av berättarjagets funderingar och samtidigt själva vara delaktiga i att fylla en del luckor.