Juli månads lästa klassiker

Dags att berätta om juli månads klassikerläsning, oj så fort sommarmånaderna går. Hoppas som vanligt att InLinkz funkar både för mig och er, det är alltid lite krångel när jag ska försöka få till listan. Jag har bara läst en klassiker i juli - Hitom himlen av Stina Aronson. Det var fantastisk. Hoppas att ni också läst något bra. och att det kan bli lite intressanta diskussioner på era bloggar!

An InLinkz Link-up

Paris, Lola & jag

Josefin, bokens berättarjag, är i Paris tillsammans med bästisen Lola och hennes mamma. Det är sommar och den nyblivna tonårstjejerna har just gått ur 6:an. Paris är lockande och spännande, här finns massor av söta mörklockiga killar och en och annan man som också väcker kluvna känslor. Hemma finns en mamma, som träffat en ny man och är med barn. Och en pappa, som kanske arbetar för mycket. Man kan undra om de saknar sin dotter?

I korta små avsnitt av väl valda ord gestaltar författaren de tankar och känslor som rör sig inuti en ung flicka på väg mot vuxenblivandet. Här finns övermod och rädsla, en önskan att bli sedd av män och blyghet inför kroppens nya funktioner. Här finns funderingar kring sex, som både lockar och skrämmer. Sannolikt är unga tjejer idag mer försigkomna än vi var på min tid (känner mig uråldrig), men jag blir faktiskt i alla fall lite förvånad över deras tankar, utifrån deras unga ålder. Och en av deras handlingar gör mig rejält bekymrad över hur långt de pressar varandra att gå för att väcka uppmärksamhet.

Starkast intryck gör texten då Josefin funderar över hur det ska bli hemma när syskonet kommer. Det är lätt att känna sig utanför och obehövd när föräldrar verkar upptagna av sina egna känslor och "nya" liv.

Texten i Paris, Lola & jag är närmast att kategorisera som prosalyrik för barn. Fantastisk, i mitt tycke. Med få ord låter författaren läsarna ta del av berättarjagets funderingar och samtidigt själva vara delaktiga i att fylla en del luckor.

PARIS, LOLA & JAG
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Illustratör: Erik Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

"En ghasel"

I gårdagens Tematrio hade jag med serieboken om Frödings dikter - I varje droppe är en ädelsten - av Malin Biller. Då en fråga om radens ursprung ställdes delar jag här hela dikten "En ghasel" ur Guitarr och dragharmonika, från 1891. Det här är ett oerhört smärtsamt vittnesbörd om hur det känns att vara innestängd i sig själv.

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.

Tematrio - Sån't som är blött

Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sån't som är blött. Och detta något ska dessutom finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!

1. I varje droppe är en ädelsten är en diktrad av Fröding och titeln på Malins Billers underbara seriefiering av Frödings lyrik. Läs om ni missat!

2.  Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o handlar om kulturkrockar och det som är allra viktigast för människan - förståelse av sitt sammanhang och samhörighet.

3. Färden genom mangroven av Maryse Condé handlar om en främling som hittas död i regnskogen. Många bybor får komma till tals och berätta om sina liv.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Hitom himlen

En del böcker är omedelbara och enkla att "lära känna" medan andra förbryllar och nästan oroar, samtidigt som de lockar. Stina Aronsons Hitom himlen hör till de senare. Handlingen utspelar sig i en liten fiktiv by i Tornedalen i Norrbotten och kretsar runt Emma Niskanpää och hennes klene, men oändligt älskade son John. Pojken blir tidigt faderlös och får försöka axla ansvaret för den lilla gården tillsammans med den åldrande modern. Romanen är episodiskt berättad och mot slutet får läsaren inte längre följa Emma och sonen, utan ta del av en annan berättelse om hur en hustru lämnar sin man för predikanten. Jag måste erkänna att detta gjorde mig mycket förvirrad och dessutom ville jag verkligen få följa Emma och John lite längre.

Det som framför allt är karaktäristiskt för romanen är dess skildringar av naturens krafter och människans utsatthet. När Emma, ensam i den lilla avsides belägna stugan, råkar ut för en snöstorm känner läsaren kylan krypa in i märgen, även när det är sommar utanför texten. Känslan i romanen är karg, torftig och öde. Emma pratar inte i onödan med någon och att gnälla över krämpor skulle aldrig falla henne in. Hon bekänner sig till en sträng kristendom och lever utan krusiduller. Så ensamt det måste ha varit. Men hon har ju i alla fall sonen John att leva för. Och det gör hon fullt ut, utan att skämmas.

"Ty modern och sonen talade fortfarande ett joltigt barnspråk sinsemellan. De kallade varann för mitt John och mammet. Och de lade inte bort sin barnsliga vana fastän sonen var en vuxen man som räckte upp till taksparrarna i pörtet."

Som kontrast till den ödsliga, karga miljön är romanen skriven på ett egensinnigt, bildrikt språk. Aronson är modernist uti fingerspetsarna, hon nyskapar ord och blandar folkmål med akademiska begrepp. En språkintresserad läsare blir överlycklig över denna språkrikedom.

Sammantaget är Hitom himlen en sällsam berättelse om en mors kärlek och en by stadd i förändring, skriven med en unik röst.

HITOM HIMLEN
Författare: Stina Aronson
Förlag: Modernista (2012)
Köp: Adlibris, Bokus

Sommarprat

Jag läser en hel del, men har just nu svårt att få till några blogginlägg. Sommaren är ju så fylld av andra roliga saker; människor att umgås med, ställen att upptäcka och hästar att klappa.

Hittills har jag och dottern varit ute på två äventyr själva när maken jobbade. Först tillbringade vi två dagar på Universeum i Göteborg (precis lagom med folk eftersom alla andra var på Liseberg), därefter hälsade vi på vänner i Västergötland och kollade in broöppning och slussning i Sjötorp. Mer båttittande blev det när ostindiefararen kom till Karlstad.

Nu har äntligen alla i familjen semester samtidigt och då passade vi på att tillbringa en dag på Mårbacka tillsammans med unga fröken Fiktiviteter. De senaste dagarna har vi tillbringat på ridskolan där det är både dressyr- och hopptävling. Både jag och dottern vill så gärna ha en egen ponny ...

Snart kommer det nog ett inlägg om lästa böcker igen ...

Tematrio - Saker som är varma

Det är lite si och så med värmen, vilket jag inte alls har något emot. Men trion denna vecka ska handla om sån't som är varmt.  Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är varmt!

1. Glöd av Sándor Márai är en historia om vänskap, passion och svek. Under barndomen och ungdomsåren var Henrik och Kónrad oskiljaktiga. Men plötsligt en dag reste Kónrad sin väg utan ett ord till avsked och det kom att gå 41 år innan de båda männen åter träffades. Högtravande, elegant språk och ett långsamt berättartempo.

2. I Hetta av Ian McEwan försöker den nobelprisade forskaren Michael Beard, mellan alla sina kvinnoaffärer, att vinna ära genom att utveckla en teknik som utvinner energi ut vatten. Hetta är en oerhört underhållande berättelse om en arrogant, osympatisk man som totalt saknar självinsikt. Ändå känner man ibland igen sig i hans sätta att tänka och handla ...

 3. Sågspån och eld är tredje delen i sviten om Bricken av Vibeke Olsson. Böckerna om Bricken handlar om hur en flicka växer upp på sågverket i tider då arbetarrörelse, nykterhetsrörelse och väckelserörelse växer fram. Ömsint och kärleksfullt berättat.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssummering - Juni 2015

Anknytning - Kay Karlsson
Göra sig kvitt Eddy Bellegueule - Édouard Louis
Vägledande samspel i praktiken - Karsten Hundeide
För in de döda - Hilary Mantel
Spelaren - Fjodor Dostojevskij
Pärlor & patroner - Loka Kanarp
De förklädda flickorna i Kabul - Jenny Nordberg
Isidor och Paula - Ola Nilsson
Djurens gård (Djurfarmen) - George Orwell
Buddenbrooks: en familjs förfall - Thomas Mann

En otrolig blandning blev det under juni, summa 10 böcker.
2 böcker var jobbrelaterad facklitteratur. Om någon är intresserad av relationer mellan barn och föräldrar vill jag tipsa om Karlssons bok, den är intressant om man vill förstå samspel.
Flera av de andra böckerna har jag eller ska jag skriva om, här vill jag bara framhålla att böckerna om att vara flicka/kvinna av Kanarp och Nordberg var mycket intressanta. Läs!

Fina fynd

Nu har jag gjort nya fynd på Bokborsen, Timme Noll och Walden i fint skick damp ner i postlådan idag. Jag försöker också lära mig att blogga på den nya paddan, men begriper inte hur man kan copy/paste för att göra länkar. Jag undrar också hur man i bloggerappen ställer in vilken storlek man vill ha på bilden? Tips?

Gengången

Jodå, Ingelin Angerborn levererar. Som vanligt. Jag har läst flera av hennes böcker för 9-12-åringar och jag har tidigare recenserat Månfågel, Hjärta av damm och Tredje tecknet. Gemensamt för alla böckerna är att de har en mycket nyanserat gestaltad ung flicka som huvudperson och att de är svåra att lägga ifrån sig när man börjat läsa dem. Kännetecknande för Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar, lyhörda gestaltningar av den tidiga förälskelsens pirrande, och kusliga, magiska inslag. Som vanligt är allt sammanvävt på ett skickligt sätt, som får läsaren att bäva. Kusligheterna är alldeles lagom för den som inte vågar sig på mer uttalade skräckskildringar och blandningen av vardagsrealism och magi fungerar perfekt.

Ellinor och hennes mormor besöker en loppisbod och Ellinor hittar där ett underbart vackert guldfärgat smyckeskrin. Skrinet spelar Svansjön och inuti finns en liten ballerina och många små speglar. Men ballerinan dansar inte som de brukar och hennes ena fot ser lite underlig ut. Än mer underligt beter sig loppisinnehavaren, en blind kvinna som ger skrinet till Ellinor och säger att det är gratis för rätt person. Speglarna i skrinet gör att Ellinor känner sig yr när hon tittar i dem, det verkar nästan som om hon hamnar i skrinet. Som tur är har Ellinor träffat en jättesöt kille på stranden som hjälper henne med de mystiska saker som händer när Ellinor tittar länge i speglarna.

Gengången innehåller en perfekt blandning av vardaglighet och oväntade, lite otäcka magiska händelser. Här finns också en fint skildrad spirande förälskelse och lyhördhet inför Ellinors känslostormar. Som alltid lyckas Angerborn få till barnets röst på ett trovärdigt sätt. När jag läser får jag en känsla av att det är Ellinor själv som berättar för mig vad som hänt. Boken rekommenderas alla som gillar spänning utan att det blir alltför otäckt.

GENGÅNGEN
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Sån't som kan flyga

Den här veckan är temat kanske svårt, vi får väl se hur det går. Temat är sån't som flyger och ordet ska finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som kan flyga!

(För min del blir det visst en del upprepningar från tidigare tematrior.)

1. Hägern av Lise Tremblay kommer definitivt att hamna på årets bästa-lista. Den utspelar sig i en kanadensisk avfolkningsbygd och är mycket realistisk.

2. I Korparna av Tomas Bannerhed skildras fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.

 3. Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang är en lättläst berättelse om en liten frihetslängtande höna som drömmer om att kunna flyga och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Pärlor och patroner - 60 historiska kvinnoporträtt

Med bitsk humor, stor värme och en lagom portion svärta skildras i Pärlor och patroner av Loka Kanarp ett mycket intressant urval av historiska kvinnor. Här kan man hitta kvinnor som bidragit till vår utveckling som t ex världens första kvinna i rymden Valentina Teresjkova och dubbla Nobelpristagaren Marie Curie. Här finns också kvinnor som är mer eller mindre kända för mer eller mindre trevliga saker. Möt t ex skosamlande Imelda Marcos, kurtisanen Hariette Wilson och blodtörstiga grevinnan Bathory. Urvalet är lysande, förutom nöjet att läsa boken lärde jag mig faktiskt en hel del nytt om våra förmödrar. Påfallande många av dem bar under perioder i livet manskläder, något jag kanske uppmärksammade särskilt eftersom jag nyligen läst De förklädda flickorna i Kabul.

Alla kvinnorna skildras i fyra tecknade rutor ackompanjerade av slagkraftiga, korta beskrivningar. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om bilderna eller texterna är bäst, och oavsett vilket samverkar ord och bild och skapar en mycket underhållande helhet. Rekommenderas!

PÄRLOR OCH PATRONER
Författare: Loka Kanarp
Kolik Förlag (2009)
Köp: Adlibris, Bokus

Isidor och Paula

En del böcker råkar man få höra talas om och kan inte släppa tanken på. Så var det för mig med Isidor och Paula; någon nämnde den på Facebook och jag blev nyfiken. Dessutom hade jag inte tidigare hört talas om författaren med det vardagligt anonyma namnet. Ju mer jag läste om Ola Nilsson, hans trilogi och Isidor och Paula, desto mer nyfiken blev jag. Kanske hade jag missat något väsentligt? Och ja, det hade jag, kan jag slå fast nu när jag läst Isidor och Paula, en berättelse jag kommer att bära med mig under lång tid. Omslaget ser ganska grått och trist ut, men notera att där finns en lyra. Jag borde ju förstått av utseendet att denna bok var som skriven för mig.

Romanen inleds med Orfeusmyten i Rainer Maria Rilkes tappning, vilket tydligt ger läsaren en sorts förlaga till berättelsen om Isidor och Paula. Därefter  är romanen uppdelad i tre delar som utspelar sig under olika tidsperioder. I första delen får vi följa Isidor en dag på jobbet som tunneltågsförare. I underjorden lever han stor del av sina dagar med målet att föra människornas mot ljuset. Efteråt frågar jag mig själv hur jag kunde bli så fascinerad av en detaljerad beskrivning av en tunneltågförares arbete. Texten i detta parti har en närmast magisk, hypnotisk karaktär likt rälsen som springer fram ur underjorden.

"Att köra ut det första tåget från depån, upp mot Högdalen, en klar sommarmorgon. Det är alldeles lugnt och spåren löper framför en som en glänsande organism av stål genom en värld som fortfarande sover."

Andra delen, "Kusinerna", utspelar sig i Isidors och Paulas barndom, då de kallades Andreas och Elin. Med smärtsam tydlighet skildrar författaren här ett barns maktlöshet och utsatthet. Texten är sparsmakad och precis, samtidigt som den har underströmmar som känns i magen på läsaren. Språket skapar tydliga, filmiska bildscener hos mig, jag känner sommarvärmen med dess dofter och klara färger. Och som ett barn förnimmer jag den annalkande faran och sveket.

I tredje delen får läsaren följa Paulas väg in i mörkret och bevittna Isidors kamp för att hämta upp henne till ljuset igen.

Sammantaget är Isidor och Paula en tolkning av en urgammal myt, en socialrealistisk skildring av ett utsatt barn i en värld fylld av oförutsägbara faror, och en modern arbetarskildring. Isidor och Paula är en av årets starkaste läsupplevelser.

Andra som läst är Bernur, Kulturbloggen, Tidningen Kulturen.

ISIDOR OCH PAULA
Författare: Ola Nilsson
Förlag: Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Havet

Lite oplanerat åker jag och dottern på blixtvisit till Göteborg idag. Jag vet inte om vi tar en tur ut till/på havet, men för mig är Göteborg alltid hav. Därför är veckans tema hav, välj romaner som handlar om hav, som har hav i titeln eller gör som jag och välj dikter som handlar om hav.

1. Tranströmer, haiku.

Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.

2. Vaggsång av Gabriela Mistral

Nu vaggar mitt hav sina vågor
vid dyningens eviga dån.
Jag lyssnar till vågornas kärlek
och vaggar min son.

I sädesfälten går vinden
och vaggar nattliga strån.
Jag lyssnar till vindarnas kärlek
och vaggar min son.

Gud vaggar de ändlösa världar,
som tystnaden kommer ifrån.
Jag känner hans hand i mörkret
och vaggar min son.

3."Dagen svalnar..." av Edith Södergran

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Läsa kvinnor i sommar?

Linda tipsar om böcker för en kvinnosommar utifrån en mycket intressant artikel av Lina Kalmteg i SvD om hur kvinnors skrivande värderas i förhållande till mäns. Och visst skulle man lätt kunna läsa bara kvinnor under en sommar. Nu kommer inte jag att göra det eftersom jag har en del klassiker inplanerade som är skrivna av män, men jag vill gärna bidra med lite tips om vad man skulle kunna välja att läsa.

Om man inte läst något av Chimamanda Ngozi Adichie tycker jag att man ska passa på att göra det. Min favorit är romanen En halv gul sol, men även novellsamlingen Det där som nästan kväver dig är fantastiskt bra.

Om man gillar Adichie kommer man sannolikt också att gilla Jhumpa Lahiri. Båda författarna skriver om liv i exil, mer eller mindre dold rasism och familjerelationer. Lahiri har bland annat skrivit romanen Sankmark och novellsamlingen Främmande jord.

Även japanska Julie Otsuka skriver om livet i exil med fokus på kvinnornas villkor. Vi kom över havet är den av de vackraste romaner jag läst. När kejsaren var gudomlig är Kulturkollos nya samläsningsbok, missa inte att vara med och cirkla den.

Margaret Atwood är en av mina "gamla" favoritförfattare, jag läste de flesta av hennes romaner innan jag började blogga och absoluta favoriten är Alias Grace. Två böcker jag skrivit om är Penelopiaden och Oryx och Crake - båda mycket bra.

Madeleine Bourdouxhe är tyvärr en tämligen "bortglömd" författare, men hennes texter berör som få. Bland annat har hon skrivit den bästa novellsamling jag läst: En spik, en ros. Romanen Gilles kvinna är en mycket bra, om än upprörande, roman om passion. Simone de Beavoir ansåg att denna roman var en viktig skildring av kvinnlig sexualitet.

Om ni vill mysa lite i sommar med spännande, kluriga mystiska mordgåtor rekommenderar jag Fred Vargas. Första boken om kommissarie Adamsberg är Cirkeltecknaren. Två andra böcker i serien jag nog faktiskt tyckte ännu mer om är Spökryttarna från Ordebec och Okänd kontinent.

Halvårsbästalista

Fanny gjorde en halvårsbästalista i tisdags och Linda gjorde en i onsdags. Det är meningen att det ska vara en 10-bästa-lista, men jag har fuskat lite genom att slå ihop två delar i samma serie. Vilka är era favoriter från första halvåret 2015?

För in de döda av Hilary Mantel är del 2 i författarens skildring av historien runt Thomas Cromwell. Aldrig tidigare har jag upplevt historia som så intressant, Mantel levandegör karaktärerna in på bara huden.

Pärlor & patroner av Loka Kanarp gestaltar i 4 tecknade rutor historiska kvinnor på ett fängslande, humoristiskt och tänkvärt sätt. Urvalet kvinnor är kanonbra, här samsas dubbla Nobelpristagaren Marie Curie med rövarprinsessan Cecilia Vasa och flygplanskaperskan Leila Khaled. Denna bok är ett måste för er alla!

Isidor och Paula av Ola Nilsson än en vacker och mycket berörande variant av Orfeus och Eurydikemyten i Rilkes tappning. En av halvårets mest smärtsamma läsningar.

Oryx och Crake av Margaret Atwood är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

Hägern av Lise Tremblay innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn.

Dödssynden av Harper Lee är en underbar skildring av några barns relationer sinsemellan och ett varmt porträtt av en pappa som gör allt för sina barn. Samtidigt skildrar romanen hur rasism, hat och orättvisa styr i det fördolda.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang är en lättläst berättelse om en liten frihetslängtande som grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

I Samlade dikter av Edith Södergran ägnar sig författaren åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt.

Liv till varje pris och Sörja för de sina av Kristina Sandberg är de två avslutande delarna i trilogin om Maj. Sammantaget är detta en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Gestaltningen av Maj är äkta och trovärdig, hon blir en verklig person vars livsöde berör.

Skyline av  Patricia Schonstein Pinnock handlar om ett slitet hyreshus i Kapstaden dit människor från Afrikas alla hörn beger för att söka en fristad. Här bor den unga berättaren tillsammans med sin yngre, autisktiska syster Mossie och deras alkoholiserade mamma. Här bor också flyktingar som illegalt strömmar in i landet på flykt från brutala krig, torka, svält och fattigdom. Omskakande!

En liten gåta

Det blev ingen tematrio den här veckan och förklaringen är helt enkelt att jag varit bortrest och sedan fastnade i andra göromål. Nästa veckan är trion tillbaka.

En av de saker jag blev upptagen av i måndags kanske ni kan gissa. Vad har alla de här böckerna gemensamt?