Oryx och Crake

Just nu pågår det mycket intressanta diskussioner om Oryx och Crake på Kulturkollo läser. Häng med om ni har läst och är diskussionssugna - eller om ni bara är nyfikna. Jag läste ut boken så sent som igår och är uppfylld av saker att diskutera och fundera över - det är en fantastiskt bra, oroande och upprörande berättelse.

Bokens berättare kallas sig Snöman och han lever i en värld fylld av nassonger, bjunkar, varjundar och allehanda underliga varelser. Något har hänt, världen som den en gång var existerar inte mer. Snöman verkar vara den enda överlevande traditionella människan, nya människoliknande varelser - crakeianer - lever i området och kommer med fisk till Snöman en gång i veckan. Vad har hänt? Samtidigt som Snöman letar sig tillbaka till Paradice Project för att finna föda och skydd, tar han med sig läsaren tillbaka i tiden där vi får möta hans vänner - Oryx och Crake - och ta del av den utveckling och ideologi som ledde till katastrofen.

Oryx och Crake är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Alla nya varelser och arter är dock inte farliga, här finns också de naiva, oskyldiga människoliknande crakeianerna, som Snöman tycks ha ett visst ansvar för. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

"Odödlighet, sa Crake, är ett koncept. Om man antar att dödlighet inte är död utan vetskapen på förhand om den och fruktan för den, då är dödlighet frånvaron av sådan fruktan. Spädbarn är odödliga. Stryk fruktan och man blir ...
Låter som tillämpad retorik, sa Jimmy.
Vad då?
Spelar ingen roll. Ett kursämne på Martha Graham.
Jaså. Jaha."

Förutom den spännande handlingen är bokens styrka de komplexa personskildringarna. Här finns Jimmy som tidigt blir lämnad av sin mamma och växer upp i en värld där så gott som allt är tillåtet - och det mesta artificiellt. Jimmys bästa vän Crake är en exceptionellt intelligent person med drömmar om att förändra människan fundamentalt. Och Oryx är flickan/kvinnan vars eventuella historia om misär och sexuellt utnyttjande fascinerar Jimmy. Är något vad det ser ut att vara?

Andra som läst är Fiktiviteter, Carolina läser, SvD.

ORYX OCH CRAKE
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Prisma/Norstedts (2003)
Serie: MaddAddam (del 1)
Köp: Adlibris, Bokus

Hägern av Lise Tremblay

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna kortromanen Hägern av Lise Tremblay. För hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Quebec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Ja, här har jag vuxit upp.

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Enkelt och korthugget berättad känner jag i min kropp den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Pearl S Buck och Den goda jorden

Pearl Buck föddes 1892 i West Virginia, men växte upp i Kina där hennes föräldrar var missionärer. Buck gifte sig och 1920 föddes första dottern, Carol. Dottern utvecklades inte som förväntat, men tyvärr fanns på denna tid ingen kunskap om Fenylketonuri, en medfödd ämnesomsättningssjukdom som obehandlad leder till svåra hjärnskador (idag testas alla barn vid ett par dagars ålder på BVC för att upptäcka denna sjukdom - PKU). 1929 placerades Carol på en specialskola i USA, där hon levde hela livet. Senare i livet skrev Buck om upplevelserna med dotter i en bok som kom att bli ett stöd för många föräldrar till barn med mentala funktionsnedsättningar.

Bucks berättelser utspelar sig i Kina och handlar ofta om böndernas vardagsliv. Den goda jorden blev en bästsäljare i USA i början av 1930-talet och den tilldelades Pulitzerpriset 1932. Romanen handlar om den fattige bonden Wang Lungs väg till att bli en rik jordägare med såväl hustru, som konkubin. Romanen är framför allt intressant utifrån sin skildring av relationer mellan makar och mellan föräldrar och barn. Släktskap är viktigt och barn måste ta hand om och visa sin åldrande föräldrar tillbörlig respekt. Trots att sönerna är de viktiga för släktens framtid är dock Wang Lung kanske mest förtjust i sina döttrar.

I samband med oroligheter i Kina flyttade Buck permanent tillbaks till USA i mitten av 30-talet.  Förutom sitt skrivande ägnade sig Buck även åt att kämpa för kvinnors och minoriteters rättigheter. Hon skrev om asiatiska kulturer och blev särskilt känd för sina insatser för adoption av barn av asiatiskt ursprung.

1938 tilldelades Buck Nobelpriset i litteratur "för sina rika och verkligt episka beskrivning av bondeliv i Kina och för sina biografiska mästerverk". I sitt tacktal till Svenska Akademien valde hon "Den kinesiska romanen" som ämne och avslutade med att konstatera att i Kina "hade romanförfattaren inte till uppgift att skapa konst utan att tala med folket".

Pearl S Buck International
Wikipedia

Kulturkollo utmanar - Kultur i Kanada

Kulturkollo frågar om kanadensisk kultur och jag passar som vanligt på att dela ett favoritinslag från konståkningens värld. Här är det kanadensiska syskonparet Paul och Isabelle Duchesnay (tävlande för Frankrike) som gör en fantastisk dans med djup mening. Underbar! Jag var mycket upprörd över att de med detta åk faktiskt inte vann.

Tematrio - Presenter till mor

Det är ju Mors Dag till helgen och jag passar på att mycket offentligt berätta för maken/dottern vad jag önskar mig. Veckans tema är således att berätta om tre bra morsdagspresenter att ge eller få!


1. Jag har naturligtvis en lång lista på böcker jag skulle vilja ha. Överst står just nu Metamorfoser av Ovidius.

2. Som ni kanske märkt är jag också mycket förtjust i Muminmuggar, den där med Lilla Mys mamma måste jag nog bara ha.

3. Jag har också märkt att telefonen är lite för liten att skriva på när jag är på olika evenemang, kanske en iPad Mini vore mer lagom.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Grattis 7-åringen och en utlottning av bokstöd eller Muminmugg

Mitt i allt mitt strulande med förlorade bilder passade lilla bloggen på att fylla år, 7 år! I år firar vi födelsedagen med en liten utlottning. Som ni kan se på bilderna nedan är jag mycket förtjust i författarbokstöd och Muminmuggar. Bokstöden har jag stående i fönstren tillsammans med lite fina böcker. Fördelen är så klart att de inte behöver vattnas. Muminmuggarna fikar vi i till vardags, jag tycker att de är underbara.

 

Min favoritbokhandel Glansholms Bokhandel & Antikvariat sponsrar den här utlottningen - tack! De har lovat att skänka ett valfritt Bokstöd eller en valfri Muminmugg (bland de med "normalpris"). Själv skulle jag gärna vilja ha den nya muggen med Lilla Mys mamma, visst är den fin? När det gäller bokstöd tror jag att många skulle vilja ha vår kära Astrid Lindgren. Men, som sagt, valet är upp till vinnaren.

 

 

 

För att delta i utlottningen behöver ni bara lämna en kommentar här med er mailadress. För att få extra "lotter" och större vinstchans berättar ni om utlottningen i andra sociala medier. Lämna länkar så jag kan se var ni delat. Utlottningen pågår t o m midnatt söndag 31/5. Lycka till!

Bildproblem

Bloggen har just nu bildproblem som jag jobbar hårt för att fixa. Jag har sagt upp den serverplats där en stor andel av bilderna var uppladdade och måste nu lägga upp allt igen. Det kommer att ta lite tid, men här ska bli snyggt igen. Tursamt nog är det mestadels lite äldre inlägg som saknar bilder. Jag jobbar på ...

Kulturmän, härskartekniker och cykloper

 

Det pågår just nu en mycket intressant litteraturdebatt på kultursidorna, tongången är hög och härskarteknikerna många. Det hela inleddes med en hyllning av Stig Larsson i TV-programmet Livet enligt Stig Larsson. Jag såg faktiskt det programmet och min reaktion var inte exakt likadan som Johan Cronemans, tvärtom kan man nog säga. För mig var det obegripligt att en gubbe på bästa sändningstid tilläts breda ut sig över fördelarna med riktigt unga flickors könssafter.

Ebba Witt-Brattström reagerade på Cronemans hyllning och skrev en vass artikel om kulturmännens litterära pedofili och homosocialitet. Förutom Larsson pekade hon ut Knausgård, som i en av sina romaner skriver om en lärare som blir besatt av en trettonårig elev. Ja, jag kan inte annat än hålla med EWB om det osmakliga i en del (fiktiva?) mäns beteende. Mer komplicerad är frågan om vad som är litteratur och vad som är verklighet. Alla vet att man inte får göra vad som helst, men får man skriva vad som helst? Än mer komplicerat blir det när det skrivna är autofiktivt och sägs spegla verkligheten.

Jag stör mig ofta över sunkiga könsroller/normer i romaner och retade mig definitivt på Knausgård i det jag läste av Min Kamp (del 1 och ungefär halva del 2). Han är en lysande skribent, men en person jag inte har särskilt stor lust att lära känna. Åtminstone inte så som han framställer sig i sina böcker. Han blev dock mycket upprörd på EBWs åsikter och skrev en lång drapa om hur uselt Sverige är på det mesta.

Just nu rasar debatten för fullt och allt fler har något de vill säga i ämnet. Jonas Gardell dänger till Knausgård, Birro skriver om hur svårt det är att leva i ett land som styrs av elaka feminister, på Facebook analyseras EBWs härskartekniker. Man kan bli trött för mindre.

Men emellanåt i sådana här tossiga debatter glimmar någon till och säger något klokt. I mitt tycke är det vad Karin Nykvist gör när hon skriver om vikten av att allt måste få skrivas om. Däremot måste man inte tycka att allt är bra. Jag blev t ex inte glad när Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset. Inget jag läst har någonsin gjort mig mer arg än hans Den stygga flickans rackartyg. Att litteraturvetare beskriver den som en kärleksroman gör mig tossig av ilska. Besatthet och kärlek är inte samma sak. Lolita av Vladimir Nabokov är däremot en av de bästa romaner jag läst. Förvisso är inte innehållet trevligt, men romanen är en genialisk gestaltning av vad som rör sig i huvudet på en pedofil.

Summa summarum tycker jag att debatten är intressant att följa, även om dess inslag om nazism, cykloper och ondsinta feminister inte riktigt går att ta på allvar. Undrar vad nästa drag kommer att bli?

Grattis Pippi, 70 år

 

Idag fyller Pippi 70 år, det firar jag genom att reprisera en recension av en riktig klassiker.

Känner du Pippi Långstrump? av Astrid Lindgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2009.

Ja, det finns väl ingen som inte känner Pippi. Den här boken kom ut första gången 1947 och varenda en av oss har väl läst den. I boken flyttar Pippi in i Villa Villekulla, hon letar efter saker, hon går på lina när cirkusen kommer till stan, hon skrämmer tjuvarna Blom och Dunderkarlsson och hon har födelsedagskalas.

Från ett barnpsykologiskt perspektiv är naturligtvis Pippi en mycket intressant figur. Att analysera henne utifrån termer som förluster, verklighetsflykt, falsk autonomi, deaktiverat anknytningssystem, emotionellt självförsörjande osv förstör dock magin för min del. Och jag vill inte förlora den magiska känslan av att Pippi är starkast i världen.

Illustrationerna av Ingrid Nyman är mycket fina. De har blivit restaurerade inför den här nyutgåvan och har starka, klara färger. Dottern blev mycket förtjust i bilderna, de är lustfyllda och roliga. Hon skrattade så hon nästan kiknade när Pippi snavar över ett staket med en plåtburk på huvudet.

Sammantaget är både mamman och dottern förtjusta i denna bok. Handlingen är rolig, fantasieggande och leder till samtal om än det ena än det andra. "Kan flickan lyfta en häst, mamma?" är exempel på sådant man måste fundera över. Texten är lättläst och passar barn i ålder 3-6 år. Det här är en bra introduktion till Pippi, som säkert kommer att följas av både filmer och kapitelböcker.

Cirkeltecknaren

Lite i omvänd ordning har jag nu läst den allra första boken om kommissarie Adamsberg. I Cirkeltecknaren träffar han för första gången sina nya kollegor och introduceras så att säga både för dem och för läsaren. Båda blir nog i början lika konfunderade, och kanske lite skeptiska, för Adamsberg är inte en lätt person att förstå sig på. Men intressant, det är han. Och dessutom mycket intuitiv. Det första fall han får ta sig an handlar om ett underligt fenomen, som inte alls initialt verkar vara något allvarligt brott. Någon går omkring i Paris under natten och ritar blå cirklar på trottoaren. Detta oroar Adamsberg, som misstänker att något värre kommer att hända. Och det gör det.

Jag har ju, som sagt, tidigare läst böcker om kommissarie Adamsberg - Okänd kontinent och Spökryttarna från Ordebec - och därför läser jag Cirkeltecknaren med förväntningar och viss förkunskap. Kanske är det därför lite extra roligt att läsa om hur Adamsberg och kollegan Danglard träffas och förbryllas av varandra. En av de saker jag gillar skarpt i Vargas böcker är just beskrivningarna av de mycket udda personlighetstyperna. Flera av Adamsbergs kollegor är väl bevandrade i det mesta och tycker dessutom om att briljera. Adamsberg själv är dock tankspridd och tämligen tröglärd, men han löser de mest kluriga deckargåtar på ett intuitivt sätt.

I de senare böckerna om Adamsberg har funnits flera inslag av övernaturliga händelser. I Cirkeltecknaren håller sig författaren tämligen nära en tänkbar verklighet, även om denna är befolkad av de mest osannolika och häpnadsväckande individer man kan föreställa sig. Man kan dock aldrig vara riktigt säker på att någon är den hen utger sig för att vara.

Det humoristiska tonfallet och handlingens oväntade vändningar gör Cirkeltecknaren till en typisk bladvändare. Det här är en perfekt roman att låta sig underhållas av både framför brasan och på stranden.

Andra som läst och tyckt till: Annika Bengtsson, Kristiantadsbladet.

CIRKELTECKNAREN
Författare: Fred Vargas
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag: SEKWA (2015)
Serie: Kommissarie Adamsberg (del 1)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Olästa klassiker

Eftersom vi ska ha en klassikerutmaning i sommar är det dags att se över vad vi har läst - och vad vi inte har läst. Det finns ju mängder av både äldre och mer moderna klassiker att botanisera bland. Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på!

1. Det går ju inte att låta bli att nämna Anna Karenina av Tolstoj även om jag redan tjatat om den många gånger. Och nej, jag har fortfarande inte läst den. Jag skulle vilja, men den är så otymplig och tung. Rent fysiskt alltså.

2. När jag läste litt vet kurs A lyckades jag missa Metamorfoser av Ovidius. Men nu har jag hört Horace Engdahl säga så mycket positivt om den att jag verkligen skulle vilja läsa. Men det är kanske ett evighetsarbete.

3. Mer realistiskt vore det kanske att ta itu med några ryska tunnisar som letat sig in i min bokhylla -  Kappan av Gogol och Min barndom av Gorkij. Och så har jag ju lite klassiska svenska kvinnor som också pockar på uppmärksamhet, von Krusenstjerna, Stella Kleve och Stina Aronsson t ex.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Klassikerutmaning - Sommaren 2015

 

Sommaren närmar sig med stormsteg och som vanligt drabbas jag av lust att läsa klassiker. Har ni lust att vara med? Anmäl er i så fall till sommarens Klassikerutmaning nedan genom att lägga till er blogg via InLinkz.com. Klicka på Add your link och fyll i bloggens url, bloggens namn och er mailadress. Välj därefter en bild från bloggen. I slutet av juni, juli och augusti kommer jag att posta ett inlägg om Klassikerutmaningen och i dessa kan ni lägga till era egna länkar. Kommentera gärna också i det här inlägget vad ni har lust att läsa, ge varandra tips o s v. Hur många ni ska läsa? Så många ni vill, så klart. Själv tänker jag försöka läsa minst en i månaden. Men det brukar ju inte alltid bli som man tänkt sig ...

An InLinkz Link-up

Hej Buddenbrooks

Har börjat läsa (lyssna på om det ska vara helt korrekt) Thomas Manns Buddenbrooks: en familjs förfall. Hittills har jag ett fasligt besvär att hålla ordning på alla karaktärerna och förvånas över de detaljerade beskrivningarna av alla kläder. Buddenbrooks var Manns debutroman, den publicerades första gången 1901 utan att göra mycket väsen av sig. Andra utgåvan publicerades 1903 och genombrottet var ett faktum. Romanen skildrar en familjs liv under fyra generationer och utspelas i den gamla hansastaden Lübeck. Romanfigurerna har förebilder i verkligheten, både bland Manns släktingar och bland övriga Lübeckbor. Alla uppskattade inte hur de porträtterades. År 1929 tilldelades Mann Nobelpriset med motiveringen ”förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”. Det ska verkligen bli spännande att ta del av denna omtalade familjekrönika. Bara jag nu kan komma ihåg vem som är vem ...

BUDDENBROOKS: EN FAMILJS FÖRFALL
Författare: Thomas Mann
Översättare: Ulrika Wallenström
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2005)
Köp: Adlibris, Bokus

Än skyddar natten

Långa, utdragna våldsscener med extremt obehagliga detaljer, osannolika sammanträffanden och förutsägbara inslag avsedda att öka spänningen. Nej, tyvärr kan inte ens den intressanta historiska tidsperioden uppväga en tämligen krystad intrig och onödiga förvecklingar. Och det är synd eftersom tidseran med dess typiska värderingar skildras på ett lysande sätt. Intressanta är även huvudpersonerna och deras komplicerade livssituationer. Men, som sagt, vissa inslag skulle jag gärna vara utan. Än skyddar natten av Anna Lihammer var maj månads Spänningsbok.

ÄN SKYDDAR NATTEN
Författare: Anna Lihammer
Förlag: Historiska media (2015)
Serie: Carl Hell/Maria Gustavsson (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Andra Världskriget

Vi hade ju Krig och Fred som tema på Kulturkollo förra veckan och jag hade planerat att skriva en del, som jag sedan inte hann få till. Lite i efterhand blir det därför tema Andra Världskriget i veckans trio. Berätta om tre romaner, filmer eller TV-serier som handlar om Andra Världskriget.

1. En liten fransk stad utspelar sig i de ockuperade delarna av Frankrike under kriget. Nyanserad och fantastiskt bra TV-serie.

2. Vi möts igen var en otroligt bra brittiskt TV-serie jag slaviskt följde på 80-tal. Mycket kärlek!

3. Band of Brothers är kanske den bästa TV-serie som någonsin gjorts om krig. Jag har sett den två gånger, trots att den är alldeles för hemsk. Hur kan krig egentligen finnas?


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En klänning sydd av fallskärmstyg

 

Min svärmor Mabel föddes 1932 och var bara 8 år när tyskarna ockuperade Norge. Hon och hennes familj bodde i en liten by strax utanför Oslo. Mabels mor arbetade som hovsömmerska innan kriget bröt ut. När det så var dags att sy en konfirmationsklänning till dottern fanns inte tyg att tillgå som förut. Men är man lite om sig och kring sig kan man fixa det mesta, ovan ser ni Mabel på hennes konfirmationsdag, klädd i en vacker vit klänning, sydd av en engelsk fallskärm.

 

Det blev inget inlägg om fredsminnen, utan en annan personlig berättelse i denna veckas utmaning på Kulturkollo.

Månadssummering - April 2015

Boken - Niklas Rådström
Dödssynden - Harper Lee
Silver och jag - Juan Ramón Jiménez
Ett rum i Berlin - Emanuel Litvinoff
Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang
Blonde - Joyce Carol Oates
Cirkeltecknaren - Fred Vargas

Två riktigt tjocka tegelstenar tog jag mig igenom i april; Boken och Blonde. Båda bra, men helt enkelt för tjocka.
Två böcker jag djur som huvudpersoner; Silver och jag och Hönan som inte kunde flyga. Silver-boken handlade om åsnan Silver och var en mysig bekantskap. Hönan-boken handlade om ett annorlunda föräldraskap, älskade den.
Ett rum i Berlin handlade om andra världskrigets efterspel.
Cirkeltecknaren var månadens deckare, gillade som vanligt Vargas deckare.
Månadens absoluta höjdpunkt var den fantastiska berättelsen om familjeliv och rasism i den amerikanska södern. Dödssynden/To Kill a Mockingbird är väl förtjänt sin klassikerstatus.

Tematrio - Kalasande

Till helgen inleds sommarens födelsedagsfirande hos oss och kalasar gör de ju en hel del i böcker också. Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.

1. Liv till varje pris av psykologkollegan Kristina Sandberg är det avslutande delen i trilogin om Maj. Och om någon vet hur man ställer till med kalas efter konstens alla regler är det Maj. Fast hon är ju så rädd att allt ändå inte ska bli lyckat.

2. Sagan om Ringen inleds med Bilbos 111-årskalas, och detta kalas innebär starten på Frodos stora färd med ringen. Tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat.

3. I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

40 år av kostymdrama

 

I grund och botten älskar jag verkligen kostymdramer av alla de slag. Jag växte upp på 70-talet med Onedinlinjen och Herrskap och tjänstefolk. Det kan ju liksom inte bli bättre. Vem kan glömma det eländiga livet till sjöss med skörbjugg och allehanda sjukdomar? Eller när kapten James äntligen blir kär? I Herrskap och tjänstefolk blev jag varse att människor har olika livsvillkor och att de fattigas situation är så utsatt. Tänk att som tjänsteflicka råka bli med barn med någon herreman ... Det jag framför allt gillar med serierna är att de skildrar rätt så vardagliga problem.

Det jag läste under den här perioden i mitt liv var framför allt Barbara Cartlands underbara romantiska berättelser om den unga flickan av folken som alltid fick den charmige lorden/hertigen whatever ...

 

På 90-talet var det så dags för en ny helt fantastisk serie, en av dem jag gillar allra mest: Huset Elliott. Serien utspelar sig under 1920-talet (med alla dess fantastiska kreationer!) och handlar om systrarna Bea och Evie Eliott som, efter att deras föräldrar dött utblottade, måste hitta ett sätt att försörja sig. Detta gör de genom att skapa hattar och andra fantastiska kreationer. Till och med någon så ointresserad av kläder och mode som jag blir till mig över alla vackra plagg. Dessutom är fokus i serien på kvinnornas utsatta, orättvisa situation och kamp för att tas på allvar. Kan väl inte bli bättre.

 

Eller kan det kanske det? Kanske är ändå den nobelprisade serien om familjen Forsyte ännu bättre. Den såg jag i en gammal svart-vit version när jag vara ganska liten och i en nyinspelning i början av 2000-talet. Den här familjesagan innehåller verkligen allt; kärlek och hat, tragik, uppror mot konventioner, rikedom och fattigdom, skönheter och odjur. En helt fantastisk historia om hur det förflutna alltid gör sig påmint när man som minst anar det. Eller önskar det.

För ett par år sedan sändes en svensk serie om kvinnors kamp för rösträtt och möjlighet att försörja sig: Fröken Frimans krig. En del kritik har riktats mot serien för att ha förvanskat historien till att passa våra fördomar; kvinnligt företagande sägs ha varit vanligt innan kvinnorna blev hemmafruar på 1900-talet. Jag vet inte vad som stämmer rent historiskt, men en otroligt bra TV-serie var det.

 

Nu tittar jag så klart på Mr Selfridge och på Downton Abbey. Men jag tittar med lika delar glädje och irritation. Varför måste så stor del av handlingen kretsa runt några "onda" karaktärers intrigerande? Det är så orealistiskt att en betjänt skulle kunna komma undan med alla saker Thomas gör och säger, vilket i mitt tycke påverkar trovärdigheten i serien som helhet. Samma problem är det med serien om Selfridges, jag vill att Lord Loxley skrivs ut ur den. Allt intrigerande blir bara den ena upprepningen efter den andra, utan att något egentligen händer. Tråkigt att inte manusförfattarna/producenterna inser att de har en nog bra story som de har, utan att försöka krydda med fåniga intriger och "elaka" personer. Ut med dem och bygg i stället upp intressanta, trovärdiga karaktärer med "vardagliga" problem i den tid serien utspelar sig i. Mer om de hemvändande soldaterna, kvinnornas arbetssituation och gärna lite kärlek.

Detta var mitt inlägg i Vildvittras Kostymdramahelg.

Svensk arbetarlitteratur

Firar dagen med att gräva i min trädgård samtidigt som jag hojtar lite slagord. Här är årets variant av arbetarlitteraturlistan, nu utökad med några nya titlar. Hoppas ni hittar något ni blir sugen på. Tipsa gärna om fler titlar.


Arbetarlitteratur

Gunnar Adolfsson - Träskoland
Lars Ahlin - Tåbb med manifestet
Susanna Alakoski - Svinalängorna
Ann-Charlotte Alverfors - trilogin om Sparvöga (Sparvöga, Hjärteblodet och Snabelros)
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Rut Berggren - Erikas dagbok
Elin Boardy - Allt som återstår
Stig Claeson - Henrietta ska du också glömma
Alexandra Coelho Ahndoril - Mäster
Stig Dagerman - Ormen
Mattias Edvardsson - Där framtidens fötter vandrar
Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Kerstin Ekman - Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus)
Jan Fridegård - Trilogin om Lars Hård (Jag Lars Hård, Tack för himlastegen och Barmhärtighet)
Linnéa Fjällstedt - Hungerpesten
Torbjörn Flygt - Underdog
Per Anders Fogelström - Stadserien (Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen
Maria Hamberg - Drömfabriken
Eija Hetekivi Olsson - Ingenbarnsland
Elsie Johansson - Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan och Nancy)
Henrik Johansson - Av kött och blod
Kjell Johansson - Huset vid Flon
Eyvind Johnson - Romanen om Olof (Nu var det 1914, Här har du ditt liv!, Se dig inte om! och Slutspel i ungdomen)
Reidar Jönsson - Hundtrilogin (Mitt liv som hund, En hund begraven och Hundens Paradis)
Anna Jörgensdotter - Bergets döttrar
Lena Kallenberg - Apelsinflickan
Elise Karlsson - Linjen
Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Ola Larsmo - Himmel och jord må brinna
Inga Lena Larsson - Vide ung
Sara Lidman - Jernbaneeposet (Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen och Järnkronan)
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Ivar Lo-Johansson - Godnatt, jord
Kristian Lundberg - Yarden
Harry Martinson - Nässlorna blomma
Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Vilhelm Moberg - Raskens
Vibeke Olsson - serien om Bricken (Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret)
Maria Sandel - Droppar i folkhavet
Kerstin Thorvall - När man skjuter arbetare
Aino Trosell - Hjärtblad
Måns Wadensjö - Förlossningen
Jenny Wrangborg - Kallskänken