Lyrans Noblesser: Linjen av Elise Karlsson

fredag 10 april 2015

Linjen av Elise Karlsson

På ungefär vart åttonde uppslag sitter det i min bok en post-it-lapp för att markera ett viktigt ställe. Som ni kanske kan förstå är detta en bok som verkligen talar till mig. Jag ber därför i förväg om ursäkt för att detta nog kommer att bli en lite hattig recension, fylld av författarens fantastiska sätt att få syn på och formulera komplicerade sanningar på ett enkelt och slagkraftigt sätt. Vill ni få handlingen klar för er får ni läsa andra recensioner eller ännu hellre läsa boken.

Mycket kortfattat kan man beskriva Linjen som modern form av arbetarlitteratur. Handlingen utspelar sig i ett kontorslandskap, i en glasbyggnad där alla hela tiden kan ses. Här lyckas Emma få arbete, efter att under en period ha befunnit sig utanför den livsviktiga linje som definierar människan som en som tillhör eller en som är utanför. Emma trivs i miljön som skapar effektivitet och hon gillar de ytliga bevisen på att vara någon. Hon arbetar hårt och blir befordrad till redaktör för böcker som handlar om positivt tänkande. Snart börjar det dock ryktas om nedskärningar och Emma vet att nu gäller det att hela tiden försöka befinna sig på rätt sida linjen.

Linjen är mycket olik de klassiska, episka varianterna av arbetarlitteratur. Författaren gestaltar i stället i korta scener Emmas tankar kring sin utsatta situation. Citatet nedan är också typiskt för hur författaren gärna lägger till ytterligare en dimension där vissa värdeladdade ord kan ifrågasättas. Frihet t ex.

"Allt jag vill är att mitt namn ska fästas på ett papper under ordet tillsvidare. Jag äter, sover, lever tillsvidare. Men jag är på prov... Jag skäms av att min tillvaro präglas av osäkerhet, kanske för att den gör att allt känns så mycket mer. Den svindlande friheten i det".

Emma uttrycker också tydligt den samtida människans fokus på yta och undvikande av djupgående analys. Med hjälp av självhjälpsböcker, affirmationer och ett positivt tänkande håller man sig på avstånd från sig själv. Ändå skymtar emellanåt en annan sida hos Emma, i minnen från barndomen, i rädsla att falla, rädsla över att glaset ska splittras. Hon försöker dock envist hålla sitt inre i schack.

"De inre världarna, det dolda inom en, vad skulle de kunna betyda för mig? Jag lever i den yttre världen, i tiden som rör sig i en rak linje framåt, bort från mig."

Sammantaget är Linjen en vass, humoristisk satir om vår tids uppslukande fascination av ytligheter och behov av att kategorisera vilka som är innanför respektive utanför (arbets)linjen. Absurd humor, men under ytan en skärande ensamhet och utsatthet.