1956 tilldelades Juan Ramón Jiménez Nobelpriset i litteratur med motiveringen "för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet".
Jag har nu, med ett konstant småleende på läpparna, läst hans prosadikt om den lena åsnan Silver (Silver och jag och Samtal med Silver). Kapitlen är mycket korta (1 sida oftast) och ger anekdotiska inblickar i den gamle poeten och hans åsnas tillvaro. Läsaren får ta del av dem gamle mannens tankar kring tillvaron; kring livet, döden, kärleken och saknaden. Med ett rikt bildspråk, ett långsamt tempo och vackra miljöbeskrivningar tar författaren med läsaren in i en svunnen värld där människor hann vara människor och djur hann vara djur. Stillsamt och rogivande.
Min fina utgåva innehåller dessutom humoristiska illustrationer.
Vilken vacker utgåva! Det här är en bok som borde finnas på varje bibliotek, tycker i alla fall jag.
SvaraRaderaAbsolut!
SvaraRadera