Blonde av Joyce Carol Oates

Jag läser äntligen Blonde av Joyce Carol Oates och förstår varför så många hyllar den här romanen. För det är väl en roman, eller? Som läsare blandar man så klart lätt samman fiktion och verklighet när man läser en roman som handlar om en verklig person. En person många av oss dessutom har en hel del egna föreställningar om. Och visst upplever jag det som om jag läser en "sann" bok om Marilyn Monroes liv. Eller är det Norma Jeane Baker jag läser om?

Lever romanen upp till mina högt ställda förväntningar? På ett sätt ja, på ett sätt nej. Nejet är enklast att beskriva kortfattat; jag är helt enkelt inte nog intresserad av Marilyn Monroe, Hollywood, filmstjärnor o s v för att tycka att det är rimligt att läsa nära 900 sidor.

Men, som sagt, det finns en hel del jag säger ja till också i den här tegelstenen, framför allt författarens förmåga att krypa under skinnet på och gestalta såriga relationer, en ensam, rädd ung flicka, ett konstnärligt geni. Som läsare lider jag med huvudpersonen och hoppas att allt ska sluta väl. Och påminns abrupt om att det ju inte gjorde det. Författaren gestaltar också den cyniska showbizindustrin med dess vedervärdiga utnyttjande av unga kvinnor så att jag blir utom mig av ilska. Berättelsen om Norma Jeane väcker onekligen mycket starka känslor hos läsaren.

Texten innehåller som sagt väldigt många ord, men romanen är ändå mycket lättläst. Jag tycker även om att författaren varierar berättarstilen utifrån huvudpersonens psykiska status och textens innehåll. Ja, sammantaget är detta en bok jag gärna rekommenderar. Perfekt sommarläsning i hängmattan.

BLONDE
Författare: Joyce Carol Oates
Översättare: Ulla Danielsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2001)
Köp: Adlibris, Bokus