Jaktturen av Agnès Desarthe

För att komma in i gemenskapen i byn, och kraftigt påhejad av hustrun Emma i detta, följer Tristan med ut på jakt. Under jakten råkar Tristan, som inte alls vill döda några djur, skadskjuta en kanin. Han stoppar ner kaninen i jaktväskan för att rädda den och inleder ett tyst samtal med den. Inget går som det ska under jakten, en man skadas och Tristan utses att hålla honom sällskap medan de andra hämtar hjälp. En storm, av storleken syndaflod, närmar sig hastigt byn, Tristan berättar om sitt liv för den skadade mannen, och de verkar ha mer gemensamt än Tristan vet. Samtidigt pågår ett samtal mellan Tristan om kaninen om vad det egentligen innebär att vara människa.

Kontrasten mellan de dramatiska yttre handlingarna med jordras, våldsam storm och översvämning och den inre finstämda dialogen mellan en människa och en liten kanin ger romanen ett djup som tilltalar mig. Jaktturen är en tunn roman som kan läsas som en trevlig berättelse om att växa upp och söka efter kärleken, men den är också en allegorisk roman som ifrågasätter människornas livsval och gestaltar vad som händer när allt ställs på sin spets. Som den lilla kaninen säger om att vara människa:

"Ni finner aldrig ro, ni blir aldrig tillfredsställda. Ju mer jag umgås med dig uppskattar jag mitt eget liv. Jag fröjdas åt att vara djur. Blotta tanken att jag sluppit undan människornas ömkansvärda öde fyller mig med glädje."

Andra som läst: Ord och jord, Kulturkollo, Fiktiviteter, Helsingborgs Dagblad.

JAKTTUREN
Författare: Agnès Desarthe
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Sekwa Förlag (2014)
Köp: Adlibris, Bokus