I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.
Vierge moderne
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...
När Södergran, som kvinnlig livsbejakande vitalist, skriver om kvinnor i grupp i "Violetta skymningar..." ur Dikter är det hjältemod, styrka, sinnlighet, frihet och oförutsägbarhet som betonas. Mannen i samma dikt beskrivs i negativa ordalag och diktaren betonar att den bild mannen skapat av kvinnan härmed förkastas.
Violetta skymningar...
Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.
Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.
Ytterligare ett exempel på kollisionen mellan mannen förväntningar och den verkliga kvinnan är den subtilt erotiska dikten "Dagen svalnar...", vars sista vers ofta citeras.
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
Läs gärna mer:
Barbro Gustafsson Rosenqvist
Ebba Witt-Brattström
Cecilia Hammarström
Annina Rabe
Bernur
Det var mitt bidrag i årets Bloggstafett för att uppmärksamma Internationella kvinnodagen 2015.
SAMLADE DIKTER
Författare: Edith Södergran
Förlag: Bonnier Pocket (2014)
Köp: Adlibris, Bokus
Jag älskar Edith Södergrans poesi, och tycker att den sista versen i Dagen svalnar... är väldigt träffande. Nu blev jag sugen på att läsa om hennes dikter :)
SvaraRaderaJag köpte den fina samlingen i storpocket på rean :)
RaderaTänka sig, jag tror inte jag läst något av henne trots att jag mycket väl känner till henne!
SvaraRaderaDet hade inte jag heller förrän i höstas då hon dök upp i litteraturkursen. Nu försöker jag kompensera för det genom att läsa lyriken och en del om författaren.
RaderaJag läste henne mycket i ungdomsåren. Dags att läsa om nu i medelåldern. Tack!
SvaraRaderaJag gjorde ju tyvärr annat i ungdomsåren, men nu tar jag igen allt jag kan :)
RaderaÅh vilka fina texter! Dags att läsa. Tack för att du satte ljuset på Edith Södergran.
SvaraRaderaVisst är de fina, roligt att du blev inspirerad att läsa.
RaderaSödergran kan läsas i olika åldrar.
SvaraRaderaJa, definitivt :)
RaderaSå intressant! Tack för ett lärorikt inlägg. Och den där sista, ofta citerade versen känner jag mycket väl igen. Den är mycket talande.
SvaraRaderaTack. Visst är hennes dikter både talande och tilltalande :)
RaderaDet är lätt att hitta favoriter hos Edith.
SvaraRaderaES har en självklar plats en dag som denna!
SvaraRaderaJa, visst har hon :)
RaderaHon var en intressant och begåvad kvinna. Tack för fint inlägg.
SvaraRaderaTack :)
RaderaAh, Edith!
SvaraRadera