Kristina Sandberg i Karlstad

En sån fin kväll det var! Arenan var fullsatt och Kristina Sandberg skapade ändå närhet och värme genom sitt sätt att berätta om trilogin om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris). En av de saker som fastnade hos mig var hur hon så medvetet lät Maj få breda ut sig, ta den plats hon förtjänade. Till slut 1500 sidor, det är fler än t o m många ryska tegelstenar. Men just därför att Maj gjorde sig så liten - hushållsarbetet fick inte märkas av, allt skulle bara vara perfekt utan åthävor - är det så viktigt att vi idag låter henne ta plats. Vi måste försöka förstå henne utifrån hur tiden var.

Kristina (nej, jag brukar inte kalla författare vid förnamn, men Kristina skapar själv en så personlig stämning att det skulle kännas konstigt att kalla henne Sandberg) fick naturligtvis också frågan om det finns någon öppning för någon mer bok om Maj. Hon svarade lite oklart, men slog inte helt ifrån sig idén i alla fall. Jag tänker att hon kommer att bli tvungen att skriva mer, hon har ett unikt, gyllene läge jag inte tror att en författare kan försitta. I någon form tror jag att vi så småningom kommer att kunna få ta del av hur Maj åldras och då ser på sitt liv. Det är ju en berättelse som helt enkelt måste skrivas.

Många i publiken var aktiva och ställde frågor, bland annat om hur de nu bättre tyckte sig kunna förstå sina mödrar, något som också kan väcka skuld. Jag tänker att just momentet av skuld nästan alltid finns med mellan föräldrar och barn, men att det ser olika ut i olika åldrar. Och om skuld är priset för ökad förståelse får vi nog betala det.

Om ni får möjlighet att gå och lyssna när Kristina berättar om Maj tycker jag verkligen att ni ska ta tillfället i akt. Man behöver inte ha läst böckerna för att ha nöje av samtalet. Och ja, jag fick en liten pratstund efteråt och en jättefin signering av en bok.

Tematrio - Påsk (i alla former)

Häxor? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!

1. Jag har precis läst ut Skymningsporten av Jeanette Winterson, en berättelse om som bygger på verkliga händelser under häxjakten på 1600-talet. Det här är en mycket speciell berättelse, otäck, magisk och grymt realistisk. Recension kommer om några dagar.

2. Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind handlar om flera generationer uppväxta i en bygd, en bygd med traditioner av trolldom. Nyligen inköpt på rean och inte läst ännu, den kanske kan passa bra i påsk.

3. Inte en riktig påskhare, men väl en liten vild kanin har jag nyligen läst om. Den kan väl få vara med som ett långsökt alternativ i en trio? Boken heter Jaktturen, författaren Agnès Desarthe. Och den innehåller ett nästan bibliskt motiv med en syndaflodsliknande storm.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jaktturen av Agnès Desarthe

För att komma in i gemenskapen i byn, och kraftigt påhejad av hustrun Emma i detta, följer Tristan med ut på jakt. Under jakten råkar Tristan, som inte alls vill döda några djur, skadskjuta en kanin. Han stoppar ner kaninen i jaktväskan för att rädda den och inleder ett tyst samtal med den. Inget går som det ska under jakten, en man skadas och Tristan utses att hålla honom sällskap medan de andra hämtar hjälp. En storm, av storleken syndaflod, närmar sig hastigt byn, Tristan berättar om sitt liv för den skadade mannen, och de verkar ha mer gemensamt än Tristan vet. Samtidigt pågår ett samtal mellan Tristan om kaninen om vad det egentligen innebär att vara människa.

Kontrasten mellan de dramatiska yttre handlingarna med jordras, våldsam storm och översvämning och den inre finstämda dialogen mellan en människa och en liten kanin ger romanen ett djup som tilltalar mig. Jaktturen är en tunn roman som kan läsas som en trevlig berättelse om att växa upp och söka efter kärleken, men den är också en allegorisk roman som ifrågasätter människornas livsval och gestaltar vad som händer när allt ställs på sin spets. Som den lilla kaninen säger om att vara människa:

"Ni finner aldrig ro, ni blir aldrig tillfredsställda. Ju mer jag umgås med dig uppskattar jag mitt eget liv. Jag fröjdas åt att vara djur. Blotta tanken att jag sluppit undan människornas ömkansvärda öde fyller mig med glädje."

Andra som läst: Ord och jord, Kulturkollo, Fiktiviteter, Helsingborgs Dagblad.

JAKTTUREN
Författare: Agnès Desarthe
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Sekwa Förlag (2014)
Köp: Adlibris, Bokus

Tranströmer i mitt hjärta

Sociala medier översvämmas idag av strofer ur Tomas Tranströmers diktning. Tänk om det ändå alltid kunde vara så. Jag tänker också bidra med några dikter, rader och citat för att hylla den allra främste.

Den första strof jag fastnade för var "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse" ur prosadikten "Gläntan" i Sanningsbarriären. Min allra första tanke, måste jag medge, var att J K Rowling måtte ha läst sin Tranströmer när hon fick idén till vid-behovsrummet. Därefter fångades jag av den tröst det ger att tänka på att det finns en glänta som kommer att visa sig för mig när jag känner mig som mest vilsen, så tryggt det känns.

Tranströmer skrev också många haikudikter som känns så självklara och underbara när jag läser dem. En av mina favoriter handlar om hur livets innersta kärna öppnar sig för oss om vi bara lyssnar.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

ur Sorgegondolen

Många av dikterna är så finurliga att jag hela tiden ler när jag läser dem, även om de har ett allvarligt innehåll.

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

ur Den stora gåtan

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

ur "Svarta vykort" i Det vilda torget

Dikten "Storm", ur debutsamlingen 17 dikter, älskar jag framför allt för dess fantastiska bildspråk.

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.

Och så till den kanske allra mest kända och älskade dikten "Romanska bågar" ur För levande och döda. Så fantastiskt fint Tranströmer gestaltar människans storhet och komplexitet! Inuti oss alla öppnas valv efter valv och vi ska inte skämmas.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Så fick han ju till slut sitt Nobelpris! Likt många andra bokbloggare satt jag på jobbet och följde det traditionella dörröppnandet på datorn med spända nerver. Jag trodde inte att Tranströmer skulle få priset, jag hade gett upp. Sedan sa Peter Englund de magiska orden och likt många andras rann mina tårar i strida strömmar. Så oerhört glad jag blev! Motiveringen till priset är även det lysande: "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

Läs också gärna det här fina porträttet.

Tomas Tranströmer

 

Preludium

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
...
I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet. Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?

Så inleds Tomas Tranströmers första diktsamling, 17 dikter från 1954. Och nu har Tranströmer gett sig iväg på sin sista resa. Vecklas det ut något ljus över hans huvud? Ja, det är jag övertygad om.

DIKTER OCH PROSA 1954-2004
Författare: Tomas Tranströmer
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2011)
Köp: Adlibris, Bokus

Man Booker International Prize - De nominerade

De nominerade till Man Booker International Prize 2015 har presenterats. Priset delas ut vartannat år och de tidigare vinnarna är Lydia Davis, Alice Munro, Philip Roth, Chinua Achebe och Ismaïl Kadaré. Idel storheter.

De nominerade:

César Aira (Argentina) känner jag tyvärr inte alls till, men han verkar vara en egensinnig och utmanande författare av förlagets presentation att döma. En bok, 3 x Aira: en introduktion, finns utgiven på svenska.

Ibrahim al-Koni (Libyen) tillhör det nomadiserande folkslaget tuareger. Han skriver magisk realism om en öken befolkad av både människor, djur och djinner. En bok, Stenblödning, finns utgiven på svenska.

Hoda Barakat (Libanon) föddes i Beirut, och tillbringade hela inbördeskriget i hemlandet. Hennes romaner handlar ofta om män som lever i samhällets utkanter. I min bokhylla står Vattenplöjaren, tyvärr ännu oläst.

Maryse Condé (Guadeloupe) besökte Babel 2011 och pratade då om hur en identitet formas och om  vikten av att infoga magi och hopp i berättelser. Fyra av hennes böcker finns i min bokhylla: Segu, Desirada, Färden genom mangroven och Tills vattnet stiger.

Mia Couto (Mozambique) beskrivs som den främsta författaren från det portugisiskspråkiga Afrika. Flera av hans böcker finns översatta till svenska, jag skulle helst vilja läsa Sjöjungfruns andra fot.

Amitav Ghosh (Indien) skriver poetiskt, känslostarkt och med politisk skärpa om de utsatta människorna. Romanen Förnuftets krets finns översatt till svenska.

Fanny Howe (USA) är också helt okänd för mig och det verkar heller inte som om hennes texter finns översatta till svenska. Hon skriver både lyrik och prosa.

László Krasznahorkai (Ungern) har rönt stora internationella framgångar med sina romaner och filmsamarbeten med regissören Béla Tarr. En roman, Motståndets melankoli, finns översatt till svenska.

Alain Mabanckou (Kongo-Brazzaville) är också en författare jag länge varit nyfiken på. En av hans romaner, Slut på kritan, finns i min bokhylla. Tyvärr ännu oläst. Flera av hans romaner finns översatta.

Marlene van Niekerk (Sydafrika) har skrivit en av de alla bästa romaner jag någonsin läst. Alla kategorier. Tegelstenen Agaat gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Naturligtvis håller jag alla tummar för att van Niekerk ska tilldelas Man Booker International. Så värt!

Skuggan av ett liv av Hilary Mantel

Efter att ha läst Wolf Hall av Hilary Mantel var jag givetvis mycket nyfiken på författaren. Ännu mer intresserad blev jag så klart efter att ha sett henne hos Skavlan. Hon väcker stark beundran och en känsla av samhörighet.




I memoarboken Skuggan av ett liv skildrar Hilary Mantel en mycket udda uppväxt i en otraditionell katolsk familj. Gradvis, och utan att det talas om det, ersätts fadern med en styvfar och när modern färgat håret knallrött har barnet Hilary svårt att veta om modern alltid sett ut så. Den lilla tycks vara ganska främmande i sin värld. Som ung juridik­student får hon hälsoproblem och bemöts med misstro då läkarvetenskapen inte kan förklara hennes svårigheter. Symtomen tolkas som psykiatriska och behandlas därefter. Först långt senare får Mantels tillstånd en korrekt diagnos, men innan dess har hon tvingats genomgå mycket komplicerade och smärtsamma ingrepp. Ändå är det kanske bemötandet och öknamnet Fröken Aldrigkry som svider mest.

Mantels barndom präglas av utanförskap och osäkerhet. Rädslan att bli ensam och övergiven är stor och Hilary har också svårt att se sammanhang i sin tillvaro och lita på sina sinnen. Som läsare kan jag känna att det gungar obehagligt i mitt inre när jag föreställer mig den lilla Hilarys famlande i tillvaron.

"När vi kliver på tåget med de breda automatiska dörrarna tar jag mina föräldrars händer och ser till att alla stiger på samtidigt och börjar med samma fot. Jag är rädd att någon ska lämnas kvar, och jag tror att när dörrarna väl har slagit igen går de inte att öppna igen. Tänk om någon skulle stiga på först och dörrarna stängdes, och den personen blev ensam på tåget, skickades i förväg: eller ännu värre, tänk om den personen skulle vara jag?"

Redan som barn söker sig Hilary till berättelsernas värld för att uppleva samhörighet och förståelse. Men även här finns en rädsla, ett förbud mot att kräva för mycket, att vara för glupsk.

"Jag hade läst böckerna så häftigt att när jag lämnade tillbaka dem var trycket blekt och grått av utmattning, och jag tänkte att en dag skulle bibliotekarien märka att jag hade tömt dem på kraft och riva mitt lånekort."

För den unga Hilary präglas tillvaron av kroppslig smärta, udda symtom som ingen läkare förstår och behandlingar som inte ger önskad effekt. Att inte riktigt bli tagen på allvar, att hela tiden uppleva att man inte kan bli förstådd måste ha varit en ohygglig upplevelse. Slutligen får Mantel diagnosen endometrios och behandlas med operationer och hormoner, vilket leder till en enorm viktökning. Så tvingas hon även uppleva hur samhället ser på och bedömer överviktiga. Att skriva sin memoarbok var ett "försök att få upphovsrätten till sig själv", som hon uttrycker det.

Hela Mantels historia präglas av kroppslighet och vad som händer när kroppen sviker, när man helt enkelt inte kan välja om eller när man vill bli mor. Mantels ord om dottern hon aldrig fick skär som knivar genom skör hud och får mina tårar att strömma. Jag fick ju min dotter och för det är jag oändligt tacksam. Framför allt gentemot hennes biologiska mor.

"De ofödda, oavsett om de fått namn eller ej, oavsett erkännande, har en förmåga att pocka på: en förmåga att göra sin närvaro känd. Inga medicintekniska framsteg skulle frambringa Catriona; hon var förlorad. Men när biologiskt öde avviker från normen är det delar av psyket som behöver tid att komma ikapp."

Texten i Skuggan av ett liv är skriven på ett sätt som speglar det lilla barnets upplevelse av världen. Vi får ta del av hennes historia utifrån fragmentariska minnesbilder - t ex av olika sinnesintryck - på ett mycket konkret sätt. Ofta får läsaren ta del av en liten glimt ur ett längre händelseförlopp, där man själv får vara med och skapa en förståelse, ett sammanhang.

"Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du, och sluta vara så jäkla behagsjuk: du är i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på enkelt papper. Minns vad Orwell säger, att prosa är som en fönsterruta. Koncentrera dig på att slipa minnet och skärpa din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en fjärdedel. Sluta snickra ihop dina tarvliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket klarhet och kraft du kan." 

Sammantaget är Skuggan av ett liv en upprörande kvinnohistoria och en smärtsam, mycket personligt berättad historia om en kvinna som, trots svåra motgångar, skapar sitt eget liv.

Andra som läst är Bokmania, Kulturkollo, Aftonbladet.

SKUGGAN AV ETT LIV
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Huvudstäder

Jag har på slutet läst en del böcker om blåsiga, regniga öar, men dagens tema handlar om helt andra miljöer. Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder! OK, ni kan välja tre från samma stad om ni vill ...

1. Året är 1938 och platsen är Helsingfors i Hägring 38 av Kjell Westö. Här brukar några ungdomsvänner fortfarande träffas, trots att deras åsikter om den framväxande nazismen i Tyskland skiljer sig åt. Här arbetar också fru Wiik som jagas av minnen från inbördeskriget då hon tvingades genomlida fruktansvärda händelser.

2. I Jadeögat av Diane Wei Liang har Mei just startat en detektivbyrå i Peking. Första uppdraget visar sig bli mer privat än vad Mei först anat då sökandet efter en försvunnen jadesten leder till den egna familjens hemligheter och lögner. Jadeögat är en lättsam, mysig deckare som till viss del påminner om Alexander McCall Smiths Damernas Detektivbyrå. Som deckare är boken inte särskilt spännande, författarens syfte tycks mer ha varit att beskriva dagens Beijing på ett underhållande sätt.

3. Sydafrika har flera huvudstäder, en av dem är Kapstaden (tack för info Wiki). Skyline av Patricia Schonstein Pinnock handlar om ett slitet hyreshus i Kapstaden dit människor från Afrikas alla hörn beger för att söka en fristad. Här bor den unga berättaren tillsammans med sin yngre, autisktiska syster Mossie och deras alkoholiserade mamma. Här bor också flyktingar som illegalt strömmar in i landet på flykt från brutala krig, torka, svält och fattigdom. Gemensamt för många av dem är att de upplevt händelser så traumatiska att de aldrig blir fria från minnena. I Skyline möts de och delar sina berättelser med varandra.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Majakovskij och den nya människan - Världpoesidagen

”Det futuristiska manifestet” av Marinetti innebar starten för de modernistiska rörelserna. Tron på den nya tekniken samt fokus på nuet och handlingen karaktäriserade futurismen. I Ryssland växte två olika grenar av futurismen fram på 10-talet. Majakovskij ses som ledande inom en av dem och startskottet avfyrades högljutt med manifestet ”En örfil åt den allmänna smaken”, 1912. Futuristerna var provokativa och revolutionära, de ville ha ett nytt samhälle, en ny människa och ett nytt språk.

Detta märks tydligt i Majakovskijs dikt "Ett moln i byxor" vari läsaren möter ett storvulet diktjag som förkastar alla föregångare och deras verk. Andra diktare avfärdas som barnsliga, ”en spik i sulan” är värre än Goethes fantasier. Inte ens hos Homeros och Ovidius fanns hjältar lika kraftfulla som diktjaget och hans kamrater. Majkovskij skrev om den stora massans och folkets problem. ”Ett moln i byxor” manar till handling snarare än till eftertanke. I stället för att skapa en ”rimputtrande soppa” ska Gud utmanas, babelstorn byggas och massorna befrias. Trots diktjagets maktfullkomlighet och förmåga att uttala ”ord av högsta guldhalt” är dock ord alltid underlägsna verkligt stoft. Det är inte längre tid att böna och be, dags att resa sig upp och ta för sig. En ny värld ska byggas. Maskinerna lovprisas.

Om man läser hela dikten framstår dock diktjaget som mer komplext. Han väntar otåligt och oroligt på en flicka. Kärlekstemat är centralt, den passionerade, trängtande, smärtsamma kärleken.

Futuristerna skapade också nya ord och använde välkända begrepp i nya situationer för att främmandegöra, synliggöra och förändra. I texten finns många exempel på olika sätt att främmandegöra: det nyskapade ordet ”gatusvalget” och de udda sammansättningarna ”plattare än lungsot” och ”ansikten sömnigare än lakan”. I dikten finns ingen regelbunden meter och inga konventionella rim. Bildspråket är oväntat och drastiskt, ibland humoristiskt och vanvördigt: ”fantasins flundra vältrar sig trög och dum i själens lergrop” och ”[s]enor och muskler är sannare än böner”.

Sammantaget uppfattar jag Majakovskijs dikt som upprorisk, respektlös och överdriven. Den nya människan i Majakovskijs tappning bemästrar maskinerna och därmed hela universum. Människan är aktiv och tar för sig, massorna reser sig och utmanar Gud. De befriar sig själva från konventionens bojor. De nya människorna är revolutionära superhjältar som älskar mer passionerat än Abélard och Héloise, lider svårare än frälsaren på korset och strider mer heroiskt än de gamla gudarna.

Läs mer om Majakovskijs fascinerande och tragiska liv här.

Lewismannen

Här är mars månads spänningsroman, än hänger jag bra med i Mias Spänningsutmaning. Nu har jag läst Lewismannen också. Den skulle vara bättre än Svarthuset, sa alla. Och det var den. Och om Peter May bara ville sluta skriva spänning skulle han vara helt fantastisk! För han gestaltar barndomstrauman, trasslig vuxenkärlek, sorg och äldreblivande på ett helt magnifikt sätt. Lägg dessutom till suveräna miljöskildringar och snyggt komponerade historiska handlingar. Det är bara två saker jag önskar att han ändrade; sluta låta folk ramla ner från höjder i alla böckerna (jag är höjdrädd) och sluta försöka krysta fram spänningsmoment. Det är så irriterande när huvudpersonerna plötsligt beter sig ologiskt och inte alls i linje med "sin karaktär" för att bädda för något otäckt moment. Men bortsett från detta rekommenderar jag gärna Peter May.

LEWISMANNEN
Författare: Peter May
Översättare: Charlotte Hjukström
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Bokförlaget HörOpp (2014)
Serie: Isle of Lewis-trilogin (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Vilja-läsa böcker

Hur mycket jag än läser finns det massor av böcker jag inte läser! Hjälp en sån hemsk tanke, tänk om jag missar något bra. Dessutom finns det vissa böcker jag går omkring och känner att jag vill läsa, men av olika anledningar inte får till det. Berätta om tre böcker ni skulle vilja läsa!

1. Nu kommer jag dragandes med den igen, Anna-boken ni vet, den jag skulle vilja läsa om den inte var så tung. Ja, det är så klart Tolstojs Anna Karenina jag tänker på. Jag har läst ett par hundra sidor i den och gillar skarpt, men boken är ju helt enkelt för tung. När tusan ska någon ge ut den som ebok?

2. Horace Engdahl brukar säga att Metamorfoser av Ovidius innehåller allt. Då borde jag väl läsa den? Hittills har jag i alla fall lyckats införskaffa en fin bok om Ovidius storverk, hoppas att den kan hjälpa mig våga språnget.

3. I julas fick jag För in de döda av Hilary Mantel. Alltså jag fick den inte av Mantel, jag fick den av mig själv. Jag är så bra på att köpa julklappar. I vilket fall ser jag fram emot att läsa denna bok, men jag spar den till ett bra tillfälle, ett tillfälle när jag har gott om tid.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jerka om att ha tid att läsa

Hur hinner du läsa så många böcker? Det undrar Annika i den här veckans bokbloggsjerka.

Tyvärr är det ju inte så att bokläsare får sig mer tid tilldelad än andra människor. Men vi prioriterar lite annorlunda. För min del handlar det om att försöka ta tillvara alla småstunder. På morgonen lyckas jag oftast lyssna på ett avsnitt av Radioföljetongen. Påklädning, ev lite smink, tandborstning (ja, ni kan nog rutinen) tar ju c:a 20-25 minuter.

Bilresan till jobbet tar också c:a 25 minuter och då brukar jag ha sällskap av ovan nämnda Radioföljetong eller någon annan ljudbok. Likadant är det på hemresan, däremellan läses enbart jobbrelaterad facklitteratur.

På kvällarna blir det oftast lite olika perioder av läsning, ibland för dottern, ibland i sängen när det är dags att sova och ganska ofta i ett lyxigt långt badande. Just det, ungefär varannan dag långbadar jag ihop med någon bra bok. Dessutom är det ljudbok som gäller vid tråkiga sysslor.

Det blir inte så mycket TV-tittande och användandet av sociala medier måste begränsas. Men det är det ju värt.

Fragment 31 - Sapfo

Det mesta runt Sapfos liv är egentligen okänt, men ändå finns många berättelser om hennes liv, hennes kärleksliv och hennes diktande. Sapfo levde och diktande på den grekiska ön Lesbos från någon gång mellan 630 och 612 f Kr till cirka 570 f Kr. Många av de texter som finns bevarade är bara fragment av mer omfattande texter. Sapfo beskrivs som den första stora europeiska kärleksdiktaren och hennes texter har översatts/tolkats av många. Här kommer några tolkningar av min favoritdikt "fragment 31".

Plötsligt framstår han som en gudars like -
just som han ska sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och jag ser dig viska
ömt och förälskat

brista ut i skratt - men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind - jag blir själv med ens en
döendes like.

 Jesper Svenbro (1986)


Som en gud - ja, om det var möjligt, större
frihet än en gud har den man som ser dig
som får sitta hos dig och sakta fylla
ögon och läppar

med ditt leende: när min tanke söker
bilden av er båda försvinner kraften
ur min kropp, ja, bara jag flyktigt ser dig
tystnar allt i mig

värnlös, utan ord står jag när du kommer
elden strömmar under min hud och hörseln
lyssnar in mot hjärtats och könets mörker
- allting förmörkas:

svetten bryter genom min kropp som tårar
och jag darrar, blek som det gräs där hösten
med sin kyla tagit all färg, ja, som om
döden var nära.

Ylva Eggehorn (1980)


Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

Emil Zilliacus (1928)

Lycklig den yngling - till Olympens gudar

Syns han mig ypplyft -, som dig gent emot får
Sitta helt när dig, med sin blick på dig blott
Fäst och på dig blott

Lyssnande se, hur dina söta läppar
Öppna sin rosknopp; och du ler så kysstäckt.
Grymma! så blef här i mitt hjerta väckt, ack!
Eviga oron.

Vid din åsyn med ett band på tungan
Stelnar jag maktlös; genom alla ådror
Siprar en eldström; mina öron susa;
Kring mig är allt natt.

Straxt med en darrning öfverfar en iskall
Svett mig. Till likhet med det vissnat löfvet
Bleknar jag andlös; och jag tycks för evigt
Sjunka i jorden.

Frans Michael Franzén (1790-tal)

Vems översättning har bäst fångat vad Sapfo ville uttrycka? Det vet vi ju så klart inte. Carl-Johan Malmberg i SvD menar dock att Svenbros tolkning är trognast, språkligt sett. De flesta skulle nog beskriva dikten som ett triangeldrama mellan två kvinnor och en man - där den ena kvinnan upplever en förtärande förälskelse och svartsjuka riktad mot mannen som - möjligen - får sitta vid hennes älskades sida. Men i de svenska tolkningarna är det faktiskt inte självklart att diktjaget är en kvinna, det är en bara slutsats vi ofta drar eftersom vi blandar ihop diktjaget med diktaren. Men på min litteraturkurs berättade läraren att diktjagets kvinnliga kön är mer tydligt på grekiska, i översättningarna har man alltså mörkat lite kring detta.

Men var utspelar sig händelserna/upplevelserna i dikten då? Eller ska man kanske snarare fundera över om scenariot utspelar sig i verkligheten eller i någons fantasi? I Svenbros och Eggehorns tolkningar är handlingen tydlig och episodisk, här skildras hur en verklig man sätter sig hos en kvinna. I Zilliacus tolkning är det oklart om mannen är en specifik person eller någon diktjaget föreställer sig. Här är hela händelsen mer diffus och tycks utspela sig i diktjagets föreställningsvärld.

Bortsett från handlingen kan man ju också ha olika smak och helt enkelt gilla tolkningarna olika mycket. För egen del föredrar jag Zilliacus tolkning eftersom jag tycker om den diffusa känslan som ger en känsla av allmängiltighet. Dessutom tycker jag om de språkliga finesserna (anaforerna, assonanserna, allitterationerna och den tydliga rytmen). Har ni någon favorit?

Sapfo med sin lyra, målning från 1800-talet av Jules Elie Delaunay (beskuren).

DIKTER OCH FRAGMENT
Författare: Sapfo
Översättare: Vasilis Papageorgiou, Magnus William-Olsson
Förlag: Ordfront Förlag (2003)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Pengar

Dagens tema är valt utifrån att jag olycksaligt blev av med lite pengar idag när hastighetsbegränsningen nyligen sänks på en sträcka jag ofta kör ... Pengar alltså, det kan man ju ha både för mycket och för litet av. Berätta om tre romaner där pengar spelar stor roll!

1. Pengar av Victoria Benedictson handlar om den 16-åriga Selma Berg, en kavat ung dam, som drömmer om att bli konstnär. Selma övertalas dock att i stället gifta sig med en förmögen godsägare. Vi får följa Selma under åren efter giftermålet och ta del av hur hon utvecklas från en naiv, okunnig flicka till en ung kvinna med bestämda åsikter. Socialhistoriskt intressant och ett fint, ärligt porträtt.

2. Inte längre hemma av Chinua Achebe handlar om svårigheten att förena bytraditioner med ett modernt västerländskt perspektiv. Invånarna i Obis by satsar på honom, samlar ihop alla medel de kan och lyckas ordna en engelsk utbildning åt honom. Efter studierna i England förväntas han betala tillbaka till byborna med råge. Obi lyckas med viss möda få en tjänst i Lagos, men kraven från alla håller på att knäcka honom. Och korruptionen är vida utbredd. Obi hamnar i kläm och tycks drivas mot den oundvikliga undergången.

3. Pojken och gunghästen av D H Lawrence handlar om en familj, vars behov av att framstå som välbärgade långt överskrider dess faktiska inkomster. Orden "[d]et måste finnas mer pengar" präglar vardagslivet i familjen och hörs som ett eko genom hela huset. Modern är en kvinna utan tur; trots de bästa förutsättningar tycks lycka och kärlek rinna mellan hennes fingrar. Sonen Paul tar på sig uppgiften att vara den tursamme i familjen, han ska ge modern allt hon vill ha och vinna hennes kärlek. För detta får han betala ett högt pris.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Edith Södergran och det kvinnliga jaget i konsten

 

Som modernistisk lyriker ägnar sig Edith Södergran åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. Medan de manliga samtida diktarna tecknar en stereotyp bild av kvinnan (en symbol, ett kollektiv, det andra könet, det iakttagna könet) skapar Södergran både ett eget kön och ett eget jag. När hennes dikter börjar bli mer kända väcker de ofta anstöt eftersom det anses att det kvinnliga jaget tar för mycket plats i dikterna. Södergran svarar genom att mena det inte anstår henne att göra sig mindre än hon är(!).

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

När Södergran, som kvinnlig livsbejakande vitalist, skriver om kvinnor i grupp i "Violetta skymningar..." ur Dikter är det hjältemod, styrka, sinnlighet, frihet och oförutsägbarhet som betonas. Mannen i samma dikt beskrivs i negativa ordalag och diktaren betonar att den bild mannen skapat av kvinnan härmed förkastas.

Violetta skymningar...

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Ytterligare ett exempel på kollisionen mellan mannen förväntningar och den verkliga kvinnan är den subtilt erotiska dikten "Dagen svalnar...", vars sista vers ofta citeras.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Läs gärna mer:
Barbro Gustafsson Rosenqvist
Ebba Witt-Brattström
Cecilia Hammarström
Annina Rabe
Bernur

Det var mitt bidrag i årets Bloggstafett för att uppmärksamma Internationella kvinnodagen 2015.

SAMLADE DIKTER
Författare: Edith Södergran
Förlag: Bonnier Pocket (2014)
Köp: Adlibris, Bokus

Få man ha smink i skidspåren?

 

Nej, jag tycker inte att man får göra det så enkelt för sig som Lena Andersson gör i dagens ledare om smink i skidspåren. För det första är det kanske inte så enkelt att kvinnor som sminkar sig "envist förknippar sig själva med dekoration", för det andra måste kvinnor få vara flerdimensionella. Att på fullt allvar skriva att "Man kan inte gärna söka de där begärsblickarna och sedan klaga på att ingen ser hur duglig man är" får mig faktiskt att tappa hakan. Kvinnor får visst både vara begärliga och  förvänta sig att ses som smarta, kompetenta, snabba o s v. Det är betraktarens blick som måste förändras! Vi måste sluta debattera vad kvinnor får göra, vare sig det gäller att bära kort kjol eller att använda smink. Annars hamnar vi till slut i den absurda slutsatsen att kvinnans yttre eller beteende hålls ansvarigt för hur hon uppfattas/behandlas/hanteras. Kvinnor får vara mångdimensionella, vi måste arbeta med att fördriva fördummandet och förenklandet.

Läs gärna mer hos Hanna.

Startlista stafett

Imorgon är det internationella kvinnodagen och den uppmärksammar vi bokbloggare i år genom en bloggstafett anordnad av Kulturkollo. Här är schemat, nu gäller det att alla håller sig vakna.

00.01 Kulturkollo
01.00 Breakfast Bookclub
02.00 Som ett sandkorn
03.00 Västmanländskan
04.00 Fiktiviteter
05.00 Feministbiblioteket
06.00 Kajsas bokblogg
07.00 … och dagarna går
08.00 Bokhyllad
09.00 Pappersfågel
09.30 Bokbabbel
10.00 Lyrans Noblesser
10.30 The World I Live In
11.00 Endast E-böcker
11.30 JoS blog
12.00 En oväntad glänta
12.30 Bakbokmat
13.00 Hanneles bokparadis
13.30 Draw, read and take a photo
14.00 Tankar från mitt fönster
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
15.30 The Road so far
16.00 Tittelina
17.00 Litteraturkvalster & småtankar
18.00 C.R.M Nilsson
19.00 Lottens bokblogg
20.00 Carolina läser
21.00 Den läsande kaninen
22.00 A room of my own
23.00 När det börjar
23.59 Kulturkollo

Månadssummering - Februari 2015

Medan mörkret faller - Anna Lihammer
Liv till varje pris - Kristina Sandberg
Han & dom - Katarina von Bredow
Katitzi & Katitzi och Swing - Katarina Taikon
Satsa på barnens vardagsmiljöer - Cajsa Malmstöm (red)
Den sista cigarretten - Klas Östergren
Ryssar är såna som gillar björkar - Olga Grjasnowa
Skuggan av ett liv - Hilary Mantel
Helveteselden - Karin Fossum

9 böcker blev lästa i februari. Med tanke på min glaskroppsavlossning är det ett bra resultat. Det är just nu svårt att läsa, det blir en hel del ljudböcker och barnböcker med lite större text.

Två bra deckare (fast Lihammers var otäck!)
Två bra barnböcker - älskar verkligen von Bredows trilogi om mellanstadiet.
En suverän memoar - Mantel.
Och älskade Maj!

Stora Ljudbokspriset

 
I tisdags delades Stora Ljudbokspriset ut och jag är mycket nöjd att deras vinnare i den skönlitterära klassen blev Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam i uppläsning av Katarina Ewerlöf (en av mina favorituppläsare).

Dessutom delades ett hederspris ut av Synskadades Stiftelse och detta gick till Eva Bonnier och Reine Brynolfsson för deras arbete med att göra James Joyce mastodontroman Ulysses till ljudbok. Motiveringen var att de "tillgängliggjort ett stycke litteraturhistoria och låtit det litterära värdet och inte det kommersiella styra beslutet". Bra val, jag har lyssnat på delar av uppläsningen och Brynolfsson är magnifik.

Trilogin om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris)

Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris av Kristina Sandberg, utgivna av Norstedts, 2010, 2012, 2014

Jag hade ju tänkt att jag skulle recensera Trilogin om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) av Kristina Sandberg ordentligt, men jag vet inte hur det kommer att gå. Jag blev till slut under läsningen så indragen i Majs liv att jag är rädd att jag blandar samman händelser i boken med händelser i mitt eget liv. Jag var riktigt ledsen när jag läst ut den sista sidan, och nu efter att en dryg vecka gått känner jag fortfarande en tomhet. Jag vill ju vara med Maj lite till. Det finns ju saker jag inte fick veta något om. Snälla Kristina kan du inte berätta lite mer? Maj fattas mig!

Om någon sagt när jag läst en bit in i första boken att jag inte skulle kunna få nog av Maj hade jag tvivlande ruskat på huvudet. Jag var ju galen på människan som inte kunde fatta beslut, stå upp för sig själv och kräva något på ett rättframt sätt. Martyrer är ju så jobbiga. Och ja, jag har så klart erfarenhet av dem på nära håll. Författaren ska själv i något sammanhang ha sagt att man inte måste älska Maj, men man måste låta henne finnas. Och visst är det så att de roller Maj hade att välja mellan, och de förebilder hon hade, var mycket begränsade. Så visst måste hon få finnas, sån som hon faktiskt var. Men, jag lärde mig faktiskt att dessutom älska henne. Inte i början, men i tredje boken kröp hon helt enkelt in i mitt hjärta. Det är här författarens styrka blir så tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltar Sandberg henne konsekvent med empati, förståelse och värme.

Som ni märker blir detta en mycket personlig recension med fokus på min egen upplevelse som läsare. Om man ska beskriva berättelsen om Maj utifrån kan man säga att den är en detaljerad gestaltning av hemmafruns inskränkta liv med dess ensidiga fokus på matlagning, städning, tvätt och bestyr av alla de slag. Maj tänker så mycket på mat att jag blir alldeles matt. Och hon är fullständigt uppslukad av tankar på hur hon vill framstå. Detta beror, tänker jag, på att Maj har en grundläggande bristfällig självkänsla. Vi får inte veta så mycket om Majs barndom, men hon tycks ha fått med sig en bristfällig tillit till andra och till sig själv redan tidigt. Hennes svårigheter förvärras dessutom av att "hon gifter upp sig" och de facto saknar kunskap om hur hon förväntas uppföra sig. Inte får hon mycket hjälp av mannen eller de nya släktingarna heller, vill jag ilsket muttra. Majs berättelse kan alltså beskrivas i klasstermer, hon gör en klassresa i och med giftermålet och dessutom kommer senare händelser att påverka hela familjens situation (jag vill inte skriva mer om vad som händer för att inte förstöra för kommande läsare).

Maj blir ju mamma också, det måste jag så klart skriva några rader om. Det är tyvärr inte lätt för henne. Maj vill så gärna bli älskad och uppskattad att hon kväver barnen med omsorger (läs mat!) och osäkerhet. Hon har svårt att ge barnen ovillkorlig närhet när de behöver det och svårt att ge dem stöd och uppmuntran att bli självständiga. Majs oro tar hela tiden över och begränsar hennes förmåga att bara vara där, med och för barnen. Relationerna bli såriga och ambivalenta.

Texten om Maj omfattar mer än 1500 sidor! 1500 täta sidor, fyllda av Majs malande tankar. Perspektivet är oftast Majs, men maken Tomas får också komma till tals emellanåt. Han kämpar ju med egna svårigheter. Emellanåt flikar författaren in tankar utifrån vår samtids sätt att tänka. I början tyckte jag att detta störde och var påträngande, men den aviga känslan försvann med tiden.

Sammantaget är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Gestaltningen av Maj är äkta och trovärdig, hon blir en verklig person vars livsöde berör.

31/3 kommer Kristina Sandberg till Karlstad. Då ska jag be henne berätta för mig vad som händer under de år hon inte skrivit om. ;) Och så ska jag se till att få mina böcker signerade.

 

Andra som läst och skrivit om Maj är Hermia, Bokmania, Lotten.

ATT FÖDA ETT BARN, SÖRJA FÖR DE SINA, LIV TILL VARJE PRIS
Författare: Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts (2010, 2012, 2014)

Tematrio - Kvinnor

Det kommer att bli mycket om kvinnor den här veckan, både på min blogg och på Kulturkollo där vi har kvinnovecka. Temat den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt.

Jag väljer att skriva lite om tre klassiska kvinnor jag fastnat för.

1. Jag har läst några dikter av Sapfo och den här i många olika tolkningar. Min favorittolkning är av Emil Zilliacus.

Gudars like

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

2. Förra året läste jag Övertalning av Jane Austen och den är hittills min favorit av henne. Romanen handlar helt enkelt om kärlek som består.

3. Under litteraturpluggandet stötte jag på en 1880-talsförfattare jag inte tidigare hört talas om - Alfhild Agrell. Hon var samtida med de mer välkända Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Agrell skrev framför allt samhällskritisk dramatik - s k tendensdramatik. I sin samtid var hon stor, t ex spelades hennes dramer ofta fler ggr på teatrarna än Strindbergs.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Yasar Kemal avliden

Den kurdiske författaren Yasar Kemal avled under gårdagen vid 92 års ålder. Han är en av de författare jag gärna sett erhålla ett Nobelpris. Nu blev det tyvärr inte så. Men se till att i alla fall läsa hans härliga romaner om magre Memed! Och läs gärna den här fina artikeln om Kemal.

Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal (Turkiet).

Den faderlöse Memed växer upp på den turkiska landsbygden, där han tvingas slita för brödfödan hos byherren Abdi Aga. Trots det hårda arbetet svälter Memed och hans mor och till slut får Memed nog och flyr. Han blir dock återförd till hemmet och tvingas arbeta ännu hårdare. Den enda ljuspunkten i Memeds liv är kärleken till Hatché, som dock är trolovad med en ung släkting till Abdi Aga. Det unga paret flyr och strider uppstår, vilket leder till att Abdi Aga skadas och den unge släktingen avlider. Hatché fängslas, medan Memed flyr till bergen för att ansluta sig till ett av de lokala rövarbanden. Så blir Memed en sägenomspunnen stråtrövare som sätter skräck i jordägarna och älskas av de fattiga.

Det finns stora likheter mellan berättelsen om den magre Memed och stråtrövaren Robin Hood. Båda är det på den "goda" sidan, trots att de lever utanför lagen. Och båda gestalterna karaktäriseras av hög integritet och ett starkt patos i kampen mot orättvisan. Båda drivs också av kärleken till folket och speciellt kärleken till en kvinna. Legenderna om Robin Hood och magre Memed upphör aldrig att engagera.

Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som kan sträckläsas som en spänningsroman. Samtidigt tar den upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Vid en snabb genomläsning kan gestalterna i berättelsen tyckas vara grovt tillyxade, men när man läser mer noggrant kan man se hur vissa personer tilldelas många nyanserade egenskaper. En annan av romanens styrkor är de detaljerade skildringarna av det vardagliga arbetet, man får en känsla av hur det hårda slitet bryter ner människornas vilja och rättsmedvetande.

Sammantaget tycker jag att Låt tistlarna brinna! är en mycket läsvärd berättelse.