Han & dom

Han & dom av Katarina von Bredow, utgiven av Rabén & Sjögren, 2015

Han & dom är den tredje och avslutande delen i trilogin om klasskompisarna Alicia, Andreas, Kevin och alla de andra. I de två första delarna går klassen i årskurs 5, i den sista delen är det dags att börja 6:an efter ett skönt sommarlov. I  Du & jag är Andreas huvudperson och handlingen utspelar sig under en tid då allt i hans liv förändras. Läsaren får följa Andreas in i den där förvirrande, oroande känslan man översvämmas av när man blir förälskad. Och vi får vara med honom i den panikartade sorgen när hela hans vardag rämnar. I Hon & han fortsätter berättelsen, utifrån Alicias perspektiv. Alicia går i samma klass som Andreas och hon kämpar hårt för att bli vän med den coolaste tjejen Ida. Det gäller att hela tiden ha de rätta kläderna och säga rätt saker. Alicia tycker att det är svårt att snabbt kasta ur sig roliga kommentarer, hon har lättare att uttrycka sig i skrift. Därför är Facebook så bra, där hinner hon tänka efter och uttrycka sig coolt. Och där kan man ju låtsas att man är lite äldre än man egentligen är. En dag får Alicia en vänförfrågan från en jättesnygg 17-årig kille, som berättar att han lagt märke till henne på en fest. Om man hade en sådan kille skulle man omedelbart bli populär ...

I Han & dom är det äntligen dags att börja 6:an och det är coola Kevins tur att stå i fokus. Kevin har varit ute på landet hela sommaren och hans pappa har fixat i ordning en gammal moped åt honom. Kevin lyckas till slut övertala sin pappa att få ta med mopeden hem till stan mot löfte att inte köra annat än runt garaget. Kevin lovar så klart ... Första dagen i skolan blir inte riktigt så bra som Kevin hoppats på. Alla har växt till sig och hans roll som klassens ledare är inte riktigt lika självklar längre. Och den tjej Kevin är intresserad av är upptagen. Något drastiskt måste han göra för att visa vem som är coolast i klassen ...

Liksom i de två tidigare delarna handlar Han & dom om livet på mellanstadiet, gestaltat utifrån barnens perspektiv. På ett mycket trovärdigt och fängslande sätt förmedlar författaren barnens upplevelser, tankar och känslor. Igenkänningsfaktorn är hög även hos en 50+-are. Det är starka känslor som gestaltas, konflikterna som uppstår är realistiska, handling och språk har ett driv som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig.

Som läsare (och skolpsykolog) fascinerades jag att författarens förmåga att så realistiskt och nyanserat skildra det komplicerade relationsspelet i skolan. Var och en har sin roll att spela och retsamma skratt, överdrivna suckar och taskiga kommentarer definierar vem du är i skolans dramaturgi. Alla barn kan redan vid första anblicken urskilja de coola, den som följer efter och försöker avancera i hierarkin, och töntarna. För vuxna är det mycket svårare att se det som sker under ytan.

Sammantaget är alla delarna i trilogin suveräna skildringar av hur det är att vara nästan tonåring i en värld där man det gäller att spela spelet på rätt sätt för att bli någon som räknas. Läsning rekommenderas både för barn och vuxna, gärna i samtal med varandra.