Grundproblemet för min del handlar naturligtvis inte om uppläsarna, utan om själva romanerna. Jag gillar dem helt enkelt inte. Huvudpersonen Ester skildras som oerhört teoretiskt begåvad, samtidigt som hon har påtagliga socioemotionella svårigheter. Hon blir kär i den ena knölen efter den andra, vilket på något sätt ändå alltid är knölarnas fel. Själv blir jag som sagt galen på Esters beteende. Om och om och om och om igen återvänder hon till en man hon ändå ganska tidigt "genomskådar". Varför? Hon är så kär att hon inte kan kontrollera sig. Att kritisera Ester för hennes beteende och moral är dock svårt. Författaren lägger de synpunkter man kan ha i munnen på obehagliga personer man inte vill förknippas med. Den mest intressanta vinklingen vore naturligtvis att bestämma sig för att mannens version av vad som egentligen hänt är den "sanna".
Kärleken gestaltas som ett maktspel där det gäller att vara bäst på att balansera mellan närmande och undandragande. Det mesta diskuteras i avancerade kunskapsteoretiska termer, vilket inte i sig gör innehållet mer intressant. Det förändrar inte att Ester i stället för att ägna sig åt teoretiserande och analyserande av partnerns inre borde ge sig tid att försöka förstå sig själv. Och då helst inte i överdrivet komplicerade psykoanalytiska termer. I slutänden uppfattar jag berättelsen som en kliché om relationer.
Andra har läst och håller inte alls med mig: Kulturkollo, Bokmania.
Ja, det är möjligt :) Jag har i alla fall hört kvinnor berätta den här typen av berättelser MÅNGA ggr. Men i arbetssituationer är det lättare för där är det ju mitt jobb att hjälpa dem att bli varse sin egen del i relationen och förändra sitt beteende.
SvaraRaderaAtt döma av det som andra sagt om Esther tvivlar jag på att jag skulle ha någon behållning av hennes sällskap. Klängväxt. Läser hellre något annat.
SvaraRaderaJa, jag har svårt att se att L A:a skildring tillför ngt nytt även om den är späckad av beteende- och känsloanalyser.
RaderaJa, det är det jag är rädd för om jag läser Utan personligt ansvar, att än en gång bli frustrerad och känna skam över Esthers stupida beteende och undra: är det verkligen " kärleken" som gör oss så eller var vi så från början? Och orkar inte behöva misstänka att hon lider av Asperger eller liknande..ja, starka känslor här.
SvaraRaderaFör mig är kärlek något helt annat än det Lena Andersson beskriver. Jag tycker att hon gestaltar en besatthet på samma sätt som Vargas Llosa gör i Den stygga flickans rackartyg.
RaderaMen jag håller med dig! Har inte ens tänkt läsa tvåan för jag avskydde ettan - både uppläsningen och innehållet. Störde mig något enormt på alla fancy schmansy orden och hur högtravande allting var. Usch!
SvaraRaderaJa, att göra nyanserade analyser och att använda teoretiska begrepp är inte samma sak ...
RaderaKommer att bli väldigt intressant att läsa denna bok. Får se vad jag tycker om den...jag gillade Lena Anderssons första bok om Ester.
SvaraRaderaBerätta sen vad du tyckte :)
RaderaJag tyckte om första boken om Ester, men samtidigt kände jag mig också klar med henne. Att läsa den andra boken lockar mig inte alls. Tror att för min del räcker det med en dos av Anderssons lite kyliga, intellektueliserande beskrivning av kärlek. Det fanns ett slags "nyhetsvärde" i det i första boken. Tror det skulle tråka ut mig om jag läste tvåan.
SvaraRaderaJa, tvåan är ganska "onödig" som uppföljare eftersom Ester inte utvecklas ...
Raderaester nilsson behöver göra en aspergerutredning då först kanske bitarna faller på plats till den självinsikt som hon i nuläget totalt saknar
SvaraRaderaNu kan jag ju inte låta bli att svara på ditt inlägg som psykolog i stället för som läsare. Jag tycker nog att det är att förenkla saken att se Esters svårigheter som ett resultat av en neuropsykiatrisk problematik. Hon kan ha en aspergerproblematik, men det är långt från självklart. En diagnos leder heller inte med automatik till självinsikt. Dessutom kan Esters svårigheter att se sin egen roll i relationer bero på anknytningsproblematik och man kan inte heller bortse ifrån hur vårt samhälle konstruerar kön. Verkligheten - om än i fiktiv form - är komplex.
Radera