Sagas bok - en trovärdig historia

Sagas bok - en trovärdig historia av Elsie Johansson, utgiven av Albert Bonniers, 2014

Saga Modig, 38 år, modejournalist i storstan återvänder med viss vånda till sin hembygd där arvet efter modern ska fördelas mellan Saga och hennes sex äldre syskon. Bodelningsdagen blir precis så hemsk som Saga i sina värsta fantasier befarat. Ja, kanske till och med ännu värre. Saga anklagas av de äldre syskonen för att ha svikit föräldrarna, för att ha roffat åt sig allt de ägde för att resa till staden, utbilda sig och bli "fin". Saga, vars pappa inte ens var hennes riktiga pappa, ska inte komma och tro att hon har rätt till något från hemmet, säger en av de äldre systrarna. All dramatik leder till att Saga insjuknar i feber och när hon piggnar till beslutar hon sig för att en gång för alla ta reda på sanningen om sitt ursprung och sin barndom.

Saga plågas svårt av skuldkänslor. Hon har vaga minnesbilder av olika episoder från barndomen, episoder som är svårtolkade och framför allt var svåra för ett barn att förstå. Under hela uppväxten präglades hemmet av tystnad och undvikande av obehagligheter. När Saga nu börjar göra egna efterforskningar är muren av tystnad svår att bryta genom.

Sagas bok är berättartekniskt komplex, läsaren får möta Saga i olika åldrar på samma sätt som Saga själv möter sitt tonårsjag och sitt barnjag. Texten tar omtag många gånger och slingrar sig fram på krokiga stigar. Min egen mycket personliga reflektion är att Sagas bok påminner om min egen upplevelse då jag gick i psykoterapi för att försöka skapa en tydligare bild av min uppväxt och en mer sammanhängande upplevelse av ett jag. De delar där Saga möter sitt jag i olika åldrar och förstår att hon som vuxen får älska sina yngre jag berör mig därför djupt. Även berättarjaget, som funderar över ett lyckligt slut, tar plats i berättelsen, men hur det går tänker jag inte avslöja.

Språket i Sagas bok är lika omväxlande som handlingen. Här finns humor i dialogerna och bitskhet i berättarens betraktelse över samhället. Här finns också sago-lika partier och lyriska naturskildringar. Och här finns lek med ord, metaforer och övertydligheter. Själv upplever jag läsningen som lustfylld. Det är många teman på gång samtidigt i Sagas bok, här skildras familjeliv och hemligheter, en klassresa och alienation, yta och ett sökande efter något djupare, efter någon mer trovärdigt.

Sammantaget är jag mycket förtjust i Sagas bok, en bok jag delvis läst, delvis lyssnat på i en mycket inlevelsefull uppläsning av Anna Maria Käll.