Nelly Sachs - Kommer någon

Kommer någon

fjärranfrån
med ett språk
som kanske låser in
ljuden
med stoets gnäggande
eller
koltrastungars
pip
eller
också som en gnisslande såg
som skär sönder all närhet

Kommer någon
fjärranfrån
med hundens rörelser
eller
kanske råttans
och det är vinter
så kläd honom varmt
han har eld under fotsulorna
(kanske red han
på en meteor)

så banna honom ej
om din matta ropar sönderbränd

En främling bär alltid
sitt hemland i famnen
som ett föräldralöst barn
för vilket han kanhända
inte söker annat
än en grav.

Nelly Sachs

Tematrio - Possessiva pronomen

Nu tar vi lite mer grammatiska övningar, denna vecka handlar temat om possessiva pronomen. Kommer ni ihåg dem? Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!

1. Nu fick jag äntligen med en av mina stora favoriter, Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Urbanisering, industrialisering och stor kärlek.

2. Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou är sista boken (?) om Hamilton. En av de bästa dessutom.

3. Jag skulle vara din hund av Anneli Jordahl är en fin skildring av Ellen Key. Läs den.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokmässesummering

Jaha, så var det slut. Hemma igen sitter jag skönt i min soffa. Då var det dags att försöka summera.

Hmmmm det var inte så lätt ...

Alltså som vanligt är det roligaste att träffa bloggisar. I år var det särskilt spännande att för första gången träffa alla på Kulturkollo. Och som vanligt hängde jag mycket med bloggbästisen Ivana. I År lärde jag också känna Camilla bättre, kul.

Torsdagens skolseminarier var inte alls lika bra som förra årets, men jag hittade ändå några skolböcker jag kan ha nytta av i jobbet.

Jag fick se några författare jag verkligen ville se: Elsie Johansson, Majgull Axelsson, Torgny Lindgren, Sara Stridsberg och Siri Hustvedt.

Men de två seminarier jag just nu minns mest är det fina mötet mellan Anneli Jordahl och Kristina Sandberg och Merete Mazzarellas berättelse om Mary Shelley och Frankensteins monster.

En del böcker blev fådda och några blev köpta. Om dessa kommer det mer så småningom.

Äntligen Siri

Siri berättar om kvinnan i En kvinna bakom masken att hon är en mycket stor kvinna, ibland elegant, ibland monsterlikt stor. 

Mänskligt och omänskligt med Merete Mazzarella

Merete berättar initierat om skillnaden mellan filmens och Mary Shelleys Frankensteins monster. Grundförutsättningen för ett meningsfullt liv är social gemenskap är Shelleys grundtes, enligt Merete som brukar läsa Frankensteins monster med läkarstudenter. 

Vill gärna vinna ett bokpaket

 

Jag har inte läst någon av Christin Ljungqvists romaner, men efter att ha hört mina kollobloggisar berätta om hur bra de tycker hon är vill jag så klart inte försitta chansen att vinna ett bokpaket. Christin tipsade dessutom hos oss på Kulturkollo för några veckor sedan, följ länken om ni vill se vad hon tipsade om.

Biografier

Dags för dagens sista seminarium, här handlar det om kvinnogiganter som Virginia Woolf, Edith Södergran och  George Sand. Medverkar gör några andra kvinnogiganter Lisbeth Larsson, Agneta Rahikainen, Lena Kåreland och Ebba Witt-Brattström.

Jaget i konsten med Inger och Torgny

Vi är båda gamla författare, Inger och jag, säger Torgny, men det syns bara på mig. 

Inger går inte att facka, vilket gör henne fri, men kanske också svår att förstå. Hon gestaltar sina huvudpersoner inifrån, men menar också att all litteratur är luredrejeri. Fast ibland får karaktärerna eget liv.

Klingsor följde Torgny i 60 år innan han blev huvudperson i en bok. Klingsor blir besatt av att måla av ett glas som är snett eftersom detta glas ger honom insikten att all materia lever. Föremålen lever om än i annan takt än människan. Detta innebär också att döden inte finns.

 

Yukiko är hittills mässans i särklass bästa moderator. 

Småstadsblues

Att bli med barn lite oplanerat är ett gemensamt tema i Anneli Jordahls senaste roman om Mona och Kristina Sandbergs trilogi om Maj. I dagens seminarium samtalar båda författarna med Yukiko Duke.

Miss och träff med Sara Stridsberg

Det här inlägget skulle i värsta fall kunna handla om hur jag missade det jag sett fram emot mest under dagen - att lyssna på Sara Stridsberg. För av någon outgrundlig anledning missade jag att gå på hennes seminarium klockan 11, vilket sedan höll på att gräma livet ur mig.

Som tur är visade sig Sara göra ett nytt framträdande under eftermiddagen så jag fick ta en fin bild och lyssna på henne. Sara berättade om sin bok Beckomberga - en bok jag naturligtvis ska läsa - och hon berättade lite om personliga erfarenheter som ligger bakom romanen. Bland annat berättade Sara om sina funderingar kring att Beckomberga nu ska bli ett tjusigt bostadsområde. Medan hon skrev sin roman tyckte hon det var provocerande, men nu har hon blivit tillfreds med tanken. Fast hon önskar att det där skulle finnas en liten guldstaty av en flicka på väg att besöka sin pappa. En fin tanke tycker jag.

Män med makt

Män med makt med Horace Engdahl, Stefan Eklund, Sven Hagströmer och Marie Lundström släpade Ivana tack och lov med mig på.

Män med makt läser inte eftersom de är upptagna av viktigare saker som t ex att sköta sina företag.

Klyftan mellan skönlitteraturen och den politiska makten är ett nytt fenomen, berättar Horace. Napoleon läste t ex om den unge Werther, älskade boken, men föreslog vissa ändringar när han träffade Goethe. Vår drottning Kristina och Gustaf III läste mycket. Möjligen var Palme den siste beläste statsmannen. På 70-talet började det gå utför.

Problemet med att makthavare inte läser är att de blir mindre empatiska. Det finns t ex ett samband mellan antal biblioteksbesök och positiv syn på invandring.

Självkännedomen ökar och man får kontakt med djupare känslomässiga skikt inom en själv när man läser, säger Horace. Han menar vidare att män med makt ofta skildras på ett karikerande sätt, vilket naturligtvis innebär att dessa män inte känner igen sig när de läser. Ovidius Metamorphoser är en bok som betyder mycket för Horace.

 

Att läsa skönlitteratur ger en oerhörd frihet att röra sig mellan olika identiteter, litteraturen rymmer alla möjligheter, säger Eklund.

 

Att vara rationell och vinstmaximerande är idag mer norm för män än att vara en läsande människa. 

Män med makt som läser blir dock inte automatiskt godare, men de blir mindre tråkiga. Kanske förlorar män då (delar av) sin auktoritet.

 

Ett fantastiskt seminarium med kloka, belästa människor!

Kamila Shamsie

Allting hänger ihop med Kamila Shamsie och Birgitta Wallin är dagens andra seminarium.

Romanen Brända skuggor inleds i Nagasaki och förflyttar sig senare till olika asiatiska länder och landar i New York 9/11.

 

Eftersom jag var för snål att köpa Kamilas bok för att få den signerad - förlaget ska skicka den som recex - övertygade jag (lätt) i stället Ivana att köpa boken. Hon verkade dock ha missat tillfället att få boken signerad, tills Kamila plötsligt klev in i vår hiss. Som tur är åkte hissen upp och ner ett par gånger så vi fick en trevlig pratstund. Och Ivana fick sin bok fint signerad. Och jag stod där knallgrön av avund ...

Äntligen Elsie Johansson

Att jag blev djupt berörd av Sagas bok har jag ju bloggat om tidigare så därför sitter jag så klart här och bara njuter av att lyssna på Elsie.

Elsie berättar att hon som 10-åring blev frälst och att hon därför nu hade behov av att våga fundera och ifrågasätta kristen tro i Sagas bok. 

Att våga skriva om utnyttjandet av barn och kvinnor var också viktigt för Elsie. Hon har sina rötter bland de "små" i samhället och har hanterat livets förändringar genom att skriva. Både Elsie och Saga har genom livet slitits mellan flera världar.

Att förså andra genom att lära känna sig själv är viktigt och gör en starkare. Saga är på många sätt Elsie.

Bokmässa dag 2 börjar snart

Strax dags för andra dagen på Bokmässan. Idag blir det inget jobba, utan bara nöje. Tyvärr är seminarieprogrammet både dubbel- och trippelbokat. Som den preliminära planen ser ut börjar dagen med lite Elsie Johansson och ett längre avsnitt med Sara Stridsberg. Jag tyckte ju oerhört mycket om Sagas bok och jag är naturligtvis mycket nyfiken på Beckomberga.

Kamila Shamsies episka berättelse som sträcker sig över tre generationer och tre världsdelar - Brända skuggor - vill jag absolut läsa så henne ska jag också försöka lyssna på idag.

Därefter blir det nog lite improviserat. Hojta till om ni ser mig i vimlet!

Kvinnomakt i historien

 

Då var det dags att lyssna på kloka kvinnor som pratar om den dolda kvinnomakten - en vit fläck i Sveriges historia. Medverkar gör Alexandra von Schwerin, Eivor Martinus och Ebba Witt-Brattström.

Att samtala i skolan

Dags för dagens tredje inslag om skolan - Samtal i skolan med Petter Iwarsson. Detta ämne ligger så klart en skolpsykolog varmt om hjärtat. Hoppas få tips på bra sätt att stödja lärarna och praktiska tips på hur man organisatoriskt ordnar tid för samtal.

Lundberg, Axelsson och skulden

Lyssnar på Lotta Lundberg och Majgull Axelsson som pratar om sina romaner, om skulden, om livet. Jag älskade Axelssons fantastiska roman Jag heter inte Miriam och jag blir mycket nyfiken på Lundbergs bok som bl a handlar om Cordelia Edvardssons mamma.

Lust att lära på Bokmässan

Snart börjar dagens första seminarium som handlar om elevers lust att lära i en lärande organisation. Idag blir det en radda skolrelaterade seminarier och mycket mingel. Testar dessutom att blogga med bloggerappen för första gången, håller tummarna för att det ska funka. ✊

Snart Bokmässa

Nu börjar det dra ihop sig till Bokmässa  äntligen! Har ganska bra koll på vad jag ska göra på torsdag, det blir en hel del skolrelaterade seminarier, mingel och planering med Kulturkollo på kvällen.

På fredagen ska jag gå på en massa seminarier och lyssna till favoritförfattare som Majgull Axelsson, Elsie Johansson och Sara Stridsberg. Bland annat. På kvällen träffar jag min gamla kompis.

På lördagen krockar alla seminarier jag vill gå på ... Vi får se vad jag väljer när det är dags.  På eftermiddagen är det mingel med en massa bokbloggare och på kvällen middag med en massa bokbloggare.

På söndagen är det dags för de stora kvinnorna Holst och Hustvedt. Och har jag tur kanske jag kan fynda lite billiga böcker på eftermiddagen.

Det verkar nästan inte finnas någon tid att spankulera omkring på mässgolvet och shoppa böcker. Nästan ...

Roligast är det som vanligt att träffa bloggisar och trevligt förlagsfolk.

Hur ska det gå för Pinnebergs?

Hur ska det gå för Pinnebergs? av Hans Fallada, i översättning av Aimée Delblanc, utgiven av Lind 6 Co, 2014

Hur ska det gå för Pinnebergs? är en roman jag önskar vore förlegad. Men det är den tyvärr inte. Som Ragnar Strömberg skriver i efterordet är romanen "kusligt aktuell i spekulationsekonomins, massarbetslöshetens och den nymornade fascismens Europa". I det söndrade Tyskland som led under Versaillefredens krav på skadestånd bredde fattigdomen ut sig som fin mylla för den framväxande nazismen. I dagens Europa ser vi det ekonomiska sönderfall som orsakas av en okontrollerad marknad. "Hur ska det gå för Pinnebergs? är en berättelse om en tid som vår, där fattigdom är en skam och rikedomen skamlös".

Johannes och Emma Pinneberg, ”Gubben” och ”Lämmchen”, är unga, sorglösa och nykära. Innan de vet ordet av är en liten Klimp på väg och paret får raska på med giftermålet. Inte borde det väl vara omöjligt för ett ungt, friskt par att klara av en liten Klimp? Men inflationen är skyhög och arbetslösheten stiger. Pinneberg har svårt att behålla jobben när kraven från arbetsgivarna blir alltmer orimliga. Prestera, prestera, prestera. Och han vill ju så gärna ge den kära hustrun ett fint toalettbord. Situationen för det unga paret blir allt sämre, trots Pinnebergs alla anstängningar.

Hur ska det gå för Pinnebergs? är skriven på ett optimistiskt och humoristiskt sätt, men mellan raderna växer oron för hur det ska gå för det unga paret. Boken är en bladvändare med lättläst text och fängslande handling.

Hans Fallada - egentligen Rudolf Ditzen  - föddes 1893. Under gymnasieåren råkade han döda en kamrat i en duell och gjorde ett självmordförsök. Under de kommande åren vistades han periodvis på mentalsjukhus och utvecklade ett missbruk av både alkohol och narkotika. 1923 dömdes Fallade till ett fängelsestraff för förskingring. 1932 gjorde han succé med Hur ska det gå för Pinnebergs? Fallada valde att stanna i Tyskland under kriget, vilket han skarpt kritiserades för. Tyvärr avled han 1947 av en hjärtinfarkt, bara tre veckor innan hans stora roman Ensam i Berlin kom ut. Med denna roman, som skildrar det tyska motståndet mot nazismen, har Fallada postumt fått återupprättelse.

Andra som skrivit om Pinnebergs är Ingrids boktankar, och dagarna går, Dagens bok.

Tematrio - räkneord

Jag är helt dagvill så här inför Bokmässan. Igår skrev jag om tisdagslyriken och höll helt på att missa Tematrion. Därför blir det ett lite lättare tema idag - räkneord. Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord.

1. 1984 av George Orwell är en klassisk dystopi. 1984 utspelar sig i en framtid, där världen genomlidit ett världskrig och styrs av tre totalitära stater. Winston Smith är medborgare Oceanien, han är tjänsteman vid Sanningsministeriet, där man arbetar med att ändra historiska fakta så att de stämmer överens med aktuella "sanningen". Berättelsen om Winston är en skräckvision om makt och ondska. 1984 är en skrämmande aktuell roman, som handlar om hur makthavarna förslavar människorna genom att förändra deras sätt att tänka.

2. Barn 312 av av Hans-Ulrich Horster är en av de böcker som stått längst i min bokhylla. Boken handlar om ett litet barn som kommit ifrån sina föräldrar under andra världskriget och om en mor som ställs inför ett svårt val. Jag är inte så säker på att jag skulle gilla boken idag, men jag tyckte mycket om den i de tidiga tonåren.

3. Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata. I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. En fruktansvärd berättelse skriven på ett underbart poetiskt, sagobetonat språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Flykten valde oss - Stig Dagerman

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Stig Dagerman
Dagsedlar (21.4 1953)

Jag kommer att publicera dikter med angeläget innehåll här lite då och då framöver i förhoppning om att poeters ord kan tränga in till hjärtan som inte påverkas av förnuftigt resonerande. Kom gärna med tips på dikter!

Bokmässepepp

 

Den här helgen drar bokmässepeppen igång på allvar på Kulturkollo. Missa inte alla glada tillrop från bokmässeveteraner, alla skeptiska inlägg från o-sociala bokläsare och alla tips från bokmässeaktuella författare. Själv ägnar jag mig mer åt Ulysses än åt att planera Bokmässan idag. Men på torsdag, då är jag på!

Snygga Thiong'o

 

Det är inte så ofta jag fotar mina recex nuförtiden, men det är å andra sidan inte ofta de är så här snygga heller. Hjälp mig nu och håll lite tummar för Thiong'o i nobelspekulationerna.

Kafkas Processen

Dags för en omläsning av Processen, denna gång som en del i litteraturkursen. Min läsupplevelse av Processen är framför allt mycket känslosam. Jag blir oerhört frustrerad över att det inte finns logiska lagar och regler kring hur en process ska gå till, jag blir förvirrad över att tid och rum ibland inte fungerar realistiskt – pryglingen sker i ett skräprum och när K kommer tillbaks nästa dag är scenariot oförändrat - och jag blir upprörd över att K inte reagerar så starkt och på ett sätt man kan förvänta sig. Som läsare fångas jag av den maktlöshet K känner och jag drabbas av overklighetskänsla. Handlingen utspelar sig dock kronologiskt. Karaktärerna i Processen är påtagligt skissartade och tycks mer fungera som funktioner eller symboler. Även huvudpersonen Josef K skildras på ett distanserat sätt, han tänker och handlar, men det är svårt att ta till sig vad han känner. Det går inte att identifiera sig med honom på djupet. Romanen är berättad i tredje person och ger sken av att skildra verkligheten med många konkreta beskrivningar. Kontrasten mellan den enkla, ”vardagliga” formen och det absurda innehållet är stor. Man kan ju undra varför någon läser så här jobbiga böcker. Svaret är enkelt; den är suverän.

Att inte vilja se

Att inte vilja se av Jan Guillou, utgiven av Piratförlaget, 2014

Hur ska jag egentligen kunna recensera en bok när jag inte kan bestämma mig för vad jag tycker om den? I den sitsen sitter jag efter att ha läst Jan Guillous fjärde bok i sviten Det stora århundradet, Att inte vilja se. Dessutom är jag påverkad av den debatt som varit kring boken, och den har inte gjort mig klokare. Nåväl, jag börjar från början med lite tankar runt hela serien.

Första boken i sviten, Brobyggarna, gjorde mig besviken. Och förvånad. Jag Guillou har nämligen en förmåga inte många författare har, han kan få mig att identifiera mig med supersmarta och/eller våldsamma män. När jag läste Hamiltonböckerna smög jag omkring och tänkte på mig själv som "faran i mörkret". När jag läste om Arn var jag snabbare än blixten med mitt svärd och klokare än alla andra. Men i första boken om de tre bröderna Lauritzen snuvade författaren mig på konfekten! I stället för att bygga upp karaktärerna ordentligt från barndomen gör Guillou ett långt tidshopp och vips är gossarna examinerade som bäst i sina klasser och smartare än alla andra. Men jag fick ju inte vara med! Mycket upprörd var jag då. Men, jag är en ganska trogen läsare så jag fortsatte i alla fall med de andra delarna.

Andra boken i sviten, Dandy, gjorde mig ännu mer besviken. I den ligger fokus på tredje brorsan, han som var homosexuell, konstnärlig och flyttade till England. Mestadels tycker jag nog helt enkelt att den boken är lite tråkig. Guillou är bättre på att skildra konflikter än på att gestalta komplicerade kärleksrelationer och han känns mer hemmastadd i karga miljöer än i Bloomsburygruppen.

Tredje boken Mellan rött och svart fick mig att åtminstone nästan jubla. Äntligen en Guillou som jag känner igen, bitsk och ironisk. Första världskriget är slut, familjen är samlad, Europa återuppbyggs. De svarta hakkorsen tas inte på allvar, efter det stora kriget kan det ju aldrig mer bli krig.

Och så kommer vi då till den senaste boken, Att inte vilja se, som kretsar mycket runt brobyggaren Lauritz och hans familj. Lauritz har fortfarande kvar sin gudstro och han försöker leva ett rättrådigt liv. Han tror också fortfarande att tyskarna är de goda människorna och engelsmännen de onda. Hans världsbild är oerhört förenklad och han har en stark utvecklad strutsmentalitet. Lauritz ser bara det han vill se. Och han håller fast vid detta trots att alla hans närmaste intar motsatt ståndpunkt, ofta på ett mycket påtagligt sätt. Det är väl här ungefär som det blir lite väl svårt att förstå sig på Lauritz. Han är liksom lite väl oinsatt och inskränkt för att vara så smart och ha så många insatta personer i sin omgivning. Just kring temat vem som visste vad har det stormat runt Guillous bok, som fått en del historiker att reagera. Läs mer här i ETC om ni är intresserade. Och ja, tyvärr har jag svårt att "köpa" historien om Lauritz okunskap om omvärlden.

Sammantaget är jag således inte så imponerad av den senaste boken om bröderna Lauritzen, men jag kommer ändå att läsa nästa.

Tematrio - Personliga pronomen

Dags för en ny titelutmaning med grammatiskt tema. Och nu blir det lite petigt, jag måste erkänna att jag får googla eftersom ordklasserna är inte de samma som när jag lärde mig dem! Berätta om tre bra böcker med personligt pronomen i titlarna!

1. Jag börjar med de ganska enkla titlarna Jag & du och Hon & han, mina favoritböcker för 11-åringar av Katarina von Bredow. Böckerna speglar så nyanserat hur det är att vara 11 år och kär.

2. Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie är en av de allra bästa novellsamlingar jag läst. Missa inte!

3. Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari läste jag också nyligen. Och jag gillade verkligen blandningen av allvar och humor samt att författaren inte drar sig för att skildra svåra frågor om invandrades situation i Sverige.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Pennskaftet och en uppmaning att rösta i morgon!

På Kulturkollo skriver vi idag texter med politiska inslag. Bland annat nämns naturligtvis Elin Wägners Pennskaftet. I morgon, senast, är det dags att gå och rösta. Jag hoppas att ni alla gör det. Obehagliga vindar har verkligen dragit genom vårt land de senaste åren främlingsfientlighetens fula tryne sticker upp och försöker göra gällande att det är skillnad på folk och folk. Gå och tala om för dem i morgon att de har fel!

Elin Wägner föddes 1882 i Lund. Modern avled i barnsängsfeber när Elin bara var några år gammal och Elin förvandlades till en försiktig flicka, som tillbringade mycket tid ensam. Några år senare flyttade familjen och fadern gifte om sig. Elin hade svårt att dra jämnt med sin styvmor och vistades långa tider hos morföräldrarna. 1897 flyttade familjen till Helsingborg, där fadern utnämndes till rektor för läroverket. Elin medverkade i skoltidningen och 1899 vann hon pris för en novell. Hon ville studera vidare, men fadern ansåg inte att detta var passande för flickor. Efter konfirmationen anställdes Elin av skolan, som skrivbiträde åt sin far.

Elin fortsatte dock att skriva små berättelser som publicerades under pseudonym i Helsingborgs-Posten. Senare anställdes hon av tidningen för att skriva reportage, kåserier och korta noveller. Under tiden på Helsingborgs-Posten hade Elin en himlastormande, men olycklig, kärlekshistoria med en medarbetare, Hjalmar Jönsson.

I början av 1907 fick Elin arbete på Iduns redaktion i Stockholm. I Idun fick hon skriva artiklar som kunde tilltala tidningens kvinnliga läsare. Hennes skrifter publicerades även i skämttidningen Puck och i Dagens Nyheter. I DN skrev hon bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm, publicerad i romanform under namnet Norrtullsligan. Under 1908 började Elin också skriva artiklar och texter som rörde aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation. Efter att bl a ha intervjuat debattören Ellen Key, engagerade sig Elin i rörelsen för kvinnlig rösträtt.

1910 publicerades romanen Pennskaftet. Boken handlar om en ung kvinnlig journalist, Pennskaftet, och gruppen av rösträttsaktivister. I romanen får vi lära känna ett flertal kvinnor med mycket varierade livssituationer. Cecilia, "kvinnan som haft en historia" blir av en slump indragen i rösträttsarbetet, hon flyttar till en egen lägenhet (med jungfru så klart) och blir så småningom mycket aktiv i rösträttsrörelsen. Pennskaftet själv träffar en ung man, flyttar samman med honom och har möjligen en otillbörlig förbindelse med honom.

Pennskaftet skildrar kvinnans situation i början av 1900-talet på ett helt nytt sätt. Här får vi möta kvinnorna i de offentliga rummen, tidigare har de hållit sig i hemmen. Författaren tar upp många engagerande teman i romanen, förutom att beskriva arbetet för rösträtten framför hon även sina radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen.

Romanen är mycket intressant, men inte helt lättläst. Dialogerna är så slagfärdiga att man blir lite trött och språket är rejält föråldrat. Samtidigt är det spännande att försöka sätta sig in i kvinnornas situation, romanen ger en fyllig bild av de förväntningar som riktades mot kvinnorna, framför allt av dem själva.

Dvärgen av Pär Lagerkvist

Dvärgen av Pär Lagerkvist, utgiven av Brombergs, 2014

Det finns karaktärer man läser om som får en att rysa och vilja stoppa huvudet under kudden för att komma undan den ondska som osar ur deras porer. Dvärgen är en av dem. Några andra jag på rak hand kan komma på är Humbert Humbert i Lolita, Grenouille i Parfymen, Lord Voldemort i Harry Potter och president Snow i Hungerspelstrilogin. Doktor Glas är inte särskilt trevlig han heller, men där tänker jag snarare psykisk störning än ondska. Nåväl, åter till Dvärgen.

Handlingen i Dvärgen utspelar i furstens hov i renässansens Italien. Dvärgen är furstens närmaste man, åtminstone är det så han uppfattar situationen själv. Dvärgen är dessutom den enda dvärgen i hovet, på olika sätt har han lyckats få alla de andra bortskickade eller eliminerade. Förutom fursten består hovet bland annat av furstinnan Teodora, parets dotter Angelica och furstinnans älskare don Riccardo. Det enda Dvärgen tycker om är våld, krig och list. När så kriget bryter ut är Dvärgen lycklig, han fantiserar om att utföra stordåd, att få vara med i själva striden och döda. Att han är för liten blir en plågsam smädelse, en påminnelse om alla oförrätter han tidigare genomlidit. När kriget är slut gläds alla utom Dvärgen, och när han blir ombedd av fursten att bjuda de forna fienderna gift under fredsmiddagen genomför han uppdraget med glädje.

Dvärgen är skriven i dagboksform, vilket förstärker upplevelsen av motvillig identifikation med Dvärgen. För på ett närmast obetvingligt sätt lyckas Lagerkvist skapa en situation där läsaren konfronteras med sin egen ondska. Och trots att det är lätt för de allra flesta av oss att känna att vi är godare än Dvärgen finns det också stråk av illvilja inom de flesta av oss. Det är inte alltid så lätt att acceptera. Men viktigt för att kunna hantera och bemöta ondska både inuti och utanför en själv.

Ja, förskräckligt obehagligt är det att läsa Dvärgen. Och oerhört utmanande. Och otroligt givande. Ondskan försvinner inte för att vi stoppar huvudet i sanden och låtsas att den inte finns. Det gjorde man på Lagerkvists tid, med katastrofala följder. Blunda för obehagliga anti-demokratiska och främlingsfientliga strömningar i vår egen får vi heller inte göra - sätt Dvärgen i fängelsehålan, rösta på söndag.

Hur man botar fanatiker med humor och litteratur

Helena skriver idag om vad en människa är på Kulturkollo och tipsar om fantastiska böcker av Janne Teller, Amos Oz och Primo Levi. Så här i valtider känns det extra angeläget att publicera texter som handlar om fanatism och främlingsfientlighet - och hur vi motarbetar dessa. Oz har ett bra recept.

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.

I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren en utbredd farsot - fanatismen - och han bidrar även med ett verksamt recept. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination.

Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna. Denna kompromiss kommer att vara smärtsam - för båda parter - men den är sannolikt den enda varaktiga lösningen på den smärtsamma, tragiska konflikten mellan brödrafolken. Lösningen handlar naturligtvis om att skapa två likvärdiga stater, två stater som båda kommer att förlora religiösa symboler, men vinna fred. Vidare berättar Os i denna lilla skrift om sin nyfikenhet och om hur hans berättelser inspireras av hans lust att sätta sig in i andra människors situation.

Tyvärr är detta en högaktuell bok, som på ett humoristiskt och lättläst sätt beskriver och förklarar fanatismens mekanismer. Språket i boken är tämligen enkelt, men emellanåt kan man skymta författarens vanliga vackra prosa. Trots att temat är allvarligt fnissade jag mig genom en del av de bitska, ironiska beskrivningarna av fanatikerns drivkraft att hjälpa sina medmänniskor, mer allvarliga kändes delarna om Israel och Palestina.

Naturligtvis är detta en bok för alla och jag tror att man läser denna bok generellt under gymnasiet. Om någon missat den, bör ni så klart råda bot på detta.

Nobelspekulationer

 

Så här ser Unibets oddslista ut för närvarande. De flesta namnen tycks vara samma som föregående år. Jag tjatar ju varje år om att jag vill ha fler kvinnor och fler afrikaner bland pristagarna. Av de 31 på listan har jag läst 15. Mina favoriter är Ngũgĩ wa Thiong'o, Assia Djebar, Nuruddin Farah (ja det ska bli afrikanskt i år!). Om det blir en vit man igen håller jag en tumme för Amos Oz. Om det blir någon jag inte läst hoppas jag på Aleksijevitj, för jag har länge tänkt läsa hennes Kriget har inget kvinnligt ansikte. Om det blir Thiong'o har jag lovat mig själv att jag får köpa de årets supersnygga utgåvor av hans romaner.

Vem hoppas ni på?

Ngũgĩ wa Thiong'o 5.00
Haruki Murakami 6.00
Assia Djebar 8.00
Joyce Carol Oates 8.00
Adonis 15.00
Bei Dao 15.00
Philip Roth 15.00
Svetlana Aleksijevitj 15.00
Amos Oz 20.00
Antonio Lobo Antunes 20.00
Don De Lillo 20.00
Milan Kundera 20.00
Don Paterson 25.00
Ko Un 25.00
Margaret Atwood 25.00
Thomas Pynchon 25.00
William Trevor 25.00
Cormac McCarthy 30.00
Jon Fosse 30.00
Mircea Cartarescu 30.00
Nurrudin Farah 30.00
Dacia Maraini 40.00
Javier Marías 40.00
Salman Rushdie 40.00
Tom Stoppard 40.00
Umberto Eco 40.00
Bob Dylan 50.00
Cees Nooteboom 50.00
Colm Toibin 50.00
John Le Carre 50.00
Peter Handke 50.00

Tematrio - Titeladjektiv

Dags för en ny titelutmaning med grammatiskt tema. Berätta om tre bra böcker med adjektiv i titlarna! (Och håll koll på skillnaden m,ellan adjektiv och adverb så ni inte svarar på någon kommande utmaning ;)

1. I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.

2. I Den afrikanska farmen skildrar Karen Blixen sitt möte med Afrika. Här finns det vackra, poetiska mötet med det exotiska Afrika, beskrivningar av den hårda kampen att överleva, en berättelse om djup vänskap och upptäckarlusta, kortare anekdoter med tydlig sens moral och ett tragiskt slut på äventyret.

3. Det öde landet av T S Eliot är författarens stora modernistiska verk. Jag har läst hela, men kanske inte förstått så mycket. Hoppas allt klarnar efter genomgången kurs.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssummering - Augusti 2014

# Dvärgen - Pär Lagerkvist
# Sagas bok - Elsie Johansson
# Att utveckla elevhälsa - Petri Partanen
# Falafelkungen är död - Sara Shilo
# En hemstad - Kristian Lundberg

Det blev verkligen inte mycket läst i augusti och orsaken är naturligtvis ett intensivt bloggande. Man kan inte starta ett bloggkollektiv utan att det tär på krafterna. Och på lästiden.

Men det jag läste var i alla fall riktigt, riktigt bra. Lundbergs poetiska, knivskarpa skildring av hans hemstad ger läsaren rysningar. Och det gör Lagerkvists skildring av ondskan också.

I Sagas bok och i Falafelkungen är relationer i centrum, båda fantastiskt bra.

Partanen är så klart jobbläsning, oumbärlig för alla som arbetar med elevhälsa. Och det gör faktiskt alla i skolan.

Landet som icke är

Modernistisk lyrik står det på schemat denna och nästkommande vecka. Så jag läser Södergran, Boye, Lagerkvist m fl. Edith Södergran är lite av en ny bekantskap för mig (ja , jag förstår att ni undrar hur jag kunnat missa och förstår det inte själv), men en bekantskap jag gläder mig att göra. Hittills har jag läst några av hennes dikter samt lite analyser av kloka människor. Framför allt noterar jag de starka känslorna och de gränsöverskridande dragen i dikterna. Här bjuder jag på en av de vackraste.

Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Sagas bok - en trovärdig historia

Sagas bok - en trovärdig historia av Elsie Johansson, utgiven av Albert Bonniers, 2014

Saga Modig, 38 år, modejournalist i storstan återvänder med viss vånda till sin hembygd där arvet efter modern ska fördelas mellan Saga och hennes sex äldre syskon. Bodelningsdagen blir precis så hemsk som Saga i sina värsta fantasier befarat. Ja, kanske till och med ännu värre. Saga anklagas av de äldre syskonen för att ha svikit föräldrarna, för att ha roffat åt sig allt de ägde för att resa till staden, utbilda sig och bli "fin". Saga, vars pappa inte ens var hennes riktiga pappa, ska inte komma och tro att hon har rätt till något från hemmet, säger en av de äldre systrarna. All dramatik leder till att Saga insjuknar i feber och när hon piggnar till beslutar hon sig för att en gång för alla ta reda på sanningen om sitt ursprung och sin barndom.

Saga plågas svårt av skuldkänslor. Hon har vaga minnesbilder av olika episoder från barndomen, episoder som är svårtolkade och framför allt var svåra för ett barn att förstå. Under hela uppväxten präglades hemmet av tystnad och undvikande av obehagligheter. När Saga nu börjar göra egna efterforskningar är muren av tystnad svår att bryta genom.

Sagas bok är berättartekniskt komplex, läsaren får möta Saga i olika åldrar på samma sätt som Saga själv möter sitt tonårsjag och sitt barnjag. Texten tar omtag många gånger och slingrar sig fram på krokiga stigar. Min egen mycket personliga reflektion är att Sagas bok påminner om min egen upplevelse då jag gick i psykoterapi för att försöka skapa en tydligare bild av min uppväxt och en mer sammanhängande upplevelse av ett jag. De delar där Saga möter sitt jag i olika åldrar och förstår att hon som vuxen får älska sina yngre jag berör mig därför djupt. Även berättarjaget, som funderar över ett lyckligt slut, tar plats i berättelsen, men hur det går tänker jag inte avslöja.

Språket i Sagas bok är lika omväxlande som handlingen. Här finns humor i dialogerna och bitskhet i berättarens betraktelse över samhället. Här finns också sago-lika partier och lyriska naturskildringar. Och här finns lek med ord, metaforer och övertydligheter. Själv upplever jag läsningen som lustfylld. Det är många teman på gång samtidigt i Sagas bok, här skildras familjeliv och hemligheter, en klassresa och alienation, yta och ett sökande efter något djupare, efter någon mer trovärdigt.

Sammantaget är jag mycket förtjust i Sagas bok, en bok jag delvis läst, delvis lyssnat på i en mycket inlevelsefull uppläsning av Anna Maria Käll.

Tematrio - Titelverb

Många av er gillar utmaningarna om titlar. Idag kommer det en till, en som kanske kräver att ni letar upp era gamla grammatikböcker. Veckans tema är verb. Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna!

1. Komma och gå av Taiye Selasi handlar om att leva i exil, om familjerelationer och om hemligheter. Här finns en frånvarande pappa, en emotionellt frånvarande mamma och fyra syskon som på olika sätt försöker hantera sina behov av närhet.

2. När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall handlar om flickan med det enkla ursprunget som gifter sig med läroverksadjunkten utan att veta att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson handlar om en äldre man som  dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!