Falafelkungen är död av Sara Shilo, i översättning av Natalie Lantz, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2014
En liten stad i norra Israel beskjuts konstant av katiusjaraketer. Och människornas vardagsliv avbryts av larm om att de ska uppsöka skyddsrum. Stadens falafelkung är död, han avled hastigt för sex år sedan. Falafelkungen var en man som kände stolthet över att utföra sitt arbete på allra bästa sätt, han visste exakt vad kunderna ville ha och gjorde sitt yttersta för att de skulle bli nöjda. På samma sätt tog han hand om sin fru och sina barn. Ingenting fattades dem. Förrän de lämnades make- och faderlösa.
I Falafelkungen är död skildras familjen Dadons liv en helt vanlig dag. Modern Simona är trött. Hennes liv förändrades i ett slag då maken dog. Tidigare var hon en älskad, omhuldad hemmafru, nu har hon ansvar för hela familjens försörjning. Simona orkar inte mer, i stället för att söka sig till skyddsrummet när larmet går lägger hon sig på en fotbollsplan och väntar på att allt ska ta slut. När maken dog var Simona gravid med tvillingar. För att skydda tvillingsönerna från att behöva växa upp utan en far låtsas hela familjen att den äldste brodern Kobi är far till pojkarna. Kobis liv är tufft, han arbetar på fabrik och har starka ryggsmärtor. Men han har ett mål. Han har sett en fantastisk lägenhet och han sparar alla pengar han kan för att kunna köpa den till familjen. Under tiden fantiserar han om att även kunna installera en hustru i lägenheten, kanske en norsk, rik kvinna. Alla barnens liv präglas av rädsla för terrorister och raketer. Pojkarna Dudi och Itzik lyckas fånga en falk som de försöker träna att attackera terrorister. Det blir dock inte riktigt så lätt som de tänkt sig. Systern Etti berättar sagor för småpojkarna Oshri och Chaim och längtar efter att lögnerna i familjen ska ersättas av sanningen.
Familjen Dadon är en familj i kris, präglad av en ohyggligt stor sorg. Fadern var den som höll allt samman, den som gav stabilitet. Utan honom rasar Simona ihop. Och samhället förväntar sig att hon klipper av sig håret och ägnar resten av sitt liv helt och hållet åt barnen. Inget stöd tycks finnas någonstans och förutom Simonas oerhörda sorg och den tunga bördan att försörja familjen regnar det dessutom raketer över staden.
I Falafelkungen är död skildras en familj med en bakgrund som inte så ofta framträder när landet Israel diskuteras. Familjen Dadon har marockanska rötter och kryddar sitt språk med mängder av arabiska uttryck. I Israel är de afrikanska judarna andra - eller kanske till och med tredje - klassens invånare. Finast är det att vara sabra, d v s född i landet. Relationen till de arabiska grannarna skildras med ambivalens. De som befinner sig på andra sidan gränsen skickar raketer, raketer som Kobi till sin häpnad upptäcker även kan slå ned i de arabiska byarna i Israel. Och trots allt tal om hur man skyddar sig mot arabiska terrorister förlitar sig Kobi på en arab när det gäller att förvara hans pengar.
Berättelsen om familjen Dadon är oerhört sorglig, samtidigt som texten är skriven med inslag av underfundig humor. Romanen är uppdelad i fyra delar vari läsaren får ta del av huvudpersonens tankar i en inre monolog. Kanske kan man säga att författaren inte riktigt lyckades få till en jämn kvalitet på de olika avsnitten, men sammantaget är Falafelkungen är död en mycket intressant och läsvärd debut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar