Revolutionsskrivarna

Revolutionsskrivarna av Nawal El Saadawi, i översättning av Marie Anell, utgiven av Ordfront Förlag, 2014

Det är inte så lätt att recensera en bok man gråtit sig genom, men jag ska göra mitt bästa. Förvisso är jag en känslosam person, men det är inte ofta jag blir så berörd som jag blev av kvinnorna i Nawal El Saadawis senaste roman. Här möter läsaren kvinnorna som flyttade in i tälten på Tahrirtorget för att störta regimen, kvinnorna som blev brutalt nedslagna, kvinnorna som förtvivlat vandrade runt för att leta efter sina anhöriga. Och de skrivande kvinnorna, vars kamp bestod i att försöka skriva så sant som möjligt.

Den bild El Saadawi ger av kampen är ambivalent; hon förmedlar upprorets kraft, men även det oundvikliga nederlaget. Det patriarkala förtrycket dominerar överallt, även de jämlikhetssträvande männen dukar under för maktstrukturerna. Bland kvinnorna finns gemenskap, men även stora klasskillnader som inte enkelt låter sig överbryggas.

I Revolutionsskrivarna möter läsaren den välutbildade skribenten Fuada och hennes make Shakir, en man som vinglar omkring mellan verklighetens lockelser och krav, och en idealistisk, teoretisk överbyggnad. Hemmet städas av Saadia Mörderskan, en kvinna Fuada lärde känna då de båda var fängslade. Både Fuadas och Saadias döttrar föddes på fängelsets betonggolv. Döttrarna Dalia och Hanadi möter verkligheten i en värld som är stadd i förändring, samtidigt som allt kanske i slutänden blir vad det alltid varit. Fuadas kollega Kaukab säljer sina journalisttjänster till den som för stunden har makten, men längtar efter att uttrycka det hon vill. Men världen kanske inte ännu är redo.

El Saadawi tecknar svepande och snabbt sina huvudpersoner, fokus ligger mer på skeenden än på detaljerade porträtt. Ändå väcker kvinnorna så starkt engagemang hos mig, likheterna förenar oss trots att vi lever i olika världar. Men en blandning av hopp och pessimism och ett brett, episkt anslag skildrar författaren den omöjliga kärleken, sveket, våldet och sorgen så uttrycksfullt att texten skär sår i mig. Läs.