Snart är dottern mogen att ta ett kliv till i sin läsutveckling. Och jag längtar efter att presentera henne för Ingelin Angerborns underbara, mysrysiga berättelser. Jag läser dem själv med stor behållning, trots att det ju var ett tag sedan jag gick på mellanstadiet. Tidigare har jag läst och verkligen gillat Månfågel och Tredje tecknet. Hjärta av damm infriar helt klart mina högt ställda förväntningar.
12-åriga Bella går en teaterkurs på Gamla Ekmanska Teatern på höstlovet. Bästisen Tove skulle också ha varit med, men blev tvungen att resa bort under lovet i stället. Bella tycker att det känns nervöst att hon inte känner någon på kursen och hon gillar egentligen inte att prata så mycket inför andra. De flesta andra på kursen verkar i alla fall vara schyssta och skolkompisen Hilding är ju faktiskt riktigt gullig. Bara en av tjejerna, Nelli, verkar lite underlig. Hon påstår att hon sett döden och hon hämtas på eftermiddagarna av en likbil. En av tjejerna som är anmäld till kursen dyker aldrig upp.
Mycket snart börjar underliga, och lite skrämmande, saker att hända på teatern. Ljuset slocknar, iPaden låter underligt, en docka ser ut att vara levande och någon har skrivit "Hjälp mig" på toaletten. Vad är det egentligen som händer? Är det den försvunna teaterdirektören som spökar? Hur kan det lysa ett svagt ljus på den låsta vinden ibland?
Kännetecknande för Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar, lyhörda gestaltningar av den tidiga förälskelsens pirrande, och kusliga, magiska inslag. Som vanligt är allt sammanvävt på ett skickligt sätt, som får läsaren att bäva. Kusligheterna är alldeles lagom för den som inte vågar sig på mer uttalade skräckskildringar och blandningen av vardagsrealism och magi fungerar perfekt.
Rekommenderas varmt till alla bokslukare.
Angerborn är så (!) bra! (: Jag håller bara med!
SvaraRaderaKanske t o m bäst :-)
Radera