Tematrio - USA

Det är bara några dagar kvar till det stora amerikanska kalaset, så då passar det kanske bra att som tema ha den stora amerikanska romanen. Fast det går bra att välja en liten också.  Berätta om tre läsvärda amerikanska böcker!

1. Stoner av John Williams var länge bortglömd, men har på senare tid funnit många nya läsare. Och det är denna långsamma, eftertänksamma berättelse om en mans liv värd.

2. Kvinnan på övervåningen av Claire Messud handlar om en medelålders kvinna som inte riktigt blivit huvudperson i sitt eget liv. I stället lever hon sitt liv för andra, eller försöker hon kanske snarare ta över andras liv?

3. När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka är en upprörande, smärtsam berättelse om hur japanska immigranter behandlades i USA under andra världskriget. Oerhört fint språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Farväl mina hyllor

Nu har vi påbörjat införskaffandet av nya möbler. Och då åker även mina fina, gamla bokhyllor ut. De har alla en egen historia och de kommer att bli saknade. Den stora hyllan sparade jag pengar till länge och när jag skulle köpa den tillverkades den inte längre. Men på lagret i Spanien hade de lite stående som de körde hem till mig. Den höga hyllan är från 1880-talet, den var avlutad och mycket skev innan vi fixade till den. Glaset är original. Lilla hyllan köpte vi i en liten antikaffär eftersom den matchade min mormors matrumsmöbel perfekt. Men som sagt, nu ska de ut. Och massor av billysar ska in. De är i o f s inte lika unika, men det får plats böcker i dem ;-)

Lilla Quains får en storebror

Lilla Quains får en storebror, text av Linda Mjölner, illustrationer av Ellen Sundquist, utgiven av Idus förlag, 2014

Som en del av er kanske förstått är min dotter adopterad. Det är nu snart åtta år sedan vi var och hämtade henne i ett varmt och svettigt Kina. Utifrån mina egna upplevelser som adoptivförälder är jag så klart alltid intresserad av böcker med ett adoptionstema, både barn- och vuxenböcker. Därför blev jag mycket glad när jag hos hittade den färgsprakande bilderboken om Lilla Quains som får en storebror.

När den söta, blå Lilla Quains var liten bodde hon på ett barnhem tillsammans med en massa barn som såg ut precis som hon. Alla bäbisarna togs väl om hand av dem som jobbade på barnhemmet. Men längst in i hjärtat visste Lilla Quains att det inte skulle vara så för alltid. Och en dag kom två chokladbruna figurer och besökte bäbisarna. Den största viskade på ett konstigt språk att hon var Lilla Quains mamma och att de nu var en familj för alltid. Lilla Quains, mamman och storebror Mo stannade i Lilla Quains land i flera månader och reste runt och upplevde äventyr. När de kom hem var inte Lilla Quains en bäbis längre, hon hade blivit en modig och busig liten tjej med många fina tofsar i håret.

Berättelsen om hur Lilla Quains får en mamma och en storebror är en helt underbar berättelse om hur en familj blir till. Här finns kärlek i mängder, roliga händelser och hungriga hajar! Glädjen, värmen och kärleken förstärks av underbara, färgglada, roliga illustrationer. På ett enkelt sätt gestaltas att kärleken inte begränsas av hudfärg eller långa avstånd. Den kan uppstå på ett ögonblick, ibland bara man får en bild ...

Boken om Lilla Quains rekommenderas varmt till alla adoptivfamiljer och så klart även till alla andra typer av familjer.

Hjärta av damm

Hjärta av damm av Ingelin Angerborn, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Snart är dottern mogen att ta ett kliv till i sin läsutveckling. Och jag längtar efter att presentera henne för Ingelin Angerborns underbara, mysrysiga berättelser. Jag läser dem själv med stor behållning, trots att det ju var ett tag sedan jag gick på mellanstadiet. Tidigare har jag läst och verkligen gillat Månfågel och Tredje tecknet. Hjärta av damm infriar helt klart mina högt ställda förväntningar.

12-åriga Bella går en teaterkurs på Gamla Ekmanska Teatern på höstlovet. Bästisen Tove skulle också ha varit med, men blev tvungen att resa bort under lovet i stället. Bella tycker att det känns nervöst att hon inte känner någon på kursen och hon gillar egentligen inte att prata så mycket inför andra. De flesta andra på kursen verkar i alla fall vara schyssta och skolkompisen Hilding är ju faktiskt riktigt gullig. Bara en av tjejerna, Nelli, verkar lite underlig. Hon påstår att hon sett döden och hon hämtas på eftermiddagarna av en likbil. En av tjejerna som är anmäld till kursen dyker aldrig upp.

Mycket snart börjar underliga, och lite skrämmande, saker att hända på teatern. Ljuset slocknar, iPaden låter underligt, en docka ser ut att vara levande och någon har skrivit "Hjälp mig" på toaletten. Vad är det egentligen som händer? Är det den försvunna teaterdirektören som spökar? Hur kan det lysa ett svagt ljus på den låsta vinden ibland?

Kännetecknande för Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar, lyhörda gestaltningar av den tidiga förälskelsens pirrande, och kusliga, magiska inslag. Som vanligt är allt sammanvävt på ett skickligt sätt, som får läsaren att bäva. Kusligheterna är alldeles lagom för den som inte vågar sig på mer uttalade skräckskildringar och blandningen av vardagsrealism och magi fungerar perfekt.

Rekommenderas varmt till alla bokslukare.

Min sommarläsning

Här är en del av de böcker jag planerar att läsa i sommar. Ganska många är kurslitteratur: Slakthus 5, Sjukdomen, Legionärerna, Gräset sjunger, Katharina Blums förlorade heder. Hoppas att jag ändå kommer att gilla. Resten är en blandning av gammalt och nytt, svenskt och från stora delar av världen. Mest förväntansfull är jag inför de nigerianska romanerna. Inte längre hemma är en fristående fortsättning på Chinua Achebes ­klassiska roman Allt går sönder, den bästa afrikanska roman jag läst. Americanah är Chimamanda Ngozi Adichies  roman att vara afrikan i Afrika och i USA. Den ser jag verkligen fram emot att grotta ner mig i.

Tematrio - Sommarläsningsplaner

På somrarna läser jag ofta en blandning av något temaliknande varvat med lite slapparläsning. I år ska jag läsa en del böcker jag verkligen vill ge odelad uppmärksamhet och några böcker som är kurslitteratur på den litteraturkurs jag hoppas komma in på. Berätta om tre böcker du planerar att läsa i sommar!

1. Katarina Blums förlorade heder av Heinrich Böll, en 70-talsklassiker som enligt undertiteln handlar om hur våld uppstår och vart det kan leda. Kurslitteratur.

2. Som jag har väntat på att läsa Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag borde nog utfärda en varning till mig själv att inte låta förväntningarna stiga till himlen.

3. Gräset sjunger av Doris Lessing är ytterligare en bok som väntat länge i min bokhylla. Och eftersom även denna ingår i kurslitteraturen blir den passande sommarläsning.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Stoner av John Williams

Stoner av John Williams, i översättning av  Rose-Marie Nielsen, utgiven av Natur & Kultur, 2014

Hur kan en så händelselös och enkelt berättad roman som Stoner göra alla sina läsare så betagna? Här finns absolut ingen action, sanningen att säga händer det ganska lite i Stoners liv, som är värt att orda om. Här finns inte heller någon stilistiskt grepp för att fånga läsaren, ingen tillkrånglad berättarstruktur och inget yvigt språk. Det här är faktiskt bara berättelsen om en mans liv, ett liv som levs i långsamhet och stillhet. Och trots att det här låter som en ganska trist bok är den faktiskt helt underbar.

William Stoner växer upp i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Föräldrarna har hela livet slitit och släpat på en gård som ger lite tillbaks, och det är meningen att Stoner ska ta över när han utbildat sig till agronom. Men när Stoner läser en kurs i engelsk litteratur förändras hans livsmål. Stoner fortsätter sina akademiska studier, han arbetar nitiskt och blir så småningom en omtyckt lärare. En förälskelse leder till ett impulsivt frieri och ett livslångt äktenskap. Krig kommer och går, dagarna läggs till varandra och blir till ett helt liv.

Vad är det då som gör att läsarna fäster sig så vid både huvudpersonen Stoner och vid romanen? Kanske är det så att Stoner är så vanlig att han skulle kunna vara vem som helst av oss? Han är en rättskaffens människa som under sitt liv får uppleva både sorg och glädje. Han är kanske helt enkelt  lagom. Livet blir inte så mycket mer för någon av oss.

Kanske är det också så att just långsamheten och eftertänksamheten lockar oss som lever i ett hektiskt brus av intryck? Händelsefattigheten känns rofylld och Stoners brist på akademiska, vassa armbågar och karriärhunger ger ett mycket sympatiskt intryck. Men man önskar honom lite mer lycka. Lite mer kärlek. För trots bristen på yttre dramatik saknas inte känslor i romanen. Men även dessa upplevs lite på avstånd, genom en vag dimma av vemod.

Sammantaget är Stoner en roman som fängslar, en berättelse som berör, en bok om livet.

Tack för en fin födelsedag

Idag har jag haft en jättebra födelsedag. Dottern hade gjort en fin, guldfärgad ljustallrik, jobbet gav mig en bok jag faktiskt verkligen ville ha - Sagas bok: en trovärdig historia av Elsie Johansson och som grädde på moset vann Holland dagens match och är mycket sannolikt vidare i VM.

Förra gången jag hade en så bra födelsedag var för 20 år sedan. Då vann Holland en mycket spännande EM-match mot Tyskland och jag var på plats på Ullevi. Fantastisk stämning!

Ett slott av is och en skopa ovett

Innan jag högläser böcker som jag kan tänka mig kan vara lite svåra för dottern brukar jag läsa dem själv. Men Janina Kasteviks Slottet av is slapp genom oläst och det har vållat oss en del huvudbry och en lite pinsam incident. Boken handlar om systrarna Minna, Lo och deras föräldrar. Men det här är (tack och lov) ingen dussinfamilj, pappan är som en vulkan, som får utbrott för minsta lilla och mamman klarar inte skydda barnen. Dottern på 8 år blev mycket fundersam över hur pappan betedde sig och i hastigheten hade jag svårt att komma på ett bra sätt att förklara (bravo barnpsykologen, tur att du funkar bättre på arbetstid med andra barn än ditt eget). Så jag drog till med att det nog kunde vara så att pappan betedde sig så illa för att han druckit sprit. (Här hör jag i mina öron min egen mammas förklaring till allt ont på jorden.) Dottern köpte förklaringen och där kunde ju historien tagit slut.

Men nu ville det sig inte bättre än att dottern var med sin pappa i en butik där det såldes sprit härförleden och hon blev mycket upprörd när hon förstod att han övervägde att köpa en flaska. "Va, ska du dricka sprit, bli elak och slå mig och mamma!?" gastade dottern högljutt. Hennes pappa försökte resonera med henne, men hon gjorde hårdnackat motstånd. Det var inte tal om att han skulle få köpa någon spritdricka. Maken gav med sig och när han senare undrade om jag visste vad som tagit åt dottern var han i alla fall glad att den affär de besökt var Fortnum & Mason i London, där inte hela affären förstod dotterns indignerade prat om att slå fru och barn. Summa summarum tyckte han att jag borde ha gett dottern en bättre förklaring till bokpappans våldsamhet, tursamt nog är maken inte så begiven på sprit att avhållsamheten kommer att bli så värst påfrestande.

För övrigt vill jag gärna rekommendera boken och ge en extra eloge till en barnboksförfattare som inte väjer för de svåra situationer tyvärr alltför många barn upplever.

Tematrio - Recycling

Det tycks mig börja bli allt vanligare att författare lånar varandras idéer eller karaktärer för egna alster. Det finns många begrepp för detta, själv tycker jag att recycling passar bra. Oavsett om det är författare eller fans som skriver vidare är väl allt i grunden någon form av fan fiction. En del är bra, annat blir mindre lyckat. Berätta om tre böcker där författaren på något sätt recyclat någon annans material!

1. Elin Boardy kom nyligen ut med en spännande vinkling på den klassiska Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. I Boardys roman är det en ung tjänsteflicka som berättar och bilden av den brutale kapten Silver nyanseras.

2. Uppföljaren av Margaret Mitchells Borta med vinden, Scarlett av Alexandra Ripley är dock något av det sämsta jag läst. Mest minns jag en vidrig förlossningsberättelse och ett uselt språk.

3. På litteraturkursen jag läste förra året läste vi Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Kerstin Ekmans Mordets praktik tillsammans. Ekman går ju ett steg längre och skriver inte enbart om romanfiguren Doktor Glas, utan hon har även inkorporerat Hjalmar Söderberg bland sina romanfigurer. Detta ledde till många diskussioner kring hur långt man får gå.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Hjärtlös

Hjärtlös av Petrus Dahlin, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Maia flyttar tillbaks till USA, där hon är född, tillsammans med mamma och pappa. De bor återigen i lägenheten där Maia föddes. Föräldrarna är mycket upptagna av sina karriärer och Maia är ofta ensam i lägenheten. Där är kallt och inte särskilt mysigt. Ett rum hålls låst och Maia får absolut inte gå in där. Det gör henne nyfiken och till slut kan hon inte hålla sig. I det låsta rummet finns inget som verkar konstigt, men där är varmt och skönt. Maia börjar vara där mer och mer, vilket får oanade konsekvenser ...

Hjärtlös är verkligen en minst sagt gastkramande berättelse, så vuxen jag är blev jag allt lite rädd och var tvungen att sträckläsa slutet. Jag var faktiskt lite oförberedd på graden av ruggighet, det är nog bra att inte sätta den här boken i händerna på någon som är lättskrämd. Men gillar man rysare är den helt perfekt.

Invävt bland de otäcka, övernaturliga händelserna finns också en historia om ett barn som är väldigt ensamt. Föräldrarna ger inte alls det stöd och den trygghet Maia behöver och de tycks inte förstå hur svårt det är för henne att ha lämnat alla kompisar och bästisen hemma i Sverige.

Sammantaget är detta en mycket bra, rejält ryslig berättelse som passar de modiga bokslukarna.

Revolutionsskrivarna

Revolutionsskrivarna av Nawal El Saadawi, i översättning av Marie Anell, utgiven av Ordfront Förlag, 2014

Det är inte så lätt att recensera en bok man gråtit sig genom, men jag ska göra mitt bästa. Förvisso är jag en känslosam person, men det är inte ofta jag blir så berörd som jag blev av kvinnorna i Nawal El Saadawis senaste roman. Här möter läsaren kvinnorna som flyttade in i tälten på Tahrirtorget för att störta regimen, kvinnorna som blev brutalt nedslagna, kvinnorna som förtvivlat vandrade runt för att leta efter sina anhöriga. Och de skrivande kvinnorna, vars kamp bestod i att försöka skriva så sant som möjligt.

Den bild El Saadawi ger av kampen är ambivalent; hon förmedlar upprorets kraft, men även det oundvikliga nederlaget. Det patriarkala förtrycket dominerar överallt, även de jämlikhetssträvande männen dukar under för maktstrukturerna. Bland kvinnorna finns gemenskap, men även stora klasskillnader som inte enkelt låter sig överbryggas.

I Revolutionsskrivarna möter läsaren den välutbildade skribenten Fuada och hennes make Shakir, en man som vinglar omkring mellan verklighetens lockelser och krav, och en idealistisk, teoretisk överbyggnad. Hemmet städas av Saadia Mörderskan, en kvinna Fuada lärde känna då de båda var fängslade. Både Fuadas och Saadias döttrar föddes på fängelsets betonggolv. Döttrarna Dalia och Hanadi möter verkligheten i en värld som är stadd i förändring, samtidigt som allt kanske i slutänden blir vad det alltid varit. Fuadas kollega Kaukab säljer sina journalisttjänster till den som för stunden har makten, men längtar efter att uttrycka det hon vill. Men världen kanske inte ännu är redo.

El Saadawi tecknar svepande och snabbt sina huvudpersoner, fokus ligger mer på skeenden än på detaljerade porträtt. Ändå väcker kvinnorna så starkt engagemang hos mig, likheterna förenar oss trots att vi lever i olika världar. Men en blandning av hopp och pessimism och ett brett, episkt anslag skildrar författaren den omöjliga kärleken, sveket, våldet och sorgen så uttrycksfullt att texten skär sår i mig. Läs.

Brasil 2014

Fantastisk stämning med a cappella-sång och ståpäls. Och jag hyser stor förhoppning om att detta kommer att visa sig vara det år Holland vinner VM. Som ni kanske förstår kommer bloggen att påverkas av VM, hoppas ni står ut med lite fotbollsinlägg.

Tematrio - Sverige

Jag är lite sen med det mesta, men här kommer i alla fall årets svenskaste tema. Jag har läst en hel del bra svenska författare i år, både nya och gamla bekantingar. Här kommer några av mina tips. Berätta om tre svenska författare!

1. Jag heter inte Miriam handlar om en ung kvinnas vistelse i förintelselägren och hennes liv i Sverige som överlevande. Men, vem är hon egentligen?

2. Bödeln av Pär Lagerkvist är en lättläst, skrämmande och mycket angelägen berättelse om ondskans närvaro i vår värld. Lagerkvist är som alltid makalös.

3. Främlingsleguanen av Martina Montelius är en helt galet originell berättelse. Ändå känns den realistisk och mycket trovärdig. Läs om du vågar prova något nytt.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Skolhysteri och bra läsning

Det är fortfarande inte alls meningen att bloggen ska ta sommaruppehåll, men jag har så mycket att göra att jag inte mäktar med några recensioner eller andra mer eftertänksamma inlägg. När den här veckan är slut hoppas jag att allt vänder. Jag har nu arbetat mitt första år i skolvärlden och har insett att där råder fullkomlig hysteri i maj. Snart är det tack och lov sommarlov så jag hinner ikapp lite.

Men även om jag inte skriver så mycket hinner jag ändå med att läsa många bra saker. Jag har just lyssnat klart till Arkan Asaads Stjärnlösa nätter och upprörts över hederskulturers förtryck i alla dess former. En extra eloge till förlaget A Nice Noise för den fina intervjun med författaren i slutet av boken. På barnboksfronten har jag läst Snöret, fågeln och jag av Augustprisade (så välförtjänt) Ellen Karlsson. Boken var en present till dottern från skolan, de har haft den som högläsningsbok nu i tvåan. Idag fick jag dessutom veta att man på dotterns fritids ska skapa en avdelning för äldre barn med fokus på svenska språket och it-teknik. Hurra! Som egen läsebok läser jag nu Bastarden från Istanbul av Elif Shafak, en humoristisk berättelse om det moderna Istanbul, med lite allvarliga historieinslag om fördrivningen av armenierna. Mycket bra!

Högläsning

Läser ni hemma för era barn? Ja, jag antar att de flesta som läser en bokblogg faktiskt läser för sina barn också. Om ni vill läsa en barnbibliotekaries tankar om högläsning vill jag tipsa om att läsa hos Carolina. Man blir bekymrad över att så många barn inte blir lästa för hemma, kanske kan vi tillsammans hjälpa till genom att prata om hur mysigt det faktiskt är.

Dottern i det här huset är mer en spelare än en bokmal. Hon har alltid gillat teknik och spelar nu helst Minecraft. Men böckerna tar ändå en ganska stor plats eftersom vi högläser en stund varje kväll. Stora favoriter är serien om Narnia, alla Jo Salmsons serier och hästböckerna om Teddy och Sigge. Idag var jag på bibblan och lånade en ny serie, bibliotekarien tipsade om Spiderwick, hoppas de är bra. Just nu läser vi dessutom Slottet av is av Janina Kastevik, en bok som verkligen utmanar dotterns bild av hur familjer fungerar. Vi har hittills läst halva och jag tycker att den är mycket bra. Det gör dottern också. Vad läser ni för era barn?

Månadssummering - Maj 2014

# Revolutionsskrivarna - Nawal El Saadawi
# Stoner - John Williams
# Egenmäktigt förfarande - Lena Andersson
# Hjärtlös - Petrus Dahlin
# Den magiska kappan - Katarina Genar
# Snöstormen - Vladimir Sorokin
# Jag heter inte Miriam - Majgull Axelsson
# Sankmark - Jhumpa Lahiri

Trots att jag drabbades av blogg- och allmän vårtrötthet i maj, påverkade detta inte läsningen. Vilka fantastiska böcker jag läste! Här blir svårt att utse några bidrag till årets topplista. Många måste få plats.

Två barnböcker läste jag i maj; Hjärtlös läste jag själv och Den magiska kappan läste jag för dottern. Hjärtlös är faktiskt riktig ruggig, en recension kommer inom kort. Kappan hade jag tidigare läst och gillat, även dottern uppskattade den lite stillsamma mystiken.

Snöstormen är en mycket speciell, mycket rysk roman med inslag av samhällskritik och magi.

Egenmäktigt förfarande tycker jag dock är mycket överskattad. Visst är den intellektuell, men jag tycker inte att den innehåller några fördjupade psykologiska analyser jämfört med andra relationsromaner.

Nu kommer vi då till de fyra böcker jag verkligen älskade.

Sankmark är en episk roman som sträcker sig över tid och rum och gestaltar närhet och avstånd, av att vara delaktig och att stå utanför.

Jag heter inte Miriam handlar om en ung kvinnas vistelse i förintelselägren och hennes liv i Sverige som överlevande. Men, vem är hon egentligen?

Stoner berättar stillsamt en historia om en man som lever ett tämligen händelselöst liv. Det kan låta tråkigt, men det är det inte.

Revolutionsskrivarna handlar om kvinnorna under den arabiska våren, kvinnorna på torget, i hemmet, i fängelset ...

Vårtrötthet och Hogwarts

Det var ju inte alls planerat att det skulle bli någon bloggpaus, men ibland blir det som det blir. Det har varit en hektisk vår som kulminerade med en vecka i London förra veckan. Det mest litterära som hände där var ett besök på Warner Bros Harry Potter-studio, ett måste för alla Potter-fans.

 

Jag hoppas kunna skaka av mig lite vårtrötthet till helgen, har läst en hel del riktigt bra böcker jag ska försöka skriva om.