Vinnarna

Jag gick visst in i bloggväggen rejält den här veckan. Värmen och lite andra framtidsplaner tog överhanden. Men visst ska jag i alla fall presentera vinnarna i årets födelsedagslotteri: Grattis Mrs Calloway till Sal 2, Violen till Stoner och Patricia från Lund till Jag heter inte Miriam! Hoppas ni blir nöjda med era nya böcker.

Grattis bloggen och en utlottning

Bloggen fyller 6 år och det ska minsann firas. (Vi kan väl tala tyst om att det aldrig blev något 5-årsfirande.) Stort grattis alltså till min kära lilla blogg som nu börjar bli skolmogen. För att fira lottar jag ut tre paket, fina paket som förlagen bidragit med. Först ut är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, fådd av Brombergs. Jag har inte recenserat den, men jag har läst och blivit berörd. En av författarens allra bästa. Från Sekwa kommer Sal 2 av Julie Bonnie, en bok som alla kvinnor bör läsa. Dock inte när de är gravida. Upprörande, berörande och oerhört sann. Stoner av John Williams, fådd av NoK, kommer det en recension på mycket snart. Jag älskade den. Böckerna lottas ut styckvis så det blir tre vinnare.

Men inte trodde ni väl att det skulle bli så lätt? Nej lite frågesport får det allt lov att bli, den här gången av den mest egocentriska karaktär. Här kommer nämligen några frågor om undertecknad. (Om det nu är så att ni inte känner mig så väl kan ni hitta alla svar under Etiketten Bloggsnack.)

Vilket dataspel älskar Lyran?
Viket hockeylag håller Lyran på? (Svara för i jösse namn inte Skellefteå ... och inga Stockholmslag)
Vad jobbar Lyran med när hon inte är Lyran?
Vilken fest önskar Lyran att hon blev bjuden på?

Maila nu svaren på frågorna till lyran18@gmail.com före midnatt på lördag så drar jag vinnarna på söndag. Berätta dessutom vilken eller vilka böcker ni helst vill vinna. Om ni vill ha en extra lott kan ni dessutom blogga lite om utlottningen. Men man måste naturligtvis inte ha någon blogg för att få delta.

Lycka till!

Tematrio - Norge

Idag har jag pratat norska för första gången på många år. Det gick som en dans. Därför - och för att vi nyligen firat 17 mai - är veckans tema norskt. Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. För svenska deltagare gäller att berätta om norska böcker/författare och för norska deltagare gäller då så klart att berätta om svenska favoriter. För er som möjligen inte vet om ni är mest norska eller svenska är valet fritt.

1. Isslottet av Tarjei Vesaas är en underbar liten berättelse om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Siss känner att hon på något sätt är skyldig Unn att vara hennes vän och hon drar sig undan från gemenskapen med andra kamrater. Familjen och vännerna försöker förgäves få henne att leva upp igen. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring, som på ett finstämt sätt fångar det sköra i en ny vänskap.

2. Jenny av Sigrid Undset publicerades redan år 1911, trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Berättelsen handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som yrkeskonstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. Jenny vill uppslukas av den äkta, den rena kärleken, men då denna tycks utebli försöker hon hålla till godo med vad hon kan få. Kompromissandet leder till att hon dras in i komplicerade situationer, bland annat på grund av att hon inte vet och inte förmår uttrycka vad hon själv egentligen vill. Jenny är en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring.

3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. I byn träffar han dock en man från barndomen och hågkomster från en mycket speciell sommar, den sista sommaren med fadern, gör sig påminda. Berättelsen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Lotteriböcker

Tre fina, fantastiskt bra böcker ur vårens läsning som är lite ressugna. Kanske ska de hem till dig? Kom tillbaks på tisdag i så fall.

Grattis Norge

Dags för Norges dag och i år firar de rejält eftersom det är 200 år sedan de undertecknade sin grundlag. Jag vill gärna gratulera, men det visade sig vara svårt att få till ett inlägg om nyläst norsk litteratur. Den enda norska bok jag läst i år är Carmen  och döden av Karin Fossum, min norska deckardrottning. Och det var naturligtvis trevligt som vanligt att träffa Sejer och Skarre. Tills nästa år får jag allt lov att se till att ha läst något mer nytt att skriva om. Tills dess säger jag bara: Grattis Norge!

Bokbyteri?

Inte en enda liten bok har jag lyckats byta bort eller till mig idag - trots att det är Bokbytardagen. Jag har bara jobbat hårt på kontoret (fy tusan för pappersarbete) och slappat i soffan. Jag har bestämt mig för att lyssna klart på Egenmäktigt förfarande, trots att den inte är min kopp te, men ikväll tänker jag nog mysa lite med Stoner i stället. Kanske läser jag lite i den spännande Hjärtlös, en bok för slukaråldern, också. Har ni bytt några böcker idag?

Egenmäktigt förfarande i öronen

Nu har jag lyssnat till en skiva av författaruppläsningen av Egenmäktigt förfarande. Och jag undrar om det verkligen är någon idé att fortsätta? Det blir nog faktiskt lite för mycket Lena Andersson att lyssna till texten. Hon har en tendens att i uppläsningen förstärka det kyliga och det intellektuella, vilket leder till att romanen för mig blir ett ointressant frossande i intelligenta formuleringar. Och enbart intelligens imponerar inte på mig, hur knivskarp den än må vara. Kommer jag att få uppleva något mer om jag läser ut boken? Något mer naket, sårbart? Något nära?

Förlaget IDUS med angelägna barnböcker

Två fina barnböcker har ramlat in i min postlåda och innan det är dags för recensionerna vill jag bara tipsa om det lilla förlaget IDUS. De har mängder av böcker om barn som har lite olika svårigheter. Här finns t ex Selma har myror i brallan som passar bra för aktiva barn, Mosters nya hjärta som handlar om transplantationer och Hon tänder stjärnorna nu som handlar om en liten lillasyster som dör. Själv ska jag läsa Lilla Quains får en storebror, som handlar om adoption och Mina föräldrar skall skiljas.

Bra läsning och en liten vink om en kommande händelse

Jag har verkligen läst många riktigt bra böcker hittills i år. Att göra en Topplista kommer inte att bli lätt. Några av favoriterna är Julie Otsuka, Claire Messud, Nawal el Saadawi, Majgull Axelsson, Jhumpa Lahiri, Julie Bonnie, Elin Boardy, Colm Tóibín och Pär Lagerkvist. Allt Pär Lagerkvist. Just nu läser jag dessutom någon som jag tror kommer att klättra upp på listan: John Williams. Jag mysläser verkligen Stoner, småleende och allmänt förnöjd.

Men man ska ju inte behålla allt det goda själv, eller hur? Om en vecka fyller bloggen 6 år, då kommer jag att lotta ut några av vårens favoriter. Kanske blir det lite kluriga frågor, kanske blir det bara en utlottning. Vi får se vad jag får till. Hoppas ni vill delta!

Tematrio - Familjekrönikor

Jag har nyligen läst ut Sankmark, vilket påminde mig om att jag älskar familjekrönikor (berättelser som sträcker sig över flera generationer). Men nu när jag ska välja böcker till min trio inser jag att jag har svårt att hitta några jag läst senaste tiden. Jag är således i akut behov av tips och ber er därför denna vecka att berätta om tre fängslande familjekrönikor.

1. Sankmark av Jhumpa Larihi är en episk berättelse som sträcker sig över fyra generationer och över flera kontinenter. Läsaren får här lära känna bröderna Subhash och Udayan i deras ursprungsfamilj i Indien och senare följa den ene broderns liv som vuxen i USA. Mer vill jag inte berätta för jag tycker absolut att ni ska läsa själva.

2. Vilda svanar av Jung Chang räknas som en modern klassiker om Kina. Den är en familjekrönika över tre generationer kvinnor och en historisk skildring av 1900-talets Kina. Boken har blivit en bästsäljare i över 30 länder, med fler än 10 miljoner tryckta exemplar. Jag har läst den två gånger, första gången älskade jag den, andra gången var jag lite mer sparsam med beröm. Men värd att läsa är den.

3.  Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Sankmark av Jhumpa Lahiri

Sankmark av Jhumpa Lahiri, i översättning av Meta Ottosson, utgiven av Brombergs, 2014

Det här är vad många skulle kalla en riktig bok. Med en riktig bok menas en episk berättelse som sträcker sig över flera generationer, gärna även över flera kontinenter. En riktig bok ska även belysa relationen mellan den lilla människans inre och de stora världsfrågorna. En riktig bok måste engagera läsaren, beröra på djupet och efterlämna en upplevelse av att ha fått ny insikt, en djupare förståelse av vad det innebär att vara människa. Så ja, Sankmark är verkligen en riktig bok.

De två bröderna, Subhash och Udayan, växer upp i 1960-talets Calcutta, i ett Indien som blivit självständigt från den brittiska kolonialmakten. Många indier lever dock i misär, vilket utgör en grogrund för revolutionära rörelser. Den yngre brodern Udayan är redan som barn upprorisk och äventyrlig, medan den äldre brodern Subhash är försiktig och mer anpasslig. Udayan ansluter sig tidigt till den maoistiska gerillarörelsen Naxaliterna och genomför en del uppdrag åt rörelsen. Subhash håller sig undan de politiska aktiviteterna och fokuserar i stället på sina studier, vilket leder honom till en akademisk karriär i USA. En tragedi inträffar dock som förändrar livet för hela familjen och kommande generationer.

Sankmark sträcker sig över fyra generationer och skildrar hur den enskilda människan är medskapare till, hanterar och formas av de större sammanhangen. Vissa individer rör sig i centrum av de stora händelserna, medan andra håller avstånd och betraktar. Vilken strategi man än använder kommer ens liv att påverkas. Sankmark gestaltar också en familjedynamik som präglas av tystnad och svårigheter att dela känslor med varandra. En stor sorg lamslår familjemedlemmarna, hemligheter tillåts frodas och breda ut sig, ensamhet och utanförskap förstärks av ett liv i exil. De familj- och exilteman Lahiri gestaltar har stora likheter med dem den ghananska författaren Taiye Selasi skriver om i romanen Komma och gå, en roman jag läste med stor behållning tidigare i år.

Lahiri skriver på ett enkelt, osentimentalt språk med ett lite distanserat tonfall. I Sankmark får flera av huvudpersonerna komma till tals och ge sin version av både inte upplevelser och yttre händelser. Förvisso gnäller jag alltid lite när en bok överstiger 500 sidor, och visst skulle man kunnat skära något även i Lahiris text. Samtidigt utspelar sig romanens händelser under lång tid och en viss lång(sam)het i texten krävs för att illustrera detta. Vackra, detaljerade miljöbeskrivningar gör att en som läsare både upplever hettan i Calcutta och den lugnande svalkan på Rhode Island. Genom metaforer förstärks kontraster och skapas bilder hos läsaren (t ex titeln Sankmark som ger associationer till att vada omkring i gyttja utan att komma någonstans).

Sankmark är Jhumpa Lahiris fjärde bok, den nominerades till Man Booker Prize 2013. För debutboken, novellsamlingen Den indiske tolken, erhöll hon Pulitzerpriset. Jag har tidigare läst och recenserat den underbara novellsamlingen Främmande jord. Jhumpa Lahiri är tillsammans med t ex Chimamanda Ngozi Adichie, Taiye Selasi och Léonora Miano författare som skriver angelägna texter om en post-kolonial värld, som ofta präglas av utanförskap, utsatthet och ensamhet. De bidrar till en fantastisk litterär rikedom.

Den som intresserar sig för den naxalitiska gerillarörelsen kan gärna läsa mitt inlägg om författaren Arundhati Roys möte med dem, något jag tidigare bloggat om.

Andra som läst Sankmark är och dagarna går, GP, SvD.

Samlade dikter av Pär Lagerkvist

Samlade dikter av Pär Lagerkvist, utgiven av Brombergs, 2014

Att försöka recensera en fantastisk författares livsverk vill jag inte ge mig in på, trots att denna text rubriceras som en recension ska den läsas mer som personliga reflektioner och en hyllning till en av de allra största skalderna. Under hela mitt liv har jag då och då återvänt till Lagerkvists lyrik och till hans romaner, där känner jag mig hemma. För mig är Lagerkvist den författare som bäst uttrycker de starka känslor som ibland översvämmar mig.

Diktsamlingen Ångest, från 1916, beskrivs ofta som det första expressionistiska svenska verket. Skriven under första världskriget av en författare med en grubblande läggning gav diktsamlingen uttryck för starka känslor på ett nytt sätt. Lagerkvist påverkades av Baudelaire och symbolisterna men hans texter var mer avskalade och rena, en direkt projektion av diktjagets inre, en avspegling av känslan. Hans religiösa uppväxt, förlust av barnatron och sökande efter Gud/meningen med livet präglar texterna. Metaforiken är ofta drastisk och mycket tydlig.

Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!

Lyriken i Ångest är uppblandad med en del kortprosa som griper tag i läsaren. Liksom i dikterna skildras utanförskap men även en rädsla att inte duga, en outhärdlig skam. Människan gestaltas som löjlig, livet som meningslöst.

Kaos, som utgavs 1919, innehåller bland annat enaktaren "Himlens hemlighet", prosatexten "Den fordringsfulla gästen" och några av författarens allra vackraste dikter. I dramat och "Den fordringsfulla gästen" gestaltas människans allt mer desperata sökande efter meningen med livet. Människorna framställs ofta som hjälplösa och skadade, inte ens kärleken dem emellan gör livet uthärdligt. Och meningen glider hela tiden undan, ofta på ett hånfullt, gäckande sätt. Vem kan stå ut med ett sådant liv?

I Kaos ingår även dikter av mer traditionell karaktär, som t ex "Det är vackrast när det skymmer". Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Av de lyriska verken brukar Aftonland  från 1953 ses som det främsta. Till de mest kända dikterna i denna samling hör Vem gick förbi min barndoms fönster, som uttrycker sorgen och smärtan över den förlorade barnatron. Den här dikten berör mig på djupet, jag kan känna en genklang inuti mitt inre av författarens känslor.

Vem gick förbi,
förbi i den djupa barndomsnatten
och lämnade mig övergiven
för evigt.

Förutom det fantastiska innehållet är själva boken Samlade dikter en av de vackraste i min bokhylla. Allt från val av typsnitt till omslagslayout signalerar hög kvalitet, det här är en av de finaste presentböcker jag sett.

Jerka om ljudböcker

Dags för en ny jerka, denna vecka om ljudböcker. Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?

JAG ÄLSKAR LJUDBÖCKER!

För några år sedan hade jag grå starr och under lång tid kunde jag inte läsa. Synen har heller inte blivit riktigt perfekt efteråt. Under tiden jag inte kunde läsa trodde jag att jag skulle bli tokig. Tills jag lärde mig att "läsa" ljudböcker. För man måste läsa dem på annat sätt, tempot är långsammare och eftersom det inte är så lätt att läsa om en rad måste man vara fokuserad. När man väl lärt sig detta öppnas en ny värld.

När det gäller inläsningar är naturligtvis inläsaren mycket viktig. Jag gillar inte inläsare som överdramatiserar (Johan Rabaeus, Per Myrberg) men älskar de som lever sig in (Krister Henriksson, Tomas Bolme, Katarina Ewerlöf). Den allra bästa jag läst är Mannen utan öde av Imre Kertész i uppläsning av Krister Henriksson.

Jhumpa Lahiri

Jag har läst ut den, den är helt fantastisk. Recension kommer snart.

20 snabba

20 snabba från Linda.

Snabbläsare eller långsamläsare? Läser ofta relativt snabbt, men är texten nog bra drar jag ut på den och smakar försiktigt.
Tegelstenar eller tunnisar? 220 är ett perfekt sidantal, önskar att många böcker redigerades några gånger extra.
Bibliotek eller bokhandel? Gillar båda, men samlar ju liksom lite ... (nej inte på bibliotekskort).
Ljudbok eller e-bok? Lyssnar alltid i bilen till och från jobbet, under promenader och vid läggdags.
Inbunden eller pocket? Inbundet är snyggare och har ofta bättre textstorlek för mina skruttiga ögon.
Vampyrer eller spöken? Spöken stör lite mindre.
En i taget eller slalomläsning? Mycket slalomslirande här.
Nytt eller gammalt? ÄLSKAR klassiker, men läser gärna en del nytt också.
Bokmärke eller hundöra? ALDRIG VIKA HUNDÖRON!
Snacks eller godis? Mumsar gärna smågodis.
Biografier eller memoarer? Gillar egentligen mest biografisk fiktion av typen  Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn.
Skräck eller chicklit? Helst inte alls, men måste jag får det bli ngt rysligt.
Soffan eller sängen? Det går egentligen lika bra med båda, men bäst är badkaret.
Inne eller ute? Oftast inne om man ser till ett helårsperspektiv.
Boken eller filmen? Gäller så gott som alltid utom för The Commitments där jag älskar musiken.
Twitter eller Facebook? Oftare Fejjan, men bloggar helst.
Goodreads eller Boktipset? Är i alla fall medlem på Boktipset, men använder sällan.
Kokbok eller Bakbok? Kan väl läsa dem bara jag inte måste går in i köket och göra ngt.
Te eller kaffe? Mestadels kaffe, gärna kokat med en liten skvätt grädde.
Nobelpriset eller Augustpriset? Gillar båda men har ju en särskild relation till Nobelpriset som fick mig att börja blogga. Har ju dessutom hela 7½ poäng i litt vet om just Nobelpriset.

Manliga Stoner

Det har varit mycket fokus på kvinnor den senaste tiden på bloggen. Jag har tappat räkningen på alla bra böcker och författare som t ex Julie Otsuka, Julie Bonnie, Elin Boardy, Claire Messud, Marguerite Duras, Nawal El Saadawi, Samar Yazbek m fl. Men nu ska det bli lite rättning i ledet, idag damp Stoner av John Williams ner i postlådan. Stoner beskrivs som en "gripande roman om en mans livsresa" och den har fått fantastiska recensioner. Hoppas att jag också kommer att känna igen mig i den.

Tematrio - Krigets fasor

Jag läser sällan krigsskildringar för de är ofta så påfrestande att ta till sig. Men den senaste månaden har jag i alla fall läst två, så temat för denna vecka får bli krig i alla dess vedervärdiga former.


1. Just nu läser jag Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, en fantastisk roman som ger ett nytt perspektiv på förintelsen. Visst visste jag väl även innan att även romer dödades i lägren, men en del av Mengeles experiment var jag ovetande om. Och vissa saker behöver man veta även om de är obehagliga. Att ta del av historien blir ett sätt att ge någon form av upprättelse till offren. Läs den här boken.

2. Ytterligare ett situation jag bara var vagt medveten om sedan tidigare är hur japanska immigranter i USA behandlades under kriget. Efter att ha läst Julie Otsukas Vi kom över havet och När kejsaren var gudomlig har jag fått större insikt i hur även de "goda" segrarna behandlade potentiella "fiender" i alla åldrar.

3. I år har jag också läst den fantastiska serieromanen Maus av Art Spiegelmann. I Maus framställs alla som förmänskligade djur; judarna som möss, nazisterna som katter, polackerna som grisar o s v. Att skildra människorna som olika djur är genialiskt samtidigt som det är provocerande. Det blir så extremt tydligt att det var just så här människor kategoriserades i olika raser. Och så här vissa än idag ser på omvärlden. Hjälp oss alla att förändra detta!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssammanfattning - April 2014

# När kejsaren var gudomlig - Julie Otsuka
# Det handlar om dig - Sandra Beijer
# Sal 2 - Julie Bonnie
# Kvinnan på övervåningen - Claire Messud
# Jag ska egentligen inte jobba här - Sara Beischer
# Carmen och döden - Karin Fossum
# Gilead - Marylynne Robinson


I april körde det ihop sig lite med min läsning. Jag läste alltför många böcker samtidigt och fick väldigt lite ur händerna. Men de sju böcker jag läste var i alla fall mycket bra.

Tre av böckerna var skrivna av amerikaner, en ovanligt hög siffra för att vara jag. Men Otsuka har i alla fall japansk bakgrund. Och hennes roman om hur japanerna behandlades i USA under andra världskriget var oerhört bra. Även Messuds kvinna på övervåningen engagerade rejält. Gilead var dock lite för ordrik för min smak, om än fylld med många vackra ord och ordkombinationer.

Beischer och Bonnie skriver båda på ett realistiskt sätt om utsattheten i vården och i vårdyrkena. De här böckerna bör verkligen läsas!

Det handlar om dig var en ungdomsroman som skakade om mig. Jag önskar att den inte handlat om mig.

I Carmen och döden fick jag äntligen träffa Sejer och Skarre igen, det var som alltid trevligt.

Tyvärr har jag inte lyckats läsa någon av mina listade kvinnor ur bokhyllan denna månad. Skärpning!

If you have a garden

 

Fast det är inte sant! Om en har en trädgård behöver en få lite extra tid också. Annars hinner en inte läsa böckerna i sitt bibliotek. Säger en trött bokbloggare som grävt i sin trädgård flera timmar varje dag den senaste veckan.

Det handlar om dig

Det handlar om dig av Sandra Beijer, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Det handlar om dig är bloggaren Sandra Beijers debutroman. Hon skriver för övrigt på sin välbesökta blogg Niotillfem. Förlaget skickade mig boken utan att jag bett om den och först var jag lite tveksam till att läsa, jag läser faktiskt sällan ungdomsböcker. Men visst, en söt, poetisk, rosa bok kan man ju ändå kika lite i. Och det är jag glad att jag gjorde, för den här boken innehåller inte alls någon söt, rosa, gullig berättelse. I stället hamnade jag omedelbart 35 år tillbaka i tiden och upplevde igen den första stora förälskelsens omvälvande känslor. Så underbart det var och så ont det gjorde.

Boken är skriven av ett jag som skriver till ett du. Naturligtvis förstärker detta läsarens identifikation med jaget, en hamnar omedelbart i den febriga sinnesstämning jaget lever i. Texten är skriven i presens, vilket också bidrar till att skapa ett dynamiskt nu och stark förväntan på vad som ska ske. Vidare är texten skriven i korta poetiska avsnitt, detta skapar en känsla av sammanhangens upplösning och ett extremt fokus på en enda sak: honom.

Bokens jag är en snart 16-årig tjej som nyligen börjat på ett av Stockholms gymnasier. Skolan tar dock mycket liten plats, allt kretsar kring kompisar, festande och den stora, heta kärleken. Han går på en annan skola och pratar ryska. Intensiv, himlastormande förälskelse uppstår, längtan efter närhet går inte att motstå, kroppar möts. Och sedan händer något som slår sönder allt ...

När jag läser boken som vuxen fylls jag av mycket blandade känslor. Framför allt ett totalt igenkännande. Ett igenkännande av många saker jag önskar att jag inte känt igen. Jag önskar att någon kunnat skydda mig. Och som mamma tänker jag på hur jag ska kunna skydda min dotter. Smärtan kommer att vara oundviklig även för henne, men hur ska jag kunna skydda henne från de verkliga farorna? Undrar om en som mamma skulle kunna läsa den här boken tillsammans med sin tonårsdotter? Vi får väl se om några år när det är dags.

Jerka om bästa boken hittills

Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år? Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Men hjälp, hur ska jag kunna välja bara en enda bok!

En av de böcker jag nog alltid kommer att minnas är Mannen som planterade träd av Jean Giono, en novell om människans möjlighet att påverka sin omgivning. En stark utmanare är också Vi kom över havet av Julie Otsuka, en poetisk roman om japanska postorderbrudar i USA. En tredje bok måste också nämnas: Sal 2 av Julie Bonnie, en hyllning till kvinnokroppen.

Vilka är de bästa böckerna ni läst?

Svensk arbetarlitteratur i urval

Firar 1a maj med en lite uppdaterad lista över svenska arbetarlitteratur. Listan gör inga anspråk på att vara vare sig uttömmande eller representativ. Här finns en del rätt självklara klassiker skrivna av män och ganska många nyare romaner skrivna av kvinnor. Jag är inte heller säker på att alla ska kategoriseras som arbetarförfattare heller om man ska vara strikt.

Arbetarlitteratur

Gunnar Adolfsson - Träskoland
Lars Ahlin - Tåbb med manifestet
Susanna Alakoski - Svinalängorna
Ann-Charlotte Alverfors - trilogin om Sparvöga (Sparvöga, Hjärteblodet och Snabelros)
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Elin Boardy - Allt som återstår
Stig Claeson - Henrietta ska du också glömma
Alexandra Coelho Ahndoril - Mäster
Stig Dagerman - Ormen
Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Kerstin Ekman - Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus)
Jan Fridegård - Trilogin om Lars Hård (Jag Lars Hård, Tack för himlastegen och Barmhärtighet)
Linnéa Fjällstedt - Hungerpesten
Torbjörn Flygt - Underdog
Per Anders Fogelström - Stadserien (Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen
Maria Hamberg - Drömfabriken
Eija Hetekivi Olsson - Ingenbarnsland
Elsie Johansson - Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan och Nancy)
Henrik Johansson - Av kött och blod
Kjell Johansson - Huset vid Flon
Eyvind Johnson - Romanen om Olof (Nu var det 1914, Här har du ditt liv!, Se dig inte om! och Slutspel i ungdomen)
Reidar Jönsson - Hundtrilogin (Mitt liv som hund, En hund begraven och Hundens Paradis)
Anna Jörgensdotter - Bergets döttrar
Lena Kallenberg - Apelsinflickan
Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Ola Larsmo - Himmel och jord må brinna
Inga Lena Larsson - Vide ung
Sara Lidman - Jernbaneeposet (Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen och Järnkronan)
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Ivar Lo-Johansson - Godnatt, jord
Kristian Lundberg - Yarden
Harry Martinson - Nässlorna blomma
Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Vilhelm Moberg - Raskens
Vibeke Olsson - serien om Bricken (Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret)
Maria Sandel - Droppar i folkhavet
Kerstin Thorvall - När man skjuter arbetare
Aino Trosell - Hjärtblad
Måns Wadensjö - Förlossningen
Jenny Wrangborg - Kallskänken