Mitt i Jag heter inte Miriam

För många år sedan läste jag Majgull Axelssons Aprilhäxan och blev oerhört tagen. Romanen har sedan dess legat på min favoritlista. Jag har därefter läst flera av författarens romaner, tyckt att de varit bra, men inte riktigt gått att jämföra med Aprilhäxan. Ända tills nu. För Jag heter inte Miriam visar är en makalös berättelse. Jag lyssnar till en uppläsning av Katarina Ewerlöf och blir ganska matt under lyssnandet. Axelssons sätt att beskriva de vidriga upplevelserna i samband med förintelsen och förtrycket av romerna, som ännu inte tagit slut, kryper under huden på mig. Och fastän jag känner igen allt, känns berättelsen ny. Hittills har jag lyssnat till halva boken, återkommer med mer reflektioner när jag nått slutet.