Pappas vingar handlar om Madame, en egensinnig dam med en mission. Hon har en fix idé att hon ska rädda Sardinien från betongen och vägrar därför sälja sin eftertraktade mark. För övrigt ägnar Madame sig åt någon av sina älskare, eller åt att samtala med den 14-åriga berättaren eller hennes morfar. Pappas vingar är både en charmig berättelse om livet i en liten by och en historia om att växa upp när vägen kantas av förluster.
Pappas vingar innehåller en hel del filosofiska resonemang, inspirerade av den store Leibniz tes att välden är den bästa av alla tänkbara världar. (Kritik av denna tankegång kan med fördel läsas i Candide.) Mer intressanta är de reflektioner om skrivande, som författaren presenterar. Berättaren blir både lugnare och botad från sin förstoppning när hon börjar skriva dagbok. Dessutom återställs Guds ordning tack vare skrivandet: "Diktaren söker efter ord för att ge trädet dess förlorade mening tillbaka" (s 54).
Texten är lättläst och presenteras som skriven av den 14-åriga berättaren. Och jag gillar skarpt det konkreta tänkande texten speglar. Men en del betraktelser är definitivt för avancerade för åldern.
Sammantaget är Pappas vingar är en originell, både vemodig och humoristisk berättelse skriven av författaren till Onda stenar.
Visst är den :)
SvaraRadera