Jag höll nästan på att glömma bort att skriva ett litet inlägg om Maus och det hade ju varit synd. Inte för att den här boken behöver uppmärksamhet, den är ju redan berömd nog att ha en sida på Wiki. Men en bok som Maus vill jag ju gärna ha med på sin blogg.
Som de flesta säkert vet handlar Maus om författaren Art Speigelmans far och dennes upplevelser under förintelsen. Berättelsen om hur föräldrarna överlevde kriget och vistelsen i koncentrationslägren växer fram under möten mellan den åldrige, tämligen excentriske och besvärlige fadern och en son som tycks känna att han helt enkelt måste få veta mer om föräldrarna. Den berättelse sonen får höra känner jag som läsare igen eftersom jag läst en hel del om förintelsen. Men upplevelsen blir ändå lite råare och naknare i och med formatet. Bilderna uttrycker naturligtvis mycket, men jag tror också att det mer avskalade språk en serieroman kräver förstärker berättelsens ohyggliga innehåll. Här finns inga ord att gömma sig bakom.
I Maus framställs alla som förmänskligade djur; judarna som möss, nazisterna som katter, polackerna som grisar o s v. Och ibland tecknas de polska judarna som möss med grismaskar på sig. Att skildra människorna som olika djur är genialiskt samtidigt som det är provocerande. Det blir så extremt tydligt att det var just så här människor kategoriserades i olika raser. Och så här vissa än idag ser på omvärlden.
Maus handlar även de överlevandes situation efter kriget. Och medan man som läsare blir arg och upprörd av att läsa om krigstiden, fylls man av sorg av att läsa om de överlevandes, ibland hopplösa, försök att fortsätta leva. Dessutom påminns man om att det trauma förintelsen innebar fortplantades till många av de överlevandes barn.
Sammantaget är Maus en fascinerande serieroman som på ett tydligt sätt gestaltar ett historiskt skede vi behöver minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar