torsdag 13 mars 2014

Jag bugar mig, Jan Guillou

Äntligen är Guillou tillbaka i storform. Jag var bara måttligt imponerad av Brobyggarna och tyckte i den att författaren slarvade bort den han är bäst på; att bygga upp sina karaktärer. Och Dandy tyckte jag allt var en besvikelse. Sverres tid med Bloomsburygruppen var helt enkelt inte så intressant. Men i den tredje delen - Mellan rött och svart - fokuserar författaren på nazismens framväxt och Europas politiska utveckling. Då blir det helt enkelt riktigt, riktigt bra. Och uppläsningen av Tomas Bolme är som vanligt mästerlig. Nu vill jag gärna ha nästa del omedelbart. Och jag undrar hur många delar det blir?

6 kommentarer:

  1. Jag gillade Brobyggarna men tyckte Dandy var så tråkig att jag inte kunde läsa ut den. Frågan är om man kan börja på denna utan att det blir konstigt att jag hoppat över en?

    SvaraRadera
  2. Kanske du kan skumläsa Dandy bara så du får klart för dig vad som händer?

    SvaraRadera
  3. Kan man bara läsa "Mellan rött och svart"; är det en fristående historia?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, den är en del i en serie och funkar nog inget vidare att läsa separat.

      Radera