Tematrio - Äventyr

Den senaste tiden har jag läst ett par böcker om stora äventyr; klassikern Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och pendangen Mary Jones historia av Elin Boardy. Inspirerad av detta är veckans tema äventyrsromaner. Berätta om tre minnesvärda äventyrshistorier!

1. I Skattkammarön avlider en sjökapten på ett värdshus som drivs av den unge Jim Hawkins föräldrar. Jim hittar en skattkarta när han letar genom kaptenens sjömanskista. Tillsammans med godsägare Trelawney och doktor Livesey ger sig Jim ut på skattjakt. Men bland besättningsmännen finns en del myterister som har planer på att ta över skeppet och hitta skatten själva.

2. Mary Jones historia berättar om en av myteristerna i Skattkammarön; Long John Silver. Mary är tjänsteflicka hos Silver och hans hustru Dolores och hon följer husbondens familj över haven till andra sidan jorden. Där möter hon sitt eget öde.

3. I Kometen kommer av Tove Jansson är katastrofen nära, Mumintrollen hotas av en komet som är på väg rakt mot Mumindalen. Trollen reagerar på olika sätt, en del blir dystra och ger upp, medan andra ger sig iväg på äventyr. Muminmamman behåller sitt vanliga lugn. En härlig, spännande berättelse om hur man kan hantera olika "farligheter" i livet.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssummering - Mars 2014 och Läsmaraton avklarat

Jajamensan visst klarade jag slutföra Bokmosters Läsmaraton med den äran, om jag nu får säga det själv. Jag har ju hört vissa protester mot att räkna en novellix som en bok, men det struntar jag faktiskt i. En kan inte mäta litteratur i kvantitet på det viset. Och jag är ganska säker på att många skulle protestera om en i stället skapade kvalitetsregler... Sålunda räknar jag enstaka noveller och kapitelböcker som böcker. Bilderböcker räknar jag dock inte. Med elva böcker lästa under mars klarade jag i vilket fall maratonutmaningen med råge. Och det är jag så klart mallig över :)

# Mary Jones historia - Elin Boardy
# Minnen - David Foenkinos
# Heddas bok - Lin Hallberg/Maria Sandberg
# Boken om Mademoiselle Oiseau - Andrea de la Barre de Nanteuil/Lovisa Burfitt
# Bödeln - Pär Lagerkvist
# Skattkammarön - Robert Louis Stevenson
# En lång vinter - Colm Tóibín
# Mellan rött och svart - Jan Guillou
# Pappan och havet - Tove Jansson
# Vi kom över havet - Julie Otsuka
# En löjlig människas dröm - Fjodor Dostojevskij

En riktigt härlig blandning blev det under mars månad.

De båda barnböckerna - Boken om Madamoiselle Oiseau och Heddas bok - är fantastiska, det tycker både dottern och jag.

Skattkammarön är en härlig äventyrsroman. Pendangen om Mary Jones är berättad ur kvinnornas perspektiv på ett fantastiskt sätt.

Både Tove Jansson och Julie Otsuka skriver om havet och livet så att det känns i kroppen när man läser.

Jan Guillou återtar sin plats som suverän historieberättare hos mig, David Foenkinos skriver om minnen och en man med viss social problematik, Tóibín berättar långsamt en vacker, sorglig berättelse om en mors död och Dostojekskij excellerar även i kortformat.

Och Pär Lagerkvist är fortfarande min absoluta favoritförfattare.

Månadens bidrag till Topplistan är Bödeln och Vi kom över havet.

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2012, översättning av Ulla Roseen

En del romaner är helt enkelt så underbara att det tar ett tag att smälta läsupplevelsen. Så är det för mig när det gäller Vi kom över havet, denna vackra lilla bok som jag nu äntligen läst. Jag lyckades köpa ett fint inbundet exemplar på bokrean, och det är jag så nöjd med. I vilket fall skriver jag nu medan jag fortfarande är lyrisk, så ni kanske får stå ut med en del utbrott av total beundran.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. Många av dem fantiserar om sina kommande män och tittar på de foton de fått sig tillsända. Och en del av dem känner inte alls igen de män som väntar på kajen. Och många av dem kommer att få utstå tunga vedermödor i det nya landet. Landet med de underliga lukterna, de annorlunda vita människorna och det svåra språket. Och den fientlighet som kommer att riktas mot de japanska invandrarna då amerikanerna blir indragna i andra världskriget.

Språket i romanen sveper läsaren med sig likt de vågor som för kvinnorna över havet. Alla upprepningar skapar en rytm som känns i hela kroppen.

"Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker... Vi födde i Rialto i skenet från en fotogenlampa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde ensamma, i en äppelträdgård i Sebastopol, efter att ha letat efter ved en osedvanligt varm höstmorgon högt uppe i bergen... Vi födde bakom en spetsgardin i Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... Vi födde, men vår mjölk kom aldrig och efter en vecka var barnet dött" (s 77-83).

Sammantaget är Vi kom över havet en outhärdligt sorglig och uppskakande berättelse skriven på vacker, lyrisk prosa.

Sommarens bokpärlor

Jag har kikat lite hos de olika förlagen för att se vad som kommer till sommaren. Här kommer en hårt bantad lista av en del jag ser fram emot.
 
Falafelkungen är död - Sara Shilo - Albert Bonniers augusti
Hon & han - Katarina von Bredow - Rabén & Sjögren juni
Hjärta av damm - Ingelin Angerborn - Rabén & Sjögren juni
Trettons sällskap - Gareth P Jones - Bonnier Carlsen augusti
Spjärna mot udden - Christine Falkenland - W&W maj
För in de döda - Hilary Mantel - Weyler maj
Stoner - John Williams - NoK maj
Det ondas blommor - Charles Baudelaire - NoK maj

Bödeln

Bödeln av Pär Lagerkvist, utgiven av Brombergs, 2014

Jag blir alltid så tagen när jag läser något av Lagerkvist att jag har svårt att samla mina tankar och formulera något som åtminstone liknar analys och bedömning. Bödeln är inget undantag, jag blir så arg och upprörd över vissa delar och så otroligt ledsen i slutet. Dessutom måste jag erkänna att det känns väldigt förmätet att ens tänka tanken att jag skulle recensera Pär Lagerkvist. Jag satsar på att skriva ner några reflektioner och att fokusera på min läsupplevelse.

I Bödeln får vi ta del av människornas relation till ondskan under två olika tidpunkter; bödelns medeltid och nazismens framväxt under det tidiga 30-talet. På ett värdshus sitter en grupp män och diskuterar bödelns makt och berättar skrönor om olika händelser där denna demonstrerats. Och på en jazzklubb uppstår ett bråk mellan nazister och de svarta musikerna. Ondskan är påtagligt närvarande på båda ställena i form av bödeln själv. Samtidigt visar dock en del av de gamla skrönorna tecken på att även bödeln är ett offer och inte ondskan själv. Värdhusets gäster ser på bödeln med fruktan, han är utstött ur samhället och gemensakapen. I samtiden på nattklubben hyllas däremot bödeln, att utöva våld ses som bevis för styrka. Romanen avslutas med bödelns monolog där han berättar om hur han förgäves sökt Gud för att bli av med sin livsuppgift, men Gud svarar inte. Det är inte Gud, utan människorna, som är bödelns uppdragsgivare.

Bödeln skrevs 1933 efter att författaren mött fascismens och nazismens framväxt under en resa i Europa och texten ses som ett politiskt verk. Tyvärr är boken återigen högaktuell och jag hoppas att denna nya utgåva blir läst och begrundad.

Lagerkvist skriver som vanligt på enkel, men vacker prosa. I Bödeln förekommer en hel del dialoger skrivna på dialekt som kräver lite mer av läsaren. Men som helhet är texten lätt att förstå och ta till sig.

Som jag tidigare skrev har jag en mycket speciell relation till Pär Lagerkvist, hans dikter och romaner berör mig som få. För min del är därför läsningen av bödelns monolog i slutet den mest intressanta, och den mest gripande. Pär Lagerkvists sökande efter sin förlorade Gud berör mig alltid djupt.

Sammantaget är Bödeln en lättläst, skrämmande och mycket angelägen berättelse om ondskans närvaro i vår värld.

Hurra, hurra för Barbro

Att Barbro Lindgren igår utsågs som årets ALMA-pristagare har nog inte undgått någon som är bokintresserad. Och jag vill naturligtvis också vara med på ett litet hörn och fira. Jag förknippar framför allt Barbro Lindgren med hennes underbara böcker om mamman och den vilda bebin som jag läste i början av 1980-talet då jag utbildade mig till barnskötare. Tänk så roligt både barnen och jag hade åt den vilda bebins alla upptåg. För min egen tös försökte jag läsa böckerna om Max, men det var faktiskt inte någon i vårt hus som riktigt fastnade för dem. För att påminna mig lite om Barbro Lindgrens storhet läste jag i stället igår kväll den hjärteknipande Sagan om den lilla farbrorn. Och den berör både 8-åringar och 50+are, det kan jag intyga. Min utgåva är relativt ny och har underbara, finstämda och humoristiska illustrationer av Eva Eriksson. Den rekommenderas varmt.

Boken om Mademoiselle Oiseau

Boken om Mademoiselle Oiseau, text av Andrea de La Barre de Nanteuil, illustrationer av Lovisa Burfitt, utgiven av Rabén & Sjögren, 2014

Oh la la, vilken bedårande bok. Och vilken underbar berättelse. Både jag och dottern föll pladask för den excentriska Mademoiselle Oiseau, hennes magiska franska våning, alla de vackra sakerna hon sparar i små finurliga lådor och de kloka, hjälpsamma och egensinniga katterna. Just nu lockar det oss båda att köpa vackert illustrerade muggar. Eller en liten pillerask.

Mademoiselle Oiseau bor högst upp i ett vackert gammalt hus på avenue des Temps Perdus, mitt i Paris. Det är egentligen ingen i stan som verkligen känner Mademoiselle Oiseau, men en del säger att hon bott i sin våning i 100 år. Fast det kan inte stämma, Mademoiselle ser ut som en blandning av en flicka och en tant, hon kan inte vara 100 år. Mademoiselle Oiseau går aldrig ut, när hon behöver handla skickar hon i stället sin mest pålitliga katt, Señorita Chachacha. I lägenheten under Mademoiselle Oiseau bor den mycket alldagliga 9-åriga flickan Isabella. Hon är så grå att hon varken syns eller hörs. Och hon är alldeles ensam. En eftermiddag när Isabella ska gå hem råkar hon åka en våning för högt med hissen. I stället för att komma till den egna lägenheten hamnar Isabella hos Madmoiselle Oiseau. Och det blir början på en fantastisk vänskap.

Berättelsen om Mademoiselle Oiseau och hennes vänskap med den unga Isabella är en tidlös saga som får det mest realistiska hjärta att smälta. Den vimsiga, charmerande damen och hennes härliga våning med alla undangömda vrår och de 42 katterna är en perfekt miljö för en liten grå flicka som behöver få lite färg. Med värme berättar författaren om undangömda paradisiska, parisiska miljöer, spännande skattjakter och en flygtur på en matta. Språket är lika yvigt som Madmoiselle Oiseaus fjäderboa och det kryddas med härliga, franska uttryck. Illustrationerna är fantastiska. De är skissartade, detaljerade, enkla, praktfulla, humoristiska och helt enkelt ljuvliga.

Sammantaget är Boken om Madmoiselle Oiseau en helt underbar berättelse om vänskap och drömmar. Och om hur man kan få ett nytt perspektiv och utveckla en egen vilja. Den passar från sex år och uppåt.

Tematrio - Inledningar

Dags att kika på författare som fångar läsarens intresse omedelbart. Det finns vissa klassiska öppningsmeningar man aldrig glömmer. Och en del som kanske inte ännu blivit klassiska. Berätta om tre minnesvärda inledningar!

1. Anna Karenina av Lev Tolstoj. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." De höga förväntningar denna klassiska inledningsmening skapar, infrias med råge. I romanen finns många slags olyckliga familjer och individer, olyckligast av dem alla är nog Anna, som slits mellan kärlek till älskaren och kärlek till sonen.

2. Tant Theodora av Patrick White. "Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Den gamla mrs Goodman, som omtalas i inledningsmeningen, är Theodoras mor, en kvinna som sällan sade något positivt om dottern. Ändå stannade Theodora hos modern och vårdade henne till slutet. Tant Theodora är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten.

3. Easter Parade av Richard Yates. "Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." Romanens inledning ger läsaren en tämligen klar bild av Sarahs och Emilys framtida liv, ändå kan man inte låta bli att hoppas att allt ska gå bra. Författaren skapar på ett mycket lyhört sätt personer, vars livsöden verkligen engagerar läsaren. Man sitter där och hoppas och önskar dem allt gott, trots de bristfälliga förutsättningarna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Önskar att ...

Så här skulle jag vilja tillbringa dagen, men jobbet kallar trots att jag är trött och lite hängig.

Mumin del 5 - Stora boken om Mumin

"Stora boken om Mumin" av Tove Jansson, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2008

Stora boken om Mumin är en omfattande antologi som innehåller valda delar ur kapitelböckerna, de tre bilderböckerna Vem ska trösta knyttet?, Hur gick det sen? och Den farliga resan, en tecknad serie Mumin och den gyllene svansen, lite recept, sångtexter och ett Muminlexikon.

Den stora behållningen med boken är i mitt tycke bilderböckerna. Tove Janssons illustrationer är helt underbara och stimulerar såväl barns, som vuxnas fantasi. Dock är det lite tråkigt att man förenklat illustrationerna i Hur gick det sen?. Dessa brukar innehålla hål som ger ett extra djup i berättelsen; både i konkret och symbolisk mening.

Serien var i mitt tycke intressant, det var mitt första möte med Mumin i detta format. Tove Jansson har verkligen förmåga att gestalta och kommentera vår samtid på sitt eget, unika sätt.

Antologin innehåller dessutom utdrag ur kapitelböckerna. Ibland fungerar det bra, men vissa av böckerna bör helt enkelt läsas i sin helhet för att berättelserna ska få mening. Och även där det fungerar bra, kan man fundera över hur man valt ut berättelserna. För mig är det oförklarligt att man inte tagit med Det osynliga barnet, som jag anser vara en fantastisk gestaltning av ett angeläget, växande problem i vår samtid. Men naturligtvis är det omöjligt att med ett litet urval göra alla läsare nöjda.

Jag har svårt att avgöra om detta är en bok som främst tilltalar oss redan frälsta - trots att vi då har vissa kritiska synpunkter - eller om man främst ska se den som ett alternativ för den oinvigde, som är nyfiken på Muminvärlden.

Sammantaget får jag lov att säga att trots att intentionen var god, når man inte ända fram med Stora boken om Mumin. De olika delarna hänger inte samman och de gör inte Muminvärlden riktigt rättvisa. Men förhoppningsvis väcker boken ändå läsarens nyfikenhet och vilja att läsa böckerna i sin helhet.

Ansökningsdags

Då var det dags att anmäla sig till höstterminens studier. Jag är lite osäker på om jag kommer att hinna plugga till hösten, men slänger i alla fall in en ansökan. Den här gången tänker jag testa en av Linnéuniversitetets kurser. Jag har sökt två olika; en "B-kurs" i litteraturvetenskap och en kurs som handlar om Litteratur och existentiella frågor. Linnéuniversitetets distanskurser ser ut att vara upplagda på ett bra sätt, men man vet ju aldrig förrän man provat. Tidigare har jag läst en distanskurs i Umeå och en i Göteborg, båda med lite blandade intryck. Framför allt är det diskussioner jag saknar, det tycks inte vara så lätt att få till det on-line. I Göteborg saknade jag dessutom variation. Jag hade hoppats få ta del av föreläsningar. Har någon av er erfarenheter av att plugga på distans? Berätta gärna om bra och mindre bra upplevelser.

Poesidagen 5

Då avslutar jag årets Poesidag genom att tillsammans med Tomas Tranströmer hälsa våren välkommen.

Poesidagen 4

Här är min barndoms stora favoritdikt. I min klass (på mellanstadiet) lästes tre dikter varje vecka och så fick vi rösta om favoriten. Långtradarbil låg i topp många, många veckor.


Långtradarbil av Alf Henriksson

Bland Norrbottens björkar och Skånes pilar
i solen som lyser och regnet som strilar,
om dagen, då folk till sitt arbete kilar,
och om natten då människor ligger och vilar,
kors och tvärs genom landet ilar
långtradarbilar.

Genom veckornas timmar och vägarnas mil,
genom somrarnas dammoln och snöstormens il,
mellan enkla kaféer i välkänd stil
kör trötta chaufförer i evig fil
långtradarbil.

Poesidagen 3

Såklart min favoritskald ska vara med på Poesidagen, här i en underbar tonsatt version.

Poesidagen 2

Här kommer en högaktuell dikt av poeten Håkan Eklund. Han lyckas ofta uttrycka det jag känner på ett både poetiskt och starkt sätt.

Dikt:

Fy fan,
Adolf Hitler står och gapar i dalen.
Han skriker ut lögner som sant.
Mustaschen är borta och
skjortan är färgad
men jag varnar dig, det är faktiskt han.

Fy fan,
Adolf Hitler står och gapar i dalen
och vargflinet har han ännu där.
Rocken är pyntad med nya symboler men jag vet vad dom innebär.

Fy fan,
Adolf Hitler står och gapar i dalen.
Jag trodde den jäveln var död.
Men monster vill vakna och monster ska verka så länge som någon ger stöd.

Fy fan,
Adolf Hitler står och gapar i dalen.
Lika elak
som förut och precis lika galen.
men folk samlas omkring

Fy fan
jag fattar ingenting

Poesidagen 1

Idag, på Världspoesidagen firar jag med ett antal inlägg med lite olika typer av lyrik. Häng med under dagen och ta del av både gammalt traditionellt och nytt angeläget.



Gudars like av Sapfo

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

Tolkning av Emil Zilliacus.

Bokgeografi - Ryssland

 

Jag missade Afghanistan förra veckan men nu är med i Ryssland.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Ryssland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Brott och straff brukar alltid nämnas som en klassiker man bör läsa. Och jag håller med - för den är faktiskt otroligt bra. Som väl alla vet handlar romanen om den olycklige Raskolnikov som begår ett mord och därefter drabbas av gruvlig ånger. En intressant psykologisk skildring som hållit väl över tid.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Ryssland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Här måste jag ju helt enkelt igen tjata om de underbara ryska novellixklassikerna, som jag gärna vill rekommendera till alla. En liten smakbit av Tjechov, Gogol, Dostojevskij och Bulgakov kan väl aldrig vara fel.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Ryssland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Hm, jag har ju fortfarande inte läst Anna Karenina, undrar när jag ska få till det?

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Ryssland.
Oj oj, så fel det kan bli. Här hade jag först lagt in den konståkare jag älskar mest - Viktor Petrenko från Sovjetunionen. Sedan hörde jag kommentatorerna säga Odessa och då började jag dra öronen åt mig. Med dagens geografi är ju Petrenko inte alls från Ryssland, utan från Ukraina. Vilken fadäs av mig, särskilt just nu! I stället bjuder jag på ett helt underbart isdansprogram av Natalia Mishkutenok och Artur Dmitriev. Titta och njut!

Pappan och havet, del tre

Muminpappan forskar, Muminmamman målar och Mumintrollet blir förälskad i en sjöhäst i Pappan och havet av Tove Jansson. Alla drar sig mer eller mindre in i sig själva. Familjen riskerar att falla samman. Det tredje samtalet mellan Lena Andersson, Philip Teir och Marie Lundström handlar om trassliga parrelationer. Dessutom försöker deltagarna hitta en förklaring till fyrvaktarens flykt från fyren och de lägger till ett par meningar i boken: "Jag ville inte ha ansvar längre, säger fyrvaktaren. Jag blev så trött på att vara jag".

Världens bästa film

Och så dags för väldens bästa film - alla kategorier - som jag vill dela med mig av idag. Eftersom det var Irlands nationaldag igår.

Saint Patrick’s Day, Irlands nationaldag 17 mars

Om man verkligen har läst Ulysses av James Joyce ska man naturligtvis skriva om det på Irlands nationaldag, Saint Patrick's Day. Och det har jag ju faktiskt, även om bloggandet om boken kom av sig i en allmän bloggtrötthet. Handlingen utspelar sig den 16 juni i Dublin och vi får följa huvudpersonen Leopold Bloom i alla hans göranden. Delar av boken läste jag, delar lyssnade jag till i en magnifik uppläsning av Reine Brynolfsson. Bokens stora behållning är textakrobatiken, jag har aldrig läst något liknande. Framför allt Molly Blooms avslutande monolog på 50 sidor gör läsaren andlös. Favoritcitatet är det välkända: "Han kysste hennes rumpas buktiga fruktiga luktiga pumpagump, på vardera buktande pumphemisfären, i deras buktiga fruktiga fukt, med smygande utdragna utmanande pumpfuktiga stusskyssar" (s 744).

PS som ni kanske förstår var det meningen att posta detta inlägg igår ... DS

Tematrio - Snyggingar

Det har ramlat in en del otroligt snygga böcker i brevlådan den senaste veckan, vilket inspirerat till detta något ytliga ämne. Jag brukar sällan fästa särskilt stor vikt vid en boks omslag, men vissa är ju helt enkelt snyggare än andra. Berätta om tre böcker med snygga omslag - visa gärna bilder!

1. Lagerkvists Samlade dikter med guldigt omslag är en av mina allra snyggaste böcker. Bilden från förlaget gör den inte rättvisa, kolla in min bild lite längre ner i bloggen.

2. Bonniers klassikerpocket är ofta otroligt snygga. Och allra snyggast är nog den serie jag inte har - Utvandrarserien av Moberg. Originalen är broderade och även papperstrycket har tygkänsla. Så läckra!

3. Många Novellixerna har haft jättefina omslag, mest har jag gillat de amerikanska och de ryska klassikerna.

 


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Supersnygga Lagerkvist

Det är inte så ofta jag bjuder på recexbilder, men det är å andra sidan inte ofta de är så här fantastiskt snygga. Pär Lagerkvists guldiga Samlade dikter är så otroligt fin och titta så perfekt Bödeln matchar. Bra jobbat Brombergs.

En halvmara avklarad

Jag deltar i Bokmosters maratonutmaning att läsa 10 böcker i mars. Och jag har redan kommit drygt halvvägs trots att mer än halva månaden är kvar. Hittills ser det alltså ganska bra ut. Men en av böckerna (Gilead) går det allt ganska trögt med. Tur att jag också ska läsa Boardys nya (Mary Jones historia) och den tunna (men säkert fantastiska) Bödeln av Lagerkvist. Jag lyssnar på Skattkammarön och hoppas hinna med Minnen av Foenkinos också. Med den senare planerar jag att varva lyssnande och läsande.

Hur görs bebisar?

Hur görs bebisar? text av Cory Silverberg, illustrationer av Fiona Smyth, utgiven av OLIKA förlag, 2014

Hur görs bebisar? är en bilderbok som passar alla typer av familjer. Ett ägg och en spermie träffar varandra och delar varandras berättelser. En superliten sak blir till när spermien och ägget danser. Antingen börjar den växa i livmodern eller så gör den inte det. Att båda alternativen finns med är så befriande unikt och till stor hjälp för t ex oss adoptivfamiljer. Dottern förstår genast att för oss var det så att den superlilla saken inte började växa; det blev ingen bebis i min mage. I boken börjar en bebis växa i livmodern och till sist kommer den ut på något sätt. Genom att i slutet ställa frågan om vilka som väntade på att barnet skulle födas blir det enkelt att prata både om den biologiska familjen och om oss andra.

Texten i boken är mycket enkel och neutral. Läsaren får själv välja hur man vill prata om kön och olika typer av familjer. Illustrationerna är oerhört färgglada och jag upplever dem som mycket lustfyllda. Dottern tyckte mest att de var roliga, även om kejsarsnittet var lite otäckt att tänka på.

Boken rekommenderas av förlaget i åldern tre till sex, men min åttaåring tyckte också att den var bra. Hon tyckte dessutom att hon lärde sig saker om ägget och spermien som hon inte tidigare förstått. Och jag tycker naturligtvis att boken är oumbärlig just på grund av att den väcker frågor och är lätt att prata utifrån. Läs den för alla barn!

Jag bugar mig, Jan Guillou

Äntligen är Guillou tillbaka i storform. Jag var bara måttligt imponerad av Brobyggarna och tyckte i den att författaren slarvade bort den han är bäst på; att bygga upp sina karaktärer. Och Dandy tyckte jag allt var en besvikelse. Sverres tid med Bloomsburygruppen var helt enkelt inte så intressant. Men i den tredje delen - Mellan rött och svart - fokuserar författaren på nazismens framväxt och Europas politiska utveckling. Då blir det helt enkelt riktigt, riktigt bra. Och uppläsningen av Tomas Bolme är som vanligt mästerlig. Nu vill jag gärna ha nästa del omedelbart. Och jag undrar hur många delar det blir?

Jord och aska

Jord och aska av Atiq Rahimi, utgiven av Leopard Förlag, 2011 översättning av Sabrina Nouri/Kristina Ekelund

Den gamle mannen Dastaguir och hans sonson Yassin överlevde. De var de enda från byn som överlevde bomben. Dastaguirs hela by brändes till aska. Överlevt har dock också Yassins far Murad gjort, Murad som arbetar i gruvan. Dastaguir och Yassin är nu på väg till Murad för att berätta om det som hänt. Men hur kan man berätta för en ung man att så gott som hela hans familj utplånats? Hur berättar man att hans unga hustru naken kastade sig in i lågorna?

Stämningen i Jord och aska är så sorglig och tröstlös att jag som läsare blir djupt berörd. Den gamle mannen försöker förtvivlat få tillvaron att hänga ihop, ännu har han en uppgift att utföra. Den ödsliga undergångsstämningen och mannens och barnets enorma förluster påminner mig om Vägen av Cormac McCarthy, en av de mest gripande romaner jag läst.

Texten i romanen är översatt i två led. Den franska översättaren kommer till tals i ett förord där hon berättar att hon i texten försöker vara trogen författarens andemening och bevara de "korta och flämtande meningarna, den okonstlade estetiska stilen, denna vilja till upprepningar där medvetandet snärjs in". Min upplevelse är att även den svenska författaren lyckas förmedla författarens andemening. Den svenska texten är enkel och låter känslorna framträda. Trots enkelheten är språket poetiskt och rikt på metaforer.

Atiq Rahimi kommer ursprungligen från Afghanistan, men lämnade landet i samband med den sovjetiska ockupationen. Han är nu bosatt i Frankrike och som fransk författare tilldelades han 2008 det prestigefyllda Prix Goncourt för romanen Tålamodets sten. Jag ser mycket fram emot att läsa mer av denne fantastiska författare.

Ett rörigt lyssnande av En lång vinter

En del böcker får tyvärr inte den tid eller uppmärksamhet de förtjänar. Och inte heller får de ordentliga recensioner. Senaste veckan har jag lyssnat till en uppläsning av Colm Tóibíns En lång vinter, som gått på Radioföljetongen. Uppläsaren Daniel Söderlind gör en bra uppläsning och den lågmälda, ödesmättade berättelsen om en mors försvinnande är mycket fin. Men mitt lyssnande har varit under all kritik. Jag har lyssnat i bilen på väg till och från jobbet och på promenader. Och jag har blivit avbruten femtioelva gånger och haft en del tekniska problem. Den här romanen hade verkligen förtjänat mer. Läs den.

Tematrio - Naturen

Den här veckan känner jag mig inspirerad att välja naturen som tema. Jag har de senaste veckorna läst ett par böcker där havet, och resan däröver, spelat stor roll. Jag skriver om tre böcker med havstema, men ni kan lika gärna välja att blanda olika naturteman i era svar. Berätta om tre böcker där naturen (hav, skog, öppna landskap, slätter, öken, djungel osv) ges plats!

1. I Pappan och havet av Tove Jansson har havet en mycket framträdande plats. Havet verkar inte vara särskilt vänligt och på ön tycks både träd och stenar flytta på sig. Hur ska pappan kunna få kontroll över situationen?

2. Berättelsen om Pi av Yann Martel är en helt unik, fantasieggande roman om en familj som försöker bege sig över havet. En olycka inträffar dock och resan blir mer ovanlig än någon kunnat föreställa sig.

3. I Utvandrarna av Vilhelm Moberg genomför Karl-Oskar med familj och grannar en mycket strapatsfylld resa över ett hav som verkar ta mer än det ger. Sjösjuka, brist på näringsrik kost och sjukdomar plågar bland resenärerna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Pappan och havet, del 2

I del två av boksamtalet om Pappan och havet diskuterar författarna Lena Andersson och Philip Teir vidare med Marie Lundström. Trion samtalar en del om vem de själva identifierar sig med i boken, den delen tycker jag är minst givande. Men när de börjar diskutera de båda karaktärerna Lilla My och Snusmumriken tar det bättre fart. Och dessutom fördjupas analyserna på det psykologiska planet.

Lilla My beskrivs ofta som en positiv, stark flickfigur, lite som Pippi Långstrump. Men liksom hos Pippi döljer sig sannolikt en stor sorg bakom Lilla Mys kavata (ibland till och med råa) framtoning. Och den tycker jag är oerhört viktig att se - både hos Lilla My och hos till synes starka flickor i verkligheten. För att man ska vara genuint stark måste man hänga ihop; därför är inte vare sig Lilla My, Pippi eller Lisbet Salander de positiva förebilder de ofta framställs som.

Även Snusmumriken (som inte är med i just den här boken) idealiseras ofta och beskrivs som en vänlig, fri, stark äventyrare. Men varför går han alltid framemot vintern? Varför kan han inte stanna kvar och fördjupa relationerna till de andra?

Ja, som sagt, boken är fantastisk och det här avsnittet av bokcirkeln är delvis briljant.

Resor

Jag sitter och tittar på safariresor för familjen, skulle så oerhört gärna vilja åka till Sydafrika eller till Kenya. Men med tanke på prislappen får jag nog inse att det inte är möjligt just nu. Och så får jag väl läsa lite ...

Internationella Kvinnodagen

Jag är lite för trött så här på förmiddagen för att skriva något välformulerat inlägg om huruvida feminismen har gått för långt eller om hur smart det är att gratta kvinnor med blommor på Internationella Kvinnodagen. Jag är också tämligen säker på att många andra idag kommer att skriva kloka inlägg, så jag håller mig till att berätta lite om bra böcker.

Även tidigare år har jag skrivit en del inlägg om författande kvinnor, ofta med ett historiskt eller globalt perspektiv. I år tänker jag i stället hålla mig till årets läsning, här kommer några ord om bra böcker med kvinnofokus, som jag läst 2014. Alla är dock inte skrivna av kvinnor.

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en helt underbar, poetisk kollektivroman om japanska postorderbrudar som skeppas till USA. Gråtvarning.

I Marias testamente av Colm Tóibín får vi ta del av Jesus sista dagar utifrån moderns perspektiv. Här skildras en mors förlust och sorg på ett mästerligt sätt.

Mörderskan av Alexandros Papadiamantis är en realistisk skildring av fattigdom och umbäranden som främst drabbar kvinnor. Berättelsen utspelar sig i Grekland runt förra sekelskiftet då det var en stor olycka att föda och födas som flicka.

Thrillerliv av Jessica Johansson gestaltar samtidens kvinnor. Här träffar vi den silikonpumpade Anna Viktorialia som fokuserar på ytan för att slippa tänka på jobbiga relationer och amerikanska Louella som dricker för att fly undan vardagens tristess.

Flickan av Angelika Klüssendorf skildrar hur barn växer upp i misär, med inslag av våld och andra övergrepp.

I En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek blandas drömlika, sensuella inslag som förför den mest luttrade läsare och råa, nakna skildringar av vardagens våldtäkter. Vackert och vedervärdigt.

Bokgeografi - Tyskland

 

Dags för ett nytt land i Bokgeografin.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Nu ska jag ta tillfället i akt och lobba lite för en bok som kanske inte så många läst: Alla var inte mördare av Michael Degen. Boken handlar om andra världskrigets Tyskland och jakten på judarna. Alla var inte mördare är en fin självbiografi som berättar om dem man sällan hör talas om - de goda tyskarna. Osentimentalt och emellanåt galghumoristiskt skildrar författaren den absurda tillvaron, sedd med ett barns blick. En läsvärd, intressant roman som ger en nyanserad bild av inställningen till det judiska folket.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Michael Ende har skrivit den absolut bästa barnbok jag läst: Momo - eller kampen om tiden. Momo är en liten flicka som rymt från ett barnhem och nu bor för sig själv intill en amfiteaters ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Men plötsligt upphör vännerna att komma, den ena efter den andra. De har inte tid. Det blir Momo och hennes vänners uppgift att försöka rädda staden från tidstjuvarna. Klokt och filosofiskt för alla åldrar.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Det är ju så illa ställt att jag inte läst något av Tomas Mann. Det är dessutom så att jag har två av hans romaner i min bokhylla: Buddenbrooks och Svindlaren Felix Krulls bekännelser. Vi får väl se när de här böckerna klättrat lite mer på min digra läslista.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Tyskland.
Ännu mer konståkning, det här programmet är verkligen fantastiskt i sin konstnärliga utformning. 6,0 tycker jag.

Mumin del 4 - Den farliga resan

Den farliga resan av Tove Jansson, utgiven av Alfabeta Bokförlag

I Den farliga resan är Susanna på ett fasansfullt humör och önskar att allt vore tvärtemot. Och minsann, det är precis vad som inträffar. Den gamla, lata katten förvandlas till en fräsande tiger, som ger sig iväg på äventyr. Susanna ger sig iväg efter katten och upptäcker att hennes spegelbild i kärret har en lika vild uppsyn som kattens. Susanna får lust att både gå hem och ge sig iväg på äventyr, och äventyrslängtan tar överhanden. På vägen möter Susanna Hemulen, Tofslan, Vifslan, Sniff och de andra välkända karaktärerna från Muminvärlden. De råkar ut för både vulkaner och snöstormar innan de når tryggheten i Mumindalen.

Den här berättelsen speglar barns sätt att tänka på ett mycket nyanserat sätt. Barn är omnipotenta, d v s de tror faktiskt att allt kretsar runt dem själva, att de är alltings mittpunkt och orsak. Att ha all den här makten leder emellanåt till ambivalens, barnets fylls av starka motstridiga känslor. Det är därför Susanna ger sig iväg på äventyr med skräckblandad förtjusning.

Den här berättelsen är riktigt spännande och kanske inte så lämplig som kvällslektyr för mörkrädda barn. Dottern på 4½ tycker att berättelsen är ganska otäck, men hon vill så klart att vi ska läsa den i alla fall. Jag är särskilt förtjust i bokens avslutning som visar att det inte alltid vare sig är lätt eller viktigt att veta vad som är verkligt och vad som är fantasi:

"Hon fick aldrig reda på
om allting var på riktigt,
men såvitt man kan förstå
så är det inte viktigt."

Bokens text är på rim och den är ganska utmanande och rolig att läsa när Tofslan och Vifslan talar. Illustrationerna är expressiva och förstärker både det som är spännande och det som är ljust och glatt.

Sammantaget är detta en bok som speglar barnens värld och därför är det en bok jag gärna rekommenderar till de äldre förskolebarnen och yngre skolbarnen.

Maus

Maus av Art Spegelman, utgiven av Brombergs, 2009, översättning av Jan Wahlén och Joanna Bankier

Jag höll nästan på att glömma bort att skriva ett litet inlägg om Maus och det hade ju varit synd. Inte för att den här boken behöver uppmärksamhet, den är ju redan berömd nog att ha en sida på Wiki. Men en bok som Maus vill jag ju gärna ha med på sin blogg.

Som de flesta säkert vet handlar Maus om författaren Art Speigelmans far och dennes upplevelser under förintelsen. Berättelsen om hur föräldrarna överlevde kriget och vistelsen i koncentrationslägren växer fram under möten mellan den åldrige, tämligen excentriske och besvärlige fadern och en son som tycks känna att han helt enkelt måste få veta mer om föräldrarna. Den berättelse sonen får höra känner jag som läsare igen eftersom jag läst en hel del om förintelsen. Men upplevelsen blir ändå lite råare och naknare i och med formatet. Bilderna uttrycker naturligtvis mycket, men jag tror också att det mer avskalade språk en serieroman kräver förstärker berättelsens ohyggliga innehåll. Här finns inga ord att gömma sig bakom.

I Maus framställs alla som förmänskligade djur; judarna som möss, nazisterna som katter, polackerna som grisar o s v. Och ibland tecknas de polska judarna som möss med grismaskar på sig. Att skildra människorna som olika djur är genialiskt samtidigt som det är provocerande. Det blir så extremt tydligt att det var just så här människor kategoriserades i olika raser. Och så här vissa än idag ser på omvärlden.

Maus handlar även de överlevandes situation efter kriget. Och medan man som läsare blir arg och upprörd av att läsa om krigstiden, fylls man av sorg av att läsa om de överlevandes, ibland hopplösa, försök att fortsätta leva. Dessutom påminns man om att det trauma förintelsen innebar fortplantades till många av de överlevandes barn.

Sammantaget är Maus en fascinerande serieroman som på ett tydligt sätt gestaltar ett historiskt skede vi behöver minnas.

Bokfrågan

Bokfrågan: Vilka böcker "tvingades" du läsa i skolan? Ja, det undrar Ugglan & boken och jag måste faktiskt berätta lite om både bra och dåliga tvång.

Med fasa minns jag hur jag skulle läsa och analysera Aniara, och under läsningen insåg att jag inte alls fattade vad boken handlade om. Det var verkligen ett bottennapp i mitt läsliv.

Lika illa var det att försöka läsa A Farewell to Arms på engelska med uppgiften att slå upp alla ord vi inte kunde. Jag fick aldrig något sammanhang och vet än idag inte vad den boken handlade om.

Sorgligt nog är de här läsmisslyckandena fortfarande så tydliga för mig och det är nu mer än 30 år sedan de skedde. Lärare har verkligen stor möjlighet att påverka - både på gott och ont. Jag har faktiskt än idag inte läst någon av böckerna.

Den enda bok vi "tvingades" läsa som jag verkligen gillade var Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist. Och att den gick hem hos mig berodde nog mest på min egen något udda familjesituation, jag kunde relatera till huvudpersonen. Lagerkvist är fortfarande en av mina favoriter.

Anna kommer att skriva mer om hur man kan locka barn till läsande, håll koll.

Pappan och havet, del ett

Författarna Lena Andersson och Philip Teir läser tillsammans med Marie Lundström Pappan och havet från 1965. Under första boksamtalet diskuteras de två första kapitlen. "Pappan är yngst i familjen" säger Lena och beskriver pappan som den alla måste ta hand om och hålla på gott humör. Varför går alla i familjen med på detta? Varför går mamman med på att låta pappan låtsas att han tar allt ansvar för familjen? Familjer och familjelögner diskuteras. Den mest fascinerande av alla varelserna är ändå Mårran, en varelse som fryser allt runt sig till is och släcker alla ljus. Alla cirkeldeltagarna diskuterar, men trots detta är det inte så lätt att förstå sig på Mårrans alla nyanser.

Min upplevelse efter att ha läst de två första kapitlen är som vanligt att jag älskar Tove Janssons sätt att besjäla naturen. Och hennes sätt att lite förnumstigt uttrycka vardagens svårigheter är helt fantastiskt.

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig".

Pappas vingar

Pappas vingar av Milena Agus, utgiven av Elisabeth Grate Förlag, 2013, översättning av Madeleine Gustafsson

Pappas vingar handlar om Madame, en egensinnig dam med en mission. Hon har en fix idé att hon ska rädda Sardinien från betongen och vägrar därför sälja sin eftertraktade mark. För övrigt ägnar Madame sig åt någon av sina älskare, eller åt att samtala med den 14-åriga berättaren eller hennes morfar. Pappas vingar är både en charmig berättelse om livet i en liten by och en historia om att växa upp när vägen kantas av förluster.

Pappas vingar innehåller en hel del filosofiska resonemang, inspirerade av den store Leibniz tes att välden är den bästa av alla tänkbara världar. (Kritik av denna tankegång kan med fördel läsas i Candide.) Mer intressanta är de reflektioner om skrivande, som författaren presenterar. Berättaren blir både lugnare och botad från sin förstoppning när hon börjar skriva dagbok. Dessutom återställs Guds ordning tack vare skrivandet: "Diktaren söker efter ord för att ge trädet dess förlorade mening tillbaka" (s 54).

Texten är lättläst och presenteras som skriven av den 14-åriga berättaren. Och jag gillar skarpt det konkreta tänkande texten speglar. Men en del betraktelser är definitivt för avancerade för åldern.

Sammantaget är Pappas vingar är en originell, både vemodig och humoristisk berättelse skriven av författaren till Onda stenar.

Tematrio - Bokrea

Många klagar på att bokrean blir sämre och sämre, men jag lyckas alltid göra fina fynd. I år blev det tio böcker till mig och nio till dottern. Berätta om tre reafynd från årets eller något tidigare års rea!

1. Historien av Elsa Morante har jag länge velat läsa och äga. Romanen finns med på Världsbibliotekets 100-lista och den beskrivs som "en av de bästa litterära skildringarna av Europas grymma och blodiga 1900-tal" i recension i SvD. I år fanns den med på rean!

2. Förra året var jag jätteglad över att tredje delen i sviten om Bricken av Vibeke Olsson, Sågspån och eld, reades. Och det är jag fortfarande nöjd ned, Bricken-böckerna är jättebra.

3. I år fanns även två relativt nya böcker med på rean som jag tyvärr missade när de kom: Ingenbarnsland och Vi kom över havet. Nu står de i tryggt förvar i min bokhylla och Otsukas underbara roman läser jag just nu.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Världens kvinnor i februari

 

Många kvinnor ur bokhyllan blev lästa även i februari. Och tur är väl det eftersom februari är bokreamånad, vilket innebär att fler böcker anlänt.

Europa:
Den lilla flickan i vintervelodromen - Annette Muller (Frankrike)
När duvorna försvann - Sofi Oksanen (Finland)

Asien:
Godnattsagor för barn som dricker - Marjaneh Bakhtiari (utspelar sig i Iran)
Ormar och piercing - Hitomi Kanehara (Japan)

Afrika:
Drottning Pokou - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)

Frågefemma

Susanne har taggat mig i en frågefemma. Kul! Här kommer frågorna, och svaren.

1. En bok som jag ännu inte läst, men verkligen ser fram emot.
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie längtar jag efter att läsa. Jag sparar den tills jag har gott om tid.

2. Den bästa boken jag har hemma.
Den bästa?! Ja, får jag bara välja en blir det Barabbas av Pär Lagerkvist. Äger ett gammalt ex min far gav till min mor innan jag föddes.

3. En bok som jag önskat vore bättre och som kanske var lite onödig att köpa.
Jag håller med min utmanare här om Karl Ove Knausgårds böcker. Jag har fastnat i tvåan och kommer nog inte vidare. Som tur är har jag i alla fall bara köpt tre.

4. Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den, men som har blivit stående.
Anna Karenina ville jag så gärna läsa när jag köpte den, men jag har fortafarande bara läst ett par hundra sidor.

5. En bok som jag köpt mest för att den hade vackert omslag.
Jag köper ibland Bonniers klassikerpocket för att de är så snygga. Ibland köper jag dem även om jag redan har en inbunden version av boken ...

Skickar vidare till Anna.

Månadssummering - Februari 14

# Jord och aska - Atiq Rahimi
# Pappas vingar - Milena Agus
# En dåres anteckningar - Nikolaj Gogol
# Den lilla flickan i Vintervelodromen - Annette Muller
# Alter Ego - Adam Hansson
# Drottning Pokou - Véronique Tadjo
# Ormar och piercing - Hitomi Kanehara
# Godnattsagor för barn som dricker - Marjaneh Bakhtiari
# Älskaren - Marguerite Duras
# Marias testamente - Colm Tóibín
# När duvorna försvann - Sofi Oksanen
# Fästmön - Anton Tjechov
# Mörderskan - Alexandros Papadiamantis
# Maus - Art Spiegelman

Det blev verkligen mycket läst i februari också, vilket flyt jag har just nu. Men det ska väl återigen nämnas att en del böcker är noveller eller kortromaner.

De ryska novellixerna är båda mycket läsvärda, jag gillar mest Gogol. Även Hanssons novell har en twist jag gillar.

Mörderskan är en ruggig grekisk tragedi.

Agus roman handlar om en egensinnig äldre (medelålders?) dam. Bra, men inte i klass med Onda stenar. Likadant med Oksanens roman - bra, men inte lika bra som föregångaren.

Maus är en fantastisk serieroman om förintelsen. Även romanen om Vintervelodromen handlar om förintelsen; här visas ett ofta dolt franskt nit att behaga tyskarna upp.

Bakhtiaris roman skildrar ett vardagligt Tehran, präglat av både västerländska influenser och den våldsamma historien.

Älskaren är en sorglig berättelse om passion och avsked skriven på utsökt prosa.

Drottning Pokou särskådar en afrikansk myt om ett barnaoffer.

Ormar och piercing är en obehaglig historia om meningslöst sexualiserat våld.

Månadens två bästa är Marias testamente och Jord och aska. Båda skildrar outsäglig sorg efter en enorm förlust.

Dotterns reaköp

Naturligtvis fick även dottern lite reaböcker. Siggeböckerna är stora favoriter hos min hästtokiga tjej. Stenhusets hemlighet och Hon ska det bli! valde jag åt henne för att vidga läsandet lite. Serien om Beast Quest valde hon själv, de är tydligen väldigt spännande.