Jag lyssnar just nu på
När duvorna försvann av Sofi Oksanen med lite blandade känslor. Romanen handlar om tre människors liv under den tyska naziockupationen och den efterföljande sovjetiska ockupationen. Här finns en man som kämpar för vad hans hjärta tror på, en man som på ett exempellöst sätt vänder kappan efter vinden och går över lik för egna fördelar och en kvinna som försöker balansera någonstans emellan de två extremerna. På många sätt är ju så klart boken riktigt bra, själv är jag mest intresserad av Juudits liv. Men jag kan inte låta bli att jämföra med
Utrensning - och då blir jag helt enkelt inte lika engagerad i berättelsen. Vad tycker ni andra som läst?
Den är annorlunda på det sättet att man inte direkt har någon favoritperson att liera sig med. Jag skrev om författarbesök och som gav boken flera nya tankar. Att läsa när du lyssnat klart :-) http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.se/2013/05/sofi-oksanen-pa-storan.html
SvaraRaderaNej det har du rätt i, det finns ingen att identifiera sig med.
RaderaNej det är just känslan det handlar och för berättartekniskt är Duvorna jättebra.
SvaraRadera