Mörderskan

Mörderskan av Alexandros Papadiamantis, utgiven av Oppenheim Förlag, 2013, översättning av Jan Henrik Swahn (med på bokrean!)

I den lilla byn på ön Skiathos föds en stor mängd flickor i förhållande till pojkar. För föräldrarna innebär detta en tragedi eftersom bara döttrar med stor hemgift går att gifta bort. Resten blir hemmadöttrar hela livet och måste försörjas. Att föda en flicka och att födas som flicka är därför en stor olycka. Den gamla läkekunniga gumman Chadoulas dotter har fött en liten flicka och mormodern kommer för att hjälpa till med nattvaket. Flickan är svag och hostar sig allt mattare. Det krävs mycket lite för att släcka ett så svagt liv, Chadoula kväver den lilla nästan som i en dröm. Och när Chadoula väl påbörjat sitt värv att skona de små flickorna står hon inte att stoppa.

Mörderskan Chadoula dödar i barmhärtighetssyfte, kallblodigt nästlar hon sig in i olika familjer och dödar deras barn. Gendarmerna närmar sig dock obönhörligen och som läsare finner man sig stå på Chadoulas sida, trots att man inte kan sympatisera med hennes handlingar. Berättelsen är spännande och skrämmande, men liksom i en klassisk grekisk tragedi går den som sätter sig upp mot gudarna mot ett ofrånkomligt öde.

Mörderskan utkom första gången 1902 och skildrar realistiskt de fattigas eländiga liv. Alexandros Papadiamantis har kallats Greklands Dickens. I en mycket intressant artikel - Perspektiv på det grekiska dilemmat - jämförs Mörderskan både med Swifts satir och Dostojevskijs psykologiska skildring av Raskolnikov.

Texten i Mörderskan är ganska krävande och innehåller lite knöliga mångordiga meningar. Det kan också uppstå förvirring kring olika namn och smeknamn på huvudpersonen. Men berättelsen i sig är helt klart värd lite ansträngning, handlingen är spännande och stämningen ruggig. Sammantaget var läsupplevelsen rysligt bra.

Andra som läst är Bokmania.