Kortfattad årsstatistik 2014

Jag läste 117 böcker sammantaget. Jag läste böcker från 35 olika länder. En stor andel (40 %) var skrivna av svenska författare. Ungefär 40 % var ljudböcker. Fördelningen kvinnor/män var i år 60/40. Jag läste alldeles för få klassiker och Nobelpristagare.

2014 års bästa

2014 års skrattfest

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld borde jag så klart läst för länge sedan, men i år blev det av. Och det är jag verkligen glad för, den här romanen är makalöst bra. Vissa scener är så dråpliga att jag skrattade mig andlös och andra så hudlöst gestaltade att jag snyftade lite. Romanen om Maja, som råkar såga av sig en bit av tummen, blir hög, kär och har sex, och vars mamma försvinner, borde verkligen läsas i alla åldrar. Fenomenal gestaltning av både föräldrars och barns upplevelser.


2014 års ruskigaste

Väggen av Marlen Haushofer gestaltar det allra mest skrämmande - att bli ensam kvar, att vara den enda överlevande människan. En kvinna reser till en jaktstuga i bergen för att tillbringa en lugn helg med sin kusin och hennes man. Paret lämnar henne ensam i stugan första kvällen, de besöker en pub i den näraliggande byn. Under natten kommer parets hund Lo hem. På morgonen upptäcker kvinnan att hennes vänner inte kommit hem under natten och hon ger sig ut för att leta efter dem. Hon upptäcker abrupt att hon under natten blivit avskuren från omvärlden; en hög genomskinlig vägg omringar jaktstugan och området runt omkring. Utanför väggen ser allt liv ut att vara förstelnat. Kvinnan är ensam innanför väggen tillsammans med några husdjur och hon tvingas försöka överleva på egen hand. Romanen är skriven på ett sätt som upphäver gränser mellan det yttre och det inre, frågor av vad som är "sant" förlorar sin relevans. Läsning av Väggen är omskakande och rekommenderas.


2014 års tema

Temat vittneslitteratur gjorde sig påmint på flera sätt under året. I litteraturkursen läste vi Horace Engdahls och Peter Englunds tankar kring ämnet och romaner av Kertész och Solzjenitsyn. Minnen från den tid jag arbetade som psykolog med traumatiserade flyktingar gjorde sig påminda och jag googlade och läste mycket om kriget på Balkan. Därefter läste jag romanen Jugoslavien, mitt hemland av Goran Vojvonić, som handlar om en ung mans sökande efter en far och en identitet.


2014 års snackis

Hur kan en långsamt berättad, ganska händelsefattig och enkel berättelse som Stoner av John William plötsligt börja leva sitt eget liv på topplistorna? Ja, inte vet jag, men jag är mycket glad att jag läste den. Huvudpersonen Stoner är så vanlig att han skulle kunna vara vem som helst av oss. Han är en rättskaffens människa som under sitt liv får uppleva både sorg och glädje. Livet blir inte så mycket mer för någon av oss. Ändå är det så stort.


2014 års vackraste

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.


2014 års besvikelse

Augustprisvinnaren Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson och jag kom inte alls överens. Att jag lyssnade på en författaruppläsning bidrog sannolikt till min motvilja eftersom Andersson har en tendens att i uppläsningen förstärka det kyliga och det intellektuella, vilket leder till att romanen för mig blir ett ointressant frossande i intelligenta formuleringar. Och enbart intelligens imponerar inte på mig, hur knivskarp den än må vara.


2014 års allra bästa

Ja, inte bara årets, utan en av de allra bästa böcker jag någonsin läst är Mannen som planterade träd av Jean Giono, en liten tunnis med ett ofantligt stort och viktigt innehåll. Med ett lyriskt, metaforrikt språk visar författaren hur den enskilda människan genom hängivenhet kan förändra världen. Den här romanen vill jag verkligen uppmuntra alla att läsa, särskilt med tanke på den politiska depression det varit lätt att drabbas av i år.


2014 års snyggaste

Bilden av Pär Lagerkvists Samlade dikter gör verkligen inte den här ursnygga boken rättvisa. Det svagt guldfärgade på bilden är i verkligheten glänsande guld, det här är ett riktigt praktverk både på in- och utsidan. Formgivare är Moa Schulman, som även formgett flera andra böcker av Lagerkvist. Hittills har förlaget (Brombergs) även gett ut Bödeln och Dvärgen, i vår kommer den fantastiska Barabbas. Jag längtar.

2014 års blogghändelser

Årets stora blogghändelse var naturligtvis att jag även började blogga på Kulturkollo. Och även för övrigt har jag varit med om roliga bloggrelaterade saker; jag var t ex som vanligt på Bokmässan och jag besökte för första gången Stockholm Literature. Det är verkligen kul att träffa alla bloggisar och snacka böcker så mycket man bara vill!


2014 års läsutmaning

Hur gick det med utmaningen Världens kvinnor - att läsa 20 specifika böcker ur bokhyllan? Ja det blev faktiskt hela 22 stycken, om än inte fördelade riktigt över de planerade världsdelarna. Det blev tyvärr bara 3 lästa från Afrika, men desto fler från Europa. Men visst är det ändå godkänt. Kanske gör jag en liknande utmaning nästa år, har jag bara nog många böcker med på listan borde det gå bra.

Inför 2015

Under hösten och vintern i år har livet utanför bokvärlden varit krävande och tufft. Detta har även gjort att bloggandet ibland känts som en förpliktelse. Nästa år ska jag därför vara extra noga med att ägna mig åt luststyrd läsning och skrivande. Inte en massa åtaganden, få utmaningar och mycket läsglädje!

Tematrio - Årsbästa

Dags för årets sista tematrio och som vanligt använder jag ett tema för att utvärdera året. Berätta om de tre bästa böckerna du läste under 2014!

1.  Mannen som planterade träd av Jean Giono är en liten tunnis med ett ofantligt stort och viktigt innehåll. Med ett lyriskt, metaforrikt språk visar författaren hur den enskilda människan genom hängivenhet kan förändra världen. Läs den!

2. Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

3. I Väggen upptäcker den kvinnliga huvudpersonen plötsligt en morgon att en genomskinlig, ogenomtränglig vägg rests runt henne och den gård där hon vistas. Inga levande människor finns innanför väggen och allt utanför ser ut att ha dött mycket hastigt. Som enda sällskap har kvinnan en ko, en hund och en katt. Dagarna ägnas åt att försöka överleva och ta hand om djuren. Ohyggligt skrämmande och tankeväckande.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Mina julklappsböcker

Jag sitter här och funderar över vilka böcker som ska få vara med på julklappsboksfotot? De jag fick i paket? Eller de jag fick i paket och de jag köpte mig själv? Bestämmer mig nog för de senare alternativet.

 

Av familjen fick jag precis de två böcker jag önskat mig (tänka sig!) Liv till varje pris och Beckomberga. Jag lyssnade på både Kristina Sandberg och Sara Stridsberg på Bokmässan och har velat ha böckerna ända sedan dess. Jag har läst och gillat första delen i trilogin om Maj, del två står sedan länge och väntar i bokhyllan. Av Stridsberg har jag bara läst Darling River, den var fantastisk i all sin hemskhet.

 

Min vana trogen köpte jag dock ett par klappar till mig själv också, i år blev det För in de döda (andra delen i trilogin om Cromwell/Boleyn) av Hilary Mantel och Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Nu ska här läsas!

 

Fick ni några hårda, platta julklappar?

God Jul

Sillen är inlagd, klapparna är packade, granen är klädd, skinkan är griljerad, familjen är på väg. Hittills allt planenligt således. Fast det årliga julbadet blev bara en ynka lite dusch för varmvattnet tog slut. Jag är härligt trött eftersom jag låg och läste halva natten och planerar att smygläsa lite i Vibeke Olssons senaste - Glödens färger - så fort tillfälle ges. Eller tas rättare sagt, man får ju aldrig lästid om man inte tar sig den. Nåväl, hoppas allt är väl hemma hos er alla och att ni också ser till att norpa er lite lästid - God Jul!

Tematrio - julböcker

Det har inte blivit mycket skrivet om julen på bloggen i år, hoppas nästa vinter blir lite bättre. Men så här 2 ynka dagar innan dopparedan kan vi väl ha ett litet jultema. Berätta om tre bra böcker som handlar om julen!

1. En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg handlar om den medelålders Oswald Campbell som får besked av sin läkare att han bara har några månader kvar att leva. Han rekommenderas att flytta till ett varmare klimat. Av en slump får han telefonkontakt med en kvinna i den lilla staden Lost River och hon ordnar inackordering åt honom hos en granne. Undrens tid tycks inte vara förbi ... Charmigt, trivsamt och lättläst.

2. Den heliga natten av Selma Lagerlöf innehåller sex berättelser med varierande julteman. Berättelserna handlar om de mirakel som uppstår när människan verkligen tror på Guds ord, om vikten av att ödmjuka sig inför Gud, stå vid sitt ord och hålla fred under julen. Liksom i alla Selmas berättelser finns kärleken med som en vägledande kraft och övernaturliga händelser vävs in i det vardagliga livet.

3. Mamma Mu och Kråkans jul av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist är favoriten bland barnböckerna. Det är dagen före julafton och Kråkan, som glömt bort detta, han har inte packat in ett endaste paket till sig själv. Som tur är har han samlat på sig många saker som han gärna ger sig själv i present. Men sedan gäller det ju att invänta julafton också... En fin typisk Mamma Mu-berättelse, med underbara illustrationer. Passar från c:a 3 års ålder.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, utgiven av Gilla Böcker, 2010

Det tog lång tid för mig att börja läsa Här ligger jag och blöder för den är en bok för unga människor på många sätt. Texten är så eländigt liten att den verkligen är en utmaning för en 50+are, jag stönade länge innan jag väl tog itu med den. Men jag är verkligen glad att jag knölade mig genom den besvärligt lilla texten för innehållet är fantastiskt!

Maja går estetprogrammet på gymnasiet och har det så där besvärligt med sig själv, kompisar och familj som man brukar ha det i hennes ålder. Föräldrarna är skilda, Maja bor hos sin pappa och träffar mamman på helgerna. De helgerna brukar pappan supa och ragga, vilket Maja vet allt om eftersom hon läser hans mail och Facebook. Mamman är svårare att ha koll på och förstå sig på, hon läser mestadels psykologiböcker och jobbar. Boken inleds med att Maja i skolan råkar såga av sig ena toppen av tummen. Alla blir oroliga, utom mamman som inte ens svarar på mail. När Maja, den efterföljande helgen, reser till mamman dyker hon inte upp på hela helgen. Maja går i stället på fest hos grannen, blir full och kanske kär. Men var är egentligen mamman?

Det är sällan jag verkligen skrattar när jag läser, men den här vansinnigt roliga, rappa texten har flera gånger fått mig att frusta. Författaren lyckas få till de mest dråpliga situationer utan att de verkar långsökta eller konstruerade.

Men under all humor finns givetvis ett bråddjup av besvärliga, smärtsamma känslor. Känslor flera i familjen har svårt att verbalisera. Maja lämnas på många sätt ensam att försöka hantera känslostormar, skolans krav, komplicerade kompisrelationer och den spirande kärleken. Både Maja och hennes föräldrar bär på känslor och tankar som de inte delar med varandra. Romanens styrka är just denna psykologiska realism. Jenny Jägerfeld är utbildad och verksam psykolog, vilket märks (hej kollega).

Som läsare blir man mycket engagerad i Majas berättelse, det här är en roman man helst läser i ett sträck. Här ligger jag och blöder tilldelades Augustpriset 2010 som årets barn- och ungdomsbok, jag skulle gärna se att den även lyftes fram för lite äldre läsare.

Sara blir ständig

Snart borde väl de aderton överväga att ändra begreppet ständig till något som mer speglar verkligheten, för nu byter de allt rätt ofta. Englund har inte varit ständig mer än 6 år, folk har väl nätt och jämnt hunnit lära sig att skilja mellan Engdahl och Englund. Nåja, i vilket fall har Peter Englund annonserat att han kommer att avgå och hans efterträdare blir Sara Danius. Danius har bara varit ledamot under ett år, så det var raskt marscherat. Hon är dessutom den första kvinna på posten som ständig, det är väl värt ett extra HURRA! Jag lyssnade på Sara Danius när hon pratade om franska realister på Bokmässan 2013, det var intressant.

Tematrio - Bokklappar

Årets näst sista trio innan jul får väl ändå lov att handla om bokklappar. Vad önskar ni er? Eller vad vill ni ge bort? Eller vilka böcker vill ni tipsa andra att köpa i julklapp?

1. En årets allra finaste böcker - både på ut- och insidan - är Pär Lagerkvists Samlade dikter utgivna av Brombergs. Bilden gör inte utsidan rättvisa, den glänser i guld i verkligheten. Och glänser det gör ju Lagerkvists dikter också, om än på lite olika sätt. Här finns gnistrande starka känslor och skimrande vackra strofer i överflöd. Vem skulle inte bli glad över att få detta praktverk i julklapp?

2. Ett annat praktverk många nog skulle bli glada att hitta under granen är Lars Lerins Augustprisade Naturlära. Tung som en tegelsten och fylld av undersköna bilder och vemodiga, vardagsnära ord.

3. Till sist vill jag tipsa om en bok som till storleken inte alls kan jämföra sig med de två första, Mannen som planterade träd av Jean Giono. Trots det lilla formatet tvekar jag inte att utse denna lilla pärla till årets bästa bok; den handlar om hur en enstaka människa med idogt arbete kan förändra världen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Väggen av Marlen Haushofer

Väggen av Marlen Haushofer i (ny) översättning av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2014

Under ganska lång tid har jag försökt få till en vettig recension av Väggen, men eftersom jag själv varit sliten och känt mig instängd har det inte gått så bra. Nu gör jag ett nytt försök så får vi se hur det går ...

En kvinna reser till en jaktstuga i bergen för att tillbringa en lugn helg med sin kusin och hennes man. Paret lämnar henne ensam i stugan första kvällen, de besöker en pub i den näraliggande byn. Under natten kommer parets hund Lo hem. På morgonen upptäcker kvinnan att hennes vänner inte kommit hem under natten och hon ger sig ut för att leta efter dem. Hon upptäcker abrupt att hon under natten blivit avskuren från omvärlden; en hög genomskinlig vägg omringar jaktstugan och området runt omkring. Utanför väggen ser allt liv ut att vara förstelnat. Kvinnan är ensam innanför väggen tillsammans med några husdjur och hon tvingas försöka överleva på egen hand.

Det här är en roman som ger fler frågor än svar. Är hon instängd? Eller utestängd? Finns väggen i verkligheten? Eller inuti kvinnan? Jag har tidigare skrivit om Väggen på Kulturkollo och där försökt beskriva min upplevelse av att romanen upphäver gränsen mellan yttre och inre. Kvinnan och hennes begränsade omvärld är ett, allt som sker händer både inuti och utanför. Kan man kalla det psykos? Eller demens? Eller autism? Ja, kanske. Fast det blir så irrelevant att ge skeendet ett namn när man är mitt i det.

Berättelsen väller fram över sidorna, texten är skriven som dagboksanteckningar där berättaren hoppar fram och tillbaks mellan olika tidpunkter och ger läsaren små glimtar av vad som ska komma. Detta gör att man som läsare blir helt fast i texten, lika instängd innanför bokens väggar som kvinnan är. Man är tvungen att fortsätta läsa, vare sig man vill eller inte och man läser med bävan inför det man vet ska ske. Kvinnan skriver för att på något sätt befästa sin existens och läsaren blir ett vittne till hennes öde.

Till stor del handlar texten om den prosaiska vardagen, här finns många beskrivningar av kvinnans vedermödor med att så, skörda och ta hand om djuren. I förvånansvärt liten grad ägnar hon sig åt att sörja allt hon förlorat i det tidigare livet. Emellanåt skriver hon ner mer abstrakta tankegångar, tiden är t ex något hon funderar över.

"Men om tiden bara existerar i mitt huvud och jag är den sista människan, så kommer den att ta slut när jag dör. Tanken gör mig upprymd, jag kanske har makten att dräpa tiden. Det stora nätet kommer att slitas sönder och falla i glömska med sitt sorgliga innehåll. Man borde vara tacksam mot mig för det, men efter min död kommer ingen att veta att jag dräpt tiden."

Sammantaget är Väggen en helt fantastisk, fängslande och mycket skrämmande roman. Den gestaltar människans ursprungliga skräck inför att vara helt ensam, att vara den sista levande människan på jorden. Man läser romanen i ett andetag och blir aldrig riktigt sig själv igen.

Boken om Blanche och Marie

 

Jag har inte läst så mycket av P O Enquist, men har redan (efter 2½ romaner) märkt att jag alltid fängslas av hans berättelser. Och inte bara av hans fiktion, utan även av den verklighet denna ofta bygger på. Därför sitter jag nu här och googlar Marie Curie och Blanche Wittman. Och jag blir mer och mer insnärjd i den fasansfulla historien om kvinnorna på Salpêtrière. Om ni vill läsa mer om hur de "galna" kvinnorna behandlats och uppvisats inför publik vill jag verkligen rekommendera Enquists Boken om Blanche och Marie. Läs också den här intressanta artikeln av Amanda Svensson i Expressen.

Sveriges Radios Romanpris

 

De nominerade böckerna till Sveriges Radios Romanpris 2015 är:

Den andra kvinnan av Therese Bohman

Psykodrama av Magnus Dahlström

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

Timme Noll av Lotta Lundberg

Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson

Twist av Klas Östergren

Jag har tyvärr inte läst någon av dem, men är glad att jag blev påmind om Timme Noll igen. Minns att jag blev nyfiken på den under Bokmässan. När det gäller Therese Bohman har jag inte läst hennes Den drunknade heller ännu, den är jag också intresserad av.

Tematio - Bokaccessoarer

Dags för lite juligare teman. Den här veckan börjar vi med önskeklappar som är bokrelaterade. Berätta om tre "bokaccessoarer" du önskar eller skulle kunna tänka dig att ge bort!

 

1. Fina bokstöd har jag ett par, men nu skulle Selma och Gustaf vilja ha lite sällskap. Jag är nog mest sugen på Edith Södergran och Kafka.

 

 

 

 

2. I Bokbutiken finns det mesta man kan önska sig vad gäller bokprylar. Själv är jag galet förtjust i allt med Kulturtantloggan!

 

 

 

3. Ett riktigt snyggt pocketfodral i skinn skulle jag gärna vilja ha för jag är rädd även om mina pocketböcker.

 

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En kommer hit

 

Invandrarna

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kommer hit för att gifta sig med kungen.

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar
Mest är de snälla, andra är skurkar.
En del är ärliga, andra är skumma.
En del är genier, andra dumma.

Mest är de fredliga, andra vill slåss.
Med andra ord; de är som oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka.
Fast inte lika avundsjuka…

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier.
Vissa är svarta, andra är gula.
Vissa är vackra, andra är fula.

Men fast de ibland av annan färg é
Är de precis som vi i Sverige.
Och när dom vill jobba här är tacket.
”Ni får inte jobba för facket!”

En del är båtfolk från Vietnam
Som inte kan sjunga ”We shall overcome”.
Och inte kan ”rulla di rulla” som vi.
En del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet istället för bråket.
Det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva.
Som inte var svenskar – men ja må dom leva!

Bosse Parnevik (1992)

Månadssummering - November 2014

# Hägring 38 - Kjell Westö
# Undret - R J Palacio
# Mississippi - Hillary Jordan
# Springa med åror - Cilla Naumann
# Hon ska det bli! - Bo R Holmberg
# Singoalla - Viktor Rydberg
# Väggen - Marlen Haushofer
# Författaren i familjen - Grégoire Delacourt
# Anna Svärd - Selma Lagerlöf
Trots en rejäl svacka med det mesta i november lyckades jag läsa en del riktigt bra böcker.

Hägring 38 var mitt första möte med Westö och jag blev så förtjust i hans sätt att skriva. Måste hitta mer av honom, har ni tips?

Undret var en hyggligt bra roman om en pojke med ett missbildat ansikte. Fin, men ibland lite sentimental.

Det är inte mer än ett par veckor sedan jag läste ut Mississippi, men jag minns inte mycket av den. Tämligen förutsägbar om relationen mellan svarta och vita i USA.

Springa med åror berörde och Författaren i familjen var en fin livsskildring.

Hon ska det bli! gillades både av dottern och mig, en härlig skildring av den första kärleken.

Månadens klassiker Singoalla och Anna Svärd var båda läsvärda klassiker.

Månadens, och en av årets, höjdpunkt var den ruggigt bra Väggen, recension kommer när jag samlat ihop mig.

Tematrio inställd

Tematrion är inställd idag eftersom jag inte mår så bra, hoppas återkomma nästa måndag!

Tematrio - Naturskildringar

För att fira att Lars Lerin (så klart) vann Augustpriset tidigare ikväll för sin underbara Naturlära fokuserar vi på naturen i den här trion. Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!

1. Ja, så klart vill jag ha med Lerins underbara Naturlära i min trio. Jag har läst i den av och till de senaste veckorna och fyllts av beundran, vemod och glädje. Lerin skildrar i ord och bild en verklighet jag känner mig hemma i. Naturlära är helt enkelt en makalös bok som kombinerar ord och bild på det mest utsökta sätt.

2. I den nyligen lästa Väggen av Marlen Haushofer spelar också naturen och dess villkor en stor roll.  I romanen upptäcker den kvinnliga huvudpersonen plötsligt en morgon att en genomskinlig, ogenomtränglig vägg rests runt henne och den gård hon besöker. Inga levande människor finns innanför väggen och allt utanför ser ut att ha dött mycket hastigt. Som enda sällskap har kvinnan en ko, en hund och en katt. Dagarna ägnas åt att försöka överleva och ta hand om djuren.

3. Hunden av Kerstin Ekman är en poetisk, vacker berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. Hunden växer upp i skogen och får leva på det naturen erbjuder. Oerhört vackra naturskildringar och en underbar gestaltning av hur ett djur upplever världen. Min favoritekman.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Naturlära av Lars Lerin

Naturlära: limes norrlandicus av Lars Lerin, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2014

I morgon presenteras vinnarna av årets Augustpriser. I fackboksklassen har jag naturligtvis en lokalpatriotisk favorit. Fast i ärlighetens namn kan man inte kalla Lerins akvareller för värmländska ens när det avspeglar delar av vårt vackra landskap - Lerins konst är helt enkelt universell. Och överjordiskt vacker. Lerins avbildningar av naturen är för mig en påminnelse om Guds existens, inget så vackert kan ha skapats av en slump.

Naturlära är en stor bok på många sätt, dels är den helt enkelt rent storleksmässigt magnifik och min enda "prydnadsbok", dels innehåller den allt som är viktigt att veta. Att i ord försöka beskriva innehållet i Naturlära på ett sätt som gör boken rättvisa går inte. Här finns de små detaljerna som inte många förmår uppfatta med ögat och de stora svepande sammanhangen som berättar om meningen med livet. Här finns det personliga, det privata, kärlek, sorg och lycka. Med små ord gestaltas en kärlek så innerlig att tårar emellanåt rullar nerför mina kinder.

Naturligtvis förknippar vi Lerin allra mest med hans bildkonst, men hans ordkonst står fint på egna ben den också. I Naturlära blandas romantisk poesi med vardagsnära dagboksanteckningar. Gemensamt för orden är att de så väl fångar och gestaltar både det fantastiska och det ytterst vardagliga. Underbart, helt enkelt.

Andra som skrivit är Bokmania, Tidningen Kulturen.

Tematrio - Dystopier och jordens undergång

Dystopier, apokalyps och jordens undergång är det dystra (men litteraturvänliga) temat på Kulturkollo denna vecka. Därför hänger jag på med en tematrio med samma ämne. Berätta om tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!


1. I Vägen av Cormac McCarthy vandrar en far och hans son genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre några lagar eller någon moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång.

2. Processen av Franz Kafka är det mest surrealistiska jag någonsin läst. Romanen handlar om Josef K, som en morgon häktas utan att få reda på orsaken eller vilket brott han anklagas för. Vi får därefter följa Josef K:s svåra väg genom domstolarna och det absurda rättssystemet. Man kan tolka romanen som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet eller som en en allegori över livets obegriplighet. Hur man än tolkar handlingen är förtrycket så påtagligt att det känns rent fysiskt då man läser boken.

3. Nyligen har jag läst Väggen av Marlen Haushofer, ännu så länge utan att ha kunnat få ihop en vettig recension. I romanen upptäcker den kvinnliga huvudpersonen plötsligt en morgon att en genomskinlig, ogenomtränglig vägg rests runt henne och den gård hon besöker. Inga levande människor finns innanför väggen och allt utanför ser ut att ha dött mycket hastigt. Som enda sällskap har kvinnan en ko, en hund och en katt. Dagarna ägnas åt att försöka överleva och ta hand om djuren. Det här är en roman som verkligen skrämmer då den tangerar månnga människors absoluta fasa; att bli ensam.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Joseph Brodsky

Joseph Brodsky, född 1940 i Leningrad, Sovjetunionen, död 28 januari 1996 i USA, var en rysk poet och essäist av judisk härkomst. Efter att under många år ha varit på kant med den sovjetiska regimen och dömd för diverse brott utvisades han
1972 och bosatte sig i USA. 1987 tilldelades Brodsky Nobelpriset i litteratur ”för ett vittfamnande författarskap, präglat av tankeskärpa och poetisk intensitet”. Läs gärna mer om Brodsky här.

Jag har läst novellen ”I ett och ett halvt rum” ur Nobeller, en mycket varm skildring av författarens döda föräldrar. På några få sidor lockas läsaren in i en svunnen värld där bordduken var fläckfri och man aldrig hade tråkigt. I slutet av novellen diskuterar författaren sitt val av språk för novellen utifrån ett emigrantperspektiv, att skriva på engelska är - liksom att diska - terapi. Att skriva om föräldrarna på engelska skänker dem ett visst mått av frihet.

Sisterhood of the World Bloggers Award

Linda har varit vänlig nog att förära mig med en Sisterhood of the World Bloggers Award, som går ut på att svara på tio frågor och skicka vidare tio andra frågor till tio favoritbloggare.

Först mina svar på Lindas frågor:

1. Vilken bok önskar du dig mest just nu?
Jag har så klart en lång lista över böcker jag vill ha på bloggen. Horace Engdahl pratar ju alltid om Metamorfoser av Ovidius, den skulle jag vilja ha snyggt inbunden.
2. Vilken är din favoritgenre?
Klassiker, gärna svenska med även från andra delar av världen.
3. Vad läser du helst inte?
Romance, chick-lit och SF.
4. Vilken är den bästa bok du läst hittills 2014?
Väggen av Marlen Haushofer känns det som just nu när jag nyligen läst den. Fast det finns flera utmanare om titeln.
5. Vilken författare är riktigt överskattad?
Stieg Larsson, vars Milleniumtrilogi jag tycker är riktigt dålig. Jag var inte nöjd när Vargas Llosa fick Nobelpriset heller.
6. Och vem får på tok för lite uppmärksamhet?
Vibeke Olsson skriver om viktiga frågor på ett enkelt sätt och borde ges mer uppmärksamhet.
7. Vad skulle din självbiografi heta?
Lyran luras. Den skulle innehålla riktiga skrönor.
8. När blir en bok för lång?
Efter 230 sidor eller på första sidan om den inte är välskriven.
9. Vilken är den senaste bok du rekommenderar till absolut alla?
Mannen som planterade träd av Jean Giono visar att en enda människas idoga arbete kan påverka hela världen. Fantastisk!
10. Vilken bok vägrar du läsa för att du tycker författaren är osympatisk?
Bengt Ohlssons politiska utspel för några år sedan fick honom att, i mitt tycke, framstå som en vindflöjel som inte vågar stå för sina värderingar. Efter detta läser jag inte hans romaner.

Då var det dags för mig att hitta på frågor, ber om ursäkt på förhand om dessa redan ställts av andra.

1. Vilken är den bästa klassiker du läst?
2. Vilken romanfilmatisering tycker du blev riktigt bra?
3. Och vilken filmatisering tycker du misslyckades?
4. Vilken Nobelpristagare är din favorit?
5. Vem borde få Nobelpriset nästa år?
6. Vilken bok skulle du vilja rekommendera just mig?
7. Vilken litterär figur skulle du vilja äta middag med?
8. Vilken författare skulle du helst vilja spökskrev dina memoarer?
9. Vilket kulturevenemang skulle du helst vilja gå på nästa år?
10. Vem skulle du vilja skrev ett gästinlägg på din blogg?

Jag vill skicka den här utmaningen vidare till:

Feministbiblioteket
Hermia says
Ingrids boktankar
A room of my own
Bokblomma
Portarna
Mind the Book
Violen
Ordförrådet
Bakbokmat

Och så klart till alla andra som har lust att svara!

Redigerat! Jag inser nu efteråt att Mathias på Ordförrådet kanske känner sig fundersam kring att ingå i vårt "sisterhood" men jag tänker inte låta kön avgöra vem jag vill ha med. Knepig titel på "awarden" ...

Augustpodden

Ni missar väl inte Augustpodden? Författarna berättar om sina böcker och samtalar med varandra. Intressant och underhållande att lyssna på. Här kommer ett kort smakprov där en av mina favoriter, Kristina Sandberg, kort berättar om sin trilogi om Maj.



Titta/lyssna på fler avsnitt här.

Isaac B Singer

Isaac Bashevis Singer, född 21 november 1902 nära Warszawa i Polen, död 24 juli 1991 i Surfside i utkanten av Miami i Florida, var en amerikansk jiddischspråkig författare, även känd under pseudonymen Warshofsky. Han tilldelades Nobelpriset 1978 med motiveringen ”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”. Singer skrev både noveller och romaner, flera av hans verk har filmatiserats.

För många år sedan läste jag Familjen Moskat, men tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag tyckte om den. Nu har jag läst novellen "En sista blick" ur novellsamlingen Nobeller. Novellen handlar om en ensam man, vars till-och-från-kärlek Bessie nyligen avlidit. Mannen går på hennes begravning och upprörs över att en del av de andra gästerna inte visar Bessie tillbörlig respekt. Framför allt förmedlar novellen en känsla av förgänglighet, när som helst kan allt ta slut.

Tematrio - Sjukdomar

Min gamla mamma har varit sjuk den senaste veckan och det har varit mycket oro kring detta. Därför får sjukdomar helt enkelt bli veckans tema. Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar.

1. Blindheten av José Saramago är en sanslöst bra och fruktansvärt skrämmande roman som skildrar vad som händer i ett samhälle, där alla ungefär samtidigt bli blinda. Det mest otäcka är att man märker att detta samhälle inte är så olikt vår egen verklighet, när man väl börjar tänka efter. I vår värld slänger vi också hellre mat än riskerar att låta alla få så att priserna dumpas, vi gör oss gärna blinda inför det faktum att barn utnyttjas som arbetskraft och att kvinnor används som sexleksaker och även de sjuka förväntas arbeta för att inte ligga staten till last.

2. När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall är en helt underbar roman om sinnessjukdom, och dess inverkan på både den sjuke och dennes omgivning. Då flickan med det enkla ursprunget, Hilma, gifter sig med läroverksadjunkten Sigfrid vet hon inte att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

3. I Svinalängorna av Susanna Alakoski gestaltas sjukdomen alkoholism med alla dess tragiska följder. Framför allt skildras i boken barnets utsatthet, när föräldrarna inte förmår ge vare sig trygghet eller basala förnödenheter. Romanen är dock inte bara en dyster, tragisk uppväxtskildring. Här finns också utrymme för kamratskap, kärlek och humor. På ett lättläst, engagerande sätt gestaltar författaren ett barns enorma överlevnadsförmåga.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jugoslavien, mitt hemland

 

På Stockholm Literature berättade författaren och filmregissören Goran Vojnović (till vänster) om sina romaner - den mest kända är Blattejävlar! - och om hur det var att växa upp i ett land där människorna plötsligt reducerades till företrädare för olika nationaliteter. Han menar att tiden nu är mogen för att tala om allt som hände under kriget på Balkan på 90-talet.

Under 90-talet arbetade jag som nybliven psykolog med traumatiserade flyktingar, framför allt från f d Jugoslavien. Det var då jag lärde mig vad inbördeskrig är. Jag glömmer aldrig pojken som lärde mig det och inte heller hans berättelse. Det var han som lärde mig att strider inte utkämpas av anonyma arméer på långt avstånd, det var han som berättade att det var grannen som dödade hans far. Den här veckan har jag återupplevt mycket från den tid jag var insatt i allt som hände på Balkan, jag har läst om ställen som då var mig alltför bekanta, ställen som Vukovar, Prijedor, Omarska, Trnopolje, Srebrenica. Det jag upptäckt under den här veckan är att kriget på Balkan är historia. Men det är det inte för mig, för mig är händelserna fortfarande pågående. Jag inser att orsaken till detta är att vittnesmål om trauman inte är bundna i tiden. (Jag skrev lite mer om detta i inlägget om vittneslitteratur.)

Jugoslavien, mitt hemland av Goran Vojnović, i översättning av Sophie Sköld, utgiven av Rámus Förlag, 2014.

Likt många andra familjers pappor försvann Vladans pappa när han fick inkallelseorder. Vladan och hans mamma reste runt i olika delar av landet och bodde hos släktingar. Tillvaron var splittrad och mycket orolig, Vladan lämnades ofta ensam att försöka hantera svåra upplevelser. Så småningom får Vladan veta att pappan stupat i kriget och mamman går vidare med sitt liv. Nu, 20 år senare, får Vladan veta att fadern inte alls är död. Han lever gömd i Europa och är efterlyst för krigsbrott. Vladan ger sig utan eftertanke ut för att söka upp fadern. Han behöver få svar på frågor om vem pappan egentligen är. Och vem han själv är.

Jugoslavien, mitt hemland utspelar sig i parallella tidsperioder; tiden vid krigsutbrottet då landet rämnar och nutid då Vladan söker efter sin pappa. Båda tidsperioderna präglas av uppbrott, resor och lögner. Ingen vill berätta för barnet Vladan vad som hänt, men på TV ser han tillsammans med krigshetsande släktingar mycket mer än barn borde se. Tidigare var alla jugoslaver, nu är uppdelningen mellan serber, kroater, bosnier, slovener, albaner och så vidare livsviktigt. Särskilt smärtsamt blir detta i familjer som Vladans, där mamman och pappan inte tillhör samma folkgrupp. Gamla konflikter poppar upp och galna människor styr. I nutid sammanlever Vladan med sin fästmö Nadja, men i krisen förmår han inte dela sina tankar och känslor med henne. Likt barnet Vladan som fått lära sig att klara av livet på egen hand försöker han även nu att ta itu med allt själv.

Texten är enkel, ibland ironisk och humoristisk. Författaren skapar bilder som både får läsaren att fnissa och sätta skrattet i halsen när han beskriver de "äkta balkanska känslomänniskorna" som blir höga på sina egna känslor och lyssnar på ljuv dragspelsmusik samtidigt som de torterar fångar.

Jugoslavien, mitt hemland skildrar hur svek och våld slår sönder allt från grunden, på samma sätt som landet härjas och sammanfaller bryts också familjerna, relationerna och människornas inre ner. Kriget efterlämnar bara ödslighet och tomhet. 

Vi var skapta för lycka av Véronique Olmi

Vi var skapta för lycka av Véronique Olmi, i översättning av Marianne Tufvesson, utgiven av SEKWA, 2014.

SEKWA ger ofta ut böcker som får mig att läsa varje mening dröjande och ibland flera gånger. En sådan bok är även Vi var skapta för lycka. Men det var nära att jag missade den här vemodiga, passionerade berättelsen för inledningsvis tyckte jag inte alls om den. Jag begrep mig helt enkelt inte på huvudpersonerna och jag ogillade deras beteende. Otrohet bland mogna människor kan jag ha en tendens att reta mig på, det är helt enkelt en personlig värdering. Som tur är fortsatte jag i alla fall att läsa, språket hade liksom fångat mig. Det ledde till en läsupplevelse jag verkligen inte hade velat vara utan!

Serge är i 60-årsåldern, han har en vinstbringande mäklarfirma, en ung, mycket vacker hustru, Lucie, och två små barn. Ändå faller han pladask för den alldagliga, medelålders pianostämmaren, Suzanne, när hon besöker hans hem för att stämma sonens nya piano. Suzanne lever tillsammans med en man, Antoine, sedan många år. Deras relation är vänskaplig och varm, men kanske lite slentrianmässig. Serge och Suzanne drabbas båda två av en obetvinglig passion för varandra och inleder mycket hastigt en kärleksrelation.

Inledningsvis retade jag mig, som sagt, på Serges och Suzannes sätt att bete sig. Det var svårt att förstå vad som motiverade dem att svika sina familjer. Allt eftersom får dock läsaren ta del av Serges uppväxt och då blir romanen helt enkelt fantastiskt bra. Inte bara läsaren, utan även Serge, möter sitt förflutna för första gången och konfronteras med svåra upplevelser och starka känslor.

Texten är vacker och poetisk, den flyter fram över sidorna, lockar och förleder lätt läsaren att läsa för fort. Det gäller att behärska sig och smaka lite på varje ord, de är valda med omsorg.

Sammantaget är Vi var skapta för lycka en fängslande roman om barndomens förföljande hemligheter och en poetisk berättelse om längtan efter att kunna dela det svåra man upplevt med någon.

Andra som läst är Bokblomma.

Månadssummering - Oktober 2014

# Jugoslavien, mitt hemland - Goran Vojvonić
# Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
# I varje droppe är en ädelsten - Gustaf Fröding/Malin Biller
# Shantaram - Gregory David Roberts
# Mannen utan öde - Imre Kertész
# Vi var skapta för lycka - Véronique Olmi
# Joburg Blues - Nthikeng Mohlele
# Stilla - Ying Chen
# Främlingen - Albert Camus
# Sömnlösa - Jon Fosse
# I väntan på Godot - Samuel Beckett
# Flugorna - Sartre

Franskt, irländskt, norskt, kinesiskt, sydafrikanskt, ungerskt, australiensiskt, svenskt och slovenskt blev det läst denna månad. Inte illa.

Dessutom 4 Nobelpristagare, 1 grafiklyrik och två dramer. En härlig blandning faktiskt.

Tematrio - pappor

Det är pappa-vecka på Kulturkollo och Fars Dag på söndag. Jag kompletterar med ett pappa-tema på veckans trio. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Det sket sig med studierna

Tråkigt nog har jag varit tvungen att hoppa av B-kursen på Linnéuniversitet. Det blev så stressigt att jag höll på att gå in i väggen. Läsandet och skrivandet i sig var inte så jobbigt, men de allra flesta uppgifterna skulle göras i grupp. Och vi var fyra som alla hade andra engagemang. Det funkade inte alls för mig att jobba samtidigt som de andra kunde. Extra trist eftersom vi nu äntligen snart skulle påbörja kursen om postkolonial litteratur. Men jag har i ärlighets namn redan läst skönlitteraturen och mer därtill. Ska ta och läsa facklitteraturen också eftersom det är mitt favoritområde. Men B-kursen får jag lov att försöka gå någonstans där man satsar mer på individuellt arbete.

Joburg Blues

 

Nthikeng Mohlele var en av gästerna på förra helgens stora evenemang, Stockholm Literature. Han berättade där för författaren och teologen Elisabeth Hjort om sin uppväxt under apartheidsystemet i Sydafrika och om sin drivkraft att försöka skapa något nytt. Mohlele växte upp i ett samhälle där varje ord måste uttryckas med försiktighet och noggrannhet, detta påverkar även hans sätt att skriva. Vidare är han starkt influerad av musiken och hans dröm är att förändra litteraturen på samma sätt som Miles Davies förändrade jazzen.

Joburg Blues av Nthikeng Mohlele, i översättning av Jan Ristarp, utgiven av Weyler Förlag, 2014

Joburg Blues är en kort text som omfattar och omfamnar ett helt land och ett helt liv. En pojke blir tidigt föräldralös och växer upp på ett katolskt barnhem. Han är intresserad av poesi och blir, lite av en slump, journalist. Eftersom han skriver utan att väga orden på våg fängslas han av regimen, likt så många andra. Efter ett långt fängelsestraff friges han och driver omkring på gatorna.

Texten är skriven i jag-form, med många fragmentariska inslag i en blandning av melankoli, passivitet och starka känsloutspel. Huvudpersonen blir tidigt i livet passionerat förälskad i en kvinna han aldrig kan glömma. Och aldrig heller riktigt få. En annan kvinna blir en livskamrat, som försvinner. Det enda som tycks bestå är kärleken till musiken, trumpetspelandet i utkanten av en otydlig stad.

Sammantaget är Joburg Blues en unik roman skriven av någon som inte söker tillrättalägga. Det är en fängslande text, i avskalad stil, som får mig att fundera över de viktiga små tingen och meningen med vår existens. Blues helt enkelt.

Andra som skrivit är Kulturkollo, Bokmania.

Lästa Nobelpristagare

2014 Patrick Modiano
2013 Alice Munro
2012 Mo Yan
2011 Tomas Tranströmer
2010 Mario Vargas Llosa
2009 Herta Müller
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio
2007 Doris Lessing
2006 Orhan Pamuk
2005 Harold Pinter
2004 Elfriede Jelinek
2003 John M. Coetzee
2002 Imre Kertész
2001 V.S. Naipaul
2000 Gao Xingjian
1999 Günter Grass
1998 José Saramago
1997 Dario Fo
1996 Wislawa Szymborska
1995 Seamus Heaney
1994 Kenzaburo Oe
1993 Toni Morrison
1992 Derek Walcott
1991 Nadine Gordimer
1990 Octavio Paz
1989 Camilo José Cela
1988 Naguib Mahfouz
1987 Joseph Brodsky
1986 Wole Soyinka
1985 Claude Simon
1984 Jaroslav Seifert
1983 William Golding
1982 Gabriel García Márquez
1981 Elias Canetti
1980 Czeslaw Milosz
1979 Odysseus Elytis
1978 Isaac Bashevis Singer
1977 Vicente Aleixandre
1976 Saul Bellow
1975 Eugenio Montale
1974 Eyvind Johnson, Harry Martinson
1973 Patrick White
1972 Heinrich Böll
1971 Pablo Neruda
1970 Aleksandr Solzjenitsyn
1969 Samuel Beckett
1968 Yasunari Kawabata
1967 Miguel Angel Asturias
1966 Samuel Josef Agnon, Nelly Sachs
1965 Michail Sjolochov
1964 Jean-Paul Sartre
1963 Giorgos Seferis
1962 John Steinbeck
1961 Ivo Andric
1960 Saint-John Perse
1959 Salvatore Quasimodo
1958 Boris Pasternak
1957 Albert Camus
1956 Juan Ramón Jiménez
1955 Halldór Laxness
1954 Ernest Hemingway
1953 Winston Churchill
1952 François Mauriac
1951 Pär Lagerkvist
1950 Bertrand Russell
1949 William Faulkner
1948 Thomas Stearns Eliot
1947 André Gide
1946 Hermann Hesse
1945 Gabriela Mistral
1944 Johannes V. Jensen
1939 Frans Eemil Sillanpää
1938 Pearl Buck
1937 Roger Martin du Gard
1936 Eugene O'Neill 1935
1934 Luigi Pirandello
1933 Ivan Bunin
1932 John Galsworthy
1931 Erik Axel Karlfeldt
1930 Sinclair Lewis
1929 Thomas Mann
1928 Sigrid Undset
1927 Henri Bergson
1926 Grazia Deledda
1925 George Bernard Shaw
1924 Wladyslaw Reymont
1923 William Butler Yeats
1922 Jacinto Benavente
1921 Anatole France
1920 Knut Hamsun
1919 Carl Spitteler
1917 Karl Gjellerup, Henrik Pontoppidan
1916 Verner von Heidenstam
1915 Romain Rolland
1913 Rabindranath Tagore
1912 Gerhart Hauptmann
1911 Maurice Maeterlinck
1910 Paul Heyse
1909 Selma Lagerlöf
1908 Rudolf Eucken
1907 Rudyard Kipling
1906 Giosuè Carducci
1905 Henryk Sienkiewicz
1904 Frédéric Mistral, José Echegaray
1903 Bjørnstjerne Bjørnson
1902 Theodor Mommsen
1901 Sully Prudhomme

111 stycken är de och 50 har jag läst. Det är ju ett uselt resultat med tanke på att jag började blogga för mer än sex år sedan för att skriva om alla Nobelpristagarna. Jag ska nu ta och skärpa mig och i alla fall läsa de författare som skrivit i mina Nobellsamlingar. Det ska i alla fall bli 10 till innan jul!

Klas Ingesson, en av de stora hjältarna

 

Idag bloggar jag på Kulturkollo och jag bloggar så klart om en av våra stora hjältar - Klas Ingesson.

Vittneslitteratur

Det råder ett komplicerat förhållande mellan vittnande och litteratur där vittnandets uppgift är att representera sanningen, medan litteraturen ska skildra ”det som är möjligt efter sannolikhet eller nödvändighet”, som Aristoteles uttryckte det. Historikern Peter Englund fokuserar i sin text Blick och förbländning - Om vittneslitteraturen problem och möjligheter på ”det begränsade perspektiv som ögonvittnet per definition har” och menar att vittneslitteraturen är närsynt, förvrängd av efterkonstruktioner och litterära tekniker, tillrättalagd eller inte berättad av de verkliga vittnena. Horace Engdahl fokuserar i sin text ”Philomelas tunga” ur Ärret efter drömmen på att det historiskt tillrättalagda inte med nödvändighet är mer ”sant”. Upplevelsen av att t ex vistas i koncentrationsläger under vidriga omständigheter är kaotisk och motsägelsefull och då blir en tillrättalagd, sammanhållen och logisk skildring inte med sanningen överensstämmande. Vidare, poängterar Engdahl, skiljer sig vittneslitteraturen från historieforskningen på så sätt att tiden upphävs genom vittnandet, den omvittnade händelsen tar inte slut.



De tidiga stora diktarna tvingades förlita sig på vittnandet eftersom våldsdåd inte fick framföras på scenen. I stället berättade någon om händelsen för kören, som bekräftade sanningshalten i det uttalade genom att uttrycka känslor. ”Vittnesmålet kräver för att fullbordas ett svar från den mänskliga gemenskapen”, skriver Engdahl. På samma sätt måste vittneslitteraturen bli läst och omdebatterad för att kunna kallas vittneslitteratur. Att vittna är att skapa en relation mellan den som vittnar och den som lyssnar på/läser vittnesmålet. För att vittna måste vittnet ha tilltro till att någon kommer att lyssna. Svåra upplevelser kan medföra att all tillit förstörs, även tilliten till det egna självet. Det finns inte längre något jag och inte något du. I detta tillstånd kan man inte vittna ens inför sig själv. Många av de sanna vittnena kan därför inte vittna, de har förstummats av sina upplevelser.

Vittnandet som språkhandling har ett sanningsanspråk och karaktäriseras av direkthet, allvar och spontana affekter, skriver Engdahl. Ett dilemma med vittneslitteratur, och vittnande, rör logisk framställning och sammanhang. För att vittnet ska verka trovärdigt måste läsaren uppleva det som skildras som en möjlig verklighet. Men de övergrepp som skildras är ofta omöjliga att föreställa sig. ”Hur skulle en varm människa någonsin kunna förstå en frusen?” undrar Sjuchov i En dag i Ivan Denisovitjs liv. Vittnesmålen är ofta obegripliga just för att det som skett varit obegripligt. Det har varit omöjligt att skapa sammanhang i en lägertillvaro, där de dagliga händelserna saknar allt mänskligt förnuft.

De människor som kan vittna på ett begripligt sätt är de som, med sociologen Antonovskys ord, lyckats skapa KASAM (känsla av sammanhang). I mitt arbete som psykolog har jag lyssnat till många vittnesmål av traumatiserade flyktingar, framför allt gällande upplevelser under kriget på Balkan på 90-talet. Karaktäristiskt för berättelserna var just att de var obegripliga, osammanhängande och fragmentariska. De människor jag träffade kom till mig just för att de inte hade lyckats bringa ordning i sina minnen, de hade inte lyckats skapa sammanhang i de fullkomligt absurda händelserna. ”För att ett band skall återupprättas mellan offret och mänskligheten måste de kanske mötas just i oförståelsen inför det inträffade”, skriver Engdahl och beskriver här vardagen för människor som arbetar med dem som utsatts för extrema påfrestningar. Alla försök att, med historikerns arbetssätt, försöka bringa ordning i oredan måste avvisas, eftersom detta förvanskar det verkligt upplevda. Inom vittneslitteraturen uppfattar jag spontant mer fragmentariska berättarstilar, som t ex den i Hjärtdjur av Herta Müller, som sannings-liknande. Detta splittrade sätt att skildra traumatiska upplevelser överensstämmer med min erfarenhet av att lyssna på verkliga vittnesmål.

En förutsättning för att kunna skapa sammanhang är att man har tillgång till sina minnen. Kertész visar i Mannen utan öde hur minnesfunktionerna bryts ner i extrema situationer när han låter berättarjaget uttrycka att han skulle ha kunnat slå ihjäl någon ”… om jag inte hade glömt vad det egentligen var jag tänkte göra när jag väl hade lyft armen”. Engdahl refererar även till författaren Lidija Ginzburg som beskriver hur en ny människa tog plats i individen vid extrem hunger, för att försvinna igen när situationen förbättrades. Hon menar att denna ”glömskans lag” gör det omöjligt även för vittnet att vittna om hela sanningen.

Trots att det finns många svårigheter att värdera vittneslitteraturens ”sanningshalt” är denna typ av litteratur ovärderlig för den som vill försöka förstå hur olika livssituationer upplevts av dem som var delaktiga. Jag är mycket intresserad av vittneslittaratur och upplever att den gör mig till en bättre psykolog - kanske också en bättre människa (genom att den ökar empatiförmågan).

Tematrio - Höstrysligheter

Dags för årets rysligaste tema. Här är tre klassiker, som kanske kan passa bra som Halloween-läsning. Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra texter!

1. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Dr Jekylls liv präglas av slitningar mellan det goda och det onda. Till slut manifesteras ondskan i Mr Hyde, som alltmer tar makten över Dr Jekyll. Vännerna oroar sig, men kan inte ana hur fasansfull sanningen är... Läsning av denna välkända kortroman var en positiv överraskning, berättelsen har ett djup som inte kommer fram i filmatiseringarna.

2. Frankenstein eller den moderne Prometeus av Mary Shelley är en läsvärd klassiker med ett budskap som känns angeläget än idag. Berättelsen handlar om Victor Frankenstein, en modern, ung vetenskapsman som söker svaret på den största av alla frågor; den om livets uppkomst. Handlingen är spännande, personskildringarna är nyanserade, om än något väl känslosamma, och boken som helhet är ett intressant tidsdokument.

3. Ett intressant tidsdokument är även Dracula av Bram Stoker, en roman som till stor del handlar om dåtidens moderna medier och om ett noggrant registrerande av fakta för att vinna över den otäcke greven. Synen på den goda kvinnan och de hjältemodiga männen är viktoriansk så det förslår, likaså de sublimerade sexscenerna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Barockens tennismatch

Alvaro Enrigue och Carina Burman avslutar Stockholm Literature med ett samtal om hans bok som bland annat handlar om en tennismatch mellan den italienske konstnären Caravaggios och den spanske poeten de Quevedo. Som sagt, bland annat ...

Stockholm literature dag 1 i bilder

Lena Andersson samtalar med Juan Gabriel Vásquez om Colombias blodiga historia utifrån hans roman Ljudet av sådant som faller.

Författaren Ying Chen berättade om sina romaner som handlar om identitet och olika sätt att försöka fly ur sammanhang som känns främmande. Min recension finns här.

Nthikeng Mohlele berättar om sin roman Joburg Blues och samtalar om Sydafrikas historia och nutid.

Daniel Sjölin samtalar med Enrique Vila-Matas om författares skrivande eller inte skrivande.