Övertalning

Övertalning av Jane Austen, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013, översättning av Maria Ekman

När jag började läsa var jag övertygad om att jag vare sig läst eller sett någon filmatisering av Övertalning. Och den åsikten höll i sig ända tills en av systrarna hoppade och skadade sig i Lyme. Då stod det utom allt tvivel att jag visst sett Övertalning filmatiserad. Och att jag dessutom så klart gillat den. När det gäller Austen är jag för övrigt säker på att jag både sett och läst Stolthet och fördom och jag har definitivt sett Emma och Förnuft och känsla. Lady Susan, Mansfield Park och Northanger Abbey tror jag verkligen inte att jag vare sig sett eller läst. Men jag ska nog inte uttala mig alltför tvärsäkert...

Generellt sett är Jane Austens romaner lättlästa, romantiska och mysiga. Man kan läsa dem i avslappnat tillstånd och bara njuta. Men då tycker jag inte att man behandlar Austen efter förtjänst. Läser man lite mer vaket framträder en mycket samhällskritisk hållning och en fantastisk förmåga att gestalta, framför allt, kvinnors livsvillkor i Austens samtid. För mig är behållningen med Austens romaner framför allt den mycket realistiska, detaljerade skildringen av familjelivet på landbygden.

Medan handlingen i P & P och Emma cirklar runt den första förälskelsens alla turer är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Austens sista roman handlar helt enkelt om en kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen då han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Liksom i Austens andra romaner förekommer även i Övertalning en hel del själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Sammantaget är Övertalning således en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman. Min favorit av Austen hittills.