Jag har läst två av hennes lite äldre novellsamlingar, Kärlek, vänskap, hat och Nära hem. De är båda helt fantastiska. Och jag tilldelade faktiskt Alice Munro Nobelpriset (i en utmaning här på bloggen) redan 2009. Då skrev jag:
En författare som emellanåt nämns i Nobelprissammanhang, dock i alltför låg grad, är Alice Munro. Munro skriver företrädesvis noveller och tonfallet i dem präglas av svårfångad melankoli, stor närhet och realism. Den novellsamling jag läst, Kärlek, vänskap, hat, handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.
Min motivering:
"för att i novellens begränsade form med skärpa genomlysa mänskliga relationer och livets oförutsägbarhet."
Jag tycker nog att min motivering är snäppet vassare än Akademiens :p
Ska bli otroligt spännande att läsa någon av hennes böcker, tror att de kommer att passa mig alldeles utmärkt.
SvaraRaderaBlev helt klart nyfiken att läsa något av henne!
SvaraRaderaGrym formulering! Du är vass!
SvaraRaderaHåller med, du har ett och annat att lära den där Akademien!
SvaraRaderaTack för fint inlägg, ett av dina bästa! 👍Har "Dear Life" på nattduksbordet./Elisabeth
SvaraRaderaDet är väl rätt uppenbart att min motivering har lånat en hel del av Akademiens vanliga stil... :p
SvaraRaderaMånga skriver så varmt om henne. Jag ska försöka få tag i något av henne jag också. Om ett tag, nu misstänker jag att allt är slut.
SvaraRaderaHennes senaste, Brinnande livet, finns som ebok - bara ett tips! Eböcker tar ju inte slut.
Radera